Artiklar > Fyra dagar i stormens grepp

Fyra dagar i stormens grepp

Av: fowwe

Den 12 mars steg vi av bussen i Nikkaloukta och gjorde oss redo för vår fjärde skidtur i Lappland med pulka och tält. Vädret var soligt med blå himmel. Vi visste av väderleksrapporterna att det väntades töväder men först efter ett par dagar. Töväder gillar vi inte, vi har tidigare råkat ut för plusgrader och regn i mars och det var då ett elände att ta sig fram med stighudsklädda skidor och en pulka på släp. Men vi hoppades att vi ganska snart skulle vara så högt upp på kalfjället att det inte skulle drabba oss.

Detta visade sig vara rent önsketänkande. Redan när vi packat pulkan och tog oss från Nikkaluokta var det bitvis klabbsnö.

Mot kalfjället

Vår plan var att åka några kilometer mot Kebnekaise fjällstation och sedan vika av från skoterspåret och ta oss väster/söder om Čievrragorsa, förbi renvaktarstugan och fram till Čievrrajávri. Höjdskillnaden i början var betydande: ca 500 meter. Vi hade tänkt att det fram till Čievrrajávri (sjö 1123 på kartan nedan) skulle ta 2 dagar, men på grund av klabbföre den mesta tiden (samt lite irrande i skogen) tog det oss istället tre mycket arbetsamma dagar.

Måndag 14 mars: det börjar blåsa

Det finns värre saker än klabbföre, och det var under den tredje dagen som de verkliga problemen började. Vi hade haft en fin skidåkning fram till renvaktarstugan och pausat där. Men sedan blev det först tö och strax därefter ett par regnskurar. Vi stannade och åt lunch och fortsatte sedan. Under eftermiddagen ökade vinden i omgångar. Den kom rakt emot oss och blev snabbt kraftigare.

Vid ett tillfälle tappade Anders båda sina läderhandskar och jag hörde honom ropa. De drev i väg med god fart. Han hade pulkan kopplad till sig så det blev jag som for efter dem. Vinden avstannade för en stund och handskarna kunde räddas.

Men sådan tur hade jag inte en timme senare. Då hade vinden blivit konstant hård och slet iväg en mössa när jag för ett ögonblick tappade koncentrationen. Jag vände mig om och såg mössan rulla iväg på högkant på snön och försvinna bort utan att sakta farten. Omöjlig att rädda. Som väl var hade jag ytterligare en mössa med mig. Vi insåg att det gällde att tänka på varenda handling vi gjorde hädanefter.

Vi söker lägerplats

Vinden ökade ännu mer och vi kämpade på över den isiga slätt som dolde sjön Čievrrajávri. Vi letade efter kullar eller snödrivor som kunde ge oss skydd när vi satte upp tältet, men det fanns knappt några upphöjningar. Till slut kom vi fram till ett lågt parti med stenar som stack upp ur snön. Vi grävde ned oss en halvmeter strax bredvid och satte upp tältet, ett nyinköpt Keron 3.

Vid det här laget blåste det så hårt att det var nödvändigt att bygga en mur. Vi jobbade intensivt med den och såg till att den skyddade den absid som var vänd mot vinden. Sedan sträckte vi stormlinorna efter konstens alla regler.

Nu blåste det extremt. I min anteckningsbok skrev jag följande när vi satt i tältet på kvällen: Vinden sliter och drar i tältet, det slår och smäller och för ett fruktansvärt oväsen. Det pinglar och tinglar från dragkedjorna hela tiden. (Dvs från de små metallhandtagen.) Det är knappt man tror att tältet ska hålla... Vi får prata mycket högt för att höra varandra. Ibland kommer stormbyarna med förfärlig kraft och det hörs som om tältet exploderar. Man undrar vad det ska bli för väder imorgon...

Kvällsbild på vårt läger. Det blåste mycket kraftigt, men eftersom det var plusgrader syns inget snödrev på fotot. All snö var kramsnö.

Vår lägerplats, markerad på Lantmäteriets fjällkarta. Tyvärr finns inte renvaktarstugan utritad på den, men om den hade funnits skulle den varit i nedre kanten (ungefär), till höger om den glest prickade stigen som försvinner söderut, ut ur bilden.

Tisdag 15 mars: storm med plusgrader

Nästa morgon fick vi svaret: samma väder som kvällen innan (och för den delen hela natten, utan minsta uppehåll). Stormbyarna slet och drog i tältet.

Men det hade uppstått vissa problem. Anders hade vaknat flera gånger under natten av att tältet låg mot honom och vek ned sig på hans sida. Vi tog på oss kläder och gick ut i mörkret och spände linor, men det hjälpte inte helt och hållet. På morgonen var vi därför tvungna att ge oss ut igen. Och då såg vi två saker. Det ena var att vinden vänt ca 45 grader och delvis kom mot sidan av tältet. Det andra var muren. Den fanns knappt kvar. Den hade smält ner av den något mer än nollgradiga blåsten!

Vi fick helt enkelt bygga upp muren igen och dessutom förlänga den till att skydda även från sidan. Jag skrev på förmiddagen: I byarna är det säkert stormstyrka, det går knappt att stå (ute). Pulkan som vi igår fyllde med snö är nu full av vatten. Det kommer en del duggregn så jag var ganska våt när jag kom in efter snöskottningen. Ibland upphör vinden nästan helt, men det är bara korta stunder, sedan sliter en ny stormby tag i tältduken så det smattrar.

Vi lunchtid hade linan vid gaveln tappat spänningen och Anders gav sig ut för att spänna den igen. Vi hade då börjat laga mat på Trangiaköket och en vindby tryckte ned absiden så att den nästan lade sig på köket. Jag höll emot tältduken med händerna medan Anders justerade stormlinan.

Köks-absiden låg mot vinden vilket innebar att tältduken ofta trycktes ned. Vi talade ibland även om faran med kolmonoxid. Det gällde att inte låta Trangiats lufthål täckas av snö så att förbränningen blev dålig. Ventilationsöppningen på absiden var dessvärre opraktisk att ha öppen. Det blåste in regn. Och när det så småningom blev kallare kom det in finkornig snö i stora mängder genom det allra minsta hål.

Hela tiden var ljudnivån otroligt hög, både av det ständiga smällandet och av de "explosioner" som kom utan förvarning. Hade man huvudet mot innertältets duk kunde man rätt som det var få sig en smäll så det gjorde riktigt ont. I detta läge var snömuren helt nödvändig. Hade vi inte haft den hade tältets stänger vikt sig ned till marken (vilket de faktiskt gjorde vid några tillfällen ändå).

Ett annat problem var absidernas blixtlås. Det ständiga fladdrandet gjorde att de drogs upp av sig själva och vi fick fästa snören i dem och förankra dem.

Dagboken igen: Hela tiden är det ett larm och ett oväsen så att vi knappast kan göra oss hörda när vi pratar med varandra, inte ens om vi höjer rösten ordentligt. Och ingen avmattning tycks ske. När vi tycker att det lugnat sig en aning, och vi påpekar det för varandra, kommer strax en stormby värre än de flesta och får tältet att bågna och vika sig på nytt.

Annars är det nog vackert ute. Solen kommer fram ibland och lyser upp landskapet. Men ute vill man inte vara. När stötarna kommer är det svårt att stå upprätt och spaden slits nästan ur handen. Innertältets innerfickor hoppar som ystra gaseller och flera gånger har jag hittat saker på tältgolvet som slungats ur dem när vindens explosiva kraft slitit i tältduken (bl a mina glasögon två gånger). Den som gör ett allvarligt misstag här, eller har ett dåligt tält, är antagligen räddningslöst förlorad.

Temperaturen sjunker

Sent på eftermiddagen var jag ute en kort stund och sträckte linor. Det hade blivit någon minusgrad ute men det var inga tecken på avmattning i vinden. Minusgraderna gjorde att det börjat bli snödrev (i Skåne säger vi att det fyker). Vinden svepte både över och runt vår snömur och tycktes anfalla från alla håll, den fick tältet att bågna och vika sig. Med snödrevet följde också ett annat slags ljud. Pinglandet från blixtlåsen hördes inte längre eftersom det överröstades av snödrevet som träffade tältet. Men så klart skramlade de små blixtlåshandtagen lika mycket som förut.

På kvällen såg vi tecken på kondens i innertältet på grund av minusgraderna. Men vinden såg till att den inte stannade kvar på väven utan skakades ned på oss som mycket, mycket små droppar.

Onsdag 16 mars: blåsten fortsätter

Vi kunde knappt tro det var sant när vi vaknade på onsdagens morgon. Det blåste nästan lika kraftigt som dagen innan! Kanske inte med full stormstyrka (vad vi kunde bedöma) men ändå hårt. Vindbyarna var rejält kraftiga. Muren var dock intakt och linorna var sträckta. Alla utflykter utanför tältet var förfärliga. Kylfaktorn var obarmhärtig, och händer utan handskar blev smärtsamt stela på bara någon minut. Full klädsel, inklusive skidglasögon, var ett måste vid varje besök utomhus.

Minusgraderna medförde kraftigt snödrev. Antagligen var det snöfall samtidigt. Tältet begravdes under mer och mer snö. Fotot taget onsdag förmiddag. 

Men det hade börjat dyka upp akuta problem. Toalettfrågan var ett sådant. Vi löste det så småningom, men jag säger inte mycket mer om det än att det är mycket bra att Keron har två absider. Och att privat avskildhet i lugn och ro är en lyx som man inte alltid tänker på att uppskatta när man är hemma.

Fast innan detta projekt kunde föras i hamn behövdes en spade. Anders gav sig ut i ovädret för att ta upp den ur snön (den tjänstgjorde då som ankare åt en stormlina). Jag hörde ett hysteriskt skratt. På grund av det tidigare tövädret och den efterföljande frosten var spaden infrusen i marken och omöjlig att dra upp. Och den andra spaden satt också djupt i snön. Men vi hade en snötältpinne av metall över, så isen kunde hackas loss och spaden bli fri.

På detta sätt höll toalettbestyren oss sysselsatta en förvånansvärt stor del av förmiddagen. Vi hade också mycket att göra med att hålla efter kondensdropparna och annan fukt som kom med snökornen som vinden pressade in i varje springa så fort vi öppnade något.

På kvällen verkade vinden faktiskt lugna sig och temperaturen var ett par minusgrader. Vi vågade ha ett försiktigt hopp om att vädret skulle bli bättre. Blåsten var måttlig men fortfarande pågick snödrev och visst snöfall. Det var med viss förväntan vi gick och lade oss.

Torsdag 17 mars: att döljas i snö

Allt våra förhoppningar raderades ut under natten. Vinden ökade och blev till en konstant, hård storm. Samma vindriktning som tidigare, rakt på vår ena absid (köks-absiden). Snödrevet var enormt. Temperaturen hade gått ner till ca -9 grader och det var rimfrost i tältet.

Köks-absiden hade under natten fyllts av ytterst finkornig snö. Spritköket och ett antal andra grejer fick grävas fram. Sedan skyfflade vi undan tillräckligt mycket snö så vi fick plats att laga frukost.

Men det var inte bara i absiden det var snö. De senaste dygnen hade vinden lassat på snö överallt runt tältet vilket tryckte in väggarna och gjorde utrymmet inuti tältet mindre. Vi skyfflade och tryckte tillbaka, men det kom ständigt nya mängder. Larmet och den höga ljudnivån pågick utan uppehåll, och Anders liknade vår situation vid att bo vid en järnväg där dånande godståg passerar utan uppehåll. En ganska träffande liknelse.

Anders borstar av kläderna efter att ha varit ute några minuter. Att hålla snö borta från innertältet, kläderna och våra sovsäckar var viktigt. Snö förvandlas till fukt, och fukt kyler. Torra och varma sovsäckar att krypa ned i kan man inte vara utan.

Stormen vräkte på. På fotona (särskilt på detta) ser tältet ut att vara dåligt spänt. Det är en illusion, tältet VAR verkligen väl spänt. Det var blåsten som tryckte på duken från alla håll, slet och drog och fick den att hoppa, fladdra och smattra som seglet på en segelbåt. Sikten var i princip noll.

Foto av den absid som stod emot vinden. Skidan i förgrunden stödde sig mot snömuren och höll fast den viktigaste av alla stormlinor. Om den linan hade släppt skulle hela tältet vikt sig ned mot marken på ett ögonblick. Här syns också hela muren bra. Massor av snö hade trycks upp på den framför platsen där jag stod, så den var strömlinjeformad och kunde inte blåsa sönder. Detta och föregående foto taget vid 12-tiden på dagen.

Vid det här laget hade vi gett upp vår ursprungliga planering, vilken varit att skida runt Kebnekaisemassivet. Alla extradagar var förbrukade och den ständiga väntan på bättre väder hade tagit mycket av inspirationen ifrån oss. Trösten var alla goda och fina samtal om världen, universum och det andliga livet som vi hade dagligen.

Men det fanns oroande tankar också. Vi visste inte vad man sagt om ovädret på nyheterna, eller om våra närmaste suttit där hemma och oroat sig i flera dagar över var vi befann oss och hur vi hade det (mobiltäckning hade vi förstås inte).

På kvällen blev det något kallare; temperaturen var ca -12. I dagboken skrev jag: Ikväll är det lugnare är någonsin tidigare på denna lägerplats, men det fyker ändå förfärligt.

Fredag 18 mars: att hacka loss ett tält

Vi vaknade omkring klockan 6 med tältet fullt av rimfrost. Ute var temperaturen ca -13 grader. Innertältet borstades rent och vi åt frukost. Det var måttlig vind utomhus, och om den inte ökade så visste vi att det skulle gå att säkert ta sig tillbaka. Men det stora arbetet var att skotta fram alla saker och få ihop packningen. Det låg tjocka drivor av snö runt tältet och överallt.

Ovan: Arbetet med att gräva fram utrustningen ur snön började.

Först pulkan med sina rep, alltsammans fyllt av is. Därefter de skidor som inte använts för stormlinorna. Stavar och snötältpinnar. Men allt var infruset i den is som bildats på marken när tövädret övergått i frysgrader. Till och med tältets snören, bottenkanter, bottenlinor, spännare, osv var infrusna i is, och därefter täckt av 2-3 decimeter välpackad snö. Vidare hade tältstängernas sektioner frusit fast i varandra och hälften av skarvarna fick tinas upp med händerna innan vi med bådas hjälp kunde sära på dem. Och hälften av snötältpinnarnas tunna fästlinor var omöjliga att lossa på, så jag skar av dem med kniv. Knutarna fick sitta kvar i tältets öglor.

Pulkans bromslina infrusen i ett isblock. Men det gick ganska enkelt att hacka loss den.

Klockan 12 var vi nästan klara. Men då kom Anders med en skida där klistret på stighuden hade lossnat och släppt. Det var den skida som hållit absid-linan mot vinden. Det var bara att sätta sig ner och värma med gaslågan från kök nr 2 tills klistret mjuknade och kunde fästa igen. Vi passade på att vila och äta lunch efter det.

Efter 6 timmars arbete var vi äntligen redo att lämna vår lägerplats. Vinden var vid det laget sannolikt betydligt under 10 m/s, vi hade den i ryggen och sikten var tillräcklig för att hitta rätt väg. Temperaturen omkring -10 grader.

Till renvaktarstugan tog vi samma väg som vi kommit, men därefter vek vi av mot Kebnekaise fjällstation. Vi tältade i skogskanten på kvällen, och nästa dag gjorde vi ett litet besök på fjällstationen. Vi fick veta att stormen i själva verket bestått av 2 stormar, en med plusgrader och en med minusgrader. Väderlekstjänsten hade missat att informera om dem, eller snarare bagatelliserat dem. Så hemma hade de inte anat det minsta hur vi haft det.

Den trevliga och kunniga unga damen i receptionen berättade om hur det varit vid stationen. En högskoleklass med gymnaster som tänkt träna i området hade inte kunnat lämna hotellet på nästan hela tiden när blåsten pågick. Och hon beskrev hur personalen tagit på sig full utrustning bara för att gå mellan husen. Vi svarade ungefär: "Vi vet. Vi upplevde alltihop i vårt tält i nästan fyra dygn uppe på kalfjället."

Det väckte visst uppseende kan man säga.

Avslutande funderingar

Anders och jag tycker inte att vi kan kalla oss experter på vare sig vinterturer eller fjällsäkerhet. Och våra färdigheter på skidor är sannerligen inte mycket att skryta med! Vi är i grunden vanliga fjällvandrare, låt vara att vi med åren upplevt både det ena och det andra. Så när vi hamnade i den situation vi gjorde så försökte vi i huvudsak ta det lugnt och inte göra något förhastat. Vi ställdes inför problem vi inte mött tidigare och löste dem genom att bygga vidare på de kunskaper vi redan hade. Vi var naturligtvis medvetna om att vår belägenhet kunde bli mycket farlig om något gick snett eller tältet inte höll.

När det gäller just tältet så ska ju Keron vara en pålitlig tältmodell. Det klarade också pärsen, till priset av böjda och deformerade bågar och några deformerade spännen (de senare troligen på grund av oförsiktighet med spadarna). Bågarna måste ha utsatts för mycket starka krafter, jag har vid hemkomsten försökt att med handkraft mot en stabil träbänk böja dem lite rakare utan att åstadkomma särskilt mycket resultat.

Slutligen: att i situationer som denna ha en pålitlig färdkamrat som inte grips av panik och som förmår behålla ett gott humör är värt hur mycket som helst. Men det fanns stunder där vi undrade om vi fattade rätt beslut. Till exempel när vi beslöt att invänta lugnare väder. Hade det gått att packa ihop och ge sig iväg en eller två dagar tidigare än vi gjorde? Kanske, men bara om vi hade varit tvungna. Men kanske ändå inte. Att packa ihop ett fastfruset läger även om det "bara" är halv storm eller kuling är inte det enklaste. Och vår ursprungliga plan hade vi ändå inte kunnat följa så det var inget att vinna på att ge sig av i ett osäkert läge. Så jag tror att vi nog inte kunde gjort så mycket annorlunda än vad vi gjorde.

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2016-03-24 15:55   anders998
Oj vilken tuff färd i riktigt illväder.
Kom själv upp till kojan onsdag (Skalka) och torsdag 0700 såg jag att Tarfala rapporterade 33m/s i byvind.
Anders
 
Svar 2016-03-24 19:40   fowwe
Ja, Tarfala blåste det sannerligen! Anders har sammanställt en Excelfil med data från dessa dagar. Värst i byarna var det i Tarfala på onsdagens förmiddag med vindstyrkor i byarna på närmare 40 m/s (till och med över). Det är ju inte säkert att det var lika kraftigt hos oss. När det gäller vindens medelvärde över 10 min så låg det i Tarfala som högst på torsdagens morgon och förmiddag (ca 15-20 m/s).
 
2016-03-24 16:00   Tobbe C
Ja, då är det väl bara att gratulera till en synnerligen rejäl tältinvigning! :)
Nej, om jag ska vara allvarlig så måste jag säga att jag är glad att ni kom ner med livet och hälsan i behåll. Tack för att du delar med dig, alltid nyttigt att bli påmind om att naturens krafter ska tas på stort allvar. Till sommaren drar jag gansa säkert ut på en längre solotur till avlägsna fjäll. Är nog inte redo för någon vintertur än, i alla fall inte utan erfaret sällskap.

En fråga: Hade ni dubbla stänger i varje kanal?
 
Svar 2016-03-24 19:49   fowwe
Sällskap är naturligtvis bra, särskilt på vintern. På sommaren kan man klara sig rätt länge även om något skulle gå snett. På vintern krymper ju marginalerna för hur länge man överlever om man inte har möjlighet att ta skydd, och sikten är överlag sämre. Men man kan alltid börja med att skida på lederna och tälta på egen hand mellan stugorna, så inte behöver du skjuta upp vinterturer hur länge som helst! Sedan tänker jag på hur lite vi själva visste för bara fem år sedan, då vi gjorde den första vinterturen. Det finns en första gång för allt. ;-)
Det där med stänger. Nej, vi hade bara enkla. Men på Keron är de grova och tycks vara väldigt starka. Det ska mycket till innan de går sönder (men så klart måste man finlira med stormlinorna).
 
2016-03-24 18:39   OBD
Det var verkligen en tur som satte både er och tältet på prov.
Själv har jag aldrig gjort någon vintertur och lär säkert inte göra det heller, men det är alltid intressant att läsa om andras upplevelser. Och den här turen var uppenbarligen mycket dramatisk. Ni fattade så vitt jag kan förstå alldeles rätt beslut. Tycker naturligtvis att det var otur att turen blev som den blev, men jag tror det var tur att det var ni som gjorde den. Hade det varit några andra kanske det hade slutat riktigt illa.
Imponerande att du gick ut i det vädret för att fotografera.
 
Svar 2016-03-24 20:01   fowwe
Tack, Bertil! Men det finns nog många vinterfarare som reder ut sådant här. Men det är förstås viktigt att man redan på planeringsstadiet är medveten om var ens gränser (och utrustningens) går så man har en reträttplan.
Bland de saker som Anders och jag resonerade om i tältet är de pionjärer som till exempel färdats till polerna. Vi tyckte att -10 och halv storm skulle varit närmast outhärdligt att bryta läger och färdas i, men de måste gjort betydligt tuffare bedrifter. Vi känner en väldig respekt inför dessa människor. Min egen "bedrift" att ge mig ut och fotografera resulterade inte i något värre än kraftig smärta i fingrarna. Det brukar kännas lite domningar i dem flera veckor efter en vintertur. ;-)
 
2016-03-24 19:02   hansnydahl
Det var verkligen dramatiskt att läsa din berättelse - även när den återges så objektivt och sakligt som här. Du lyckades få med ett spektrum av olika scenarier som jag missat att ta i beaktande under förberedelserna för min första vintertur nu i april. Fastfrusen spade. Stighudar som lossnar. Pulka fylld med vatten, etcetera. Jag har tidigare funderat på att ta med mig dubbla stänger - och nu har jag beslutat att göra så. Tack! I och för sig hade det varit att föredra om vädergudarna varit på er sida - men nu kommer nog många att vara bättre förberedda inför kommande turer.
Kanske hade det varit en fördel om ni haft Keron 3 GT i stället - den har ju betydligt större absid där yttertältet inte kommer åt köket vid hård blåst.
 
Svar 2016-03-24 20:15   fowwe
Det känns bra att ha aktualiserat lite säkerhetsfrågor. Visst är det saker man inte tänker på innan man ger sig ut, för oss också. Något vi missade våra första turer var - regnkläder! I år tog vi med det. Jag räknade inte med att använda dem på allvar. Men de behövdes även detta år. Dock tog jag ett budgetställ, det var ett misstag. På vintern ska man ha kvalité, och ofta är det dragkedjorna som är för klena eller dåliga på de billiga prylarna. De fryser fast, kärvar eller drar fel. Litet verktyg att peta dem rätt med är också bra att ha.
Du har naturligtvis rätt i det där med GT. Anledning till att det blev ett utan lång absid är att detta är lättare. Jag skulle vilja ha det med på vissa sommarturer också. Jag är nog inte riktigt samma kraftkarl som du ;-).
 
Svar 2016-03-24 22:23   hansnydahl
Det är ju smickrande att du uppfattat mig som en "kraftkarl" - men det man inte har i huvudet får man ha i benen heter det visst. Och på vinterturen har du ju tydligt visat vilken kroppsdel som är viktigast.
Jag har lyxen att ha 2 tält numera. På sommaren använder jag Hilleberg Allak 2-mans. Men på vinterturen tänkte jag ta Keron 4 GT som jag har sedan tidigare. Den är starkare med sin Kerlon 1800 väv än Allak som har 1200 väv. Dessutom har den kanaler för stängerna så att man kan få plats med dubbla stänger. På Allak spänner man fast stängerna på utsidan av tältet.
Det lät drastiskt att behöva kapa snötältpinnarnas fästlinor. Jag har planerat att ta med mig extra tältlina. Risken för omväxlande tö och minusgrader är ju större i april. Lars Fält rekommenderar "senilsnören" även på skidorna om bindningen skulle lossa i en backe.
 
2016-03-24 20:07   Ahkká
Oj, verkligen en dramatisk fjälltur! Har själv varit inblåst (och testat det där med absid-toalett :) men tack och lov bara ett dygn. Dock - när det går bra pga att man behåller lugnet, använder skallen och har en bra turkompis, då tänker jag ändå att såna här erfarenheter verkligen berikar. Åtminstone efteråt... ;) Och det var en väldigt spännande och bra beskrivning att sträckläsa, tack för den! Fint med tips på saker att tänka på också, om man skulle ha otur och hamna i en sån situation som den ni hamnade i. "Senilsnören" till vantar och mössa är kanske ingen dum idé på vinterfjället!
 
Svar 2016-03-24 20:35   fowwe
Tack, Ulrika! Ja, absid-toalett är en klassiker ;-). Och berikande erfarenhet, nog måste man väl se det så. Men visst var vi besvikna - och kanske allra mest Anders - över att allt vi tänkt att se och besöka sopades bort med vinden (det var huvudsakligen han som skissat hur turen skulle se ut). Att tvingas till overksamhet dag efter dag utan att veta hur länge tär på humöret.
Och senilsnören - absolut! Till vantar och handskar brukar det ingå när man köper dem, och väljer man rätt mössa finns det där också (men inte på min mössa som försvann). Men så är det alltid de där kritiska tillfällena när man måste ta av och på nya kläddetaljer och snörena inte är fästade.
 
2016-03-24 20:28   haiwa
Jag blev också fast på fjället på samma plats som ni. Storm och tjock dimma som varade i två dygn. Öronbedövande smällar i tältduken... men jag hade inge isbildning eller snödrev. Jag kan föreställa mej hur små ni kände er där på fjället. Otroligt starkt gjort att behålla lugnet och kunna tänka klart.
Grattis till enorm erfarenhet.
 
Svar 2016-03-24 20:44   fowwe
Tack, Jonas! Vi har tydligen delat liknande erfarenheter, och innan man varit med om det är det faktiskt lite svårt att föreställa sig allt man ställs inför. Men du skriver "samma plats". Var du där i år, samma dagar som vi? Det vill jag gärna veta, för dagen innan det började såg vi två personer med pulka ta sig uppför sluttningen vid Cievrragorsa. Samma väg som vi, men en timme före oss.
 
2016-03-24 20:57   scandiaca
Tack för en levande och bra färdskildring! Vinterturer är verkligen lite av roulett, aldrig garanterat vad man får, eller vart man hamnar. Mvh Erik
 
Svar 2016-03-24 21:45   fowwe
Så sant, det där om att man aldrig vet. Och det är väl det som är det svåra med att förbereda just vinterturer. Man måste föreställa sig en många scenarier som skulle kunna inträffa.
 
2016-03-24 20:57   HotIce_Flash
Att befinna sig på kalfjället i hård vind är ingen lekplats vintertid, det hela hade kunnat sluta med tragedi. Det var bra att historian slutade väl, men för egen del hade jag avbrutit strapatsen på ett långt tidigare stadium.
Vi råkade ut för kraftig vind och snöfall ungefär samma tid på året runt Kebnekaise. Vi valde då att gräva en snöka/bivaque för två personer för att komma undan besvärligheterna med tältandet efter en natt utan sömn.
Planering, reträttväg och kloka beslut är A & O i dessa sammanhang, det är ingen dygd att lida pin. Lycka till på nästa tur!
 
Svar 2016-03-24 21:42   fowwe
Något vi var förvånade över i tältet var att inga varningar hade gått ut om att detta väder var på gång. I Nikkaluokta sa man ingenting om det, och i efterhand fick vi veta att även på Kebnekaise fjällstation kom styrkan i vädret som en överraskning. OM vi hade vetat att det var på gång - ja, då hade vi gjort annorlunda. Och OM vi efter första natten hade vetat att det skulle vara i ytterligare 3 dygn kanske vi också skulle ändrat strategi.
Det där med snöbivack har vi försökt oss på en gång, men det är mycket arbete. Där vi var fanns heller inga drivor, vi spanade länge efter en när vi sökte tältplats utan att finna någon. Men nu är ju Keron ett väldigt tåligt tält, och efter den första natten kände vi oss ganska trygga med det. Vi resonerade dock lite om vad man skulle göra vid ett eventuellt haveri. Men att lämna lägret utan att tvingas till det bedömde vi som en större risk än att stanna kvar.
 
2016-03-24 21:35   BrittMarie
Hu, vilket förfärligt väder! Så skönt att det gick väl så ni inte kom till skada!
Så där hårt väder har jag varit förskonad ifrån men har ändå varit med om att vakna av att vinden tryckte ner tältduken mot mitt ansikte... Men jag fascineras av att sånt där tunt tyg och några stänger kan skydda en mot väder och vind så man ändå har det drägligt "inomhus"!
Det måste varit väldigt tröttsamt med vindens dån hela tiden, förutom den oro (som ju också tröttar) ni säkert kände för om grejorna skulle hålla. Och ändå - sov ni något om nätterna?
Din bortblåsta mössa får mej att fundera på om man inte borde förankra mössan på något sätt så den inte kan ge sej ut på egna äventyr... Mina nyaste, dyra överdragshandskar är försedda med band att tajta år runt handleden så de inte blåser bort eller tappas, praktiskt tycker jag.
Den första bilden är så vacker med månskäran och dramatiska molnformationer, man kan inte tro att det pågår ett oväder!
 
Svar 2016-03-24 21:54   fowwe
Det där med det tunna tyget och de böjliga stängerna förundrades vi också över. För det första att de faktiskt håller (gäller även sömmar, knutar och blixtlås). Men kraften sprids väl ut och fördelas i materialet. För det andra att det inne i tältet faktiskt gick att uppnå ganska hög komfort under ovädret.
Och tröttsamt, jo, absolut. Inte minst i tankarna. Men när vi såg att tältet stod emot så kände vi att vi kunde sova. En liten mössa på huvudet och ner i sovsäcken och dra åt huvan - den blev mycket tystare. Vi tog flera små sovstunder även under dagtid, vi hade ju gott om tillfällen ;-). Vi sov faktiskt ganska bra på nätterna också.
 
2016-03-25 00:26   Örnsätrarn
Min respekt för vinterfjället har gjort att jag aldrig gjort mer än dagsturer på fjället på vintern. Er tur gör den inte mindre. Den visar också hur osäkra prognoserna kan vara och hur oväntat vädret snabbt kan bli mycket sämre. Din berättelse gör att jag och min kamrat kommer att tänka igenom vår utrustning en extra gång när vi ska ut i vinterfjället i mitten av april. Ingen (planerad) övernattning i tält eller bivack.

PS Om du zoomar in kartan ett snäpp till så syns Renvaktarstugan. DS
 
Svar 2016-03-25 10:44   fowwe
Ja, vädret på vinterfjället är nyckfullt. Att råka ut för det vi gjorde så många dagar i följd är kanske sällsynt - men uppenbarligen kan det inträffa. Även om man åker mellan stugor måste man tänka igenom säkerheten.
Tack för "hinten" om stugan. Naturligtvis är det så, jag slarvade. Bra med en kartexpert med örnblick ;-).
 
2016-03-25 08:36   Håkan Friberg
Eftersom jag också brukar vistas till fjälls vintertid så har jag förstås funderat en hel del på säkerhet. Båggångarna på Hillebergstält rymmer ju dubbla bågar. Sedan jag läst din text funderar jag på nytt på att skaffa extra.

Ni använde en skida som tältpinne i den starka vinden. Jag har varit med om att en skida har knäckts på det sättet. Hade ni den lutad mot, eller nedstucken i, snömuren?

Och det där med toa-absiden... Hur hade det gått för er med ett Nammatj? Är det Keron som gäller...?

Den viktigaste utrustningen är trots allt ett gott omdöme och en klok kamrat. Tack för att du delar med dig.
/Håkan
 
Svar 2016-03-25 10:57   fowwe
Tack, Håkan! Och dina egna skidfärder har jag förstås under åren följt med stort intresse, de har gett mig många nyttiga tankeställare och tips. Den där skidan, ja. Det påpekas ibland i litteratur mm att skidor kan knäckas. Jag tänker alltid på det när det är oväder. Den skidan du tänker på var djupt nedstucken och lutad mot muren, men kanske halva stod upp i vinden. Nu är väl moderna turskidor mycket starka, men jag brukar normalt luta dem från vinden (som på den motsatta absiden i detta fall). Två av skidorna var nedgrävda i snön för absolut säkerhet.
Toa är väl mest en trivselfråga, men inte bara. Vi hade toa i "tamburen", men med Nammatj blir det kök, tambur och toa i ett. Man får väl då skotta ut och fylla på med lite ny snö för att få det rent (vilket vi för övrigt gjorde i "tamburen"). I och med att det blir matlagning på samma plats i Nammatj är det viktigt att få bort tarmbakterierna i snön, magsjuk vill man inte bli under en storm.
 
2016-03-25 11:12   Bandersson
Vilken upplevelse du har varit med om Hans. Du skriver så levande så jag sitter här hemma och tänker – tur att jag inte var där. Då blir jag lite nyfiken. Var det traumatiskt för dig (och Anders)? Med det menar jag om upplevelsen på något sätt sitter kvar inne i dig och gör dig lite ”nojig” om du förstår vad jag menar? Så att du nästa gång du ligger i tältet lyssnar noga på vinden och för säkerhets skull går och kontrollerar tältpinnarna en extra gång.
 
Svar 2016-03-25 22:01   fowwe
Jag vet inte om det var traumatiskt i den meningen. Kanske något, så visst kommer jag väl att kolla linor och annat lite mer i fortsättningen. När det gäller snötältpinnarna så gräver man ju ner dem och lägger dem horisontellt, och när de väl suttit där en stund så är de som gjutna i betong. Däremot var jag lite nojig medan det pågick, jag hade en obehaglig dröm en natt som tycktes säga mig att det var vår okunnighet som var skulden till vår belägenhet.
 
2016-03-25 11:38   Glännman
Mycket intressant och trevligt beskrivet. Jag är precis hemkommen från min första tur på turskidor. Vi skidade mellan stugor men upplevde en av dagarna med snöglopp, motvind på i alla fall 15 meter per sekund och konstant uppförsbacke. När vi väl efter många timmar nådde Gåsens fjällstuga så var lyckan total men vi blev också förvånade när två stycken valde att tälta i det vädret precis invid stugorna. Nu, med din berättelse har jag en större uppfattning om hur de kanske hade det för det har jag undrat sen den natten. Dock så var snöovädret borta nästa dag och den upplevdes av strålande solsken så alla var nöjda och glada, troligtvis även tältarna.

Hoppas verkligen ni får bättre väder nästa gång.

Mvh Johannes
 
Svar 2016-03-25 22:07   fowwe
Ett dygn med oväder känns fullt tillräckligt och kan absolut vara en nyttig upplevelse. Och, som du skriver, tillföra en tur något positivt. Det är bra att uppleva motstånd ibland och ni gjorde säkert en rejäl kämpainsats. Tältarna borde inte haft mycket att klaga på heller, har man valt att tälta så... ;-)
 
2016-03-25 14:37   Örnsätrarn
Jag tipsade min kompis om din berättelse och efter att han läst den skickade han tillbaks nedanstående kommentar. Den stämmer så bra med min egen känsla så jag citerar:

"Ja det där var en riktig rysare, fy hondan (som skåningarna säger). Av Fowwes fantastiska skildring kan man känna stormen, dånet och kylan in på bara kroppen trots att man sitter här i ett ombonat rum i över 20 grader. Grabbarna tycks ändå ha bevarat ett stoiskt lugn däruppe i infernot. Så nära en möjlig undergång men ändå så koncentrerade på att göra rätt saker och att hålla humöret uppe. Imponerande av de bägge, de verkar vara ett väl sammansvetsat team. Berättelsen sänder tydliga signaler om vilken utsatthet som gäller på fjället"
 
Svar 2016-03-25 22:24   fowwe
Det var vänliga ord av din kompis (träffade jag honom i Kvikkjokk?) tacka honom för dem. Jo, nog är vi ett team Anders och jag. Men somliga som hör oss prata med varandra säger att vi påminner om vissa par som varit gifta länge...
 
Svar 2016-03-26 00:44   Örnsätrarn
Nej, det var inte Hans som du träffade i Kvikkjokk utan Svante som har figurerat i några av mina bloggar./Bengt
 
2016-03-25 15:05   dHANScan
Grattis att ni kommit tllbaka från det inferno. När man ser er tältplats tycks det som kombinationen lahko og en vagge der breder sig ut åt sydost är något som verkligen kan förstärka ett blåsväder på längs av systemet. Men ni var ju tvungna att göra tältplatsen akut.
Jag tror inte man skal försöka göra tältstänger av alumininium mer raka pånytt.
Gripande läsning.
 
Svar 2016-03-25 22:12   fowwe
Det där med förstärkningen har jag funderat på men inte rett ut i detta fall. Kanske har du rätt. I varje fall Lapporten för två år sedan var definitivt en förstärkare. Slätten här var mycket vidsträckt så något bättre ställe skulle tagit lång tid att leta upp, med klabb under skidorna.
Jag ska begrunda det du säger om stängerna. De är av en mycket styv legering och min ambition är inte att få dem raka, bara lite mindre krokiga. Men kanske bör man köpa nya.
 
2016-03-25 16:57   Karolina P
Jag känner igen det där eviga dånandet! Skidade i Ånnfjällen en vinter och hamnade i blåsigt väder (vet inte hur mycket det blåste men jag blåstes omkull ett par gånger). Vi hade med oss ett Nammatj och något annat tält på fyra pers. Vi letade ett tag innan vi hittade en driva som vi kunde gräva en bivack i men drivan var inte så stor så vi fick bara plats två pers, de andra två fick sova i Nammatj:et. Inne i drivan/överhänget var det relativt tyst, ute i tältet ett ljudinferno. Vi växlade mellan att sova i tält och i drivan. Just ljudet gjorde vistelsen i tältet nära på obehaglig. Efter tre dagar kunde vi skida tillbaka. Det var tre MYCKET lärorika dagar.

Tack för att du påminde mig om vad som kan hända...och att vi faktiskt klarade ovädret då.
 
Svar 2016-03-25 22:20   fowwe
Det var inte dåligt, tre dagar i oväder och möjlighet att jämföra bivack och tält! Jag har sovit i bivack en enda gång vad jag minns, och det kändes ju betydligt lugnare som du skriver. Där är det syrehalten som man får hålla koll på istället. Och fukten antar jag, om man stannar så länge som ni gjorde.
 
2016-03-27 14:38   peter.elofsson.16
Mycket intressant läsning. Och vilken erfarenhet rikare ni nu har blivit! Vädrets makter i fjällen kan vara hänsynslösa det fick ni verkligen uppleva. En sådan här upplevelse stärker självförtroendet rejält vill jag lova. Vad gäller utrustning kan inget lämnas åt slumpen vid sådant här oväder. Tält är lätt att spara ned pengar på men det kan var en livsfarlig snålhet. Är tveksam om mitt egna tält Jack Wolfskin hade klarat denna pärs, Styv Kuling har jag tältat i men inte i storm lägg därtill att det varar i flera dygn. Vindsäck brukar jag hyra men funderar nu på att köpa en egen. Duger denna någon som har erfarenhet? Kanske snålaste laget, tacksam för tips.

http://www.climbing247.se/se/vinter/alpint-fjall-telemark/lavinutrustning/terra-nova-bothy-2-vindsack.html?utm_source=shopello_se&utm_medium=cpc&utm_campaign=shopping&utm_term=3&utm_content=Terra+Nova+Bothy+2+-+Vinds%C3%A4ck%28354685044%29
 
Svar 2016-03-27 17:02   fowwe
Tack för din kommentar! Jovisst är utrustningen mycket viktig, samtidigt är det så många småsaker i en vinterpackning så det är oftast något man missar att ha stenkoll på. Men Lars Fält (som skrivit böcker om vinterfärder) menar att om det är mycket kallt (-30 eller mer) får man egentligen inte göra några misstag alls. När det gäller ditt tält så har jag ingen erfarenhet av just det, inte heller av den vindsäck du länkar till. Lägg ut din fråga även i forumet på "Turskidåkning" så är det troligen många fler som hittar den och chansen att du får svar ökar. Lycka ill med dina utrustningsköp!
 
2016-03-28 20:01   Rulle_gbg
Väldigt bra inlägg. Roligt att höra om upplevelserna! Litet fokus på utrustning/varumärken till förmån för erfarenheter gillas verkligen!
 
Svar 2016-03-28 22:09   fowwe
Tack för kommentaren! Du har rätt, det blev mycket om utrustning. Var nog inget genomtänkt val när jag skrev, men det föll sig nog naturligt med tanke på vad vi råkade ut för. I oväder så blir utrustningen väldigt viktig, en aspekt man ägnar mycket funderingar åt.
 
2016-03-29 09:37   oskar_e
Tack för en bra reseskildring. Väcker onekligen tankar på hur mycket som kan hända på vinterturer. Ni verkar ju ändå ha löst det på ett väldigt bra sätt och ni har ju nu fått väldigt viktiga erfarenheter för framtida turer.
 
Svar 2016-03-29 20:42   fowwe
Tack för kommentaren! Erfarenheter, ja. Man får väl hoppas att vi inte ska behöva använda dem igen... ;-).
 
2016-03-29 11:30   royo
Intressant berättelse, kul att du delar med dig av er tur. Man behöver läsa om både solskensturer och riktiga ovädersturer som eran för att få en komplett bild av hur fjällen kan vara.

Sen vill jag bara tipsa om några saker som jag personligen tycker är bra att ha med mig för att underlätta säkerhetsarbetet på vintern.

En pryl som jag personligen tycker är bra att ha med på vintern för att underlätta byggande av vindmur och en eventuell snöbivack är en snösåg. Det gör bygget av en vindmur lättare och snabbare om snön går att göra block av dvs. Men oftast kan snön packas med skidorna och efter en timme eller två göras till block som kan staplas till en vindmur.

På vintern har jag även med mig en sond för att snabbt kunna kolla om det finns tillräckligt snödjup för att gräva mig en bivack av valfri typ.

Tack för din berättelse

//Robin
 
Svar 2016-03-29 20:41   fowwe
Tack för de tipsen! Snösåg har jag tänkt på men hittills valt bort. Tål kanske att tänka igenom en gång till. En snösond skulle kunna vara användbar om man vill gräva en bivack. För att gräva ned ett tält behövs det knappast, det är ju bara omkring en halvmeter som är aktuellt.
 
Svar 2016-04-01 13:10   royo
Jag tycker snösonden kan vara bra även där även om de bara handlar om en halvmeter. Då det om de är hårdskare är svårt att mäta med staven, och det är tråkigt om man börjar gräva så e de bara 2 dm djupt. Man kan spara en del tid å kraft även om de bara handlar om små djup eller se så att det inte ligger en sten mitt upp i alltihopa.

//Robin
 
2016-04-07 21:33   ulindh
Ja det var en väldigt tuff tur däruppe. Jag befinner mig nu i Kebnekaise men har som tur var inte så blåsigt. Intressant och spännande läsning, även om jag önskat att ni fått en trevligare tur däruppe.
 
Svar 2016-04-08 19:22   fowwe
Hej Ulrika! Ja, man hoppas ju på att nästa vinterfärd blir mer normal ;-). Verkar som vädret under och efter påsken blev betydligt bättre än när vi var där. Kanske har det till och med kommit ny snö så att dalen blivit vit igen. Jag ser för övrigt att du har lite bevakning däruppe vid Keb och läser dina rapporter.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in