En tur i kajaken

(av Ulrika Lindh)

Dagen var vacker med växlande molnighet. Molnen var mjuka och bulliga. Vi packade en rejäl matsäck, lade kajakerna på biltaket och åkte iväg upp på berget. Vid sjön som ligger i södra Hälsingland var naturen nästan som i fjällen, lite karg med låga träd och på myren vid sjön blommade ängsullen mer än på många år. De vita tussarna vajade i den byiga vinden.

Kajakerna kom i vattnet och vi började paddla i lite motvind till måsarnas och tärnornas skri, solen glittrade i vattnet och vi följde stranden så nära vi kunde, det var rikligt med sten i kanten så det gällde att vara försiktig. På ett ställe i skogen ovanför stranden hade det nyligen brunnit, där stod nu några förkolnade stammar och marken var svartbränd. Det fick mig att undra hur elden hade släckts, hade den släckts av sig själv där uppe i skogen, eller hur hade det gått till?

Efter att ha paddlat ut ur en liten vik såg vi ett svanpar simma en bit upp i sjön, de höll ett vakande öga på oss och vi kunde inte komma särskilt nära förrän de flög iväg på sjungande vingar. Måsarna flög hela tiden runt och dök mot vattenytan, vi såg dem aldrig dyka ner i vattnet för att fånga fisk, så vi funderade på om det var dagsländor de fångade för sådana fanns det gott om på vattenytan.

Stora och små stenar, björkar, granar och tallar gav sjön en vacker inramning i olika gröna nyanser.

Till slut hittade vi en lämplig plats att inta vår matsäck på, en liten vik där en trasig och övergiven eka låg. Med hjälp av några stockar som låg på botten fick jag bra balans så det gick lätt att komma ur kajaken, det var skönt att sträcka på sig en stund. Myggen hade heller ingenting emot att vi kom upp på land, de gjorde oss sällskap hela tiden för att få sig ett skrovmål på våra bara ben.

Mackorna och kaffet smakade bra, märkligt nog kom det några regnstänk när vi tog vår paus, men det gick snabbt över. En bit in i skogen vid vårt rastställe hade en mås eller tärna fått sätta livet till för någon rovfågel, en stor hög med fjädrar, dun och benrester låg vid en stubbe. Det måste ha hänt rätt nyligen annars skulle väl fjädrarna ha spritts mer runt omkring tycker jag, men dessa låg ganska väl samlade runt stubben.

Vi paddlade vidare runt sjön, en lom dök snabbt ner i vattnet och försvann vi fick inte syn på den igen, de är duktiga på att simma långt under vattnet. En fågelfamilj med söta små dunbollar till ungar låg i strandkanten, men de simmade snabbt iväg när vi närmade oss.

Plötsligt skrapade det till rejält under min kajak och jag satt fast på en sten. Det gick inte att komma åt något håll jag fick stoppa ned handen i vattnet och samtidigt lyfta och putta ner mig från stenen. Stenen som låg cirka en decimeter under ytan syntes inte alls, gissa om jag blev förvånad när jag hamnade på den!

Det var ingen lång paddeltur men vi hade en härlig stund på sjön denna sommardag i midsommartid.