Cykla Sverige-Peking, reserapport 3

Hej!

Efter att ha cyklat 9600 km är vi i Osh, Kirgisistans näst största stad. Här i de kirgisiska bergen kommer vi att tillbringa en månad utan att cykla.

Vi har precis kommit tillbaka från en fyra-dagars vandring i närheten av Osh anordnad av två ryska bröder. När vi besökte dem en lördag förmiddag för att diskutera vandringen var en av dem rejält onykter. Vi bestämde en tur med dem på grund av det låga priset och att turen passade våra syften bra. Vi misstänkte dock att det kunde bli problem. När han tillsammans med en chaufför och dennes son hämtade oss klockan åtta en onsdagsmorgon var han redan rejält knökad. Men en blick som en våldtäktsman struttade han efter vår förskräckta värdinna i ett fruktlöst försök att charma henne. Själv verkade han tro att han liknade Rudolph Valentino. Under färden drack han ytterligare en liter öl. Senare samma dag gick han en kort runda på ett par kilometer med oss. Detta var det enda han mäktade med. De kommande två dagarna fick vi vandra med föraren eller själva. Vår ryske guide som den första dagen upprepat frasen russian extreme titt som tätt hade nu blivit ganska tyst och darrig på handen. Dock ordnade det sig bra tack vare bilföraren och oss själva. Den sista natten tilltog hans delirium och han yrade på ryska hela natten. Yrandet fortsatte på morgonen och hela bilfärden till Osh. Sedan fick vi ett bra tillfälle att förhandla ned det redan låga priset.

Senaste reserapporten skrev vi från iranska Mashhad. Efter att fått våra turkmenska visa fick vi följe nästan fram till gränsen av en iranier som vi träffat i Mashhad. När vi kom in i Turkmenistan blev det genast platt och mycket varmare. Färden genom Turkmenistan blev lite stressig eftersom vi hade ett femdagars transitvisum. För att klara Turkmenistan på den tiden behövde vi cykla i genomsnitt elva mil per dag. Vilket inte var så lätt i Karakumöknen med magsjuka och topptemperatur på 42 grader i skuggan. Skugga var för övrigt rätt sällsynt. De cirka 30 stycken poliskontrollerna vi fick genomgå tog ju också lite tid i anspråk. Turkmenistan var intressant men knappast något land man besöker i första taget eftersom det är mycket byråkrati och krångel för turister. Det dröjer heller inte länge förrän man tröttnat på alla bilder och monument av president Niyazov.

I Uzbekistan besökte vi städerna Bukhara och Samarkand. Bukhara var en riktig pärla med gamla byggnader överallt. Annars var Uzbekistan ganska tråkigt med odlingar och bebyggelse nästan överallt i vår väg.

När vi kom in i Tadjikistan började genast bergen höja sig. Efter några dagar kom vi över det mycket vackra Anzobpasset på nästan 3400 meter. I Dushanbe fixade vi visa för Kirgisistan och Kina. Särskilt Kinaambassaden överraskade positivt genom att vara mycket lätta att ha att göra med. Efter att ha klättrat över ytterligare ett pass kom vi in i den dramatiska Panjdalen. Där cyklade vi 25 mil ut med gränsen till Afganistan. Efter Khorog, provinshuvudstaden i Gorno-Badakshan, började klättringen upp till Pamir. Innan vi nått Pamirplatån blev vi inbjudna till en fest för att fira freden. Efter några timmar blev vi tvungna att ge oss därifrån. En jättelik kille som bråkat hela kvällen hade nu börjat mucka med oss. Senare under samma fredsdag kastade folk stenar på oss från förbipasserande lastbilar vid flera tillfällen. Det var enda gången det har hänt oss hittills. Men ingen skada skedd. De träffade ändå bara tjejen som vi cyklade med just då. Väl på Pamirplatån tillbringade vi tio dagar på höjder mellan 3600 och 4655 meter över havet. Vid vår högsta tältplats på Akbaitalpasset klättrade vi med cykelskor upp på en 4920 meter hög topp. Sista dagen i Tadjikistan blev jobbig då Magnus fick en Giardiainfektion och vägen var mycket dålig. Vi var tvungna att komma ut just den dagen då våra visa tog slut. Efter att ha passerat gränsen till Kirgisistan blev det genast grönt. Där fick vi också mycket fina vyer av Pik Lenin och omkringliggande toppar. Efter att ha klättrat över ytterligare två pass nådde vi Osh.

Om cirka en månad ska vi vara i Kashgar och där börjar spurten genom Kina till Peking.

Hälsningar Mats och Magnus