Artiklar > Äventyrliga dagen - det första genomförda ...

Äventyrliga dagen - det första genomförda äventyret

Text: Sören Kjellkvist
Foto: Måns Kämpe

Ett av syftena med Äventyrliga dagen är att jag vill visa deltagaren de naturskatter som finns hemmavid och att äventyret alltid finns precis bakom husknuten. Därför sker Äventyrliga dagen i samma landskap som deltagaren är bosatt i.

Alexander är bosatt i Hofors, har ADHD och genomlevt stora svårigheter att passa in i den vanliga skolgången. Eftersom Gästrikeleden passerar rakt igenom byn blev vandring på den leden ett självklart inslag. Dessutom hade Alexander uttryckt önskemål om isfiske, bada i isvak och sova under bar himmel, vilket innebar att en hel del utrustning skulle med. Isborr, fiskespön, snöskor och totalt ombyte kläder förutom standardutrustning packades. Min nära vän och tillika fotograf Måns Kämpe ville gärna följa med och bistå under denna premiärtur av Äventyrliga dagen.

Vi steg alltså upp kl 04.00 på morgonen och efter packning, resa, en hel del rekognosering svängde vi kl 08.00 in på Alexanders uppfart. Jag och Måns bar in all den utrustning som alla samarbetspartners till Äventyrliga dagen bistått med. Tanken är ju att Alexander ska ha en komplett friluftsutrustning att behålla efter Äventyrliga dagen för att sedan själv kunna fortsätta och idka friluftsliv på egen hand. Deltagarnas äventyrspaket är glädjande nog nu uppe i hela 16 000 kr.

Efter att ha förevisat, instruerat och packat ner hans äventyrspackning gav vi oss ut på Gästrikeleden.

I strålande vårsol vandrade vi 20 km mot Hosjön där den lokala fiskevårdsföreningen lovat bra isfiske. Dock var de oroliga för om isen på sjön skulle bära då det varit stor avsmältning de senaste dagarna.

På grund av otydlig märkning av leden fick vi ta ut kompasskurs till sjön och bana väg rakt genom terrängen.

Vi åt lunch där vi använde 24Hour Meals värmepåsar för snabb tillagning och instruktion av matlagning i nödsituationer. Jag hade frågat Alexander i förväg om det var någon mat han inte tålde eller om han hade några allergier. Dock visade det sig att han inte åt några som helst baljväxter eller fisk och att han tycker ris påminner om maggots varvid Alexanders lunch bestod enbart av efterrätt i form av sockerkaka och godis. Hmm, dagens ungdom…



Sent omsider kom vi så fram till Hosjön och stora partier av sjön låg öppen. Fram med ispik och dubbar för att sedan med pikning bana säker passage ut till sjöns största ö. Utanför ön borrade vi hål och Alexander med stor vana av fiske fick snart en abborre på kroken.

Vi tände en brasa och diskuterade igenom hur plurrövningen skulle gå till.

Enklast blev det om jag gick ut och förevisade hur det skulle gå till och efter att jag plurrat skulle så Alexander upprepa proceduren. Med resoluta steg gick jag så rakt åt den riktning med öppet vatten. Isens bärighet tog mig ända fram till vattenlinjen och jag var tvungen att hoppa för att bryta mig igenom isen. Efter genomfört plurr och ombyte vid lägerelden så visade det sig att Alexander kommit på andra tankar och gärna avstod just det momentet då han uppmärksammat att det skulle innebära att resten av dygnet genomfördes med plaskblöta kängor.


I samma veva anslöt Mikael Pettersson från Friluftsfrämjandets lokalavdelning i Hofors. Han berättade om lokalavdelningens fina verksamhet i Hoforsbacken och Alexander fick tilldelat sig ett presentkort från dem där utrustning, liftkort samt instruktör under en hel helg ingick.


Dagen gick mot sitt slut och vi bevittnade en vacker solnedgång tillsammans. Det planerade nattlägret låg ytterligare 3 timmars vandring bort vid en annan sjö och ett gemensamt beslut att fortsätta med mörkervandring togs.

En totalt hänförande stjärnhimmel lyste upp vår tillvaro, men Alexanders krafter började sina och när Gästrikeleden försvann ner i en översvämning var vi på nytt tvungna att ta ut en kompasskurs och bana väg rakt igenom en svårframkomlig terräng. Kartan visade att nattlägret bara låg 800 meter bort men dessa meter tog oss mer än 1 timme att avverka då Alexander nu var så slut att vi fick ta vilopaus var 50 meter.

Vid varje paus fick Alexander valmöjligheten att avbryta och att vi kunde slå läger där vi befann oss, men gång på gång så vägrade han. Med en enorm målfokusering kunde han inte acceptera något annat alternativ än att vi skulle ta oss ända fram till det tänkta nattlägret. Inget blod, men med mycket svett och kämpaglöd kom vi så till slut fram till ett vindskydd vackert beläget vid stranden. Väl framme byttes misären och frustrationen över den kämpiga terrängen ut mot lycka och glädje av att äntligen komma fram. Både Måns och jag blev oerhört berörda och tagna av Alexanders målmedvetenhet. Det var dessa egenskaper som möjliggjorde för att vi slutligen nådde vårt högt uppställda mål för dagen. Utan Alexanders oerhörda målmedvetenhet hade vi slagit läger långt tidigare.

En otrolig bedrift att för en 15-årig pojk vandra nästan 30 km med 15 kilo på ryggen i till viss del svårframkomlig terräng. Nu kunde vi hugga oss genom isen för vattenpåfyllning och Alexander tände snabbt nattens lägereld och varm chokladdryck tillreddes. Det behöver väl knappast sägas att vi alla sov som stockar hela natten i 7 minusgrader.
Vi vaknade upp till vacker sjöutsikt och efter ett par timmars morgonbestyr begav vi oss hem till Alexander där Gefle Dagblad väntade för intervju.

En fantastisk och minnesvärd första Äventyrliga dag är genomförd och vi kan bara konstatera att alla egenskaper en människa besitter innebär både fördelar och nackdelar i olika situationer. Egenskaper som kan vara besvärliga i Alexanders vardag men som nu tog oss ända fram till vårt högt uppsatta mål. Efter en utsökt andra frukost och kramar hemma hos Alexander styrde så jag och Måns hemåt igen.

Här hittar du mer information och hur du ansöker till Äventyrliga dagen.


Åtgärder vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar:
Det största problemet med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar får nog påstås vara andra människors okunskap beträffande hur man hanterar och agerar i bemötandet med dessa diagnoser.
Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som ADHD, ADD, Autismspektrumtillstånd, Tourettes syndrom och OCD. De arbetar för att personer med NPF ska bli bemötta med respekt och få det stöd de behöver i skolan, på arbetsmarknaden och på fritiden. De arbetar också för att anhöriga ska få ökat inflytande och avlastning. I deras intressepolitiska program och i deras skolplattform kan du läsa mer om de frågor som de driver.


Alexander nominerades av sin mamma med denna motivering:
"Mitt härliga barn har NPF neuropsykiatrisk funktionsnedsättning,
Vi har som familj genomlevt många svåra år både på förskolan och upp genom skolåren. Nu har han äntligen fått börja på en skola för ungdomar med olika NPF, så nu hoppas vi att han äntligen ska kunna landa och få lite lugn och ro. Nackdelen är att skolan ligger 6 mil bort och varje dag måste han pendla fram och tillbaka.

Han har alltid haft det väldigt jobbigt med det sociala samspelet, vilket resulterat i att han har svårt att få vänner, det är en ganska ensam kille. Han vill gärna ha vänner men eftersom det är svårt att tyda andras, sublima signaler och läsa av omgivningen, så ställer det till det. Han avgudar naturen och kan sitta och fiska i timtal.En dröm han alltid burit inom sig är att övernatta utomhus vintertid, men tyvärr känner vi inte någon som har tillräckligt med intresse och kunskap för det.

Redan på förskolan när Alexander bara var 1.5 år flaggade personalen för att han var extremt aktiv. Det visste vi ju om, men tänkte jaja det är ju en pojk..., vid 3 års ålder fick han diagnosen ADHD. Skolan har alltid varit jobbig, helvetet på jorden som Alexander beskriver den. När man börjar i en “vanlig” klass då förväntas man att sitta still, samtidigt som han har det oerhört svårt med det sociala samspelet med barn och vuxna blev det en katastrof. Man måste som förälder orka kämpa för hans rättigheter genom både skola, landsting och alla andra instanser. När Alexander ringde och frågade andra barn om de ville leka så blev det ständigt ett nej. Det gör för ont att gång på gång avvisas vilket resulterade i att han helt enkelt slutade fråga. Det är svårt att kämpa mot människors okunskap, trångsynthet och fördomar...

Det är tur att han har sitt stora fiskeintresse. Diagnosen innebär att han är långt bättre på vissa saker och sämre på andra. Som liten kunde Alexander bära och stapla ved i timmar och han tycker väldigt mycket om att hjälpa till. För som många tror så är de med ADHD inte aggressiva, elaka människor utan de är oftast väldigt smarta, snälla och trevliga. Det mindre bra med diagnosen är att han är väldigt aktiv, har många storartade idéer som olika experiment, som inte alltid är så uppskattade av omgivningen.
Det jag skulle önskat att vi gjort annorlunda är att öka förståelsen för pojkens diagnos och att vi berättat för folk när han var liten. Kan man bara förstå och se Alexander bakom hans diagnos så ser man även hur underbart fin, hängiven och begåvad han är.
Vi önskar att alla kan få vara den man är och det kan man ju ute i den fria naturen.

Var aldrig rädd för att vara annorlunda!"

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2016-02-10 10:12   OBD
Underbart att läsa!
 
2016-02-11 14:18   lorentzdotter
Det var en bedrift men jag förstår inte han orkade utan äta ordentligt.
Så bra gjort ..grattis grattis
lycka till nästa gång.
Gun-Inger
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

I samarbete med

Äventyrliga dagen!
Friluftsfrämjandet och Bergans of Norways välgörenhetssatsning för ungdomar, som på något sätt har eller haft en tuff och kämpig vardag, och behöver en andningspaus och inkörsport för att själva komma igång med sitt eget friluftsliv.

Ansök till Äventyrliga dagen här!

Se även

Kartan >Position