I takt med att de lätta, bärbara varianterna av tjocka(re) liggunderlag ökat så har också gnisslandet & prasslandet i tälten accelererat i motsvarande omfattning. Tycker många. Vad man nu än väljer att syssla med på sina madrasser tycker jag att diskuterandet & funderandet runt detta är lite överdrivet och att köpbeslutet ibland baseras på felaktiga grunder & antaganden.

Det är NeoAir-serien från ThermaRest och Expeds olika varianter med pump/blås-behov som oftast diskuteras och uppfattningen är uppenbarligen olika när det funderas på vilka som väsnas mest. Efter några års pratande med användare, leverantörer & kolleger samt en del eget brukande ställer jag mig neutral i frågan, själv har jag aldrig upplevt att mitt eget eller andras gnisslande & prasslande skulle vara nåt som stör. Visst har jag vaknat några gånger vid tillfällen som skulle kunnat bero på liggunderlagsljud men då hinner jag ju/får tillfälle att vakna till lite & tänka på hur jädra gött det är att sova i tält. Sen somnar jag om. Sover jag på fjället en blåsig natt är det absolut inte lite liggunderlagsgnissel, eller prassel, som gör att jag eventuellt ligger vaken.

ThermaRest Man, Doug Jacot från ThermaRest på Outdoormesse i Friedrichshafen med en av sina älsklingar.

Visst tusan prasslar det om yttertyget på ett NeoAir XLite när det är sprillans nytt och man står & gullar med det lite i ouppblåst läge, so what? När liggunderlaget är uppblåst & använt några gånger kan man kanske, om man vill, lyssna fram lite prasseltendenser men då har man ju också valt att ha det bästa vikt/värme/packvolym-liggunderlaget på marknaden.

Å andra sidan gnisslar, eller möjligen knirkar, det lite om Expedmadrasserna när man vrider & vänder sig, eller vad man nu gör, på dom när man väl lyckats släpa sig ut i naturen. Det ena ljudet är inte värre än det andra, inget av det är katastrofalt, inte ens dåligt.

För att hålla mig lite neutral, men ärlig, är mitt svar på frågan om min egen favorit när det gäller liggunderlag: ”40th Anniversary Edition” från ThermaRest. Det här är en jubileumsprodukt som tagits fram i begränsat antal nu till 2012, kan finnas lite kvar ute på butikshyllorna. Detta är ett ”traditionellt” s.k. självuppblåsande liggunderlag med enligt mig strålande, hittills oöverträffade, prestanda. Det har dessutom ThermaRests generösa, dock inte allomfattande, livstidsgaranti samt är nästan helt gnissel-& prasselfritt. Som bonus är det dessutom inte så tjockt att fotänden på tältet plötsligt "blivit" 5 cm för låg. Som alternativ använder jag ibland mitt korta Downmat, ett liggunderlag som för ett par år sedan fick mig att lämna alla tidigare fördomar mot ¾-underlag bakom mig. Min hustru kör helst med NeoAir XLite, åtminstone vår, sommar & höst. Däremot ger jag/vi oss aldrig ut på nån tur utan ett Doublemat Evazote från Exped, ensamturer sommar kan vara undantaget, denna eller nån liknande produkt tycker jag är oumbärlig som benvärmare (se ¾-underlag ovan), punkteringsbackup, förstärkning, rastunderlag, solfilt, hundsäng, tält-eller tarpgolv m.m.m.m.

ThermaRest Woman, ena halvan av Tanter på Tur i Rödfjällsstugan med en av sina älsklingar.

Och ja, det finns absolut andra varumärken som har bra, och ibland mindre bra, liggunderlag som är alternativ till ovan nämnda, men jag önskar faktiskt att det fanns nåt mer företag som förde utvecklingen framåt, det som finns är ju mest tradingprodukter, egna kopior och i vissa fall såna som tillverkas på licens från nån av innovatörerna, typ Vaudes Norrsken. Som alternativ liggunderlagsinnovatör verkade InsulMat/Pacific Outdoors kunna bli ett bra alternativ för några år sen, dom ”försvann” dock och verkar nu ha ”blivit” Hyalite Equipment. Nemo, som bl.a. har liggunderlag på programmet, är ett annat mycket spännande amerikanskt varumärke som tyvärr verkar ha väldans svårt att ta sig över Atlanten.

Nä, köp du det liggunderlag som du tycker är bäst för dig, som passar din plånbok, dina äventyr, ditt gramjagande och dina övriga preferenser, lyssna inte så mycket efter prassel & gnissel utan lyssna hellre på Robban Broberg.  Jag återkommer alltså redan nu till herr Broberg (se föregånde inlägg), detta med en låt som kanske inte riktigt slog när det begav sig, om det beror på kompet (ackompanjemanget) eller nåt annat vet jag inte, i detta inlägg tycker jag dock den har sin självklara plats, så får jag lov att presentera ytterligare ett stycke svensk musikhistoria:….Annabelle!

Get out & sleep well!