Jag tog en skidtur i morse med Tegsnäsarna trots att det snöade rätt ordentligt. Ute på myrarna var det problematiskt med sikten i motvinden men eftersom jag åkt här såpass mycket tidigare behövde jag inte se rakt fram hela tiden.

Men det var tungåkt i den djupa snön, dock inte så tungåkt som det brukar vara vid den här tiden på året. Normalt sett så brukar man sjunka ner till botten vid den här tiden på vintern men nu sjönk man "bara" 15-20cm.

Så länge skidspetsarna syns så funkar det!

Inne i skogen var det betydligt behagligare att åka där snöfallet och vinden fångades upp av träden. Jag hade inget speciellt mål med skidturen utan åkte litegrann på måfå ut i det vita. Efter ungefär en timmes åkning kom jag upp på en liten skogsbilväg som var översnöad men relativt lättåkt.

Snöig bild på skogsbilvägen

Jag fortsatte längs skogsbilvägen eftersom det var lättare att åka där. Troligtvis fanns det ett skoterspår en bit under snötäcket även om jag inte såg det. Snöandet ville dock inte ge med sig och jag började styra kosan hemåt istället. Jag passerade en bäck där vattnet fortfarande var öppet men fortsätter kylan och snöandet kommer nog ett tjockt lager av snö snart att täcka över det mesta av bäcken.

Öppet vatten

Väl hemma igen var jag blöt både av svett och av snön som smält men det var en riktigt skön känsla att ha fått "ta i" litegrann.

När jag kom in igen slog det mig att det är ju det här som ska locka folk tillbaks till glesbygden igen. Att kunna ta på sig skidorna vid farstubron, åka ut någon timme i skogen och på myrarna och sedan krypa in i stugvärmen igen. Det är livskvalité!

Jubileum i rubriken är för att detta är mitt hundrade inlägg....

Ha det!