Peter's Utsida

Rågmjölsvägen (en vandringsled)!

Idag träffade jag en kille som är inblandad i den numera avsomnade avdelningen av Malås Friluftsfrämjande. Jag hade tänkt ta kontakt med honom tidigare angående eventuella eller framtida vandringsleder i vår kommun. Nu när jag träffade honom så började jag prata med honom om det fanns några leder som Friluftsfrämjandet varit inblandade i eller om det fanns intresse att iordningställa några.

Då berättade han att för ungefär 10 år sedan så var det ett projekt med att iordningställa en led som skulle gå från kust till hav dvs från Ursviken (utanför Skellefteå) upp till Ammarnäs. Leden skulle gå efter en gammal farväg som användes på 1800-talet när det varit nödår och det fraktats mjöl från Stockholm via båt upp till Ursviken och därefter längs denna farväg inåt landet. Därav namnet Rågmjölsvägen.

Han hade då varit inblandad i en del av sträckan och dom hade gjort såpass mycket att dom märkt upp och spångat en bit längs Malån, samt även kollat lite längre upp längs Malån. Han beskrev var dom varit och det är ju inte alls långt hemifrån.

Så, nu har vi varit och kollat och mycket riktigt så hittade vi färgmarkeringar och till och med en bro över en bäck.

Problemet med det här projektet var att det aldrig blev riktigt färdigt. Det finns nästan inget kartmaterial, det är väldigt sporadiskt skyltat och information om leden saknas nästan helt.

Lite information hittade jag dock på nätet från grannkommunen Norsjö. Där finns det en karta över ledens sträckning och det verkade ju lovande. Jag tyckte att det borde finnas bättre kartor och ringde därför till turistinformationen i Norsjö. Tyvärr visade det sig att dom dragit in allt material eftersom det var osäkert i dagsläget huruvida ledens skick egentligen var. Men det låg på deras agenda att kolla upp leden i alla fall.

Jag blir ju naturligtvis glad när jag hittar information av det här slaget men vad man också kan förundras över är hur sånt här egentligen sköts.

Varför blev inte projektet klart?
Varför är det så svårt att hitta informationen?

Jag tror att det nog kan ha mycket med Jantelagen att göra dvs att vi som bor häruppe nog anser att det vi har att visa upp här nog är rätt så ointressant. Vem vill se vad vi har att erbjuda när fjällen har så mycket mer storslagen natur och kusten har städer och hav?

Eller så har jag fel och det kan bero på något helt annat.

I alla fall så ska då jag försöka luska lite mer kring denna led och försöka hitta fler delar av leden som är uppmärkta, både helt och delvis. Åtminstone för att själv veta var leden finns men förhoppningsvis även för att få fler intresserade.

Här en länk till den information som finns på nätet:
http://www.norsjo.se/default.aspx?id=5322

Ha det!

40-årspresent......

Jag nådde under sommaren den aktningsvärda åldern av 40 och även om min sambo påstår att jag haft 40-årskris en längre tid så blev det inte förrän nu som det blev ett faktum.

På min födelsedag fick jag en mängd fina presenter bl.a en lätt dunväst från Patagonia, en ny lätt sovsäck och annat kul.

Men jag fick även en "jobbig" present, nämligtvis ett startkort i Lapland Ultra. För er som inte vet vad Lapland Ultra är så är det ett 10-milalopp som går av stapeln den första fredagen efter midsommar. Starten är klockan 18.00 (alternativt 22.00 om man tillhör tävlingsklass).

Jag kommer att starta 18.00 eftersom jag gissar att jag kommer att behöva all tid som finns för att kunna ta mig så långt som möjligt längs banan. Loppet startar i Adak och eftersom jag gick skola där när jag var liten så är det extra kul att starta där. Jag lär vara en av publikfavoriterna eftersom det är ett fåtal med lokal anknytning som ställer upp i loppet. De flesta deltagarna kommer söderifrån eller från andra länder.

Det som lockar besökare från när och fjärran till denna "gudsförgätna håla" är naturligtvis att loppet avgörs i midnattssol. Det blir aldrig mörkt under loppet och det tycker de flesta deltagarna är helt otroligt. Dessutom är det otroligt bra service runt hela banan. Jag vet, för jag har själv haft ansvaret för en kontroll vid 90km.

Nu är det ju så illa ställt att jag inte är i direkt toppform så först och främst måste jag träna för att komma i form och sen så behövs det ju en massa träning för att kroppen ska fungera under hela loppet. Jag kommer troligtvis att gå hela tiden vilket innebär att det kommer att ta omkring 20 timmar att ta sig runt hela banan.

Att hålla igång 20 timmar i sträck innebär ju naturligtvis en hel del påfrestningar på kroppen men även på psyket. Kommer jag att orka fortsätta fastän kroppen börjar säga ifrån? Kommer jag att ha förståndet i behåll att ge upp när smärtan blir farlig?

Många frågeställningar naturligtvis ävan om jag inte är nybörjare på detta lopp. Det var nämligtvis så att de 2 första åren som tävlingen gick av stapeln (1999 och 2000) så stod jag på startlinjen. På den tiden var jag lättare och ansåg mig ha bättre kondition än nu. Då ställde jag upp i tävlingsklassen och sprang. Tyvärr fick jag ont båda gångerna och kastade in handduken efter 56,5km resp 37,9km.

Nu (med ålderns rätt) har jag nog blivit lite förståndigare och insett att om jag ska klara av loppet så kan jag inte springa eftersom en disk i min rygg inte pallar med de stötar som uppstår i samband med löpning. Däremot så tror jag att det ska fungera bättre om jag går men om jag klarar hela rundan är ju väldigt osäkert.

Vad som däremot behövs så är det träning och åter träning och det är där jag (just nu) ser det största problemet. Eftersom jag bor ute i skogen där gatubelysning inte uppfunnits så innebär det att om jag ska ut och gå på kvällarna så innebär det mörka och halkiga landsvägar. Det är inte så värst inspirerande! Helger däremot är inga problem eftersom jag då kan gå i dagsljus.

Pannlampa är ju ett sätt att få bättre uppsikt när man är ute och går så det får nog bli ett litet inköp nu till jul (om jag inte får en i julklapp vill säga........).

För er som tycker att det här verkar tokigt (eller kul) så finns det mer information på den här sidan: http://www.laplandultra.nu/100km.html

Fjällvandring med barnen

I förra veckan blev det en kortare tur till fjällen med barnen. Turen gick till Arjeplogsfjällen, närmare bestämt i närheten av sjön Kouletisjaure, ett par km från norska gränsen. Vi gick inte så himla långt mest tack vare att det var ganska gott om dvärgbjörk och lågt vide och det passade inte riktigt för min yngsta dotter Nadja som har lite för korta ben.

Efter ungefär 2km kom vi fram till en liten bäck och Elias tyckte att det var en lämplig plats att tälta på och bättre plats får man leta länge efter i fjällen. En lagom djup bäck med grus- och sandbotten och en stor slät gräsplätt i anslutning till bäcken. Där fick tältplatsen lov att bli.

Innan vi skulle åka till fjälls undrade Elias vad det var för vits att åka dit när det inte gick att spela tv-spel men när han varit en kort stund vid bäcken tyckte han att vi kunde flytta dit för gott. Barn är föränderliga!

Vi slog upp tältet vid strandkanten och började laga mat medan barnen lekte vid vattnet. Det strömmade alldeles lagom fort dvs vi behövde inte vara rädd för att någon skulle drunkna och dom kunde skicka iväg träbitar och blommor som båtar.

Under matlagning dök det upp en helikopter vid en av de närmaste fjälltopparna. Den försvann och kom tillbaka igen ett par gånger och helt plötsligt började det välla ner renar från fjället. Vi hade hamnat mitt i rendrivning för kalvmärkning! Vi hade dock tur för renarna skulle inte rakt mot oss utan dom gick i en vid båge runt oss. Vi fick sitta och titta på skådespelet i nästan en timme och även om vi är vana vid renar (sambon är lapp) så var det lite speciellt att se renarna komma vällande nerför fjällsluttningen.

Efter maten blev det tom en stunds badande för barnen, dock bara för benen eftersom det inte var direkt badtemperatur i vattnet. Men roligt hade dom i alla fall. Jag och sambon kunde sitta på stranden i lugn och ro och hålla kollen.

Det blev en tidig kväll eftersom de flesta var trötta både efter resan och den långa (!) vandringen. Lite trångt blev det med 5 personer i tältet men det gick att sova i alla fall.

Dagen efter blev det lite tävlingar i bäcken med allehanda flytande ting. Snabbast gick det med blommor även om det inte var förutbestämt vem eller vad som skulle vinna eftersom flytetygen kunde fastna lite varstans i den grunda bäcken.

Mitt på dagen packade vi ihop och gick tillbaks till bilen. Det kändes som en lagom tur både vandringsmässigt och tidsmässigt. Ingen behövde slita och ingen hann bli less. På så sätt kanske vi kan göra detta fler gånger, vilket jag ju naturligtvis hoppas på.

På tillbakavägen följde vi i slutet en stig men där var videriset ännu högre så där hade vi alla svårt att ta oss fram. Det verkade inte vara många som gick åt det hållet numera, de flesta fjällvandrare går nog norrut från Kouletisjaure medan vi gick söderut. Stora stenblock från istiden fanns det också gott om.

 Tack till min bror som lånade ut sin kamera till sin klantige lillebror!

Ekonomiskt lättviktsboende.......

Det är så himla kul och inspirerande att se alla idéer och läsa om alla tips här på utsidan och man kan inte annat än dras med och bli entusiastisk. Eftersom jag tycker om att fiska men inte tycker om att bära tungt så slukar jag naturligtvis alla tips som finns om lättviktspackning i samband med fiske. En av alla idéer jag snappat upp är den om hängmattorna. Efter att ha läst en massa inslag på forumet, tittat på olika modeller hos säljare och klurat lite själv så har jag kommit fram till en mycket ekonomisk lättviktslösning.

Den slutgiltiga lösningen fick jag efter att ha läst ett inslag där Anna Larsson skrev att hon stoppade in hängmattan inuti sovsäcken så att hon på så sätt fick isolering även på undersidan. Alternativet verkar vara att ha med ett liggunderlag som man lägger i hängmattan så att man kan ligga i sovsäcken ovanpå hängmattan men i och med det så tycker jag att en av de största fördelarna med hängmattan försvinner.

Efter att ha införskaffat en begagnad hängmatta gjord av fallskärmssiden och testat med att ha den inuti sovsäcken insåg jag att det var en mycket bra idé. Det skulle helt klart fungera för mig. Det enda som då behövs för att fullända sovandet är en lättviktspresenning som spänns ovanför som regn- och vindskydd.

VIKT: Presenning 2x3m 641gram + Sovsäck Fjällräven Vistas 1200gram + Hängmatta 317gram + Snören 100gram = TOTALT  2258gram

KOSTNAD: Presenning 39kr + Sovsäck 20kr (på auktion) + Hängmatta 213kr + Snören 32kr = 304kr...............

Jag funderar dock på att spendera hela 249kr i en lättare sovsäck som framförallt har mindre packvolym. Den klarar i och för sig bara 10 plusgrader men det är inget som oroar mig. Jag fryser ytterst sällan. Som det är nu rymmer jag sovutrustning + mat + kokkärl för 1-3 nätter i min chestpack med tillhörande ryggsäck.

Anledningen till att jag vill rymma all utrustning i chestpacken är att jag då skulle kunna fiska längs till exempel en jokk och kunna slå läger precis var jag vill. Med tyngre och mer utrymmeskrävande utrustning blir det oftast att man slår läger och fiskar utifrån lägret och då är man mer fastlåst. Ju mindre utrymmeskrävande packning desto mer mat ryms och då kan jag vara borta fler nätter.

Denna typen av utrustning är ju mest ägnad åt soloturer men om jag lyckas få någon bekant inspirerad av mitt koncept kanske jag lyckas få med mig någon fler.

Tyvärr har jag inga bilder men så fort jag testat skarpt dvs sovit ute minst en natt så kommer jag att visa bilder på mitt koncept.