Naturdagbok för år 2024. Betraktelse varje vecka.

Naturintresserad ålänning

Användarnamn: jättensinger

Intressen: Fågelskådning, musik, litteratur, sport, skrivning

Mer på profilsidan


Lökholmen, Geta, Åland

10.3.

Lökholmen är en halvö som är ungefär en halv kvadratkilometer stor. Här finns mest tall- och granmoar, berg och albuskar. Det är ganska tätt bebyggt med fast bebyggelse och fritidshus. Det gamla båtvarvet tar en del plats. Vid sjöbodarna längs stranden finns det vassruggar. Lökholmen är det närmaste jag har till kusten från där jag bor, ca tre kilometer. Jag kommer hit för vattnet. Nu sitter jag vid albuskarna norr om bryggan. Sju sångsvanar, unga och gamla, har samlat sig i det öppna vattnet vid mynningen till Långösundet. Jag får en kort pratstund med fiskaren som kommer förbi mig, när han går ut och vittjar mörtnäten. Sångsvanarna trumpetar lite, men flyttar sig bara en bit ut på isen. Solen värmer och bländar i det vita. Det är lugnt, en plusgrad. En flock siskor småkvittrar i alarna någonstans bakom mig, en korp hörs. En hackspett hackar lågmält. Jag försöker ta reda på vilken sort, men den visar sig inte. Borta vid Tellskärsudden är det mera svan. Gissningsvis knölsvan.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Lökholmen, Geta, Åland

21.4.

Vintern har kommit tillbaka igen. Ovanligt med längre perioder med snö och kyla i slutet av april. Det är påfruset och för kallt och blåsigt att sitta ute på bryggan. Det kalla vädret lägger sordin på morgonkonserten. Någon bofink varnar i alskogen, sädesärlaparet flög bort från under bryggan när jag kom. Kanske de planeras sitt bo där. Solen kämpar med gråa molnskyar, ibland bryter den igenom och lyser upp vinterlandskapet. Det börjar snöa lätt. Någon skrattmås flyger skrattande förbi. Tomt i fjärden, bara någon enstaka knipa och vigg. Bofinkarna börjar sjunga och ackompanjeras av vågornas kluck, svirret från knipvingar och en hackspett som trummar avlägset. Skäggdoppingarnas vita halsar lyser som vita utropstecken i det grågröna vattnet. Så driver mera gråa skyar in från norr och täpper igen alla solluckor i molntäcket. Vinden friskar på och fågelsången tystnar.

Lökholmen, Geta, Åland

14.4.

Våren har kommit halvvägs. Gick ned hit i en konsert av rödhake, taltrast, koltrast, bofink och gulsparv. Såg ett hundratal bergfinkar på flytt. De brukar dra förbi just vid den här tiden. Vi har de finaste fågeltiderna framför oss nu. Det är isfritt vid Lökholmen. Alla fåglar utspridda och fullt upptagna av sina häckningsbestyr. Gudingar aoo-ar i väster, några unga havsörnar försöker hitta på bus vid Måsskäret, två tranor drar iväg norrut över Bonäsfjärden. Sädesärlan kommer och hälsar godmorgon. Det är lugnt här, förutom en avlägsen motorsåg. Plus sju grader. På fjärden vigg, knipor och skrakar. Ett par skäggdoppingar som imiterar varandras dansrörelser. Salskraksparet från förra veckan håller sig kvar - simmar vid Finnöudden i sydväst. Snart ska de ändå dra vidare norrut, där de häckar. Vädret mulnar på från söder, och det börjar falla ett stilla regn. Jag söker skydd under taket till den största sjöboden, och väntar på att det ska upphöra.

Lökholmen, Geta, Åland

7.4.

Vintern har bitit sig fast hela veckan, men nu har vinden svängt till sydlig och det blåser friskt. Någon plusgrad. Isen har till en del gett med sig. Ett stort område närmast bryggan, mot Långösundet och in mot Bonäsviken är öppet vatten. Observerade en skogssnäppa på åkern vid avtaget mot Lökholmen. Mycket fågel i vattnet. Mest storskrakar, men också knipor. Och så, vårens första skäggdopping! Den måste slå mitt rekord i tidigaste observation. Tre salskrakar simmar också omkring där, två honor och så den vackra, vita hanen. En av våra prydligaste fåglar. Skrattmåsarna sitter och sover på iskanten. Två kanadagäss står också där, bredvid en liten grupp nyanlända krickor, som trötta av sin flygtur sitter och sover med huvudet under vingen. Bofinkar sjunger lite avslaget runtomkring. Ibland hörs svirret från en knipvinge. Alla sjöfåglar verkar ta det lugnt eller sova. Jag spanar efter hägern, men han tycks ha sökt skydd för vinden i någon mindre blåsig vik.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.