Håll tummarna för Kanelbullen och mej och den hälsning som kommer från Sveriges högsta berg till världens högsta berg.
Är i en omgivning där "Det stora äventyret" i form av handling, prat och drömmar florerar.Mina äventyr är också stora men kanske på ett lite annorlunda vis.Jag vill med denna Blogg inspirera till äventyr och kanske en och annan eftertanke.
Grandmas high altitude baking for "our" grandchildren in Nepal
I morgon kl 05.00 är det dags för en topptur igen. Denna gång med en Kanelbulle på 2.860 gram och ett informationsblad om Tuki Nepal. De som kommer upp på toppen bjuds på lite bulle och med informationen får man möjlighet att stötta projekt i jordbävningsdrabbade Nepal. Det är också starten på mitt egna insamlingsprojekt som är i sin linda men ideer och inspiration finns. Håll tummarna för Kanelbullen och mej och den hälsning som kommer från Sveriges högsta berg till världens högsta berg. Grandma
Tankar
Så har ännu en händelserik dag passerat. Det är VARMT och fjällvandrarna trivs och de är många.På min vandring var jag ensam och jag tycker att det är härligt. I ett par dagar får tankarna flyga fritt utan nämnvärda begränsningar och jag trivs i mitt sällskap. Funderade, fantiserade och smidde planer. Lugna raka tankar Konstruktiva tankar Rörliga trygga tankar Och en och annan rätt rörig och splitrad, arg och ledsen, men rensande tanke och jag går på min stig och känner en stor tillfredställelse. En ödmjukhet och en tillförsikt inför morgondagen och massor av goda tankar. Grandma
Fjällturen: Att vandra eller strosa, det är frågan?
Första dagen. Strosa enligt wikipedia är: en långsam vandring så jag måste säja att första dagen, efter jobbet, blev ett strosande i 13 km och en därtill 10 timmars lång natt och sedan , dag 2, kan jag nog med gott samvete säja att vandringen började. Mellan Singistugan och Hukajaure. Det är en fantastisk tur. Går efter omarkerad led , är lätt att hitta men en finvädersled tycker jag Från Kebnekaise till Singis Tom mugg men en trogen och praktisk följeslagare som för övrigt har en egen historia men den berättar jag sedan. Här viker jag av in mot Hukajaure. Det är ändå ganska läskigt med hängbro och forsande vatten men spännande. Jo, ganska omarkerad led..... Vattenfylld och välsmakande. Här presenterar jag mina andra trogna följeslagare. De fick vi ett tillfälle hänga lite på min handled för jag behövde hålla i mej med händer. Det var brant Och jag vet inte men nä, inte så snygg. På alla fyra, typ. Lite blåsigt så mössa på...men här kommer vackert Dramatisk natur där snö och is fortfarande ligger kvar. Tur att jag har mina följeslagare. Och det är väldigt skönt att se en tydlig markering ibland. Phu! Så kommer jag fram och Stugvärdarna är på plats med saft och lite kakor. Det är så otroligt fint att komma hit till Hukajaure och här har jag ett nosat rätt på och med värdarnas godkännande en pyttebastu. Kan inte bli bättre. Utsikt från relaxen. Dag tre och målet är Ritsem. Leden går över vackra fjällhedar och ett vidunderligt landskap Bastu i Ritsem...vem påstår att man inte kan hålla sej ren på Fjällturen? En god natts sömn och sedan efter en härlig frukost buss i 45 minuter och vandring dag fyra. Vakkotavare mot Teusajaure och här kommer bilden. Nu jag förstår vitsen med att ha en "pinne" på en kamera. De här självbilderna.... men här ror jag båten över till Stf Stugan där jag ...bastar. Vet att i morgon blir en kort dag. 13 km och det känns skönt. Utsikten från "min" stuga. Lämnar och påbörjar vandring, dag....fem. Hej då fina stället. Och motorbåten fungerar men jag går åt "andra" hållet och når så småningom Kaitum. Och vad ska jag hitta på där hela dagen. Bada och sola.... och basta. Sjätte och sista vandringsdagen men jag är nöjd och passerar man detta på vägen Vad mer kan jag begära. Grandma
Vilar i solen!
Inför min 4-dagars vandring i morgon. Längtar!
JAG....VISSTE.....DET!
Kanelbullens verkliga betydelse för ett lyckat Äventyr. Fick det bekräftat igår när gruppen Ola Skinnarmos Expeditionsresor tog sej upp på Kebnekaises sydtopp. Japp! Kanske inte enbart med hjälp av mina kanelbullar men ändå. Och här står vi med dem. Bullarna är på väg mot ett äventyr. Smakar bra! Hela helgen har Äventyrare passerat stationen. Fjällräven Classic. Nikkaluokta- Abisko. Över 2000 deltagare och många av dem har med stor glädje, entusiasm och nyfikenhet, för de flesta av deltagarna var inte från Sverige, prövat och lovordat Kanelbullen. Vet inte var denna man kommer ifrån men Kanelbullen skapar ett samförstånd trots avsaknad av gemensamt språk. Ord som Mmmmmm och Ahhhh är universella och förstås dock av alla. Kanelbullen, kom troligtvis till Sverige under 1920-talet men fick förankring i hemmen först på 50-talet när ingredienserna fanns tillgängliga och gemene man hade pengar att köpa dessa för. 1999 instiftades Kanelbullens Dag, 4 oktober. Tänk att på mindre än 50 år slog Kanelbullen igenom rejält och fick en egen dag. Att komma hem till värme och nybakade bullar. Varma bullar och ett glas kall mjölk! Farmor, det lutar så gott. Är det bullar? Kyrkkaffe: En bulle, en sockerkaksskiva och en småkaka! En välförtjänt paus på jobbet. Den lycka det är att bjuda på en nybakad bulle och den lycka det är att få en nybakad bulle. Fint. I ett litet samhälle i norr bakade elever på en skola bullar och hängde upp påsar med bullar i och en uppmaning om att bjuda grannen på fika. Bullar förenar. Och av alla de ställen där vi kan åtnjuta detta fantastiska bakverk måste jag ändå säja att presenterat så här..... Ja, bättre kan de knappast bli. Grandma
