juni är tidigt
(vart tog svaret vägen? börjar om!)
Litteratur: Kev Reynolds har beskrivit leden i en bok på Cicerone. Kolla Kartbutiken
i Stockholm, t ex.
Vatten. Vatten i Alperna lyder väl de vanliga reglerna: inte nära glaciärerna, inte nära
boskap. Förra sommaren fick jag ordentliga magbekymmer för ovanlighets skull.
Man sa att vattnet var "trop mineralisee", snarare än smutsigt. Verkar väldigt lokalt
ty fördetmesta har jag inga problem. Tryggast är alltid att dricka ur brunnar,
finns lite varstans.
Juni är *tidigt*. Redan midsommar är tidigt. jag skulle själv aldrig gå denna
led före mitten av juli eftersom passen är så höga, upp till 2.900 m.
Djup snö i varmt väder är oerhört ansträngande. Du kan råka ut för
en skorpa snö, kanske 2 dm med ingenting under. När sådan snö
brister står du där med snö till magen och då bör du veta vad du gör
när du tar dig ur. Jag har vetat det två gånger. Sen kan det hända, speciellt
på förmiddagen, att snön är så hård att du inte ens kan göra märke med skorna.
Då gäller förstås stegjärn.
Hade tänkt gå för ett par år sen, men passade. För chansartat, för stor risk
för avbrott p g a dåligt väder. Boken föreslår på allvar som reserv vid en
övergång att ta buss ut till Rhonedalen, tåg en bit där och så buss in
i nästa sidodal. Sådant gör jag *inte*.
Man kan säkert få tag i något ätbart och lättviktigt (Knorr) i byarrna och på campingplatser,
men knappast regelrätt turmat. Folk efterfrågar inte sådant. Alperna är sällan
tacksamma för tältvandring, som Pyreneerna sträckvis är.
Tidig alpvandring fungerar bäst i Havsalperna och Kottiska Alperna.
il C.
