Hur nära bostaden får man tälta?

Så du anser dig ha rätten att vara otrevlig mot andra, men om någon markägare är otrevlig mot dig så är det fel?
Märkligt resonemang.
Jag värnar Allemansrätten väldigt högt. Man behöver naturligtvis inte vara otrevlig för att spela in ett samtal och ev polisanmäla. Jag är övertygad om att markägare som har mark (tomtgräns är något annat) nära stränder är fullt kunniga om vad som gäller. Bjud på kaffe och resonera om allemansrätten och delge er syn på situationen. Strandskyddet är lite olika beroende på hur gammalt huset är. Fastigheter bygga efter 1970-talet har generellt inte ”tomt” ner till vatten. Och framför allt läs på om allemansrätten på naturvårdsverkets informationskrifter! Ladda ner Min karta där är fastighetsgränser markerade. Men observera att fastighetsgränsen inte behöver vara samma som ”tomtgräns”.
 
Norge är det klaraste fallet, eftersom Allemansrätten är reglerad i lag. Friluftsloven finns på webben -- där kan man t ex läsa om den 150m-gräns som nämns i början av tråden . I Skottland vandrade jag 11 dagar 2009; av 10 nätter sov jag 7 fritt, 2 på camping (p g a etappindelningen) och en på en bothy. Jag har glömt vad den aktuella förordningen heter. Bilder och berättelse finns på huthyfs.com .

I Österrike skiljer det sig åt mellan olika Bundesländer. I Vorarlberg är det fritt att tälta im Ödland (om man inte är i ett skyddsområde), dvs. bortom "sista fäboden" före passet. I Tirol TROR jag det är förbjudet. Däremot TROR jag att det går bra i Südtirol, alltså i den italienska delen av Tyrolen. I Pyreneerna är de lokala reglerna rätt klara, som generösast är de i Havsalpernas Naturpark (två nätter i "alpinistiskt syfte").

Bäst har det funkat för mig i Sydalperna och Schweiz. Jag brukar helt enkelt fråga. Typiskt svar: vi vet inte om man får men oss kvittar det.

Minns en gång nära Bivio i Graubünden, där jag rådfrågade en ung herde, jo, det går bra, jaha, men var? Var du vill. Och typiskt för attityden är att han, som var mycket yngre än jag, sa "dove vuoi", "där du vill", inte "dove vuole", "där ni vill".

En gång i Val da Campo i Ticino anlände folk under kvällen och jag gav mig givetvis till känna. Folket frågade hur länge jag tänkt stanna och jag svarade "en natt, förstås". "Det är nog bäst det, för i morgon kommer korna". Men, som jag antytt, jag har aldrig tagit något för givet.
Hoppsan, nu placerade jag ju Havsalperna i Pyreneerna. Glöm. I väst, i Franrkikes PNP, gäller rätt enkla tidsregler. 19-9. Spanska sidan är friare. I öst är det strängast på den spanska sidan, speciellt i Katalonien. Det står mer om detta på huthyfs.com.
 
9 sidor senare har fortfarande ingen föreslagit att man i förväg, då man planerar sin tur, kontaktar markägare och frågar och kanske till och med resonerar om var på markägarens mark det är lämpligt att tälta.
Så har jag gjort flera gånger då vi varit en större grupp (scouterna, friluftsfrämajndet) och har hitills inte fått nej. Då är jag ju dessutom identifierad och har med mitt namn lovat att lämna platsen i gott skick.
Dock har det inte varit rikitgt nära tomtgräns i något av fallen.
Ja, man tappar lite i flexibilitet och vädret kan ändra planer, särskilt vid havspaddling men min erfarenhet är att det går att komma överens om saker långt utöver vad lagen medger, bara med ett vänligt telefonsamtal. Man kan ju dessutom fråga och sedan välja att inte utnyttja det lov man fått, om vädret ändrar sig.


/Patrik
 
9 sidor senare har fortfarande ingen föreslagit att man i förväg, då man planerar sin tur, kontaktar markägare och frågar och kanske till och med resonerar om var på markägarens mark det är lämpligt att tälta.
Så har jag gjort flera gånger då vi varit en större grupp (scouterna, friluftsfrämajndet) och har hitills inte fått nej. Då är jag ju dessutom identifierad och har med mitt namn lovat att lämna platsen i gott skick.
Dock har det inte varit rikitgt nära tomtgräns i något av fallen.
Ja, man tappar lite i flexibilitet och vädret kan ändra planer, särskilt vid havspaddling men min erfarenhet är att det går att komma överens om saker långt utöver vad lagen medger, bara med ett vänligt telefonsamtal. Man kan ju dessutom fråga och sedan välja att inte utnyttja det lov man fått, om vädret ändrar sig.


/Patrik

För en organiserad tur med en större grupp borde det ju vara självklart att göra som du säger. Spontant på egen hand är en annan sak.
 
För en organiserad tur med en större grupp borde det ju vara självklart att göra som du säger. Spontant på egen hand är en annan sak.
Jag håller med dig. Om jag hade med mig större grupp då skulle jag kontakta markägaren för att få lov, eftersom det troligen sliter mer på marken än när jag är själv.
 
Allemansrätten finns egentligen inte, den är bara en fråga om avsaknad av förbud. Det finns redan röster för att avskaffa allemansrätten, så ju fler som "missbrukar" den desto större är risken att den försvinner.

Till del korekt men lite lagstöd finns till och medi grundlag: rätten till naturen (även annnans) och att färdas genom den (till fots) osv: läs första kapitlet i naturvårdsvkertes 68sdioiga skift för detaljerna.

Men rätt såtillvida att det inte är förbjduet att färdas och vistas i annans natur såvida man inte förstör, vållar ekonomisk skada eller stör hemfrid.

Repris:

/Patrik
 
Allemansrätten finns egentligen inte, den är bara en fråga om avsaknad av förbud. Det finns redan röster för att avskaffa allemansrätten, så ju fler som "missbrukar" den desto större är risken att den försvinner.
Det där är ungefär som att säga att vi inte har någon rätt att leva, det är bara det att det inte är uttryckligen förbjudet...
 
Men rätt såtillvida att det inte är förbjduet att färdas och vistas i annans natur såvida man inte förstör, vållar ekonomisk skada eller stör hemfrid.

Det finns en massa förbud som tar bort allemansrätten, det har ju nyligen varit en lång tråd om regler i naturreservat och nationalparker. För att inte tala om t.ex. regler för parker där det kan vara förbud för både det ena och det andra.

Så jag ser inget alls fel i att säga att allemansrätten handlar om avsaknad av förbud.
 
Det finns en massa förbud som tar bort allemansrätten, det har ju nyligen varit en lång tråd om regler i naturreservat och nationalparker. För att inte tala om t.ex. regler för parker där det kan vara förbud för både det ena och det andra.

Så jag ser inget alls fel i att säga att allemansrätten handlar om avsaknad av förbud.
Jag antar att du inte är jurist. Vad som är gällande rätt bestäms bara delvis av lagstiftningen (där det du kallar förbud finns). Vad som gäller "av gammalt", sedvanerätt är en annan viktig beståndsdel och allemansrätten är väsentligen just sedvanerätt. Allemansrätten består således av ett antal positiva rättigheter grundade på sedvanerätt.
 
En forskare i Linköping fick för en del år sen forskningsmedel för jämförande studier mellan Sverige och Norge, som ju har sin allemansrätt formaliserad i lag. Tyvärr vet jag inte hur det gick, men det borde finnas någon rapport. Det jag läst mig till i Friluftsloven verkar rimligt och klart formulerat,t ex om övernattningoch skörd av fukter och bär. Jag tror själv att liknande lag i Sverige skulle undanröja en massa käbbel och konflikter.
 
9 sidor senare har fortfarande ingen föreslagit att man i förväg, då man planerar sin tur, kontaktar markägare och frågar och kanske till och med resonerar om var på markägarens mark det är lämpligt att tälta.
Så har jag gjort flera gånger då vi varit en större grupp (scouterna, friluftsfrämajndet) och har hitills inte fått nej. Då är jag ju dessutom identifierad och har med mitt namn lovat att lämna platsen i gott skick.
Dock har det inte varit rikitgt nära tomtgräns i något av fallen.
Ja, man tappar lite i flexibilitet och vädret kan ändra planer, särskilt vid havspaddling men min erfarenhet är att det går att komma överens om saker långt utöver vad lagen medger, bara med ett vänligt telefonsamtal. Man kan ju dessutom fråga och sedan välja att inte utnyttja det lov man fått, om vädret ändrar sig.


/Patrik
Att ingen lämnat sådana förslag kan bero på att de flesta av oss, kanske det överväldigande flertalet, inte deltar i stora vandringsgrupper. När jag själv telefonerat hit eller dit under pågående vandring har det oftast handlat om snöläget och andra praktiska omständigheter.

En gång var min huvudsakliga plan att ta mig från min startpunkt i Frankrike till italienska gränsen och fortsätta därifrån åt det håll där snöläget verkade bäst. Det första som hände var att jag måste flytta startpunkten flera dagsetapper bakåt därför att en viss busslinje inte börjat gå för säsongen. Och det visade sig möjligt därför att den alternativa rutten var försenad! Väl ombord gav ett snabbstudium av kartan uppslag till den förändrade turen.

Så sent som 2016, vid 71 års ålder, startade jag vad som kom att bli min avskedstur i Sydalperna. Den tog 19 dagar. En sådan tur planerar man bara inte i detalj i förväg.

(mitt kontinentala vandringsliv upphörde av allt att döma den 31 augusti 2019, 8 dagar efter min 75-årsdag.)
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.