Bergslagsleden Etapp 15: Ramundeboda - Gråmon

Jag samlar mina texter om Bergslagsleden med omnejd här.

Man bör vara observant på att den gamla etappkartan för etapp 15 var i skalan 1:67500 och inte 1:50000 som är det vanliga. Det innebär att 1 cm på kartan är 675 m i verkligheten.

 Angående utförligare information om Ramundeboda och det kloster som legat här, samt de utflykter, sevärdheter och leder som finns här, hänvisar jag till slutet av min beskrivning av etapp 14.

 

Ramundeboda

Ramundeboda ligger vid den gamla vägen över Tiveden, på gränsen mellan svearnas och götarnas rike. Här gick förr den gamla Eriksgatan fram - den färd som den nyvalde kungen under äldre tider gjorde för att ta emot hyllningar från de olika landskapen.

"Tivägen" omnämns första gången då den norske kungen Olof - senare Olof den helige - färdades här på sin flykt från Norge år 1028.

I slutet av 1400-talet anlades här ett kloster av Sankt Antoni-orden. I klostret fick sjuka vård och resande härbärge och vila. Munkarna kallade sig Tivedsbröderna.

 

Munkastigen

Från Svartå på etapp 14 och hela denna etapp har Bergslagsleden och Munkastigen samma dragning. Munkastigen vill befästa minnet av den vandringsväg som munkarna vid Ramundeboda använde, när de via Olshammar och Vättern färdades till andra kloster i mer bebodda trakter, främst till något av klostren i Alvastra eller Vadstena. Munkastigen startar vid nunneklostret i Riseberga. Via Svartå går den vidare söderut mot Olshammar vid Vätterns strand. Hela Munkastigen är 96 km och uppdelad på fem etapper. Man vet att Bergslagsleden exakt följer munkarnas gamla väg cirka 10 km längs rullstensåsar på denna etapp, men hela stigens sträckning känner man inte till.
Jag kommer att skriva om hela Munkastigen senare.

 

Parallellt med E20

När vi lämnar Ramundeboda bakom oss har vi närkontakt med E20. Efter bara ett par hundra meter leds vi ut på en stor rastplats längs europavägen. Det kan vara bra att veta att här finns toaletter. Stanna gärna till och läs på informationsskyltarna. Speciellt skylten som handlar om vattendelaren är intressant.

Efter ytterligare något hundratal meter för oss leden längs en äldre vägbank – cirka 120 meter lång. Där Sågdammsån rinner under E 20 finns en minnessten med följande inskription:

 

GUSTAF ADOLPH

första gången

öfver

detta Swea och Götha

Landa-märe

Westgötharnes fägnad

fölgde Honom

genom deras Landskap

Där saknaden börjades

förvaras åminnelsen

Grefwe CLAES EKEBLAD till Stola

Skaraborgs Läns höfdinge

Lät upresa minnesvården

 

Stenens placering alldeles intill E20 gör det livsfarligt att kontrollera att inskriptionen stämmer. Ni får lita på mitt ord.

 Sedan leden lämnat E20 klättrar den upp på Kolviksåsen. Här uppe stöter man på flera gamla, stora tallar. Längst upp på backens krön har man utsikt mot öster med Borasjön i förgrunden.

Om man har ögonen med sig kan man hitta åtminstone två fina kolbottnar här uppe. När man närmar sig nerfarten kan man njuta av mycket lättvandrade gamla färdvägar .

Vandringen fortsätter sedan förbi gamla kalhyggen, som nu förvandlats till ungskogar. Nedanför Kolviksåsen passerar leden resterna av torpet Hassledalsängen. Här ska finnas en grund efter boningshus samt en källargrund. Grunden efter boningshuset är belägen i centrala delen av området, 15 meter norr om vägen. Här kan man också hitta ett spisröse med synliga tegelstenar. Källargrunden hittar man 20 meter norr om husgrunden. På grund av tät sly hittade jag enbart jordkällaren.

 

På gamla stigar mot Långsmon

Knappa två kilometer efter Hassledalsängen passerar stigen rakt över en tydlig kolbotten.

Här börjar den del av Munkastigen som arkeologerna är säkra på är exakt densamma som munkarna använde sig av. Den kommer att föra oss förbi Långsmon och Kråksjön, fram till Grässjön – en sträcka på cirka tio kilometer.

Cirka sex kilometer söder om Ramundeboda går leden nära gårdarna och odlingsmarkerna i Långsmon. I vägskälet nära byn finns en pil som pekar österut med det lockandeordet KALLKÄLLA inristat. Några tiotal meter bort lockar mycket friskt vatten.

En knapp kilometer söder om kallkällan passerar leden resterna av en gammal timmerränna som förr användes för att flotta timmer från Långsmoån. Vid varje vårflod hade omkring femton man och en förman arbete vid denna timmerränna. Timret flottades till nuvarande Esabdammen i Laxå och därifrån en kort sträcka med järnväg till sågverket i Oxhult strax norr om Laxå.

Här i närheten ska också finnas resterna av två kvarnar, men dessa har jag inte hittat. Om man vill kan vandraren göra en liten avstickare till dammvallen strax norr om sjön Långens nordände.

Strax efter timmerrännan viker eden av söderut. Här finns en eldstad med bänkar runt som kan locka till en rast.

 

Fram till Kråksjön

Mycket ofta när jag är ute och vandrar så slås jag av hur olika delar av naturen påminner om varelser – djur som människor - eller en blandning av olika väsen. Längs denna väg passerade jag en sten som påminde mig om en av mina favorithistorier – Historien om den bredkäftade djungelgrodan. Om ni träffar på mig någon gång så be mig berätta.

Efter ytterligare en kilometer passerar leden resterna av det gamla torpet Långdammen, som anlades på 1650-talet. Den siste brukaren, vid namn Oskar Johansson, lämnade torpet 1955. På den gamla tomten växer fortfarande en vacker oxel samt några fruktträd. Torplämning består annars av en husgrund efter boningshus, två källargrunder och en brunn. Runtom finns gammal åkermark och talrika odlingsrösen.

Jag har tyvärr inga bilder från denna lämning. Kommer att åtgärdas vid tillfälle.

Strax innan leden passerar vägen mellan Tived och Röfors går den förbi det stora flyttblocket som fått namnet Altarstenen.

Enligt traditionen brukade munkar på sina vandringar längs Munkastigen stanna här och hålla gudstjänst med ortsbefolkningen. Med tanke på det ödsliga läget förefaller detta inte särskilt troligt. En annan uppgift berättar att munkarna här lär ha rastat på väg till sitt fiskevatten vid Munkabäcken.

Alldeles säkert har detta flyttblock av röd granit sedan gammalt varit en viktig gränssten. Det ligger på den urgamla gränsen mellan landskapen Närke och Västergötland. Flyttblocket har varit infruset i inlandsisen och hamnade på denna plats när isen smälte för drygt 10 000 år sedan. Blocket är något avsmalnande neråt och lutar åt sydväst så man får intrycket av att det håller på att välta.

Efter 200 meter passerar leden riksvägen och efter ytterligare 400 meter är man framme vid vindskyddet vid Kråksjön. Här finns dass och vedförråd med de redskap som behövs. Utanför vindskyddet finns en eldstad av standardmodell av järn och med tre bänkar runt. Dessutom finns en lägerbålsring – eldstad med bänkar runt hela – strax intill. Själva vindskyddet saknar tyvärr takskägg, men är tämligen nyrenoverat med de ungefärliga måtten 3 x 3,5 meter. Platsen för vindskyddet är en av de vackraste på hela Bergslagsleden, på en tallbevuxen udde ut i Kråksjön.

 

Längs Kråksjöns stränder

Om man väljer att övernatta i vindskyddet vid Kråksjön kanske en liten ”konstrunda” kan vara en lämplig utflykt. Gå tillbaka till riksvägen och följ den norrut. Efter ett par hundra meter passerar man ett stort klippblock till vänster om vägen. Uppe på blocket sitter Kråksjöhäxan och om man vänder blicken ut mot sjön så ser man den mäktiga Kråksjö-tranan.

Fortsätt vandringen ytterligare 500 meter och håll utkik ut mot vattnet. Därute kan man ibland se två munkar (spöken?) komma vandrande i riktning mot vindskyddet.

200 meter vidare längs vägen kan man se en liten figur som hukar ute på en sten i våtmarken. Så vitt jag vet slutar konstrundan här.

Från vindskyddet följer leden under mer än 3 km landskapsgränsen mellan Närke och Västergötlandgenom att balansera på den tydliga rullstensåsen Kråksjöåsen som löper precis intill Kråksjöns strand.

 Längs en stor del av sträckan är åsen ombyggd till en dammvall som ska hjälpa till vid regleringen av Kråksjöns vattennivå. Det är främst bruk och kraftverk i Laxå som fortfarande har intresse av vattenregleringen. 

Kråksjöåsen utgör en del av Kråksjöåsen-Kojemossen naturreservat. Detta naturreservat består främst av en mosaik av skog och myrar som genomkorsas av den vackert formade Kråksjöåsen. Stigen på rullstensåsen har alltså medeltida anor. Åsen har aldrig legat under vatten (den är osvallad) och har därför denna tydliga, toppiga form. Längs hela denna ås vandrar man på gränsen mellan Närke och Västergötland.

Myrarna i reservatet är till stor del bevuxna av lågvuxna tallar, men här finns även öppna mossar med tranbär och hjortron. Det rika fågellivet här består bland annat av ljungpipare, tofsvipa och häckande trana. På våren hör man orrarnas spel. Då kan hönorna uppvaktas av uppemot 20 tuppar samtidigt. Under höst- och vårsträcket rastar både sångsvan och sädgås. I reservatet kan man även få syn på tretåig hackspett, tjäder och spillkråka.

Myrarna omges av en äldre, naturskogsartad barrskog. Här finns inslag av närmare 300 år gamla tallar. Myrkanterna har en hög luftfuktighet, och är en perfekt miljö för olika lavar. Bland reservatets mer sällsynta lavar, finns kattfotslav, korallav och garnlav.

  

Via sjöarna till Gråmon

Uppe på Kråksjöåsen passerar leden flera sjöar, bland annat den lilla Aborrtjärnen där leden är som allra vackrast.

Snart passerar man ett så kallat brandljud. En av Bergslagsledens gamla, blå informationsskyltar berättar: ”BRANDLYRA. Brandljud. Efter en skogsbrand kan man på stammar och stubbar se vilken vindriktning som varit rådande vid tillfället. I mitten av 1800-talet drog en stor brand fram genom Tiveden. Dessa stubbar är rester efter denna.”

 

Efter bara drygt 500 meter passerar leden en ansamling av mycket stora stenblock. Även här finns en gammal blå informationsskylt att tillgå. Vi har kommit till TJYVASTENARNA.

Blocksamlingar av detta slag är vanliga i Tiveden. De stora blocken var infrusna i den mot söder sakta framglidande ismassan. När isrörelsen upphörde och isen började smälta sjönk blocken ner och lade sig på marken. Där har de legat i 10300 år, dvs sedan inlandsisen släppte sitt grepp om denna trakt.

Genom att smältvattnet från inlandsisen spolar rent mellan blocken finner man idag små grottor under några av blocken.

Det sägs att den legendariske stortjuven och dynamitarden Bildsköne Bengtsson gömde sitt tjuvgods under stenarna.” (Han har också hållit till vid Bergatutterastenarna i denna trakt.)

Ett hundratal meter efter Tjyvastenarna erbjuder leden en rastplats – på villkor att man skriver in sig i gästboken.

 

Någon kilometer efter Tjyvastenarna passerar stigen först en och sedan en till gammal informatiosskylt som numera är helt oläsliga. Jag blir så otroligt nyfiken på vad som kan ha stått här.  Möjligen kan det ha handlat om kolbottnar och kojruiner, för i detta område finns ett antal mycket tydliga och fina sådana.

 

3-4 km efter vindskyddet når man fram till den större Grässjön. Nordost om denna sjö passerar leden Grässjöbäcken som är en handgrävd kanal.

Den är byggd för att leda vattnet från sjön och österut ned till Laxsjöarna, istället för västerut mot Unden som är sjöns naturliga avrinningsområde. På så sätt kunde man dra nytta av Grässjöns vatten i vattenregleringssyfte.

Idag ser det lite speciellt ut vid Grässjöbäcken. Ett stort område utgörs av idel döda granar.

 Ungefär 500 meter efter Grässjöbäcken passerar leden en grusväg. När jag rekade denna sträcka lockades jag ner söderut längs denna väg. Fornsök lovade nämligen att cirka 300 meter ner längs vägen skulle finnas en hälsokälla med namnet Majsahål strax väster om vägen. Majsa var en gumma som hittade den här källan och som gick hit och hämtade sitt vatten. Den ligger cirka 10 meter väster om vägen. Jag letade mycket noga igenom området och hittade två tänkbara gropar, men båda dessa var snustorra.

Jag blir alltid förvånad över att denna typ av ”fynd” inte är uppmärksammade av lokala hembygdsföreningar. De är värda en liten skylt.

På en flera km lång sträcka har leden kontakt med den tämligen stora skogssjön Grytsjön. Den är en av sjöarna som fyller på Närkes Svartå och alltså så småningom rinner ut i Mälaren. Kojemossen (se ovan) avvattnas fortfarande västerut mot Unden och Vättern. Detta är alltså på mer än ett sätt en veritabel gränsbygd med både landskapsgräns och vattendelare.

När man närmar sig Grytsjön passerar man gården Sjömon vars ägare har ordnat med möjlighet för vandraren att slå sig ner på en bänk och samtidigt njuta av färskt vatten ur en kran.

Vid Grytsjön finns på flera ställen i närheten av leden små vikar med sten- eller sandstränder lämpliga för bad. Jag hittade en fantastisk plats i den sydliga delen. Den var markerad med en liten blå pil.

Denna badplats ståtade med ett synnerligen originellt arrangemang när det gäller gästbok, byggd i tre våningar och alla gömda bakom en egen dörr.

Platsen erbjuder fina tältplatser.

 

Trehundra meter efter avstickaren till badet anländer man till etappmålet Gråmon. Vindskyddet är byggt av grov plank och har tjärpappstak med ett litet takskägg. Måtten är ungefär 2 x 3 meter. Framför vindskyddet finns en eldstad av standardtyp med tre bänkar runt (varav en rutten).

Här finns vedbod med utrustning, utedass samt en välordnad kallkälla 60 meter bort.

Detta etappmål ligger i en glänta i skogen och det är det enda som inte ligger vid bebyggelse. På platsen finns rester av gammal bebyggelse. Dels finns här resterna av torpet Gråmon bakom dasset.

På denna plats – eller någonstans alldeles i närheten – antas munkarna från Ramundeboda kloster haft sin rast- och övernattningsplats på vandringarna till Olshammar. Enligt sägnen utgör den ruin som finns alldeles intill vindskyddet grunden till ett härbärge. Om sägnen är sann övernattade munkarna på denna plats i slutet av 1400- och början av 1500-talet.

Sevärdheter nämnda i texten:

Minnessten   N58° 58.120' E14° 32.355'

Hassledals jordkällare   N58° 56.338' E14° 32.157'

Kolbotten där den riktiga Munkastigen börjar   N58° 55.859' E14° 33.215'

Långmon kallkälla   N58° 55.612' E14° 33.411'

Timmerränna Lången   N58° 55.241' E14° 33.570'

Dammvall Lången   N58° 55.261' E14° 33.373'

Eldstad Lången   N58° 55.210' E14° 33.608'

Bredkäftad djungelgroda   N58° 55.103' E14° 33.436'

Långdammens torpruin   N58° 54.841' E14° 33.353'

Altarstenen   N58° 53.675' E14° 34.633'

Kråksjöns VSK   N58° 53.313' E14° 34.735'

Kråksjöhäxan   N58° 53.571' E14° 34.874'

Kråksjöspökena   N58° 53.723' E14° 35.337'

Kråksjö munk?   N58° 53.823' E14° 35.457'

Kråksjötranan   N58° 53.566' E14° 34.918'

Kråksjödammen   N58° 53.035' E14° 34.725'

Brandljud   N58° 52.452' E14° 34.680'

Tjyvastenarna   N58° 52.322' E14° 35.066'

Grässjöbäcken spångbro   N58° 52.114' E14° 36.928'

Majsahål   N58° 51.857' E14° 37.126'

Sjömon Vatten   N58° 50.789' E14° 38.009'

Badplats Grytsjön   N58° 50.075' E14° 38.052'

Gråmon VSK   N58° 49.868' E14° 37.815'

Gråmon kallkälla   N58° 49.868' E14° 37.815'

Gråmon torpruin   N58° 49.862' E14° 37.788'

Tydliga olbottnar (KB) och kojruiner (KR) längs leden:

KBA   N58° 57.269' E14° 32.071'

KBB   N58° 56.722' E14° 32.080'

KBC   N58° 55.859' E14° 33.215'

KBD   N58° 54.015' E14° 34.281'

KBE   N58° 53.444' E14° 34.636'

KBF   N58° 52.129' E14° 35.599'   intill

KRA   N58° 52.129' E14° 35.616'

KRB   N58° 52.197' E14° 36.571'

KBG   N58° 52.153' E14° 36.866'   intill

KRC   N58° 52.149' E14° 36.893'