Tänk om varje dag kunde ses som ett äventyr. Jag är övertygad om att det kan vara så om man bara kan se äventyret i det lilla. Äventyr måste inte betyda prestation för att räknas...

-------------------------

Äventyrare? Javisst!

Nåja... Med två små barn så är varje dag ett äventyr. Alltid något nytt att upptäcka, något nytt att lära. Ständiga prov på uppfinningsrikedom, kompromissande och lite jävlar anamma. Och en helt underbar glädje...

Känner du att du vill ha små tips och trix ang barn&friluftliv eller fjällvandringar i stort - hör av dig, jag hjälper gärna till!

Go tur!

--------------------------------------------------

Användarnamn: Karolina P

Intressen: Friluftsmat, Dykning, Vandring, Turskidåkning, Navigering, Orientering, Friluftsliv med barn.

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

2020-09-25

Känslan av att lyckas till slut...

Alla har vi nog haft den känslan, den som kommer när man äntligen lyckas med något. Min son nästan studsade fram - han hade till slut klarat av att komma upp på toppen!

För tre år sedan försökte vi ta oss upp på Getryggen vid Storulvån men lyckades inte med det. Då var det rent ut sagt skitväder, sådant där väder som man även som förälder har svårt att hålla skenet uppe i. Sonen var arg, ledsen, besviken... Storulvån 2017

I mitten av september fyller dottern år och i år önskade hon sig en fjällvandring i födelsedagspresent! Det är nog den  present som jag gjort mitt allra bästa för att få till. När jag försiktigt frågade sonen om han ville följa med till Storulvån svarade han ”varför skulle jag inte vilja det?!”  

Vädret tycktes vara emot oss även denna gång; det utlovades nollgradigt och snöblandat regn... Istället för att tälta i närheten av stationen bokade jag in oss i ”familjestugan” och frukost i restaurangen.

Detta borde ge de bästa förutsättningarna för att sonen äntligen skulle få stå på toppen. Att lillasyster lyckats ta sig upp på toppen när hon var ”inte ens fyra år” (Storulvån 2016) medan han inte lyckats som åttaåring gnagde lite hos honom. (Ibland spelar det liksom ingen roll att man försöker förklara att det inte är någon tävling...)

Dagen innan toppförsöket var det riktigt ruskväder, regnet slog mot fönsterrutorna men prognosen lovade bättre väder. Morgonen grydde med en del vind men utan nederbörd. När vi gick för att äta frukost kunde vi dock konstatera en sak; det hade snöat på toppen under natten!

Tillsammans funderade vi på vad vi kunde behöva för att nå toppen. Barnen kom fram till att vinterjackorna skulle vara sköna att ha, liksom tältet vid rast. Korv med bröd valdes till lunch. Marshmallows, chokladöverdragna nötter, kakor och bullar packades ner - här skulle blodsockret hållas konstant högt... När vandringen väl startade hade till och med solen kommit fram!

Till en början var det tämligen platt...sen blev det brantare...och snön började dyka upp...

När det nästan var mer snö än barmark och vi bedömde att vi hittat sista jokken innan toppen tog vi paus för lunch. Utsikten var fantastisk!

Så var det dax för sista biten upp till toppen. Barnen konstaterade snabbt att det nog skulle bli svårare än de andra berg de tagit sig upp på - snö och is gjorde stenarna mycket hala!

Men så äntligen var vi uppe. Jaaa!

Mannen som hjälpte oss ta kortet log över sonens sprudlande glädje...men sa sen ”du vet att det här inte är den riktiga toppen va? Den ligger där borta.” Jag tänkte ”jaha, nu är det klippt igen...” men sonen sa ”då går vi dit då!” och sen bara drog han...

Här fanns inte den minsta skymt av att vilja ge upp! Den här gången skulle han absolut stå på högsta toppen av Getryggen!


Så där ja, nu hade vi varit på Getryggens alla toppar! Det var ordentligt blåsigt och tämligen kallt uppe på toppen så vi bestämde oss för att ta segerfikat en bit längre ner på fjällsidan. Snön som var så trög att ta sig upp i visade sig vara betydligt roligare att ta sig ner på...

Det blåste ändå ganska så friskt en bit längre ner - då kom tältet väl till pass! Jag hade packat ner mitt första tält; ett Niak från Hilleberg, inköpt -99 och fortfarande i fjällvandringsdugligt skick. Det blev lite skevt på den ojämna fjällsluttningen men efter den ständiga blåsten njöt ändå vi av lä, varm choklad och mjuk pepparkaka inne i tältet.

Mätta och belåtna vandrade vi ner från berget. Vi hade klarat det! Och som sonen sa: ”man kan ge upp första gången men man får inte ge upp för alltid!”


Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2020-09-25 23:19   OBD
Ett stort GRATTIS! Till er alla tre, men främst till sonen. Hans reaktion när han fick veta att ni inte var på "riktiga toppen" var ju helt fantastisk.
Mycket bra sagt av sonen när ni gick tillbaka ner: ”man kan ge upp första gången men man får inte ge upp för alltid!”
Sista bilden är underbar!
 
Svar 2020-09-26 10:54   Karolina P
Tack! Jag trodde faktiskt att han skulle bryta ihop men han låg nog så pass mycket humörmässigt plus just då att han hade kunnat fixa vad som helst 😊 Lillasyster fick vi dock muta med choklad för att hon skulle ta sig över till ”den riktiga toppen”, blåsten fick kinderna att bli röda och fötterna ostadiga på de redan hala stenarna...
 
2020-09-27 20:40   Nennaa
Fantastiskt äventyr gör mig så glad att läsa om. Påminner mig om vår toppbestigning av Idres topp tillsammans med barnen förra sommaren. Tyvärr ställde Corona till det i år för besök.
 
2020-09-27 21:09   Elvah
Härligt jobbat av barnen och mamman! Smart att ha med ett litet tält som vindskydd. Fin bild på barnen som håller varandra i handen på nervägen. <3
 
2020-10-06 13:59   ulindh
Vilken bra present att önska sig! Härlig tur med snö och allt och tältmys hann ni också med!
 
2020-10-07 18:46   egh01
Vilken härlig tur och present! Bra jobbat.
 
2020-10-29 17:27   ricke
Helt fantastiskt och underbart att se och läsa, allt men inte minst sonens slutkommentar. :) Jag var upp med mina barn för två somrar sedan (då 9 och 5 år) till Storulvån och bestigningen av Getryggen minns de fortfarande med väldigt stor glädje. I år blev det Helags, även det fint, spännande och roligt.
 

Läs mer i bloggen

2022-08-09

Klappa på en glaciär!

Efter förra årets pappavandring så hade jag och barnen planer på att göra en mer friluftsmässig fjällvandring, frågan var bara var och hur. Tältat i fjällen hade vi gjort ett par gånger, bland annat vid StorvätteshågnaSilverfallet och Städjan. Sovit på fjällstation lika så (Storulvån 2017 och 2020). Men sovit i fjällstuga hade vi inte gjort! Eller vandrat från stuga till stuga. Kanske skulle vi ta en tur på Kungsleden? Men så påminde dottern mig om att hon tidigare framfört en önskan om att få klappa på en glaciär (vi fick en massa tips här). Efter en del krångel med tågbokningar och boendeplaneringar så bestämde vi oss för Tarfala! När jag räknade efter kunde jag konstatera att det faktiskt var 16år sedan jag var där senast. Det som hänt sedan dess var att stugorna fått el och att man byggt en bastu! Så hur gick det nu, kunde vi klappa på en glaciär? Ja då!

2022-07-29

Pappavandring 2021

Först av allt vill jag bara skriva att jag älskar min man, denna underbara karl och fantastiska pappa! Kanske älskar jag honom ännu mer för att vi inte har samma intressen. Jag är fjällfrälst, han är det inte. Han följer med för att vara snäll, drömmer inte om fjällvandringar så som jag gör. Här hemma skojar vi lite om att det helst bör finnas el, porslinstoalett och lakansbäddad säng för att pappa ska följa med…

2020-08-05

Finns det tornados på fjället?

Del två av sommarens fjällvandring i Grövelsjöområdet delade vi med dotterns kompis med familj. Om den första delen bjöd på ”för varmt!” så började den andra delen med ”för blött”... Vi hälsade dem välkomna till fjälls vid Sjöstugan iförda regnställ och ryggsäcksöverdrag.  Efter en kort genomläsning av ”fjällvett och etikett” bar det av mot Silverfallet!


Första bron var både spännande och lite läskig. Barnen diskuterade om man skulle bli jätteblöt eller jättekall om man bara råkade ramla i. Tråkiga mammor förklarade att man hur som helst skulle bli jätteledsen, särskilt mamman som skulle behöva hoppa i efter barnet...


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...