Ute är det några plusgrader, klart i luften och jag möts av en våg av fågelröster. En komplett ljudmatta. Från sirliga kvitter till ljudliga trumpetanden. Det är högsäsong för fågelsång.
Insikter från mina utsikter.
Bor med familjen (tre barn) på landet en mil söder om Glava i västra Värmland. Har nära till Glaskogens naturreservat. Uppväxt utanför Falun. Har egen firma där jag jobbar med paleobotanik, en naturvetenskaplig analysmetod inom arkeologisk forskning.
Längtar ut på äventyr men också efter frid och lugn i naturen.
Intressen: Fågelskådning, Expeditioner, Vandring, Långfärdsskridsko, Bär & svamp, Paddling, Foto, Resor, Hälsa, träning, skriva
Kategorier:
Länkar:
Annan aktivitet, Cykling, Fiske, Foto, Fågelskådning, Löpning, Paddling, Skidor, Skridsko, Stavgång, Vandring
Länkar:
Projekt Sy en Hammock - Sidan 2 - Forum - Utsidan, - Utsidan, Visa medlem, Bygga träpulka - Forum, Höstvandring - Sylarna, Första Sarekturen - 1977, Vid gudabergets fot, Vandring i Skäckerfjällen - Fjällfunderingar..., Tips på vegetarisk mat på expeditionen - Forum#post499922, En metod att lära känna sin hemtrakt, Bestiga berg med begränsad budget? - Forum, Hur mycket gas behöver man? - Forum#post493593, Framfotalöpning - Sidan 3 - Forum, Att tillverka en vandringsstav. Hur göra? - Sidan 2 - Forum, Recept på fjällbröd - Fowwes blogg, En genväg från Pårte till hyllan under Loametjåhkkå och vidare%u2026. - BeesBlog, Coverboots - Forum, DIY Wool blanket anorak - Forum, Färdspår Brattforsleden
Morgonstund...
Väckarklockan ringer kvart över fyra men jag har inga problem att ta mig ur sängen. Det är början på maj, ljust ute och jag har alltid varit sån. Inte ens i tonåren kan jag minnas att det var svårt att kliva upp tidigt. Visst kan det vara skönt att ligga kvar i sängen och dra sig en stund, men ganska tråkigt. Om jag inte somnar om snabbt tröttnar jag snart och går hellre upp.
Den vackraste natur som finns
Usch vilket trist väder. Dimman hänger tjockt utanför fönstret för fjärde dagen i rad. Det är + 5 grader, alldeles för varmt för årstiden. Det är blött, klafsigt, lerigt, grått och trist. Men jag tar mig i kragen på eftermiddagen, släpar ut mig själv. Far en tur upp på skogen tillsammans med hunden och kameran. Går längs en grusväg, följer en stig och kommer fram till en liten tjärn. Då händer något. Ur allt det gråa träder plötsligt fram färger. Dämpade men ändå starka jordfärger. Jag dras mot dem, ut på sviktande tuvor. Det slurpar för varje kliv när jag drar upp kängorna ur mossan. Det är alldeles stilla i luften, inte ett ljud från omgivningen.
Stiglöst land
För ett år sen skrev jag ett lite ”snyftigt” inlägg som jag kallade ”Hej då skogen”. Det handlade om att en del av min närmiljö där jag dagligen vistats skulle avverkas. Inför avverkningen pratade jag med maskinförarna som lovade att försöka undvika att köra sönder stigarna. Men inte hjälpte det mycket.
Jag tror inte...
Jag tror inte på spöken. Jag tror inte på troll, vittror, vättar och skogsrån heller. Knappt ens på tomten. Ändå finns det där, som ett inslag i friluftslivet. Eftersom man vistas ute, långt från elektriska ljuskällor och ofta är ute både kvällar, nätter och tidiga mornar. Där i gränslandet mellan ljus och mörker, när färgerna mattas av och allt går i gråskala. För min del också när jag passerar gränslandet mellan människans värld och naturen.
Där i naturens och kulturens rumsliga eller tidsmässiga överlapp och ingenmansland. Vid den förfallna ladan, torpruinen, vändplanen på skogsvägen eller vid den igenväxta inägan. Där kommer tankarna som starkast och förnimmelsen som påtagligast. Där vänder jag mig om. Eller känner obehag av att vända mig om. Där kan jag komma på mig själv med att hoppas att jag inget ska se.
Första fotoexpeditionen
Nu i våras inträffade en händelse som fick mig att minnas min första fotoexpedition. Jag var runt 16 och hade blivit med kamera, systemkamera. Nu skulle jag bli som min stora idol, Jan Lindblad, och såg framför mig ett kringflackande liv där flertalet nätter tillbringades i olika fotogömslen runt om i världen.
Rådjur, grodor och andra småkryp fastnade ibland på filmen men så ville jag ha något lite mer exklusivt. Bävern hade ännu inte blivit vanlig i mina hemtrakter utanför Falun men min morbror hade en jaktkoja i norra Värmland där det fanns gott om bäver. Han skjutsade ut mig och lämnade av mig vid kojan en eftermiddag i början av hösten. Jag skulle tillbringa två nätter där själv och det kändes lite småkymigt vill jag minnas. Några mobiltelefonerfanns ju inte på den tiden.
