Insikter från mina utsikter.

Bor med familjen (tre barn) på landet en mil söder om Glava i västra Värmland. Har nära till Glaskogens naturreservat. Uppväxt utanför Falun. Har egen firma där jag jobbar med paleobotanik, en naturvetenskaplig analysmetod inom arkeologisk forskning.
Längtar ut på äventyr men också efter frid och lugn i naturen.

Användarnamn: äventyrssugen

Intressen: Fågelskådning, Expeditioner, Vandring, Långfärdsskridsko, Bär & svamp, Paddling, Foto, Resor, Hälsa, träning, skriva

Mer på profilsidan


En sista chans

Vintern tog slut i ett nafs. Plötsligt var snön borta, knoppar sticker fram ur gräset och vårvintern blev vi snuvade på, åtminstone i mina trakter. Jag tog en sista chans att få uppleva lite av den och kanske få möjligheten att se vargspår eller höra vargyl och åkte upp på Glaskogen tillsammans med hunden och ryggsäcken.

Där uppe var det lite mer snö kvar men den låg ojämnt. I skogen var det fläckvis bart men på hyggen och myrar ett par decimeter. Det var tungt att gå, ömsom bar det, ömsom bar det igenom. Vi letade oss fram till några mindre tjärnar, bl.a. Vackerängstjärnen. Jag undrar om någon kom vandrande och så öppnade sig skogen som en vacker sommaräng där.

Vid Björntjärn hängde vitmossorna i fina färger på utskjutande klippor. Har jag nämnt att jag är förtjust i mossornas färger? De senaste veckornas blidväder har gjort att spåren har smält ut till stora blaffor. Några tydliga vargspår såg jag inte till, däremot var det väldigt gott om älgspår.

Solen sjönk tidigt mot horisonten och det skymde på mellan träden. Vi kom fram till vindskyddet vid Bergtjärn i det sista blåa kvällsljuset. I ett hål i isen skopade jag upp vatten och snart kokade det i kastrullen över elden. Det satt väldigt fint med te och mackor.

 

Veden var sur och röken vass i ögonen. Nordanvinden låg på och virvlade in röken i vindskyddet. Jag drog mig till minnes en rapport jag hörde nyligen på radio om att fler människor, i världen, dör av röken vid matlagning över öppen eld än som dör av malaria. Så var det med det friska friluftslivet.

Men trots stundtals tårande ögon var det ändå skönt att sitta där och titta in i elden, upp på månen och prata med hunden medan himlen sakta mörknade.

Tittade på klocka och den var strax över åtta. –Oh Shit! Jag höll på att missa Melodifestivalen. Snabbt fram med den bärbara. Det trådlösa modemet sökte sig mödosamt fram till en signal. Jag hade svårt att bestämma mig, Perelli eller Danny…, ringde och röstade på fyra olika.

Nej, stopp! Nu håller jag på och luras igen. Bilden är fejkad. Nej, det är ganska skönt att lämna vissa delar av livet hemma när man ger sig ut.

Någon vidare sömn blev det inte denna natt. Jag hade lite för lite på och med mig och både jag och hunden frös. Hon hade eget liggunderlag och jag la duntröjan över henne men hon har just börjat tappa vinterpälsen och är lite tunn.

 

Något vargyl fick vi inte höra och inga ugglor heller. Det blåste nog lite för mycket. Vi tog tidig morgon och tände brasan igen för frukosten. Sen fortsatte vi som dagen innan och letade oss fram över myrar och skogsåsar.

Utsikten över sjöarna Övre och Stora Gla var fin. Råtakahöjden vid horisonten ligger ca 15 kilometer bort.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-02-26 20:12   brigas
Så vackert och stämningsfullt.
 
Svar 2012-02-27 08:54   äventyrssugen
Tack Britt. Det var vackert nästan hela tiden. Men jag tänkte också på att det på många ställen är fult i skogen just nu när snön smälter. Det blir flammigt, snön är smutsig, marken mörk och färglös. Men det tog jag inga bilder på;-)
 
2012-02-26 20:55   Minnatur
Åhhh mina friluftstudiers forna områden... Det är så vackert där på våren...
 
Svar 2012-02-27 08:55   äventyrssugen
Det ligger där och väntar på dig. Du dyker säkert upp här igen, det finns ju fisk i sjöarna.
 
2012-02-26 21:03   samohtII
Vad har du för mobilt bredband? Jag har ett från en operatör med ett namn baserat på den tredje siffran, och jag har inte ens full täckning inne i centrala Göteborg. Ändå kan du sitta ute i vildmarken och titta på SVT Play.
 
Svar 2012-02-27 09:01   äventyrssugen
Som Bertil påpekar så är det lurigt att luras på Internet. Bilden med datorn i vindskyddet är manipulerad i Photoshop. I verkligheten kan jag inte tänka mig att ta med en dator ut på det sättet. Jag lämnar helst mobiltelefonen hemma också, åtminstonde har jag den inte påslagen.
Annars så är det bara ett visst bolag med anor i ett gammalt statligt verk som (ibland) har täckning på Glaskogen. Men om det går att köra bredband på är tveksamt;-)
 
2012-02-26 21:35   OBD
Som vanligt bra och stämningsfullt skrivet och med fina bilder.
(Du måste tydligen vara ännu tydligare när du talar om att du luras) :-)
 
Svar 2012-02-27 09:03   äventyrssugen
Tack och tack och tack Bertil.
Ja nyanser förvinner lätt i text på Internet så man kan nog aldrig vara nog tydlig när man uttrycker sig.
 
2012-02-27 08:30   Thomas Traneving
Vad mysigt att ha med hunden ut eller den kanske är photoshopad den med :)
hoppas inte det ;)
/H
 
Svar 2012-02-27 09:06   äventyrssugen
Nu skäms jag nästan;-) Nej, Helena, jag lovar hunden var med och jag med och vi var på skogen. Det var bara datorn som fuskades. Denna gång;-)
 
2012-02-27 08:51   Håkan Friberg
Hmm... Jag hade liknande planer för mitt sportlov. Två olika svängar ut i naturen var planerat. Tji fick jag. Influensa, hög feber och en irriterande hosta som aldrig vill ge med sig drabbades jag av istället. Gott att få ta del av dina bilder.
 
Svar 2012-02-27 09:08   äventyrssugen
Tråkigt. Högst olämplig infuensa att slå till på lov. Om man nu ska ha inflensa så ska man ha den på arbetstid.
 
2012-02-27 12:50   Anders_sthlm
När jag var barn på femtiotalet sade min far att man skulle akta sig för värmlänningar för att dom är så luriga. Det verkar stämma. Trots detta, är det är nog ändå bra att du förser oss med dina underfundiga och poetiska inlägg titt som tätt här,. Dom höjer sig betydligt över det vardagliga, det kan vi nog som läsare alla instämma i.


Man brukar ju säga att “Månen antagligen var den första teven“, - för stenåldersmänniskan alltså. Den hade ju inget annat att titta på som var overkligt. ‘Gubben i månen’ fanns för sagoberättelser och var säkert lurig han med.
Nu har vi ju, som du så fint fångat i din blogg, plastpingel i schlagerfestival att underhålla oss med i tältet i skogsmörkret istället‘.
Kul att se att din hund hänger med! Dom finner sig ju i allt, även tevetittande.
Anders.
 
Svar 2012-02-28 18:29   äventyrssugen
Jag har lite svårt att identifiera mig som värmlänning. Även om jag är född här och har bott här mer än halva livet så växte jag upp i Dalarna och känner mig nog mest som mas. Men det kan nog finnas lurighet lite varstans.
Eldslågor är underhållning som räcker länge. Att titta in i en eld tröttnar man inte på i första taget och det är helt fritt från reklaminslag. Jag tror flammornas och glödens pulserande rörelser och ljus fungerar meditativt och skapar både ro och utrymme för tankarna.
 
2012-02-27 17:27   thegedd
Kom precis hem från en liknande tredagars tur hemmavid, riktigt givande och bra väder.
"Har jag nämnt att jag är förtjust i mossornas färger?" Samma här (och mönster), får mycket inspiration till mitt måleri där. Samtliga bilder är fina utom en....
 
Svar 2012-02-28 18:31   äventyrssugen
...utom en... - Låt mig gissa...:-)
 

Läs mer i bloggen

Tjikko och Rödolle

Utanför bilrutan på parkeringen vid Naturum Fulufjället vräker blötsnö och regn ner. Det är som vanligt så fort jag närmar mig fjällen. Hemma lyste solen och vårvärmen hade sent omsider kommit igång.

Förvånansvärt mycket snö ligger kvar på sluttningarna precis som i resten av fjällkedjan denna vår. Det klafsar om kängorna när jag kliver iväg längs leden och vädret blir bara värre och värre Det känns en aning dystert. Första natten tillbringas därför i en rastkoja strax nedanför skogsgränsen.

Besök från yttre rymden?

Plötsligt står de där. Som diaboliska urtidsdjur från havens djup, som hominider från  avlägsna intergalaktiska värdar. Eller som varelser ur Dantes värsta mardrömmar.

En kort utsikt från kajaken.

Fredag förmiddag. Jag stänger av radion. Inte ens jag orkar höra mer elände nu. Borstar första snön av bilen och baxar upp kajaken. Längs med grusvägen har en räv sprungit före och lämnat en snirklig spårlöpa. Snön gnistrar på träden. Det är helt stilla vid sjön.

En orre kuttrar förnöjsamt på en av holmarna och jag låter paddeln vila och glider sakta in mot den. Orren låter mig komma ganska nära innan den bestämmer sig för att jag är för närgången och därför ger sig iväg över till närmaste grannö. Det blir te och macka sittande i kajaken, det är så kallt om fötterna att kliva i och ur.


Fjälledarens tips: Så packar du lätt och når längre

Ibland får man ut mer av naturupplevelser när man tar ut svängarna. Fjälledaren Oskar berättar hur han hittar en större frihetskänsla utomhus.