Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Slut på semestern

Semestern är slut och så är sommarens fjällvandring, för rätt så många dagar sen nu. Dags att dela med sej av intryck och erfarenheter, kanske.

Att jag inte redan gjort det beror på flera saker: Det var väldigt varmt och skönt väder vid hemkomsten från de nordligare breddgraderna, ett par riktigt bra och tjocka böcker väntade på att bli lästa i trädgårdens skugga. Yngsta dottern har lite hastigt och för henne, av mindre lustiga skäl, flyttat hem till modershuset igen och därmed tagit det kombinerade gäst- och arbetsrummet i besittning. Det får hon förstås gärna göra när det kniper, men jag har inte riktigt full access till min egen dator som är av det stationära slaget, eftersom hon sitter här och vrålpluggar för att fixa sej ett körkort under sin långledighet.

Men nu börjar det klia rätt rejält i skrivarfingrarna igen, jag ska nog se till att kunna berätta lite för den som har lust att läsa.

Men först ska jag åka till Mora och köra Cykelvasan.

 

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-08-14 21:29   Håkan Friberg
Gissa om jag ser fram emot det! Din förra vandring inspirerade mig att genomföra årets ena vandring: Sulitelma tillsammans med Livskamraten. Det blev en av de vackraste vandringar jag gjort. Text kommer... så småningom.
 
2009-08-15 11:34   Annicas fjällängtan
Ja jag ser fram mot berättelsen! Lycka til med cykelvasan!!!
 
2009-08-24 23:54   Elna
Kommer det inte snart mamma? Jag är så nyfiken!!!
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.