Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


2011-12-04

Komosse

I förmiddags fick jag ett infall att ta mej en titt på Komosse, där jag aldrig varit förut. Packade raskt ner kaffe och mackor i lilla ryggsäcken och stack iväg.

Komosse är ett av södra Sveriges största myrområde, på gränsen mellan Småland och Västergötland. En del är avsatt som naturreservat och här finns en kort vandringsled med rastplats som har vindskydd och eldplats.

Den öppna myren, bara sparsamt bevuxen med knotiga tallar ger nästan samma känsla som att vandra på en fjällhed. Blåsten och snöbyarna som svepte förbi och såphala spångar förstärkte fjällkänslan.

Varningen var befogad, man fick tassa försiktigt för att inte halka!

En bil stod på parkeringen när jag kom och en människa hade gått före mej.

Välanvänd rastplats med eldstad vid Björnsjön. Ved att elda med kunde man ta med sig från en lada i början av leden. Träffade mannen som gjort fotspåren här, han var ute ock tittade efter fåglar. Vinskyddet läade skönt men eldstaden låg mitt i blåsten så jag brydde mej inte om att tända en brasa.

Även om Komosse ligger högt är det  väl inte höjden över havet som avses på skylten...

Gränsröse som markerar gränsen mellan Småland och Västergötland

Både myrslåtter och torvtäkt har mossen använts till förr

Skidor kan man åka här på vintern. Fina vinterdagar lär det vara riktig trängsel vilket det inte var idag! Jag hoppas kunna återvända hit för skidtur så småningom.

Positioneringen avser rastplatsen vid Björnsjön

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-12-04 21:50   brigas
Påminner mycket om områden här i norr
 
2011-12-04 21:56   Thomas Traneving
Vilka fina höstfärger! Konstigt det där att man sällan möter några andra när man e ute o vandrar. Vi är ju många som gillar att vara ute. /H
 
2011-12-04 23:14   L.A.
Trevligt ställe! Allra trevligast med snötäcke tycker jag. Då kan man komma ut på vidderna och inte vara hänvisad till spången. Nån större trängsel har jag aldrig upplevt. Brukar dock träffa lite folk där på vinterhelger. Brukar finnas spår lite kors och tvärs som man kan följa. Hoppas på snö nu. Men först gärna lite isar.
 
2011-12-05 22:11   Håkan Friberg
Ett rart ställe verkar det vara. Gott att ha några platser att åka till så här på höstkanten.
 
2011-12-05 23:53   fowwe
Fint område och stämningsfulla foton. Speglar den mörka och lite dystra stämning som en del höstvinterdagar är så präglade av. Ett sådant ställe skulle jag gärna vilja ha nära inpå.
 
2011-12-06 15:16   Anders_sthlm
Det är faktiskt ett lite konstigt ställe Komosse. Jag har en kompis som har en sommarstuga där. Platsen är alltid otroligt fuktig i luften, även inomhus. Ingenting blir torrt, vare sig kläder eller tidningar.
Jag har för mig det finns en ö ute där i mossvärlden, där det förr fanns gårdar med jordbruk.
Ett liv i konstant fukt alltså!
 

Läs mer i bloggen

2018-12-28

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

2018-10-21

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

2016-01-12

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...