Här finns vandringar jag gjort i Sverige. Jag bor i Stockholm och vandrar gärna i de svenska fjällen.

Jag älskar fjällen och försöker fjällvandra regelbundet. Mina fötter gillar obanat...pga Mortons neurom.

Användarnamn: Totteman

Intressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Allt som tar tid och utmanar...

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Svarta Spetsen - en toppentur

För andra gången i mitt vandringsliv är Svarta spetsen på näthinnan. Första gången var runt 1990 när kompisen och jag vandrade från Gisuris till Kvikkjokk. Då hindrades vi av dimma den dagen vi skulle upp på toppen. Lite revanschsugen var jag nu.

Natten hade varit god och vi slöade inte på morgonen, utan gjorde oss i ordning efter frukost. Jag hade med mig den lilla dagsturssäcken som jag laddat med vatten, regnkläder, fleecetröja och energi i form av Runekakor. Vi räknade med att kunna gå upp och ned utan att behöva laga till varm mat, så vi tog inte med något kök.

Genom hela Álggavágge till Skárjá

Nu fortsätter äventyret i Sarek kan man säga om man vill! Men jag tänker inte så. Jag har upplevt ett stort äventyr ända sedan vi letade gas efter att vi landat i Bodö. Där började äventyret.

Vi vaknade tidigt och det var en strålande fin morgon vid Álggajávvre.

Álájávrre till Álggajávrre

Det var en god natt, och vi vaknade till nästan kalasväder. Gråväder, men det spelade ingen roll. Nu skulle vi äta frukost, packa ihop tälten och äntligen vandra in i Sareks nationalpark.  

Till Álájávrre - tältning vid foten av Àlátjåhkkå

Återigen en avkopplande natt i bra väder. Hur bra väder har vi haft...på en skala? Vädermätaren har bottnat skulle jag vilja säga. Vädret har varit fantastiskt på denna vandring.

Det var helt klart dags för lite regn.

Passera Padjelanta eller uppleva Padjelanta?

Det går inte att vara i Padjelanta och inte känna att man vill tillbaka igen. Upplevelsen är enorm när man är i de stora vidderna.

Jag kände en stor tacksamhet när jag vaknade vid Sårjåsjaurestugan, en tacksamhet över att vara där jag var. Den känslan följde med till Jiegnaffo, eller foten av den.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.