Bloggar > Njoatsosvágge > Hoten mot Njoatsosvágge

Njoatsosvágge

Vandringar i en av Sareks vildaste dalgångar. Ett samarbetsprojekt av Hans Fowelin och Björn Andersson.

Hoten mot Njoatsosvágge

Det är stora naturvärden som står på spel i Njoatsosvágge (inklusive Änok). Dalgången innehåller en ovanligt rik samling av de naturtyper som finns i fjällen, och dessa avlöser varandra på ett sätt som är intressant och tilltalande för besökaren. Änoks delta, som är under kontinuerlig förändring, tillfogar en naturtyp som inte är vanligt förekommande ens i fjällvärlden. Detta deltaland, med sitt meandrande lopp och sina inneslutna myrar och vattensamlingar, måste få utvecklas efter de villkor som landskapet självt skapar.

Som helhet betraktad är denna dalgång, från Kvikkjokk upp till Njoatsosvágges högt belägna ände i nordväst, ett innehållsrikt stycke natur som har få motsvarigheter i vårt land. Exploatering måste undvikas, vare sig denna gäller malmbrytning eller skogsavverkning. Landskapet måste få behålla sitt storslagna och orörda utseende och växt- och djurlivet få finnas kvar. 

Nuvarande gränser

Gränsdragningarna av nationalpark och naturreservat är ganska komplicerade när det gäller Njoatsosvágge. De mellersta och övre delarna ligger helt och hållet i Sareks nationalpark. I höjd med berget Tjuollda och ner till Máderjåhkå är det bara östra/norra sidan som ligger i Sarek. Västra/södra sidan tillhör Kvikkjokk-Kabla fjällurskogs naturreservat, ner till området Änok. Och så finns det slutligen ett område som varken är nationalpark eller naturreservat, nämligen östsluttningen av Tjuollda precis söder om Goabrekbákte.

Finns det något skydd för nedre Njoatsosvágge?

Nej.

Det finns bara ett skydd som har prioritet över all annan lagstiftning. Detta skydd benämns nationalpark. Alla andra former av skydd kan överprövas eller tas över av andra intressen – framförallt gruvbrytning och Bergsstaten.

I fallet Njoatsosvágge finns ett reellt hot i form av gruvbrytning i Ruovddevárre. Hela området som är skuggat måste betraktas som helt oskyddat vad gäller gruvbrytning.

I Beowulf Minings planer för gruvbrytningen av Ruovddevárre ser det ut så här:

Det som kallas för ”Tailings area” är ett område där man vill placera slaggprodukter. Vi vill att ni ska föreställa er vad det skulle innebära för Njoatsosvágge – eller om ni så vill för hela Sarek – om dessa planer sattes i verket. Njoatsosvágge och Änok skulle förvandlas till ett industriområde med irreversibla förändringar i geologin och terrängen som följd. Hela den barrurskog som ligger i området där Njoatsosjåhkå och Tjuoldajåhkå möts skulle utplånas. Djur- och växtlivet skulle försvinna. Och de transportvägar som behövs skulle förstöra Njoatsosjåhkås och Tjuoldajåhkås flodfåror samt troligen hela det delta som under lång tid byggts upp genom Gáhmajåhkå (Kamajokk).

Ruovddevárres dagbrott "Hermelinsväggen"Ruovddevárres dagbrott "Hermelinsväggen"

Ruovddevárre från Vállevárre, Garvek längst fram till vänster.

Gruvstigen upp till Ruovddevárre. Foto 1978.

För tillfället har Beowulf Mining övergett Ruovddevárre och koncentrerar sig nu på Gállok (Kallak). Men som andra har påpekat är vägen fortfarande öppen för att återuppta exploateringen.

Även Gállok tycks numer vara ett mer eller mindre övergivet projekt. Hur ska man förstå denna ”gruvboom” som ofta resulterar i nedlagda gruvor eller storslagna planer som aldrig realiseras?

Ett förslag till svar kan man hitta i Tim Senftens Laplandica blog där han skriver så här:

”Footnote: Beowulf Mining will probably have big problems trying to work around these claim defenses, which are classified as cultural heritage remains and over 100 years old. With Beowulf’s interest in Ruotevare, as believably with many other modern mining adventures in northern Sweden, these intrests seemingly are to only increase the share value of their company’s stock holdings and, perhaps later, sell off their claims for a profit and to potential “wannabes” of the mining world.”

För många blir det ett pyramidspel i aktiekurser där nästa alla är förlorare. Än värre är att gruvbrytningsplanerna skapar oro och missämja.

Tjuoldavágge

När vi tänker på gruvexploatering vid Ruovddevárre ska vi inte glömma vad som då skulle ske med Tjouldavágge.

Tjuoldavágge.

Nere i förgrunden på fotot rinner dalgångens stora vattenåder Tjuoldajåhkå. Ruovddevárre är den låga klippkullen längst till höger, och till vänster om Ruovddevárre skymtar den lilla namnlösa sjö som har höjdangivelsen 497 på fjällkartan. Det högsta berget, strax vänster om fotots mitt, är Tjuollda 1418. Framför ligger den låga höjdryggen Tjårok. 

Bakom Tjårok hade Beowulf Mining tänkt fylla landskapet med slagghögar och överbliven sten från brytningen, vilket kartorna ovan över gruvområdet visar. Detta hade säkert utplånat de två sjöar som ligger där (syns ej på detta foto). Alla dessa vattendrag, liksom det mesta på den här bilden, skulle ingå i ett gruvområde. Området skulle bli närmsta granne till Sarek som börjar vid den gröna sluttningen som syns i bakgrunden till höger (Sähkok).

Istället för denna vy, fotograferad från Garvek, hade vi alltså haft en bullrande industri med maskiner och fordon. Vi hade sett högspänningsledningar, fabriksbyggander och troligen områden med husvagnar och bostäder. En tillfartsväg för tunga lastbilar som med största säkerhet hade gått genom Kvikkjokk. Kanske rentav en järnväg från Kvikkjokk mot Murjek.

En utvidgad nationalpark?

För naturens och naturskyddets skull vore en lösning att utvidga Sareks nationalpark till att omfatta även Tjuolddavágge och hela Njoatsosvágge. Naturvårdsverket arbetar med dessa frågor och en utvidgning av Sarek har föreslagits. En nationalparksutvidgning är dock en komplicerad process där många intressenter tillfrågas och ger synpunkter. 

Inlagt 2015-01-20 20:05 | Läst 52431 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2015-01-20 20:51   brigas
Vill knappt läsa detta skräckscenario från en helt profiterande hänsynslös framtid.
Mitt paradis förött.
Samtidigt innebär nationalpark i sin nuvarande form att jag knappt får vara där.
Detta helt obegripliga hundförbud.Man måste ju kunna röra sej i sitt närområde,göra sej en liten kaffeeld,dra upp en fisk,jaga lite lagom.
Områden av denna dignitet borde kunna skyddas ändå.
 
Svar 2015-01-21 12:49   hanban
Jag tror att det måste finnas stor flexibilitet inför bildande eller utvidgningar av nationalparker. Det behöver inte vara så ensidigt eller absolut när det gäller reglerna för tillgängligheten. Ett lite annorlunda exempel på hur det kan göras är "Så vände vinden" - http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-1294-6.pdf?pid=5643
/BA
 
2015-01-21 02:36   Örnsätrarn
Jag satt nyss och läste i "Detta är Sarek" av Tore Abrahamsson utgiven 1973. På sidan 142 står "Den nybrutna gruvvägen från Kvikkjokk upp till Ruoutevare kan på sikt komma till användning som transportled även för fjällvandrare, även om det bör sägas att den vinsten är obetydlig i jämförelse med de negativa följderna av vägen". Är det någon som känner till denna väg? Jag tror inte att det skrivits om den i den här bloggen. De gånger jag besökt Kvikkjokk efter 1973 har jag inte sett någon sådan väg, men jag har inte letat.
 
Svar 2015-01-21 13:00   hanban
På en av bilderna från 1978 ser du tydligt gruvvägen. Nuförtiden syns inga spår av den upp mot Ruovddevárre. Tittar man däremot på flygbilder syns fortfarande stigen från västra sidan av Gamajåhkå. Frågan diskuterades också lite för ett litet tag sedan på http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=77495
Faktum var att Hans och jag pratade om att kanske undersöka stigen närmare. Problemet är dock att ta sig över Gamajåhkå. Titta på bild 11, östra Njoatsosvágge i "Följ med oss genom Njoatsosvágge" så förstår man att här måste det till båtskjuts.
/BA
 
2015-01-21 08:39   brigas
Finns en "väg" som går upp i riktning mot stugområdet men att den är utmärkt över älven och vidare mot Ruotevare ska man inte ta på allvar.Kanske syns det inte på nya kartor.
 
Svar 2015-01-21 17:10   hanban
Stigen är fortfarande utmärkt på fjällkartan och som jag skrev i det förra svaret är den tydlig ända fram till Tjuoldajåhkå på flygfoton. Sedan är det förstås en annan sak om den är "gångbar".
/BA
 
Svar 2015-01-28 17:17   hanban
På Lantmäteriets karttjänst (http://kso2.lantmateriet.se/#) är faktiskt de prickar som tidigare var utritade över älven borttagna (men det är bara ett par stycken, så det är knappt det märks, resten av stigen är ju kvar). Om det finns nya tryckta fjällkartor med prickarna borta är mer än vad jag vet. /HF
 
2015-01-21 11:29   Glännman
Människan och dess gränser. Ja, vart ska gränsen gå och vad ska finnas bortom gränsen ? Intill de flesta nationalparker så upplever man allt som oftast kalhyggen och ungskogar ända in på nationalparkens gränser. Det bästa vore ju om vi aldrig behövt dra några gränser. Länder skulle kunna besökas fritt och närsom och nationalparker skulle vara onödigt onödiga.

Men vem bestämmer gränsen. Vad är lagom i Britts "jaga lite lagom".

Gränsen är nådd. Klart man ska få köra hundspann i Sarek och klart att försvarsmakten och dess sprängområden ska bort.

Men man ska inte inbilla sig att en nationalpark är fullständigt skydd. Pengar som hoppar mellan maktgiriga mäns plånböcker är alltid prio 1!

Mvh / Johannes
 
Svar 2015-01-21 17:14   hanban
Nej det är klart att "allt kan hända" även om det är en nationalpark. Men det är det starkaste skydd vi kan få och jag tror inte att det är lätt att bryta ut områden från nationalparken idag så som skedde 1919 med Stora Sjöfallet.
/BA
 
2015-01-21 23:58   Tobbe C
Ett av huvudalternativen för den plan jag tidigare skissat på för att ta mig till Ruovddevárre är att vika av från stigen upp mot Prinskullen och gå genom skogen fram till stigen. Vet ej hur besvärlig terrängen är här men har man bara gott om tid på sig så är ju få saker en omöjlighet, det är ju bara 4km fågelvägen. På flygfotot ser det ut som om det är bra att hålla lite höjd för att undvika de föryngringsytor som syns nedanför naturreservatet. Det går också att se att gränsen till naturreservatet är en upphuggen gränsgata som ev. kan underlätta framkomligheten och navigeringen (om där inte ligger fällda träd huller om buller...). Hur själva stigen ser ut nu är givetvis en annan fråga som behöver undersökas närmare...

När det gäller kartan med oskyddat område för gruvor så finns det väl egentligen ingen anledning att sluta vid terrängfordonsförbudet, utan allt söder därom är väl också i det här fallet oskyddat?

Tack för ännu ett bra inlägg!
 
Svar 2015-01-22 09:35   hanban
Mycket intressant att du tänker prova att gå på västra sidan av Gamajåhkå redan från Kvikkjokk. Väntar med spänning på din berättelse om hur det gick.
När det gäller kartan valde vi att ange skyddet för Njoatsosvágge och Tjuoldavágge. Speciellt som detta område samanfaller helt med Naturvårdsverkets Nationalparksplan för Sverige (2008) http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-1269-4.pdf?pid=2671.
Där beskriver man en långsiktig plan för utvidgningen av nationalparkerna. Sarek skulle då omfatta de skuggade områden som vi angav här ovan. Eventuellt återkommer vi med en fylligare analys av detta arbete och frågan om nationalparken.
/BA
 
2015-01-22 13:30   dHANScan
@Tobbe C:
Engång jag i Kvikkjokk var med båten till Prinskullenlandingen var det folk som därifrån villa vandra norrut mot Tjuoldavagge för att spana djur. Vet inte hur högt de villa gå, men det borde alltså vare möjligt att ta sig fram till Ruovdevarreanläggsvägen på det sätt.
@Björn & Hans:
Tack för denna perspektivering på de eventuella hot i området
 
Svar 2015-01-22 19:43   hanban
Ja tyvärr behövs det att vi påminner oss om hur utsatta dessa undersköna områden är för okontrollerbara spekulationer. Någon kanske tycker att vi överdriver riskerna, men de finns nog ändå där. Det visar och lär oss såväl det som har hänt förr som det som händer nu.
/BA
 
2015-01-22 18:25   Tobbe C
Tack Hans för den rapporteringen!

Björn, sitter just nu och filar på en jobbansökan (som jag tycker att jag har goda chanser att få eftersom jag har gjort samma jobb tidigare) som skulle innebära jobb i princip hela barmarkssäsongen i år så tyvärr kan det nog dröja tills jag kommer dit och därefter kan avge rapport.

Då förstår jag logiken med kartan också, tack!
 
Svar 2015-01-22 19:47   hanban
Då är det enkelt. Änok väntar in dig när du än får tid och möjlighet. Ta med dig din nya arbetsgivare på en färd som vederkvicker er till kropp och själ.
/BA
 
2015-01-23 01:07   Örnsätrarn
Jag satt i natt och studerade kartor och ortofoton och kom fram till samma slutsats som Tobbe om hur man skulle kunna komma fram till vägen väster om Kamajokk. Vägen syns tydligt på fotona där riktningen sammanfaller med soljusets. Fotona tycks vara tagna vid 9-tiden på morgonen. På andra ställen där vägens rikting inte stämmer överens med solljusets så är vägen svårare att se eftersom trädens skuggor faller över vägen. Den tycks vara ca 5m bred så det kan inte vara svårt att hitta den när man väl är där. Enligt Beowulfs rapport så är de borrningar som gjordes 1970-1973 de enda som gjorts. På bilden 1978 tycker jag mig förutom vägen även se manskapsbodar eller containrar. Så vägen verkar ha använts även så sent som 1978. Finns det fortfarande kvar rester av detta?
Som Tobbe också noterar så syns rågången för gränsen i V för Kamajokks NR tydligt. Sträckan från gruvvägen söderut är 3,4km ner till hörnet där gränsen viker av skarpt västerut mot Prinskullestigen. Terrängen är flack och även om det finns en del hinder borde det väl inte vara helt omöjligt att ta sig fram den här vägen. Till saken hör också att rågången sammanfaller till största delen med platsen för ett tidigare renstängsel som gått inifrån Tarradalen och upp genom Njoatsosvágge ända upp till vattenfallsområdet under punkt 1143 på Sähkok. Stängslet finns med den första topografiska kartan från september 1969. På ortofotona kan man tom delvis se var renstängslet avvikit från rågången. Renstängslet finns med på kartan (figur 12) som Beowulf presenterar.

En utökning av Sareks NP till skoterförbudsgränsen skulle förhoppningsvis rädda området från gruvexploateringen men en utökning ytterligare söderut skulle inte var fel enligt min mening.

Enligt Beowulf är det i särklass billigaste och intressantaste transportalternativet för malmen att bygga en pipeline ut till Fauske i Norge. Skulle denna gå genom Tarradalen och söder om Padjelanta? Den lär ju dessutom åtföljas av en väg.

Har planer på att ta mig till Kvikkjokk i juni och då kanske gruvvägen kan vara något att undersöka.
 
2015-01-23 14:47   Tobbe C
Bengt, tack för den utförliga analysen! Det som jag misstänker är det största hindret är att det ser misstänkt stenigt ut en bit innan man närmar sig gruvstigen/vägen men här har man ju möjlighet att vika av ner mot Gamajåhkå. Om du ger dig på det här vägvalet så är givetvis även jag intresserad av att höra hur det gick efteråt.

En fråga till som jag glömde att ställa tidigare; hur hopplös är utsikterna att bestiga Ruovddevárre från öst/nordöst om man slår läger någonstans nere längs Njoatsosjåhkå och vill ge sig på berget med lätt dagsturspackning? Det ser ju onekligen ganska stenigt/snårigt/brant ut...
 
Svar 2015-01-23 15:11   hanban
Det ni skriver om nu är så intressant så det kanske förtjänar ett eget blogginlägg som även kan följas upp senare. Jag återkommer i frågan.
Att nå Ruovddevárre från Njoatsosvágge har jag själv aldrig provat. Jag har gått upp på Vállásjvárátja från dalen och det var inga större problem. Söderut ner mot småtjärnarna såg det ut att vara full gångbart och sedan kanske det går att hitta en någotsånär blockfri väg till Ruovddevárre.
/BA
 
2015-01-24 01:34   Örnsätrarn
Jag har lagt in en bild i som visar var det gamla renstängslet utefter Kamajokks NRs gräns i V gick. Det avviker lite i norr och söder från själva gränsen. Kan ha betydelse för hur man väljer väg för att hitta den långa raka rågången när man kommer från Kvikkjokk.
 
Svar 2015-01-28 16:52   hanban
Tog en titt på din intressanta karta. Vad jag förstår är det nuvarande gräns mellan Jåhkågasska och Tuorpon samebyar som utmärks av renstängslet. Tänkte jag skulle jämföra med kartan som Sametinget har här:
http://www.sametinget.se/8382
Gränsdragning och renstängsel sammanfaller inte alltid, men det är kanske helt i sin ordning..
Sedan är frågan om hur arbetsam rågången är att gå. Enligt markägaren Björn S är det väldigt stenigt och blockigt där. /HF
 
2016-08-02 09:39   Jeremiah Johnson
Helt galet att tanken på gruvdrift i området överhuvudtaget finns. Hur ser det ut i dagsläget?
 
Svar 2016-08-02 15:41   hanban
För tillfället har Beowulf mining övergett planerna på gruvbrytning. Vi skrev lite om detta här - http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=74302&highlight=ruotevare
Inget hindrar dock att planerna återupptas av Beowulf eller andra. Inte förrän området blir nationalpark blir skyddet bestående. /BA
 
Svar 2016-08-04 16:53   Jeremiah Johnson
Tack för svaret. Vi får be till alla goda krafter att Nationalparksområdet utvidgas och att Tjuolddavágge och hela Njoatsosvágge skyddas.
 
2018-03-11 08:10   hansnydahl
En skrämmande överblick över möjliga hot mot delar av Laponia. Sarek har ju en STOR internationell status som Världsarv bl.a. Man kan tänka sig vilken "statussänkning" det skulle innebära att från Sähkok i Sarek blicka ut mot ett larmande industriområde. Sprängningar och annat skulle säkert störa tystnaden en bit in i Nationalparken - man kan tycka att detta skulle vara ett brott mot nationalparksskyddet?

Området från Sulitelma fram till Blåmannsisen är nu också hotat. Förmodligen bryter jag mot någon "bloggregel" (bloggar inte själv) genom att kommentera detta här. I så fall tar jag bort min kommentar:

Laponia Center AB i Jokkmokk lämnar nu i mars 2018 in en koncessionsansökan om att få bygga det s.k. Lappland Kraftverk. Man samarbetar med Musken Senter AS i Norge. Piteälvens källflöde, sjön Bieskehávrre, är det största vattenmagasinet i projektet. Här finns en gammal vattendom som medger en nivåskillnad på 1,75 meter. Projektet Lappland Kraftverk planerar en nivåskillnad på 5 meter.
Övriga sjöar som berörs är Stáddájávrre i Sverige, samt i Norge Bajep Sårjåsjávrre, Messingmalmvatnan, Leirvatnet och Blåmannsisvatnet. Vattnet från samtliga dessa sjöar hamnar i dag i Suorvadammen. Jag har svårt att tänka mig att svenska Vattenfall stillasittande skulle acceptera att bli av med vattnet i svenska sjöar som bidrar till elförsörjningen. Dessutom ska Piteälven vara skyddad mot fortsatt exploatering. Projektet lanseras som ett samiskt projekt och blir bara av om Bieskehávrre får användas. Men de samer som är positiva är visst bara de som är aktiägare i bolagen bakom projektet. Stáddájávrre ligger dessutom i det område som Naturvårdsverket vill ska ingå i ett utökat Padjelanta, så problematiken är av samma art som för Njoatsosvágge. Jag har inte hört mycket om detta projekt - kanske för att en del samer stödjer det?
 
Svar 2018-03-11 16:19   hanban
Tack för kommentaren. Du bryter inte mot någon bloggregel, tvärtom. När Hans och jag skrev om hoten hade Beowulf Mining övergett Ruoutevare som dessförinnan hade varit deras främsta projekt. Faran är ändå på intet sätt över.

I Beowulfs motivering står bland annat att läsa:
”The lack of access to rail and heavy duty road infrastructure further reduces the potential for economic development.” (se hela texten här - https://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=74302&highlight=ruotevare)

Det du beskriver är scenarier som manar till en överblick över hela området med de intressen för exploatering som i högsta grad måste tas på allvar. Anta att Beowulf får klartecken för Gállok (Kallak). Då skulle ”rail and heavy duty road infrastructure” finnas bara 8 mil från Ruovddevárre. Det finns en mycket aktiv Facebookgrupp - https://www.facebook.com/groups/gruvfrittjokkmokk/ - som även bevakar hotet mot Ruovddevárre. Som exempel finns Tor L. Tuordas inlägg i februari - https://www.facebook.com/photo.php?fbid=557769471263719&set=gm.1697467003652388&type=3&theater&ifg=1

Hans och jag har efterlyst ett utökat skydd för Njoatsosvágge och Tjuoldavágge med en utvidgning av nationalparken som Naturvårdsverket föreslog. Gränsdragningar för nationalparker kanske är och har varit ett uttryck för stora hänsyn till exploateringsintressen. Här finns det många exempel såväl i historien och i nutid med Bergsstaten och SGU som är ”intressenter”. Vi försöker beskriva detta i vår blogg, exempelvis i https://www.utsidan.se/blogs/njoatsosvagge/njoatsosv-gge-vattenfallens-dal.htm

Bildandet av Sareks nationalpark har historiska rötter där Axel Hamberg hade stor betydelse. Hans och jag har försökt uppmärksamma konsekvenserna av att Njoatsosvágge och Tjuoldavágge (och Änok) glömdes bort (och ändå inte) av Axel Hamberg - https://www.utsidan.se/blogs/bees/axel-hamberg-sarekkartan-och-nedre-njoatsosv.htm. ’
Men som vi skriver – ”vi är "kolonisatörerna" av Sarek som tror oss veta något om platser som tillhör en samisk kultur sedan lång, lång tid tillbaka. En samisk kultur vars berättelser och tradition kanske riskerar att gå förlorad. Då kan vi prata om det bortglömda Njoatsosvágge.”

/BA och HF
 
Svar 2018-03-11 16:55   hansnydahl
Tack för ditt utförliga svar, och för länkarna. Tack också för att ni tar er tid och lyfter fram hoten mot våra sista vildmarker. Man får hoppas att den status som Sarek ändå har som "Europas sista vildmark", ska väga tyngre än exploateringsintressena. Jag har läst Tuordas inlägg och han är inte imponerad av Jokkmokks kommuns syn på naturvård. Han är ju även fotograf.

Men vad gör man när samerna själva (en del av dem) vill driva ett projekt som påverkar miljön? Som t.ex. regleringen av Bieskehávrre. Jag känner inte många samer, men har pratat med en del. Inte många verkar måna så mycket om sin äldre kultur - de verkar ha fullt upp med praktiska frågor kring renskötseln. Men det ser ut som en del yngre samer engagerar sig i musiken, slöjden och klädedräkten. Likadant har det väl varit med oss "vanliga" svenskar - mycket kunskap har försvunnit nu när generationen före oss i stort sett gått bort.

Hade Sten Selander och Dag Hammarskjöld levat så skulle det i alla fall funnits krafter i etablissimanget som skulle ha motarbetat exploateringen. Vet inte om det finns några idag med deras status som värnar om miljön - fast kungen är intresserad av naturvård, men saknar ju politiskt inflytande. Man får hoppas att den samlade tyngden av alla naturvårdande aktörer kan uppväga Bergsstaten och SGU.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Logga in


Glömt namn/lösenord? Logga in med Facebook

Tips!