Den sibiriska köldknäpp som legat över oss hela veckan har börjat släppa sitt grepp. Minus sex och riktigt skönt i solen där jag sitter på bryggan och dricker mitt presidentvalskaffe. Vinden från nordost. Inget stör friden förutom en avlägset skällande hund och familjen som kör motorcykel på isen vid Dånö. Ett par havsörnar cirklar nyfiket över dem. Spår av räv och hare löper parallellt förbi bryggan och bort över isen. En jämnt blandad flock på ett femtiotal kråkor och kajor flyger skränande över mig. Talgoxarna småväsnas i strandbuskarna, isen bryter och knakar runt bryggan. Längst inne i kanalen mot Långösund har en grupp gräsänder packat sig tätt tillsammans - en överlevnadsstrategi mot kylan. Jag ser skymten av ett drakhuvud lysa glänsande grönt. En havsörn ropar inifrån viken och får svar av en hackspett. Jag vänder mig om och ser örnen sväva sjuttio meter över mig. Den får sällskap av ännu en örn, och de försvinner snart i söder. Nu har motorcykeln tystnat och familjen gått in. Allt är tyst igen. Bara någon kråka hörs. Kråkfågelflocken drar vidare hem över Bonäsviken. Det får bli det sista för idag. 

Äntligen februari och vi får lämna den mörka januari bakom oss. Jag sitter vid turistbordet i skydd för den värsta blåsten från sydväst. Nollgradigt. Isen har samma ljusblå färg som himlen. Trutar glänser i solen när de seglar ut över isen, havstrut och gråtrut. Jag tänker på Stig Grybes klassiker Vita örnar efter Waxholmsbåten, och funderar att de kanske lärt sig glidflyga av havsörnarna. Några av deras kumpaner sitter ute på isen. När jag riktar kikaren mot dem ser jag tre långfärdsskridskoåkare vid Dånöstranden skrinna norrut. De lär njuta av de idealiska isförhållandena. Det ska vara halvmeter tjocka isar överallt på Åland. Tänker på hur mamma och hennes syster på femtiotalet gick flera kilometer över isen här varje dag för att komma till skolan. Då klagade man minsann inte på skolskjutsarna. Det var andra tider då. Ett par fiskmåsar flyger över mig. Första för i år, antagligen övervintrande. Jag zoomar in albusken framför mig, och noterar dess jämna blandning av kottar och hängen. Kottarna från i fjol och hängena är möjligen nya. Det är tomt här idag. Fåglarna kurar i blåsten någonstans. Dags att segla hem. På hemvägen såg jag en kretsande ormvråk.

Temperaturen har sågat runt nollan hela veckan. Det har varit en tung vecka. Nu är det fyra plusgrader och blött överallt. Det drippar smältvatten från bryggan jag sitter på. Långt ute på fjärden går ett brett band smältvatten över isen. Där har det samlats en stor mängd kråkor. Jag hör korpar och ser samtidigt ett par komma flygande över isen åt mitt håll. Ännu inga krumsprång i luften, trots att häckningssäsongen så smått kommit igång. Talgoxarna filade ändå på sin tvåstaviga vårvisa på väg ner hit. De har blivit lika stressade som stadsmesarna och lämnat bort den tredje stavelsen. Småblåsigt från söder här idag.

Veckan har varit kall. Nu blåser det från syd och för med sig mild luft. Mulet, någon plusgrad. Jag sitter på bryggan med ryggen mot vinden. Ett tiotal kråkor har samlat sig runt lite öppet vatten vid den smala kanalen till Långösund. Tre trutar sitter ute på isen, en av dem är en havstrut. Tar min sedvanliga kaffepaus. Det är lugnt här idag. En tavla i vitt, grått och brunt. Hör sångsvanar ropa i väster. Kanske finns det öppet vatten någonstans längre ut mot havet? Några gråtrutar cirklar tafatt iväg västerut. Större hackspetten "kickar" några gånger bakom mig. Det är sparsmakat med sensationer i januari.

Övervintrande ormvråk lyfte när jag kom hit. Mulet, börjar blåsa från norr, vitt. På minus. Städade ut julen idag. På väg ner hit klängde en flock stjärtmesar i björkarna vid vägen. De hörs mera än de syns. Vitt mot vitt, som utskurna ur en japansk målning. Halt på vägarna. Blågrå nyanser över skogskanten på andra sidan fjärden. Det är tyst här, bara vindens sus. Dricker mitt kaffe, äter min smörgås. Hör en havsörn ropa, ser den glida iväg västerut över fjärden, en halv kilometer bort. Ett gäng gråtrutar kretsar över mig, de flesta i vinterdräkt. Upptäcker sju havsörnar som kurar ihop sig i vinden en åttahundra meter ute på isen. I kikaren kunde man missta dem för trutar, om inte en och annan ibland ställer sig upp och sträcker på sig. Kanske de hittar fiskrens från någon gäddkrok därute? Midvinterdagen har också sitt liv, men man får ta det i små portioner.