För att på något sätt "sätta nivån" på utbildningen i Umeå, så tog man ut oss på en fjällvandring. Jag tror att det var redan andra eller tredje veckan. (Namn och andra kartuppgifter härrör från det "grönsaksblad" i skala 1:100000 vi använde oss av.) Vi åkte 903:or upp till Hemavan, och mycket förvånande fick vi ta skidliften uppför slalombacken. Vi vandrade sedan mot NV, förbi Näsbergstjärnen till Mittibergtjärnen där vi övernattade.
Närkes Naturvandrare - det är namnet på mitt företag.
Just nu är min primära verksamhet att planera leddragning och att föreslå förändringar och förbättringar (broar, vindskydd, spänger etc) för att öka tillgängligheten när det gäller friluftsliv i länets nordliga delar - främst Nittälvsdalen.
Ett andra projekt är att besöka och dokumentera samtliga gratis övernattningsmöjligheter i länet. Det handlar om vindskydd, kolarkojor, stugor, lador, grottor med mera.
För det tredje guidar jag gärna små grupper i bergslagsnatur/kultur.
Närkes Naturvandrare
c/o Håkan Friberg
Postmästaregatan 49
70378 Örebro
073 2112 466
narkes.naturvandrare@gmail.com
Jag är Fjällvandrare - såväl sommar som vinter - oftast i de nordligare fjällen. Har på senare år utvecklats från dalkrypare till "enkeltopp-letare". Paddlar havskajak en gång om året dagarna runt Kristi himmelfärd. Ger mig då och då ut på cykelsemester - främst i Sverige och i våra grannländer.
Jag tycker att det är svårt att gradera min "aktivitetsnivå". Jag är ute mycket och borde därför klassas som "röd", men är absolut inte sportig. Jag är "grön" i så måtto att jag vill ut ännu mer.
Tycker om att skriva om mina upplevelser i naturen, men är för slö (dum?) för att lära mig göra en hemsida. Glad över möjligheten att publicera på Utsidan.
Läs gärna - och kommentera - mina Artiklar (dvs vandringsberättelser) och min Blogg (se ovan). Titta också gärna in på mina bokmärken. De finns uppräknade längst ner till höger. Där försöker jag göra lite reklam för vårt lilla - men innehållsrika - landskap, Närke.
Ibland under mina vandringar får jag för mig att filma lite. Dessa filmer läggs upp på youtube där jag kallar mig utsidanmajjen:
http://www.youtube.com/results?search_filter=0&suggested_categories=19&search_query=utsidanmajjen
Vill så mycket mer än jag förmår... och tiden går...
Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Paddling, Snöskovandring, Skrivande, Släktforskning, Musik
Etiketter:
Länkar:
Maj
2022:
Maj, Augusti
2020:
Juli, September, December
2019:
April, Maj, November, December
2018:
April, Augusti
2017:
Januari, Mars, April, Augusti, Oktober
2016:
Januari, Februari, Juli, Augusti, November
2015:
Januari, Februari, April, Maj, Juli, Augusti, September, Oktober
2014:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November, December
2013:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, Oktober, November, December
2012:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, November, December
2011:
Februari, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, December
2010:
Januari, Februari, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November
2009:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2008:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December
2007:
September, Oktober, November, December
Den här gången gick ingen vilse... men tälten blåste omkull.
Det blev en fjällvandring till innan muck. Utan att ha önskat eller valt på något sätt, så hamnade jag som PBS:are inom spaning. Det innebar att efter grundutbildningen med tillhörande fjällmarsch på I5 i Östersund, så skulle jag upp till KavKAS (på K4:s område) i Umeå för fem månaders spanarutbildning. Utbildningen var oerhört friluftsbaserad. Jag stornjöt under alla fem månaderna. Dessutom var det inte helt fel att återvända efter specialutbildningen heller. I samband med alla större övningar - och senare även rep-övningar - fick vi alltid agera fiende, vilket innebar att vi skötte oss själva, utan högre befäls inblandning.
Dessa urtråkiga lumparberättelser!
Usch!
När jag låg i lumpen - och såväl tidigare som senare - avskydde jag gubbar som envisades med att berätta lumparminnen. Det gör jag förresten fortfarande. Det är oftast i ett romantiserat skimmer som dessa hågkomster framställs. Trots det kommer jag snart med ytterligare ett blogginlägg med denna inramning. Men tro mig... det är mina fjällerfarenheter jag egentligen skriver om...
350 fältjägare vilse i fjällen!
Jag valde till sist den fega vägen... Jag gjorde lumpen. När jag mönstrade visste inte jag ett enda dugg om det militära. Joo... det är klart att jag hört en massa skrönor, men jag VISSTE ingenting. Jag hade däremot en äldre scoutkompis som hade gjort lumpen på I5 i Östersund. Där fick man alltid gå en rejäl fjällvandring, berättade han.
Det var det enda budskap jag förde fram under min mönstring: Jag vill till I5. Att det skulle innebära att jag att jag måste utbilda mig till PBS:are som spanare sa mig ingenting, men det skulle ändå visa sig vara en lyckträff.
Innan lumpen...
Jag var rejält röd i min ungdom. Hur det passade med mitt scoutintresse kanske vän av ordning undrar. Mmm... Konsekvenserna av den konflikten tog jag först som "nästan vuxen". En betydligt mer påtaglig konflikt hamnade jag i när det var dags att göra lumpen. Politik eller feghet? Att vägra militärtjänstgöring innebar per automatik fängelse en kortare tid. När fängelsetiden var över blev man inkallad på nytt. Om man åter vägrade åkte man in en lite längre tid. Så där höll det på. Riktigt var gränsen gick vet jag inte.
Jag avskydde allt vad militärer hette. När jag var 15 visste jag att jag skulle vägra. Fast det är klart... när jag var 15 vägrade jag allt... till och med att göra ett endaste dugg i skolan. Det var hippieromantik, flower-power-ideal, drogliberalism och vänsterdrömmar... Under den här tiden provade jag "saker" jag inte borde. Ett par av mina kompisar kom inte loss...
Det började med scouting...
Min far var scout hela sitt liv. Han hade många andra titlar, men det var scout han var. Sedan familjen blivit fullstor nere i Skåne, flyttade vi upp till Falun, till den lilla stadsdelen Järlinden strax intill det som nu är Lugnets skidstadion. 1960 grundade min far - Bengt Friberg - Järlindens scoutkår, som under många år på 60- och 70-talet var en av Sveriges mest friluftsaktiva kårer. Vi var ute jämt! Minst en gång i månaden - året runt - hade vi hajker som både innehöll vandring och övernattning i vindskydd - inget annat. Tidigt varje sommar genomförde vi en längre vandringshajk - ofta med historiskt eller kulturellt tema - som varade 7-9 dagar. Från början byggde vi vindskydden av slanor och granris, sommar som vinter, i såväl regn och snö som i solsken. Så småningom skaffade vi tygvindskydd utan sidoväggar. De kallaste nätterna närmade sig kvicksilvret -30. Två vindskydd stod då med öppningarna mot varandra och där emellan brann en nying. Jag minns särskilt en snöriknatt i trakten av Dådran, nära Rättvik, då vi för en gångs skull hade termometer med oss. På natten var det -24, men i vindskyddets nock var det +12. Vi lärde oss att hitta ved och att elda, vi lärde oss vilken utrustning som var bra i olika situationer, vi lärde oss att vistas i naturen. Det värsta som hände? Det var nog när Pelle B fastnade med ögonlocket i sovsäckens dragkedja...