När jag någon gång frestas att ge upp tanken på vinterturer i fjällen så beror det främst på att det är så tungt att släpa omkring på all packning på järnvägsstationer och på själva tågen. Det finns inget som är så jobbigt, särskilt inte om tåg och bussar är överfulla. Och ännu värre om de är försenade. Men denna gång fanns det plats, allt var i tid och alla byten gick bra. Vi anlände till Kiruna och steg på en buss till Nikkaluokta. Där var det ompackning. Pulkan och ryggsäcken lastades.
Anders saknade solglasögon och gick till fjällanläggningen och inhandlade ett par sådana. Efter lite inledande förvirring och allmänn ovana vid situationen kunde vi komma igång strax före klockan två på söndagen. Vädret var mulet och temperaturen någon eller några minusgrader. Vårt mål var Vistasstugan. Dit var det ca 30 km så det skulle ta flera dagar. Ett STF-gäng vi träffat på bussen skulle också dit, men de skulle åka skoter. Det är många som gör så, eftersom det inte finns någon stor stuga före Vistasstugan. Därefter skulle de fortsätta till Alesjaurestugorna på Kungsleden.
Ut i det stora vita. Visttasvággi känns nästan oändligt lång, och den första dagen tyckte vi att vi knappt förflyttade oss alls i förhållande till bergen omkring oss.
Vi följde västra sidan av dalgången och stötte efter en stund på skoterspåret som var bra att åka i. Efter ca 12 km slog vi läger. Vädret var bra så vi åt kvällsmaten utanför tältet (premiär i fjällen på vintern), drack upp en överbliven öl (även det premiär) samt åt upp ett salladshuvud (naturligtvis premiär).
Natten blev god. Det var -14 grader utanför tältet men betydligt varmare inuti. På morgonen blåste till att börja med en kall vind från NV, men det blev behagligare senare på dagen.
En kort paus mellan åkpassen. Anders nyinköpta solglasögon skulle fått vilken 16-åring som helst att se ut som en riktig macho i Stadsparken.
En dragvillig arbetshäst.
Ungefär mitt i Vistasdalen ligger en liten stuga som kallas Lisas stuga (utsatt på fjällkartan). Här rastade vi med lunch.
Vinden tilltog igen och vi slog läger, ca 13 km från vårt förra. Det var både den tilltagande vinden och vår egen trötthet som bestämde det. Vi hittade en driva som gav skydd för en tältplats. Dagen efter fick vi höra att det varit "storm" i Nikkaluokta. Ungefär 20 meter per sekund hade uppmätts, men ska man vara petig så är det en bit kvar till gränsen för storm. Vi märkte dock inte blåsten så mycket där vi var. En del snö hade dock tagit sig in i absiden genom en glipa under tältöpppningen.
Nästa morgon började med en kylig vind men den avtog när vi åkte, precis som dagen innan. Ett större gäng blev skjutsade på 3 skotrar och passerade oss. Vi pratade senare med förarna. Det var de som berättade för oss om "stormen". Gruppen skulle till Vistasstugan för att därefter skida vidare upp till Nallostugan. Själva åkte vi halvmilen till Vistas, pratade en stund med stugvärdinnan och fortsatte sedan.
Från Vistasstugan ser man upp i dalgången Stuor Reajddávággi där berget Nallo (Nállu) tornar upp sig. En utflykt upp till Nallostugan härifrån hade varit spännande, men det fick bli en annan gång.
Lunch åt vi på en snödriva som var vänd mot solen. Det var underbart fint i dalgången och detta var den varmaste lunchplatsen vi hade under hela turen. Helt enkelt ljuvlig. Flera turister som kom från från Alesjaurestugorna passerade när vi satt där.
Foto: Efter Vistasstugan grenar sig dalgången. Visttavággi fortsätter till höger om berget 1594 och till vänster går Unna Visttasvággi som är en betydligt högre och brantare väg. Vi åkte den högra vägen.
När vi fortsatte norrut i dalen kom vi in i skugga av de höga bergen och det blev kallare. Vi slog läger ett par kilometer före "tröskeln" upp till sjöarna i norra mynningen av Vistasvággi. Dagens etapp var ca 14 km.
På kvällen blev det närmare -17 grader utanför tältet. Detta var den kallaste natten under hela turen. Under de två föregående nätterna hade jag varit för varm i två sovsäckar (komforttemp. för innersäcken av dun: -1°; yttersäcken av syntet: -3°) men denna natt kändes det ganska bra. Under resten av turen använde jag bara syntetsäcken, vilket räckte till yttertemperaturer ända ner till ca -10° (varmare inuti tältet förstås). Den säcken är en nyinköpt Haglöfs Zensor 2s, och jag var först lite misstänksam mot den eftersom fyllningen verkar lite tunn. Men skenet bedrar, det är en alldeles utmärkt säck.
På natten vaknade vi och upptäckte att det var norrsken ute. Anders gav sig ut för att fotografera det. (Här är meningen att det ska vara ett foto på norrskenet. Får se om jag kan sätta in det i efterhand, när Anders är klar med bildbehandlingen av sina foton.)
Foto: Ny dag, den fjärde dagen på vår tur. Strålande sol på förmiddagen. Vi har just packat ihop tältet. Kameran är riktad åt söder, dvs åt det håll vi kom ifrån dagen före.
Foto: Vi tog oss fram till den branta stigning som leder upp till sjöarna i norra delen av dalen. Tröskeln som ska passeras är knappt 100 höjdmeter (den släta snöytan till höger om Anders). Arbetsamt men annars inga problem.
Vinden hade friskat i när vi tog oss uppför tröskeln och det gällde att inte låta vantar och annat löst ligga på snön. Både vindriktning och lufttemperatur växlade ofta. För första gången var det så kallt att jag tog på mig jackan. Under de tre första dagarna hade jag nämligen åkt i enbart underställ och en fleecetröja på överkroppen. Man blir varm av pulka och ryggsäck!
Det var motvind genom passet vid sjöarna och sedan en lång, härlig nedförsbacke till samevistet Alisjávri. Vi åt lunch utanför det folktomma lägret. Vi fick hålla fast i alla våra prylar, för nu hade det blåst upp rejält. Vinden kom från sydväst utmed Alisvággi och det passade oss bra eftersom vi skulle norrut. Vi såg flera grupper med turskidåkare färdas söderut på Kungsleden, mot Alesjaurestugorna. De hade det tufft i motvinden och snödrevet. Men vi skulle ju norrut och blev behändigt fösta med god fart på den östra sidan av Alisjávri. Här uppskattade vi vindhastigheten till ca 10 meter per sekand. Kanske mer.
Vår plan var att slå upp tältet före Áhpparjávri, men det var inte lätt att hitta någon svacka eller klippa som gav lä för den allt kraftigare vinden. Marken var relativt slät, och vinden hade en förmåga - naturligtvis - att smita runt hörn och anfalla från alla håll. Snön yrde och gjorde sikten dålig (i Skåne säger vi att det "fyker"). Men efter en stunds letande hittade vi en driva där vi grävde ner tältet djupt och byggde en mur mot vinden. Vi hade då kommit nästan ända fram till sjön. Vi räddade oss in i tältet, lagade kvällsmat och fick en riktigt god natt.
På morgonen var det inte mycket vind och vi kunde gräva upp pulkan och tältpinnarna utan problem. Vi tyckte att vi klarat "stormen" bra och att det var lite spännande med ett oväder.
Men nu stod vi inför ett viktigt beslut. Färden hade hittills gått som vi hoppats, och vi tänkte att vi borde ha tillräckligt med tid för att åka österut och gå genom Lapporten till Abisko. Det skulle naturligtvis bli längre - omkring 2 mil - och innebära ospårade sträckor i björkskog. Vidare skulle vi inte kunna vända om vi fick problem t ex vid Lapporten, för då skulle vi missa tåget hem. Men vi var fyllda av tillförsikt. Vädret såg ju bra ut och vi kände oss i god form. Vi beslöt oss för Lapporten.
Men hade vi vetat vad vädret och fjället hade i beredskap för oss de närmaste dagarna hade vi sannolikt valt något helt annat.
Jag blir lite nyfiken på hur snön var att åka på.
Mycket nysnö eller mest skarsnö?
Hittils ser ju vädret fantastiskt ut. Visst blåsigt men inte så farligt med 10 sekundmeter ändå fast det räcker ju gott och väl för att få snön att driva igen allt. Men om ni som du skriver hade den i ryggen så var det nog ganska underlättande jämfört med om man haft det som motvind. Solen verkar ju dock skina på er som aldrig förr. När jag var uppe i fjällen i mars hade vi 20 sekundmeter en morgon när vi tog oss från Sitojaure till Saltoluokta och han precis in i stugan innan stormen brakade lös med sina 47 sekundmeter. Det var ett äventyr att bara ta sig till duscharna 20 meter bort och fick göras med skidglasögon. Jag är glad att jag inte var en av alla dom som var fast uppe på fjällen i tält och nedgrävda resterande dygn.
Vad har ni för genomsnittsfart när ni skidar med pulka såhär ? Förstår att det är skillnad på lös ospårad snö och ett skoterspår så säg, vad är hastigheten ungefär på ospårat lössnö och spårad skare ?
Har också en fråga om ryggsäcken. Varför väljer du att ha ryggsäck när ni har pulkor med er ? Blir det för tungt i pulkan med allt ? Tänker mig att det kan lätt bli svettigt med ryggsäck, något man kanske vill undvika i största möjliga mån om man tältar på vintern ?
Nu är jag dessutom grymt nyfiken på vad som händer i Lapporten :D
Mvh / Johannes
Det här med pulka och ryggsäck kan vi tänka oss att jobba vidare med, men det har sin historia som går tillbaka 3 år i tiden. Jag kom då över en Parispulka billigt, och så gjorde vi våra livs första långa tur på vinterfjället. En drog pulkan, den andre tog ryggsäcken, och så bytte vi ibland. Vi visste då inte om det skulle bli några fler vinterresor, så det här med pulka/ryggsäck blev en verklig budgetlösning där vi kunde använda sådant som vi redan hade hemma.
Pulkan fungerar fint för det mesta. Inte vid branta uppförsbackar dock. Den känns då väldigt tung, men vi har extra dragrep om det skulle behövas. Parispulkan är dessutom lite för smal, tycker jag. Den lutar ibland och välter, t ex när man gör djupa spår med skidorna i snön. Att gå på skrå vid skare är också irriterande, pulkan glider i sidled hela tiden och får inte fäste på skaren.
Hastigheten i km/dag har ökat för varje år, och vi kände oss inte väldigt trötta detta år, vilket vi gjort tidigare. I år hade vi ett snitt på ca 13 km/dag. Att det sällan blir mer för oss beror mycket på att tältet ska resas varje kväll och rivas varje morgon, så man förlorar 2-3 timmar per dag jämfört med stuga. Att vi mestadels åker ospårat spelar också in.
Per timme håller vi ca 3-3,5 km vid lättåkt terräng som t ex skoterspår. Något mindre om vi fotograferar mycket eller studerar djur. I björkskog går det saktare, skulle tro mellan 2 och 2,5 km/timme. Vi behöver inte mycket rast, vi skidar ofta 2 timmar utan att sätta oss ner, och kan hålla igång längre om vi är tvingade till det. Det blir dock lite vila stående när vi fotograferar.
Svett på ryggen blir det lätt av ryggsäck. Själv försöker jag hålla lagom temperatur genom att inte åka för fort samt stanna en liten stund för att kyla ner mig. Eller ta av ett plagg. Ta på/av handskar och mössa fungerar oftast fint som värmeregulator, om vinden inte är för kraftig.
PS. Kunde ni verkligen stå på benen när ni gick till duscharna? ;-)
Hur var tillgången på rinnande vatten i Visttasvaggi?
Du håller oss på halster. :-)
Ser fram mot (3).
Väntar med spänning på fortsättningen.
/H