Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Platsen som ligger längst bort – om Sveriges otillgänglighetspol

Det blir nu ett avbrott i redogörelsen för Hambergs bortglömda instrumentplatser. Istället lyfter jag en fråga som vandrare i Badjelánnda ibland funderar på: Vad menas med att en plats är den allra mest avlägsna?

På 1920-talet lanserade den isländske etnografen Vilhjálmur Stefánsson begreppet otillgänglighetspolen, den punkt i Norra ishavet som låg längst bort från civilisationens utposter. Otillgänglighetspolen utgjorde alltså medelpunkten i en cirkel, där radien var avståndet till de närmaste fasta bosättningarna. Även andra otillgänglighetspoler har räknats ut, exempelvis havens otillgänglighetspol som är den punkt som ligger längst ifrån land.

I slutet av 1980-talet undersökte fjällkännaren Claes Grundsten och hans medhjälpare Sveriges största obrutna fjällområden. De letade efter Sveriges otillgänglighetspol – det område som låg längst bort från allmänna bilvägar. Med hjälp av en vanlig fjällkarta och utklippta cirklar av papper kunde de visa att denna plats fanns vid sydöstra viken av sjön Rissájávrre i Padjelanta nationalpark. I ett samtal med Claes berättade han för mig att de exakta koordinaterna för punkten inte var så viktiga för dem, det räckte med att finna området.

Grundstens område, ungefärligt angivet.

Tältplats vid Rissájávrre. På andra sidan sjön ligger den sydöstra viken och lågfjället Oarjep Rissávárre. Längre bort syns de höga fjällen i Sarek. Foto: Hans Nydahl.

Är polen kvar på samma plats i Sverige?

Med dagens digitala kartor har det gjorts försök att precisera positionen för otillgänglighetspolen (ibland säger man otillgänglighetspunkten, vilket betyder samma sak). Kan nya vägar på den norska sidan ha medfört att den flyttat sig? Det var i varje fall det intryck jag fick när jag läste på Wikipedia om polen – den låg några kilometer ifrån det område som Grundsten angett. Jag fick för mig att kontrollera uppgiften. Hade punkten verkligen flyttat sig norr om öständen av en annan sjö, Lulep Rissájávrre?

Position enligt Wikipedia (februari 2022). Koordinaterna angivna i SWEREF 99 TM. Positionen kan också anges i grader: 67° 19′ 2.04″ N, 17° 9′ 52.02″ E.
Med en enkel papperskarta och en linjal kunde jag snabbt konstatera att informationen på Wikipedia inte var korrekt. Exempelvis var avståndet till en av vägarna kortare än till de andra.

Lägerliv vid norra stranden av Lulep Rissájávrre. Oarjep Rissávárre mittemot. Foto: undertecknad.

En ny undersökning börjar

Jag skrev till Hans Nydahl (hansnydahl på Utsidan). Han är en hängiven vandrare i Badjelánnda och jag frågade om han hade lust att hjälpa mig finna den korrekta positionen av otillgänglighetspolen. Svaret kom snabbt. Det visade sig att han också lagt märke till att Wikipedias uppgift inte stämde. Efter lite mejlväxling kom även Björn Andersson (Bandersson) med som resurs. Nu skulle vi gå till botten med detta!

Vilka vägar handlar det om?

Sveriges otillgänglighetspol ska alltså ligga längst från ”allmänna bilvägar”. Vad menas då med det? Vi tre – två Hansar och en Björn – diskuterade fram och tillbaka vad som kunde vara rimligt.

Det enklaste fallet att avgöra var nog Kvikkjokk. Det stod tidigt klart att den stora parkeringsplatsen nära fjällstationen påverkar positionen för otillgänglighetspunkten. Och den ligger vid slutet på bilvägen.

Nästa väg var mellan Suorvadammen och Ritsem. Visserligen är det en enskild väg, men det hade varit konstigt att utelämna den. Vem som helst kan ju köra med sin bil där. Alltså fick den vara med.

Vägarna på den norska sidan var de som vållade flest diskussioner. Här finns sträckor som anlagts för vattenkraftens utbyggnad. De fanns sannolikt även på Grundstens tid, men dammarna var inte färdigbyggda då. Troligen var de inte farbara med vanlig bil på samma sätt som nu. Vi tog alltså med dem.

Vägen till Ny-Sulitjelma. Foto: Hans Nydahl.

För säkerhets skull letade vi upp fler möjliga vägar, t ex vid Rundvatnet norr om Blåmannsisen. Men vi kunde avfärda dem ganska snabbt, de låg helt enkelt för långt bort.

Kartmaterialet

Med de vägar vi nu hade att räkna med kunde vi på en papperskarta gissa ungefär var otillgänglighetspolen borde finnas. Vi kunde ungefärligt mäta upp avstånden till de närmaste vägavsnitten i olika riktningar. Men noggrannheten var inte särskilt stor och risken för fel kunde inte uteslutas. Vi behövde bättre kartmaterial.

För områdena i Sverige använde vi Min karta ( https://minkarta.lantmateriet.se/ ). Den dög ganska bra på den norska sidan också, utom när vi behövde flygfoton. Men foton var nödvändigt att komplettera med och då använde vi oss av https://norgeskart.no .

Tre utgångspositioner

För att finna otillgänglighetspolen är det nödvändigt – och tillräckligt – med tre punkter som ligger intill de närmaste bilvägarna. Det går alltid att hitta en cirkel vars periferi passerar tre godtyckliga punkter, och otillgänglighetpunkten blir alltså medelpunkten i en sådan cirkel. Periferipunkterna ska väljas så att cirkelns radie blir så liten som möjligt.

Rent praktiskt gjorde vi först en gissning ungefär var otillgänglighetspunkten borde vara. Sedan räknade vi ut avstånden till de närmaste vägpunkterna i tre olika riktningar. Med hjälp av avståndsformeln i Excel justerade vi otillgänglighetspolen så att den låg lika långt från alla tre punkterna. Därefter prövade vi ut nya positioner för de tre punkterna – en i taget – för att se om någon punkt kunde komma närmare. Och så en ny uträkning samt justering av otillgänglighetspolen. Denna procedur kunde sedan upprepas om större noggrannhet behövdes.

Resultatet

Undersökningens resultat består av de tre periferipunkterna samt positionen för den uträknade otillgänglighetspolen. Jag redovisar först periferipunkterna. För två av dessa, de som ligger i Sverige, ger jag länkar till Lantmäteriets Min karta. Här använde vi ortofoto (på Min karta kallad Flygbild) för att få så god precision som möjligt.

1. Kvikkjokks parkeringsplats, det nordvästra hörnet. Koordinater: N 7428987, E 618823. Länk (högerklicka gärna och välj Öppna länk i ny flik):

https://minkarta.lantmateriet.se/?e=618823&n=7428987&z=15&profile=flygbild&background=2&boundaries=false&name=Kvikkjokk%20P-plats

2. Ritsemvägen (som befinner sig närmast otillgänglighetspolen en dryg mil före Ritsem). Koordinater: N 7507590, E 614234. Observera att vägen över Suorvafördämningen ligger på längre avstånd. Den befinner sig dessutom bakom en låst fordonsgrind. Länk:

https://minkarta.lantmateriet.se/?e=614234&n=7507590&z=15&profile=flygbild&background=2&boundaries=false&name=Ritsemv%C3%A4gen

3. I Norge handlar det om vägen förbi Ny-Sulitjelma. Här gav flera punkter (med några meters mellanrum) samma resultat. Vi valde N 7448792, E 550303. Det är osäkert om vi har rättighet att dela den norska kartlänken till platsen, men själva kartan finns på https://norgeskart.no (sök sedan på Tverrfjellveien, Fauske och välj Flybilder). En överblick med vanlig kartbild kan fås med Min karta:

https://minkarta.lantmateriet.se/?e=550303&n=7448792&z=9&profile=karta&background=1&boundaries=false&name=Tverrfjellveien

4. Otillgänglighetspolen. Koordinater: N 7466895, E 592658. I grader blir det: 67° 18′ 15″ N, 17° 9′ 8.4″ E. Länk:

https://minkarta.lantmateriet.se/?e=592658&n=7466895&z=11&profile=bergodal&background=3&boundaries=false&name=Otillg%C3%A4nglighetspolen

På den äldre fjällkartan 1:100 000 ser det ut så här:

Otillgänglighetspolen befinner sig alltså uppe på ett lågt fjäll, en bit nordost om den högsta toppen 1124 (numera uppmätt till 1128). I kartan ser vi också något annat, ett renstängsel som avgränsar samebyarna Tourpon (undre) och Jåhkågaska tjiellde (övre). Flyttleden för Jåhkågaska går genom Njoatsosvágge via Álájávrre ner till Árasluokta. Så om du står vid otillgänglighetspolen står du också vid en plats som tillhör en samisk kultur sedan lång tid tillbaka.

Öster om Rissájávrre vindlar sig renstängslet upp på sluttningen av Oarjep Rissávárre. Foto: Anders Gudmundssson.

Vårt resultat kan också visas i en tabell. Hans Nydahl gjorde den snyggaste.

Uträkningarna för avståndet kan göras med den vanliga avståndsformeln. Eftersom enheten i SWEREF 99 TM är meter så är det enkelt att omvandla resultatet till kilometer. Det är alltså drygt 46 km till närmaste bilväg (på Grundstens tid var det ca 47 km).

Sjön Lulep Rissájávrre i förgrunden. På andra sidan fjället Oarjep Rissávárre. Foto: Hans Nydahl.

Feluppskattning

När vi nått ända fram med våra uträkningar så återstod bara en sak – att uppskatta felet i beräkningarna. En sådan feluppskattning är kanske inte det mest intressanta för läsaren men desto mer nödvändig för ”forskaren”. Hur noggrant hade vi räknat ut positionen för otillgänglighetspolen? På metern? På 5 meter? Eller kanske bara 50 meter? (Men definitivt inte på decimetern som man kanske kan tro av tabellen ovan. Det handlade bara om den rent matematiska behandlingen av punkterna.)

Det blev många och detaljerade meningsutbyten. Vi kontaktade Lantmäteriet om precisionen i ortofotona samt noggrannheten i terrängangivelserna. Vi konsulterade också kartkännaren Bengt Noläng (Örnsätrarn). Lantmäteriet meddelade en noggrannhet på +/- 1 meter i angivelsen av våra positioner. Även om vi inte känner att vi har full insikt så har vi accepterat detta besked (vilket innebär en betydligt större noggrannhet än vad vi först trodde). Vi litar alltså på våra beräkningar.

För fjällbesökaren spelar det knappast någon roll om precisionen är en, fem eller tio meter. Det viktigaste är inte att kunna sätta foten på exakt rätt sten (om det vore möjligt, vilket det inte är). Upplevelsen handlar istället om att inse var man befinner sig, att låta vetskapen sjunka in i medvetandet. Och – precis som överallt annars i fjällen – öppna sinnena för områdets atmosfär.

Översiktsbild, tagen från Álátjåhkkå. OTP = otillgänglighetspolen. Foto: Hans Nydahl.

Delförstoring av förra bilden. Lägg märke till de två små sjöarna i mitten. De syns på Min karta.

Stort tack till Hans N, Björn och Bengt för hängivet samarbete i detta spännande undersökningsprojekt. Tack också till Claes Grundsten för ett mycket givande samtal. Utan ert bistånd hade otillgänglighetspolen känts alltför avlägsen och svår att nå fram till. 

PS. Högupplösta versioner av foton från området finns uppladdade här.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2022-03-25 18:16   gittane
Lika jäkla intressant som Hambergsrapporten! Och så sista meningen; genial!
 
2022-03-25 19:50   fowwe
Tack, kul att du tycker det var läsvärt. Jag tror det beror på att vi är flera kockar som lagar soppan. Det finns mycket spännande att klura ut om fjällen så här på vinterhalvåret, i väntan på att få komma dit igen. :D
 
2022-03-25 22:05   xyz007
Fantastiskt! Tack så mycket. Otillgänglighetspolen har stått på min att göra-lista en tid. Tack vare ert gedigna arbete slipper jag gå fel när det väl blir dags.
 
Svar 2022-03-26 13:54   fowwe
Den har nu hamnat på min lista också. Även om jag varit ganska i närheten så har jag inte varit uppe på det lilla fjället.
 
2022-03-26 10:10   OBD
Kul och intressant att läsa. Härligt att det finns "nördar". :-)
Sveriges "Otillgänglighetspol" blev jag sugen att besöka när jag först läste om den i Clas Grundstens bok "Vandra Kungsleden 2" tryckår 1991. Tyvärr blev det aldrig så att jag kom dit och nu är platsen "....alltför avlägsen och svår att nå fram till."
Tack ska du(ni) ha!
 
Svar 2022-03-26 14:02   fowwe
Tack, Bertil! Jag tar beteckningen "fjällnörd" som en hederstitel. Det gör säkert de andra också. När det gäller platser så är fjällvärlden alltför stor och livet alltför kort för att hinna besöka alla. Men det gör ingenting, det är vad vi har med oss från de platser vi faktiskt upplever som betyder något. Jag gissar att du har med dig mycket fint från ett rikt fjällvandrarliv.
 
2022-03-27 13:10   Thomas Lummi
Tack! Intressant. 2018 var vi ganska nära denna punkt, då vi gick på norra sidan av Álájávrre och rundade Nuortap Rissávárre på väg in i Sarek. Det är oerhört vackert i dessa trakter. Jag har skrivit om denna vandring, https://www.utsidan.se/trips/view.htm?ID=783
 
Svar 2022-03-27 21:37   fowwe
Tack, Thomas! Ni hade ju en lång och fin vandring som är väl värd att läsa om. Bra att du samlat alla avsnitt i en tur.
 
2022-03-27 20:00   enils
Hej har du tänkt rätt nu?
Det är väl bara dom två närmaste punkterna som är av betydelse, var väg tre o fyra går spelar ingen roll så länge dom är längre bort. Mvh enils
 
Svar 2022-03-27 21:25   hansnydahl
Två punkter kan bara definiera en linje. För att definiera en yta behövs minst tre punkter, som t.ex. i fallet med en triangel. Och en cirkel kan alltid passera genom en triangels tre hörn, men bara i specialfall gå genom fler än tre. Därför behövs tre punkter för att säkert bestämma avståndet till OTP. Och du kan ju inte veta vilka punkter som är närmast förrän du hittat cirkelns mittpunkt.
 
Svar 2022-03-27 21:32   fowwe
Hej enils! Jag är inte helt säker på att jag helt förstår frågan. Men jag ska ändå försöka svara på det jag tror att du menar. Det krävs tre punkter för att "stänga in" OTP och det gäller att hitta de tre som är så nära OTP som möjligt. Men två punkter räcker inte, då måste OTP flyttas i en riktning bort från dem tills man kommer närmare en tredje punkt någonstans. Och avståndet till denna tredje punkt ska då vara samma som avståndet till de två första. Någon fjärde punkt som ligger närmare dessa tre får inte finnas. (Jag ser nu att Hans N. hann före. Vi har formulerat våra svar på lite olika sätt, hoppas det inte förvirrar.)
 
2022-03-28 05:24   enils
Hej Hans Tänk att du står på en ishockyrink,var har du längsta avståndet till någon sarg? är det på mittcirkeln eller på mitten av den blå linjen? mitt svar är båda.
Mvh enils
 
Svar 2022-03-28 10:33   fowwe
Att testa en möjlig OTP handlar i första steget om att finna de vägpunkter som ligger närmast i alla riktningar, inte längst bort. Avståndet till dessa närmaste vägpunkter ska vara lika, dvs OTP är en mittpunkt i en cirkel vars periferi nuddar dessa närmaste punkter (de vägavsnitt som ligger längre bort kan vi glömma, de spelar ingen roll).
På detta sätt kan man i geografin leta upp fler möjliga kandidater till att vara OTP. Den som vid en jämförelse med de andra har längst avstånd till sina närmaste vägpunkter är den verkliga OTP:n.
Jämförelsen med hockeyrink fungerar inte så bra eftersom en rink är symmetrisk. Det finns OTP:er utspridda på en (osynlig) linje där. Hoppas det klarnar.
 
Svar 2022-03-28 13:39   hansnydahl
Hej Erik. Jag tror att du är ute lite på "hal is" i exemplet med ishockyrinken (kunde inte avstå från den passningen) :-)
 
2022-03-29 13:09   norrakurva
Intressant och elegant! Hade ingen aning om att det fanns en sån plats. På kul gjorde jag om beräkningen användandes kalkylark och programmet proj https://proj.org med WGS84:s ellipsoid, och får ganska precis samma svar.

Starkt att hitta periferipunkterna. Givet dom kan man beräkna mittkoordinaten för den omskrivna cirkeln vilken jag fick till en punkt under 3 meter från er OTP. Med proj kan man direkt få avstånden mellan OTP och periferipunkterna. Eller så kan man roa sig med att beräkna det genom att först ta fram avståndet mellan periferipunkterna. Avstånden mellan punkterna K-R är 78755 meter, R-T 86881 meter och T-K 71343 meter vilket ger en radie på 46073 meter.

Då återstår att hitta OTP+, alltså en punkt där man även tar hänsyn till vertikal distans till periferipunkterna :-)
 
Svar 2022-03-29 16:23   fowwe
Intressant att läsa om din koll och att du använt en elliptisk projektion. Dessa beräkningar är jag inte särskilt bekant med. Vi har ju räknat helt plant samt utan korrektion med höjden. Jag roade mig ändå med att räkna ut vad höjdskillnaden betyder rent plangeometriskt. OTP ligger på höjden 1022 m och den största skillnaden är till Kvikkjokk P som ligger på 334 m. Detta ger en längdökning pga höjdskillnaden (688 m) på endast drygt 5 meter. Vi får alltså avståndet 46066 meter istället för 46061 med våra siffror. För de andra periferipunkterna blir längdökningen något mindre, så plangeometriskt kan höjdskillnaden nog förskjuta OTP med någon meter närmare Kvikkjokk. Med elliptisk projektion skulle jag tro att förskjutningen är av samma storleksordning (killgissning och magkänsla). Hur som helst så spelar höjdskillnader mindre roll än man ofta tror när det gäller avstånd i fjällen (utom vid rena bestigningar).
 
Svar 2022-03-29 18:51   hansnydahl
Intressant utläggning. En liten invändning jag har är att vertikal distans till periferipunkterna inte kommer i spel eftersom det då inte längre blir en cirkel (där alla punkter måste ligga i samma plan), utan ett något "skevt" hjul. :-) Man projicerar därför ner alla punkter till samma plan och tar inte med någon Z-koordinat (höjden över havet).
 
2022-03-29 23:26   Niclas.Wadströmer
Har du kollat hur långt Gotska sandön ligger från närmsta väg?
 
Svar 2022-03-30 12:02   fowwe
Kreativ idé! Nej, det har jag inte gjort (förrän alldeles nyss). Och väljer man rätt punkter på Fårö och Sandön så går det att hitta något längre avstånd, ser jag. Fast nu var ju utgångspunkten "största obrutna fjällområde" eller om man så vill "landområde". Så Sandön hamnar i en egen division, tycker jag. Men upplevelsen av avskildhet i naturen är säkert stor.
 
Svar 2022-03-30 16:03   Niclas.Wadströmer
Ok, men du skriver själv "det område som låg längst bort från allmänna bilvägar" och då är det inte begränsat till fjällen. Då är det kanske Gotska Sandön som är Sveriges från bilväg mest avlägsna plats.

Har du prövat att ladda hem Nationell vägdatabas från Trafikverket där alla vägar finns i vektorformat eller om det går att få en vektorkarta från Lantmäteriet och med dessa borde det inte vara så svårt att "bredda" vägarna successivt och så småningom komma fram till den från bilväg mest avlägsna punkten.
 
Svar 2022-03-30 19:56   fowwe
Naturligtvis beror "den mest avlägsna platsen" på vilka grundvillkor man sätter upp. Grundsten satte en definition om obrutna fjällområden som blev accepterad. Fördelen med denna är att den signalerar förändringar, alltså hur det tekniska samhället breder ut sig. Om vi exempelvis skulle få en gruva strax norr om Kvikkjokk (som Beowulf Mining ville för en del år sedan) skulle punkten flytta på sig. Likaså vad som händer med vägar i Norge. Sandön påverkas inte på detta sätt, såvida det inte finns bilvägar där, som Hans Nydahl skriver.

Något varken Grundsten eller vi gjort är att ha tagit med stigar/fjällvägar där man kan köra motorcykel eller fyrhjuling. Om man gör det hamnar OTP någon helt annanstans eftersom det kan betraktas som en form av urbanisering.

För öar tycker jag det är bättre att tala om OTP som "längst bort från strand". Alltså, först kollar man hur nära strand alla tänkbara svenska öar befinner sig. Sedan ser man vilken av dessa som är längst bort. Då ligger kanske Sandön bra till. Men det blir faktiskt kortare än 46 km (mindre än 40). Och så säger det förstås ingenting om bilvägar.
 
2022-04-01 09:01   Håkan Friberg
Så underhållande och lärorikt. Jag som trodde att jag - helt av en slump - passerade otillgänglighetspunkten 2005. Nu blir det till att planera.
 
Svar 2022-04-01 15:33   fowwe
Tack, Håkan. När det gäller otillgänglighetspunkten sitter vi i samma båt. Jag trodde jag passerade mycket nära den 2011 (enligt den position som påstods då, vilket inte stämde). Sedan är man ju van vid att platser i fjällen inte flyttar på sig som den här kan göra.
 
2022-04-01 12:57   BrittMarie
Se där ja, det var intressant! Har passerat nära ett par gånger, kanske dags att planera för "Expedition OTP"...
 
Svar 2022-04-01 15:43   fowwe
Tack BrittMarie, även jag planerar en "expedition". Om man kommer från Darreluoppal så är Präststigen ett alldeles utmärkt och lärorikt vägval. De två sista vägmarkeringarna på stigen - så långt jag har funnit - är en väl synlig vit sten på marken samt en liten rösning på ett större block (rösningen ca 2 km före Rissájåhkå). Därefter kan man vika av nästan rakt västerut uppför Oarjep Rissávárre.
 
2022-04-09 08:12   karlerland
Det känns lite snopet. För ca 10 år sedan läste jag, jag tror det var i en av Claes Grundstens böcker, om vad som då ansågs vara Sveriges otillgänglighet vid Padelantaledenl, dvs sydöstra hörnet av Rissajavvre. Men det hade jag alltså inte. Aldrig får man vara glad. Suck!
 
Svar 2022-04-11 22:21   fowwe
Ja, fjällvandrarlivet kan vara hårt ibland. Fast spelar det någon jättestor roll var exakt man varit? För Grundsten räckte det att identifiera området, det var inte så noga med metrarna. Kanske inte ens på 100 eller 300 meter. Det var själva upplevelsen av landskapet, det var atmosfären. Och vetskapen att man i någon mening är långt bort. På hans tid var man faktiskt längre bort i det avseendet än nu, punkten har ju flyttat sig. Men känslan av att stå på hans plats kan ju inte direkt ha ändrat sig.

Det ledsamma är att varje förändring av punktens läge över tid är till det sämre. Eftersom vägar tillkommer, det är knappast så att någon försvinner och naturen tar över.
 
2022-04-09 10:34   smux
Mycket intressant läsning och klart en plats att passera i framtiden. Det kändes som att vi inte var för långt från denna punkt när vi vandrade genom de västra delarnas av Sarvesvagge och Njoatsosvagge för några år sedan trots att vi inte visste hur nära OTP vi faktiskt var. Jag har länge haft tanken på att se mer av området mellan Padjelantaleden och västra gränsen till Sarek, och övervägt att gå in mot Alggavagge från Staloloukta eller Touddar, och när den turen blir av kommer jag självklart inkludera ett besök på denna punkt. Tack för trevlig läsning och en gedigen forskningsinsats för oss fjällnördar😉
 
Svar 2022-04-11 22:28   fowwe
Tack för uppskattande tillrop, nörderi är fint! Även jag har passerat i närheten flera gånger men utan att veta. Och efter att ha sysslat med punkten så har nyfikenheten väckts att faktiskt hitta dit. Fast lite udda är det ändå, platsen är matematisk/geometrisk och inte något som verkligen finns som formation i naturen. Ändå är den lockande. Kanske blir det en tur dit i samband med gudstjänsten i Alkavare denna sommar. Planer finns.
 
2022-04-22 20:06   Elvah
Vilken underbar och nördig redogörelse. Sista meningen "Utan ert bistånd hade otillgänglighetspolen känts alltför avlägsen och svår att nå fram till" är fantastisk!

Nåväl, nu blir det väl rusning till OTP, så intressant som du skriver. :) Så särskilt svår att nå är den väl inte? Är vi 3-4 km från närmsta led?

MIN fundering blir, vilken är Sveriges verkliga OTP, där risken att möta människor är allra lägst? Punkten längst ifrån inte bara väg, utan också led? Kan du hjälpa mig att hitta den?
 
Svar 2022-04-24 16:34   fowwe
Du har rätt, jag borde nog passa mig för vad jag skriver - kanske blir detta en av de mest besökta platserna i Laponia i sommar. Men särskilt svår är den inte. 6-7 km från Duottarstugorna, en halvmil från Alkavare och ca 2 km från Präststigen. Allt i relativt okomplicerad terräng, gissar jag.

Den fundering du har om längst från led (samt bilväg) är intressant. Det går nog att forska fram, fast då gäller det att veta vad som menas med "led". I Sareks inre finns inga leder. Däremot stigar som i praktiken fungerar som leder.

Sedan kan man ju möta människor utanför led också. Var finns då den minst besökta platsen/området i fjällen? Dessvärre skulle det behövas mycket forskning om hur besöksströmmarna går, så kanske är det praktiskt omöjligt att klara ut. Och skulle du lyckas hitta den så gäller det att hålla tyst - annars är alltihop skjutet i sank. :D
Men fantisera och spekulera kan man alltid. Claes Grundsten föreslår i varje fall "Sareks mest okända plats". Googla den frasen så hittar du det.
 
Svar 2022-05-25 22:05   Elvah
Punkten från närmsta stig/led kräver ändå fotarbete... Vid närmare eftertanke vore det mer intressant att veta var punkten ligger, som är längst ifrån ställe man kan färdas till med annat än två ben. Bara 13 km från Otillgänglighetspolen finns det ju en hållplats för dagliga helikopterturer! :D
 
Svar 2022-05-31 13:56   fowwe
Jo visst är det som du skriver, att med lite annorlunda krav så blir det en annan punkt. Att det blev just bilvägar var ju Grundstens idé och hans ord vägde nog så tungt att övriga fjällkunniga accepterade förslaget. Mitt intryck av helikoptertrafiken i fjällen är att den ökat i allmänhet och inte minst vid Stáloluokta. Trots att en helikopterplats inte är fast infrastruktur så kan man ändå tala om viss urbanisering, särskilt om turistverksamheten skulle växa och medföra t ex fler serviceställen. Sedan har vi ju den (mer eller mindre) reguljära båttrafiken i fjällen, ska man räkna med den också? Vi valde att inte göra det, men ska det bara vara två ben så... En sådan undersökning kan bli omfattande, eftersom vi inte kan vara säkra på att punkten då skulle hamna i Padjelanta eller Sarek. Man får titta även på andra fjällområden. Men tanken är spännande.
 
2023-01-06 13:42   Tjocka_Eken
Inspirerande! Jag vandrade dit och skrev om det i en Holländsk tidning, NRC. En reportage om vad händer med någon på en längre ensamvandring i fjällen. Se https://www.nrc.nl/nieuws/2023/01/06/op-zoek-naar-het-meest-afgelegen-punt-van-europa-a4153311
 
Svar 2023-01-06 14:10   OBD
Tack för länken. "Leestijd 6 minuten" ??? Det klarade jag inte. :-)
Men bilderna talar ju ett universellt språk. ;-)
 
Svar 2023-01-06 14:26   fowwe
Tack för ditt meddelande och för vad du skrivit! Jag tittade på din artikel. Eftersom min kunskap i det holländska språket är minimala så blev det Google-översättning. Även med detta trubbiga redskap såg jag att din text var skriven med mycket fin känsla och utmärkt språkhantering. Dina tankar sympatiserar jag mycket med. Inte heller jag är "ett med naturen" utan en tacksam och intresserad gäst. Och det är inte illa alls!
 
Svar 2023-01-06 16:56   Tjocka_Eken
När man kan inte läsa Holländska går det att översätta met Google Translate, men även bättre med DeepL: https://www.deepl.com/translator
 
Svar 2023-01-06 18:19   fowwe
Tack för det tipset!
 
Svar 2023-01-06 18:58   OBD
Tack så mycket för länken till https://www.deepl.com/translator.
Nu gick det lätt att läsa din artikel. Jag känner igen mig själv i mycket av vad du skriver.
Skulle vara trevligt om du kunde posta mera här på utsidan.se
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.