Användarnamn: Hogang

Intressen:

Mer på profilsidan


Kategorier:


Mitt Gröna band del 1 - En Början på något större

Sommaren 2019 var jag en av flera som vandrade Gröna bandet och eftersom jag vet hur jag själv satt satt innan och tittade på kartor, funderade över kost och om min utrustning skulle klara måttet kan det vara intressant och dela med sig av sina funderingar och ångest i planeringen och hur det till sist. För att förhoppningsvis hjälpa någon som sitter där jag satt.

Vem är jag?

mars 2019, Tjustleden Hallingebergs kyrka

Jag är en av de få tungviktarna som jag tror har vandrat gröna bandet, innan jag gav mig av visade en invägning att jag låg på över 130 kg, varav pinsamt lite var muskler. Jag ser mig själv ändå som en van vandrare med många dags- och helgturer även om det har varit få längre turer på över en vecka.

Jag hade velat ta en riktig långtur under flera år, inte specifikt gröna bandet, men de jag tidigare vandrat med hade inget större intresse, så tillsist inser man att istället för att vara beroende av andra kan det vara bättre att göra det själv, för i annat fall blir det kanske aldrig av.

Del 1 Planeringen

Jag tror inte att jag var ensam över att ha haft planerings ångest och inte veta hur du ska lösa allt. Jag har spenderat många kvällar studerandes kartor, Lantmäteriets terrängkartor, ledkartor, kartor över ombud  för bussgods, posten etc, och landade tillslut i några olika alternativ som jag började räkna på sträckor och dagar mellan de platser där det gick att fylla på förrådet.

Jag skäms inte att  erkänna att hela planeringsfasen bestod av väldigt mycket ångest, jag saknade någon att helt enkelt bolla tankar med. Hur skulle knän och rygg må några veckor in? skulle fötterna lägga av? De skulle ju faktiskt bära på runt 150 kg upp och ner dag ut och dag in.

Jag landade i att ta det säkrare spåret, från Treriksröset, Nordkalottleden ner till Abisko och sedan Kungsleden ner till Ammarnäs och därifrån vidare söderut. Jag resonerade att till Abisko kommer jag alltid, och skulle kroppen lägga av så är det lätt av avbryta eller få hjälp längs med Kungsleden. Samtidigt att om jag halkar och bryter benet eller slår mig medvetslös så kommer det alltid komma förbi någon och i vart fall hitta din kropp. Det ledde även till att resonerade att hellre gå omväg på en led eller gå en bit väg än att planera in ospårad terräng. Jag följde inte det till punkt och pricka när jag väl var ute men så la jag upp planeringen. 

När jag hade en idé över hur jag kunde vandra gick planeringen över till var, hur och med vad jag skulle fylla på förrådet med mat och nya kartor. Först skulle allt skickas upp till olika depåer, sen skulle allt handlas längs vägen. Problemet var just kartorna. Jag är en person som använder papperskartor för de har fördelar mot digitala kartor. Längs de väl trafikerade områdena i fjällen som Kungsleden och söder om Åre skulle det inte vara några problem med att köpa kartor. Problemet var mellan Ammarnäs och Åre. Skulle det gå att handla kartor för hela sträckan längs vandringen? Det är även den del där jag skulle vara mest beroende av kartan, med bitar av mindre leder och markerade stigar. Så till sist blev det så att om kartorna ändå måste postas kan jag även skicka en del av maten och handla när och där jag kan.

Men vilka depåplatser skulle man använda?

Jag är en blyg person som helst inte vill vara till besvär så bara en så enkel sak som att fråga t.ex. en camping om det är ok att jag skickar ett paket till dem ger en viss ångest. Det gjorde även att jag inte ville skicka paketen långt i förväg och låta dem ligga och vänta i veckor på min ankomst, allt för att vara till så lite besvär som möjligt. Jag skulle därför låta någon skicka paketen till mig som paket och lösa ut dem hos ett ombud,eftersom paketen skulle gå till ett ombud borde jag därför inte behöva ha en specifik adress och inte behöva besvära någon utomstående.

Jag identifierade flera möjliga platser:

Abisko- Saltoluokta- & Kvikkjokks fjällstationer, Affärer i Jäckvik, Adolfström, Ammarnäs, Tärnaby, Klimpfjäll, Stora blåsjön, Gäddede, Valsjöbyn, Rötviken, Åre, Funäsdalen och slutgiltlilgen Grövelsjöns fjällstation om man ville fortsätta längre söderut.

Så ofta ville jag  inte hämta ut paket, främst för att inte vara så uppbunden. Jag räknade med att kunna bära mat för max 10 dagar, och kunna få ner det men att handla. Jag räknade därför  med att använda 6 platser, Abisko Turiststation, Kvikkjokks Turiststation, Ammarnäs livs, Handlarn i Klimpfjäll, Handlarn i Rötviken samt Ica i Åre. 

Turiststationerna i Abisko och Kvikkjokk var så vana med att på paket skickade till sig att de hade färdig information om hur du skulle göra och information kring ev avgift och så, vilket var perfekt för en person med viss social fobi. Till de andra platserna räknade jag via min plan att använda DHL. Problemet uppstod några veckor innan avfärd när DHL på bryskt tyskt vis svarade att nej , du måste ha en angiven adress på orten, det går inte att skicka direkt till ett ombud. I det här läget var de sex paketen packade och jag behövde tänka om. De två första var opåverkade med de andra behövde lösas. Åre var förhållandevis lätt eftersom att där fanns bekanta, så efter en onödigt lång och ursäktande fråga lånade jag deras adress. Problemet var de andra tre som jag på grund av kartorna var i störst behov av. 

Paket tre

Tre paket blev två efter en del efterforskande, Ammarnäs blev istället Tärnaby, dit det gick att skicka Poste Restante via posten, dvs skicka utan en fast adress. Rötviken och Klimpfjäll blev istället Gäddede. Problemet om hur det skulle skickas kvarstod dock, Poste Restante fanns inte och andra sätt krävde en adress på orten. Jag hade tänkt ta en vilodag i Gäddede och funderade över möjligheten att använda campingens adress där jag tänkte övernatta. Jag borde ju prata med dem först i så fall. Det är svårt att beskriva eller ens förstå hur det kan vara så besvärligt att ställa en fråga, när man reflekterar över andra problem som behövde lösas innan eller under färden, hur ångest kan göra en simpel sak så besvärlig. Det slutade dock med att jag inte frågade utan angav att det skulle skickas till Besökare + Förnamn + Efternamn och campingens adress, sms avisering och mitt telefonnummer. 

Nu vet jag att ni tänker att den här killen har/ hade uppenbarligen stora problem och det förnekar jag inte, men det är ändå resan där problemen uppstod och hanterades på bra eller kanske mindre bra sätt fram till att jag kom i mål. Något jag faktiskt är väldigt stolt över.

Hur gick det då med paketen? det kommer vi tillbaka till.  

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2019-11-25 08:14   Håkan Friberg
Intressant! Jag håller tummarna.
 
2019-11-25 12:40   OBD
Jag kommer aldrig att vanra Gröna Bandet men det här ska bli kul att följa.
 
2019-11-25 17:10   Håkan Friberg
Varför ska kommentarerna granskas innan de publiceras? Det gör mig tveksam att publicera kommentarer.
 
Svar 2019-11-28 20:10   Hogang
Uppriktigt sagt hade jag väl inte kollat igenom inställningarna så noga, så det var inget jag hade tänkt på :)
 
2019-11-26 07:35   GeorgH
Intressant och personligt skriver! Ser fram emot nästa inlägg.
 
2019-11-26 18:20   paerl
Grattis Markus!

Du lät allt lite tveksam om hur långt du egentligen tänkte gå när jag mötte dig i Pålno, men det verkar som om motivationen höll hela vägen.

Jag stötte på ytterligare några bandare på min väg norrut - bla Gunnar Olsson och Lennart Davidsson som också båda slutförde hela vandringen.

Stark jobbat!
/Pär
 
2019-11-26 22:26   tyan
Tänker inte alls att du har några problem utan känner igen mig i många av frågeställningarna!
Fortsätt skriv, vill verkligen läsa alla delar av vandringen (och förhoppningsvis kommer jag också till skott på gröna bandet en vacker dag)!
 
2019-11-26 22:34   Sejrla
Kul att få följa med redan från planeringstankarna! Så ärligt skrivet, ser fram emot nästa avsnitt :-)
 
2019-11-28 16:20   eribur
Hur kom du fram till att ta Gröna Bandet som första längre vandring? Skulle tro att jag går Kungsleden eller liknande innan jag ev. kommer iväg på något så stort.

Ser fram emot fortsättningen!
 
Svar 2019-12-02 21:51   Hogang
Det finns inget självklart svar på den frågan, viljan att ta en långtur hade vuxit under flera år och till sist behövde jag ett avbrott i vardagen. När jag begärde tjänstledigt 3 mån var det inte självklart att det var för gröna bandet utan enbart att det skulle bli en längre tur, men till sist anmälde jag mig till gröna bandet även om jag var tydlig med mig själv att jag inte var tvungen att slutföra bandet. Jag skulle gå så länge det var "kul" och lusten fanns. Även om det var jobbiga dagar som fanns ändå alltid lusten och hade inte kängorna vart helt slut i Grövelsjön hade jag kanske fortsatt söderut.
 
2019-11-29 14:12   annakari
Jag ser framemot att få följa dig på din vandring. Bra att du berättar om förberedelserna också, mycket informativt som man kan ha användning för.
 
2019-12-01 11:17   Måns Berger
Spännande att följa!
 

Läs mer i bloggen

Drömmen om det Vita bandet och vidare mot Nordpolen

Jag tänkte testa en sak, det blir kanske inte så roligt att läsa för de stackare som hamnar här, men det är inte mitt problem, sådana har jag nog av själv. Däremot om jag lyckas med drömmen blir det en intressant tidslinje, även om det inte ser så mycket ut för världen idag.

Mitt gröna band, Del 3 - Utrustning

Det var svårare att skriva om utrustning än jag trodde, Innan jag satte mig ner trodde jag att det skulle bli det lättaste ämnet. Svårigheten ligger troligen finns det för mycket att säga. Varje del i utrustningen har sin tanke och sin historia, men det blir inte så intressant att läsa om varje sak, hur resonemangen gick om fram och tillbaka som till slut landade i en slutgiltig packlista. Så det blir ett något övergripande inlägg.

Mitt Gröna band del 2 - En arme marscherar på sin mage och så gör även jag

Planerandet och funderandet över mat påbörjades vid ungefär samma tid och sätt som drömmandet framför lantmäteriets karttjänst, d.v.s utan någon egentlig plan. Jag började intressera mig för att torka mat för flera år sen och har sedan dess torkat stora mängder mat på två billiga svamptorkar. Dock utan någon förankrad plan. Jag har alltid inbillat mig att det finns en plan i bakgrunden men det faktum att de inte funnits visar sig i att jag använt max 15-20% av allt jag torkat under åren och resten har blivit liggande i en låda tills det får kastas. 


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...