Läget var desperat. Jag hade tillbringat ett par helger med att panikgoogla norrländskt kalfjäll invid flygplats/tågstation/nedan polcirkeln, för att försöka få till en sista snöfri vandring på fyra dagar inklusive resdagar. Det närmaste jag kom var Hardangervidda, som dock trots sydligt läge och närhet mellan tåg och kalfjäll kunde vara vintrigt så här års.  

Istället beslutade jag att trots det (redan då) tilltagande Hotet om Ryssen, militär närvaro och pågående dovhjortsjakt våga mig till Stockholm, ladda ett SL-kort och i rusningstrafik bege mig till ett turistghetto till skärgårdsö med tältförbud.

Ok, det skulle bli en liten kompromiss. Men jag bor i Skåne. Jag börjar bli van.

Några saker vägde upp, försökte jag intala mig. Ny mark, för det första. Möjligheten att i solnedgång avnjuta ett glas rött på båten ut, för det andra. Prylnörderi, för det tredje: nu skulle jag kunna testa mina nya, lägre kängor samt UL-kök utan vindskydd.

Att åka pendeltåg till Västerhaninge, buss till Årsta brygga och därifrån båt till Utö Gruvbryggan var den bästa lösningen för att kunna komma iväg ut redan på onsdagskvällen efter jobbet. Jag hittade ingen bättre destination än Utö i anslutning till mer obefolkade öar (torsdag skulle jag vidare till Ålö, fredag till Nåttarö) dit det skulle gå att ta sig kvällstid samt där det i mörker och med pannlampa skulle gå att hitta tältplats som inte var på en camping - och gärna inte allt för långt från bryggan.

Det råder tältförbud på hela Utö. Men jag kollade med tillsynsmannen och fick tillstånd att slå upp tältet utanför campingen i skogen sydväst om Gruvbryggan, innanför den väg som går som en båge. Han tipsade också om ett par möjliga tältplatser vid vattnet och hälsade mig välkommen till Utö.

Samma gästvänliga bemötande fick jag när jag kontaktade Nåttarös tillsynsman. Där och på Ålö råder inget tältförbud. Han lät uppriktigt glad över att jag var intresserad av hans ö och välkomnade mig att höra av mig till honom om jag stötte på något problem under min tur.

Mer förvånad blev jag när jag ringde upp Utö turistbyrå för information om bland annat vattenpumpar, och blev avsnäst när jag berättade att jag inte var intresserad av "bekvämligheter" såsom stuga, camping eller restaurang. (Jag nämnde det i forumet.)

Det var inte direkt välkommen jag kände mig när jag passerade den del av Utö som är militärt övningsområde och som det råder tillträdesförbud på - men det visste jag om och fick väl skylla mig själv att jag åkte dit.

Det var inte heller ett varmt välkomnande när jag gick fram till vackra Utö kyrka för att ta en titt, fann dörren låst och anslag utanför om att det inte passar sig att bada och ha pic-nic på kyrkogården. Överallt längs vägen dessa anslag. Är det så turister beter sig kan jag förstå misstänksamheten, men det helhetsintryck som även turistbyrån bidrog till satte tonen av mig som inkräktare under mitt dygn på Utö, och jag kom aldrig riktigt att gilla ön.

Jag fann en del fina vyer, tallskogsgläntor och myrar.

Men jag får nog säga det.

En ubåt hade hittat mer fjäll.