Morgon vid Alesjaure. Natten har varit fin och vindstilla, himlen är grå. Det märks inuti mitt tält, där kondensen runnit utmed innertältet och lagt sig i droppar längs tältgolvets kant. Något blöt på sovsäcken är jag också. Jag stiger upp och lägger liggunderlag och sovsäck på tork utanför tältet samtidigt som jag börjar koka en äcklig morgongröt. Klockan 07.30 har vi bestämt att vi ska ses. Jag kollar på klockan som endast visar 06.10. Tänker att jag får ta en stillsam morgon med mina egna tankar. 2 minuter senare inser jag att det inte kommer att ske. De satans flygfäna har redan hittat till mig. Det går inte att stå still för en enda sekund utan att de kryper in i öron och näsa och paniken är inte långt bort. Frukosten får därmed intas på gående (joggande) fot. Denna procedur går snabbt, vilket även hoppackningen av all utrustning gör. Klockan 07.05 knackar jag på brorsans och Gafnes fönster. Turligt nog är de redan uppe och vi kan snart kränga på oss ryggsäckarna och börja vandra.

Dag 2 (2021-08-09) – Över fjället till Kårsavagge

16.35 är klockan när tåget stannar vid Låktatjåkka station. Plattformen är kort och konduktören har noggrant informerat oss vilken vagn och vilken dörr vi ska gå ut genom för att träffa rätt när vi stiger av. Vi lämnade Umeå strax efter 07 i morse och förutom under ett kortare byte i Boden har vi inte kunnat sträcka på benen förrän nu. Det ska bli skönt att börja gå. Planen är att vi först och främst ta oss upp till Trollsjön. När jag säger vi syftar jag på brorsan, Gafnes och mig själv. Därifrån ska vi vika av i sydöstlig riktning upp för Geargečorru, vidare sydöst för att hamna på den lämpliga färdvägen norr om Goublačorru och följa denna väg till Låktatjåkkastugan för att sedan vandra markerad led vidare ned till Björkliden. Vad i hela friden ska vi göra i Björkliden? Varför inte sova i Låktatjåkkastugan? Det är en fråga som man är berättigad att ställa och svaret är att det hela baserar sig på ett misstag. Vid bokningen av sovplatser i fjällstugor i fjällstationer inför årets vandring har jag, på något underligt sätt, lyckats boka en natt i Björkliden istället för i Låktatjåkka fjällstation. 9 kilometer extra. Det kanske inte låter så farligt, men med facit i hand var det värre än det låter.

Uppe med tuppen heter det. Men här uppe finns ingen tupp utan vi vaknar som vanligt av fyra telefoners sammelsurium av ljud strax innan sju. Det är molnigt idag. Man ser inga av topparna runt stugan då molnen skapar ett täcke ett par hundra meter upp. Det regnar i alla fall inte.