En kommentar jag ofta fått och fortfarande får.
Det kan ju vara smickrande;"att tordas",men samtidigt oroväckande.
Att "tordas" resa på egen hand,gå i fjällen,paddla,åka skidor,vara ute i mörker,simma,åka skridskor ensam.Springa i skogarna runtom samhället.
Inte något som behöver innefatta direkta riskmoment ,utan bara göra det man har lust till.
Så lite som skulle blivit av om jag alltid måste ha sällskap.(fast jag föredrar gott sällskap)
Det som är oroväckande är att så många inte törs göra sånt som definitvt inte kräver något större mod,ett sånt begränsande av tillvaron.
Då har vi som helhet kommit långt från en naturlig tillvaro,om ovanstående exempel ska anses kräva mod.
Du har så rätt!
Du är dådkraftig!
Många vardagshjältar skulle se paddling, fjällvandring m.m som en bonus och knappt något dom skulle vara rädda för.
Det finns många sorters mod. För många räcker det med att leva tills nästa dag
Mycket klokt inlägg! Jag har mötts av samma kommentarer när det har gällt helt vardagliga (och definitivt riskfria!) saker som att gå på bio eller dans ensam. Tänk så mycket skoj jag hade gått miste om om jag alltid hade varit tvungen att ha någon med mig! Visst är det trevligare med sällskap, men det är inget måste. Tyvärr anses man lätt som lite konstig om man är nöjd med sitt eget sällskap...
Vem som kommenterar-jag tror ofta andra kvinnor:Varför? kanske för att jag oftare pratar med andra kvinnor eller att män inte reflekterar över om dessa vardagsaktiviteter är "farliga".Finns en skillnad eller är det bara vad jag tror
Jag som man har också fått frågan (från kvinnor) om jag inte är rädd att vara ute i skog och fjäll ensam.