Jag kom  just på att det helt plötsligt  var 1 månad  sedan  jag  kom  hem  från fjällvndringen och hög tid att skriva om detta

SÅ:

Efter att ha  studerat väderleksrapporterna . det ihållande regnet som låg som ett tak över fjällvärlden så tänkte jag att det blir nog bäst att hålla sig på en led med stugor på nära håll. Med  tanke på min vandringskamrat er

Som inte  gillar mygg och  jag tänkte att ihållande regn kan nog också vara en prövning för en 16-årings motivation. Efter som han dessutom var mer eller mindra tvångsrekryterad av sina stora systrar när han inte fick nått sommarjobb gjorde att jag insåg att en fläkt av civilisation kan vara nödvändig.

SÅ vi utgick från Jörn. En här på utsidan redan kommenterad öde plats på jorden.  Men tåget stannade här iallafall och vi åkte  till Abisko.

Vi börjad  vår vandring på Kungsleden. vi hade ätit middag och tänkte hitta en tältplats lite längre upp men vi kom ända till Abiskojaure

Och prövade en beprövad boplats.

Nästa dag så var det vindstilla och varmt så Cesar drack ur det klara vattnet.

Det var en tuff stigning som väntade oss. Vi passedade Abiskojaurestugan och avverkade en brant stigning. Eftersom timmen var sen och det inte fanns vatten på några  så beslutade vi att tälta en en typ slalombacke!!!. Hotet från myggen låg över oss och vi hittade en liten avsats där vi fick ner tältet.

Den natten höll vi i oss i krypvidet för att inte glida ner.

På morgonen så lade sig Cesar på tältet när vi skule vika ihop det. han ville att det skulle vara kvar.Gjorde sig så tung som bly. Nu får det vara nog med  det här gåendet.

På kvällen kunde han inte vänta tills vi satt upp tältet utan kröp desperat under tältet och letade ingången innan vi fått upp pinnarna.

JA man kunde ibland undra om man verkligen  var snäll mot honom  att tvinga honom  att gå i den här värmen.  Han så ju närmast döende ut men så släppte vi lös honom och han fick nos på en strören så såg man   att han inte var så nära döden när allt kom omking. Det är ju lite tänkvärt att hunden  den följer ju med utan att veta om det är på den vanliga motionsrundan i skogen eller om det är en 11-mils tur man är på väg till. Bara han får vara med  är han glad.

Cesar spanade över nejden

Det var liteTrångt i i tältet

. Kan nog erkännas. JAg och min nog fullvuxne som och en inte så liten hund . Men vad gör det?

När solen skiner och fjällen står där dom står och vi får gå omkring i detta vackra.

Vi hade  det bra

. Det var så här att Erik han gick ju snabbare än jag. Cesar han var knuten kring min midja. När Erik försvann blev han olycklig ,för att när Erik hade satt sig ner för att vänta in oss ,blev världen lyckligaste hund för vi hade återfunnit Erik.

Så jag tror att han fröstod det som att det här var en lek där det gällde att hitta åt Erik.Om han var lös sprang han mellan oss tills det blev för långt avstånd då gick han med mig.

ras Vi lät oss inspireras av Dag Hammaskölds vägmärken lägs Pilgrimsleden. Att rekomendera!!!

Vädret var oss nådigt hela vägen till Keb.

Så här i efterhand är det kul att ha gått den här delen av Kungsleden. Jag är glad att så många finner vägen till fjällen.  Det skulle behövas byggas ut ledsysstemet  för sprida lite på människorna och minska  slitaget på leden. 

jätteroligt  att gå med sin son och hund.

Är sugen på att se hur det ser ut vid Singi men det får bli ett annat år.