Jaha ja, då var jag tillbaka här på utsidan igen! Vad ska det bli av det här då? Hrm, jag säger som jag säger i bergen, - den som lever få se! Siktet är i vart fall riktad framåt, fullt ös framåt. Heja, heja, heja!

Jag är precis hemkommen från Aconcagua, ett berg i Argentina på 6962 m, som dessutom är världens högsta berg utanför Himalaya. Det är ett höghöjdspromenadberg men hiskeligt blåsigt stup i ett. Där var jag upp. Jag försökte tälta på toppen men se det ville sig inte.

Parkvakterna höll på att inte släppa upp mig på berget över huvud taget. Jag var tjej och jag skulle dessutom gå helt solo så nix pix, jag skulle hyra en guide. En guide? En karl menar du? Så att det finns en penis med? Måste man ha penis för att få gå ensam? Typ nå't sån't sa jag. Vad i hela friden skulle jag säga? 

Efter lite genomgång av mina erfarenheter och min utrustning så släpptes jag iväg. Men de skulle hålla koll på mig. De kallade det för service. Denna service bestod i att de bokstavligt talat hade stenkoll på mig, varenda dag var det någon som kollade var jag var och hur jag mådde. Service, visst, sure, jag kände mig som en kvinna i Afghanistan som inte kan gå utanför dörren utan att ha någon penisutrustad ytterst serviceminded person i följe. 

Det bör tilläggas att det inte var tillåtet att tälta på toppen. Karlarna kunde gå mest vart de ville och således smita iväg på massa bonusaktiviteter men det var svårt för mig som var service-bevakad så efter toppen fick jag mösa mig ner. För att göra en lång historia kort så upphörde senare bevakningen och jag kunde göra ett nytt försök.

Det är märkligt att man blir så skevt behandlad bara för att man är kvinnfolk. Det sägs att det är synd att inte fler kvinnor vill hålla på med "äventyr", men här var inte problemet att kvinnfolket inte ville, här var problemet att kvinnfolket i första skedet inte ens fick, i andra skedet övervakades som om hon vore kriminell. Ska vi nu ha kvinnfolk "där ute" så måste kvinnfolket få lov att vara med också. Annars blir det faktiskt lite väl kruxigt.

Det är lustigt, eller vad man ska kalla det, på många sätt när jag som kvinnfolk är ute på vift. Tro det eller ej men det händer att karlarna bokstavligt talat tar sakerna ur händerna på mig för att göra det på "rätt" sätt. Vanligast är när tältet, mitt eget alltså, ska sättas upp eller det är något som ska knytas. Det här med knutar verkar vara en väldigt viktig statusmanöver för karlarna för de tar snören och rep ur händerna på mig för att visa hur man ska göra. Så nästa steg, efter att jag ska få göra nåt över huvud taget, är att jag vill göra saker och ting på mitt sätt. Vill jag ha en käringknut så låt mig ha det. Konstigt nog så reder jag mig, trots att knutarna är gjorda av ett fruntimmer.

Ett tält uppsatt av några karlar, - hur glad blir man av att sova i det här tältet en stormig natt?? Och dessutom inte en enda blomma i sikte!

Jag vill inte heller höra att så här har man alltid gjort och så "ska" man göra. Ofta på väldigt grabbiga sätt. Kolla på hur det ser ut i baslägren, skräp och skit överallt och jag vet inte vad. Så har det alltid varit. Eller ska man kanske säga så har grabbarna alltid gjort. På grabbsätt. Jag vill hålla mitt humör gott så jag varar längre mentalt eftersom jag vet att jag/man nästan alltid bangar ur mentalt först. Så jag föredrar sånt som gör mig glad och skräp i drivor blir jag inte ett ögonblick glad av utan jag vill bygga blomsterrabatt utanför tältet!

Ja, så jag blir glad! Jag kör mer fint, städat och blommor. Gladsätt. Vilket som är rätt och fel struntar jag fullständigt i men jag kräver att få vara med, inklusive mina blommor! Eller vad tusan det nu kan handla om.  Naturligtvis nekar ingen mig en blomsterrabatt men ni fattar grejen, jag vill inte slösa energi på att bli ifrågasatt, eller ha tjafs och tjôt, om något som inte behöver ifrågasättas bara för att det inte är som det "ska" vara.

Den här blomsterrabatten byggde jag runt tältet när det var eländesväder på Muztagh Ata och den blev himla poppis att fota, det var inte bara jag som behövde bli glad i regnet!

Jag hörde på radion att forskare gjort en undersökning och granskat hur media under en viss tidsperiod hade "hanterat" Mona Sahlin kontra Fredrik Reinfeldt. De kom fram till att Sahlin återgavs framför allt antingen neutralt eller negativt medan Reinfeldt återgavs framför allt neutralt eller positivt. Sen hörde jag nåt om, tror det var med anledning av samma forskning, att en kvinna i betydligt högre grad värderas och bedöms som person när hon säger något, medan detta inte alls är detsamma för en man. När mannen talade så återgav man vad han hade sagt. Intressant. Tycker mig känna igen det.

Dessutom tycker jag mig se ett mönster av att utgångsläget är att man är en total nolla, att man ingenting kan och inte har någon erfarenhet om nåt, - tills motsatsen är bevisad. Om man är kvinna alltså. Medan när en karl håller låda så är utgångsläget att han vet vad han talar om, till dess motsatsen har visat sig. Och ibland inte ens då. 

Fast helst ska man inte tycka nåt alls. Visst, du får vara med, bara du inte tycker nåt. Säg det i alla fall inte högt. Snäll och fin.

Anneli tältar i lä bakom den soldyrkande fallosen på toppen av Helags

Men nix pix. Jag lovar, det går alldeles utmärkt att knyta ett rep även utan penis. Att sätta upp tältet också. Även i storm. Det funkar faktiskt alldeles utmärkt även utan så värst många fingrar. Fast det kanske är just för att jag inte har nån penis. Eller kanske inte. Jag vet inte. 

Nu ska jag stoppa mina strumpor. Rödstrumpor? Nej, absolut inte, inte nätstrumpor heller. Jag trivs bäst i raggsockar. Fast ett par röda raggsockar vore ju nåt, med massor av blommor på!

Så, nu blickar vi framåt. Ett riktigt stort skutt framåt! Gladast vinner, heja, heja, heja!

Här har ni min engelska facebooksida.
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.  
Och här har ni min hemsida. 
________________________