Anneli delar frikostigt med sig av sina tankeknep denna kvällen. Hur hon har lyckats och råd som går att tillämpa i det egna livet omedelbart - all kraft ligger i livet själv tillgängligt för alla att börja använda – Anneli ger er konkreta redskap och nycklar som skapar möjligheter och verklig förändring också i ert liv med början direkt under föreläsningen!

Om jag hade rest till Teneriffa på semestern hade någon kommit på tanken att ens fråga efter bevis? Knappst. Om jag hade sagt att jag varit uppe på en topp där? Förändrar inget. Om jag sagt att jag hade varit på toppen av Kebnekaise? Nä, förmodligen inte. Kilimanjaro? Nej, hade nog inte behövts nåt bevis då heller. Aconcagua, nästan 7.000 m? Någonstans passerar vi en gräns och helt plötsligt måste det styrkas. Bevisas.

Vad är det för gräns, var kom den ifrån? 

L I F E R U L E S !
Med hjälp av glädje, självdistans och total nakenhet delar jag med mig av min starka livsresa på ett sätt så det är omöjligt att inte beröras – från sexuella övergrepp i uppväxten som ledde till att jag skadade mig själv och vanvård i psykiatrin i sju år som ledde till att jag brände upp mina fingrar och till slut hängde mig – till juristexamen, maraton och vasalopp, 70 länder och magiska världsrekord på topparna i Himalaya och slutligen till att lita på mänskligheten och kärlek igen.

På hög höjd ä är luften väldigt torr, dvs. det är mindre vattenånga i luften. Det gör att man lätt torkar ut eftersom man förlorar mer vätska i andningen, dvs. luften man andas ut är lika fuktig som vanligt av min inre luftfuktighet, men luften jag andas in är torr som fnöske så i varje andetag går jag massa minus på vätska. Drick, dricka och åter dricka är knepet.

En annan grej som påverkas kraftigt av den tunna luften är huden. Huden behöver fukt och helt plötsligt är det snustorrt. Det gör att redan när jag vandrar in till baslägret på 4.000-5.000 meter beroende på berg, så börjar huden reagera. Huden vill ha massa mer fukt och hallå!! 

Sen blir jag hypernervös av att det ska gå sönder – och det gör det stup i ett vad jag förstått på mina tältgrannar genom åren. Och jag vill kunna tappa kniven i tältet och ops, tappade stegjärnen och olala, nä nä, lugnt och snällt i mitt tält, där kan man tappa prylarna hej vilt.