Rockar livet i Annelistyle.

Användarnamn: Anneli

Intressen:

Mer på profilsidan


Få ditt namn tryckt på 8 000 metersbrallorna!!

Bestämt! Vilka byxor jag ska ha när jag ska försöka tälta på toppen av Gasherbrum II (8 036 m) i Pakistan nästa månad. Nu ska det tryckas loggor på dem, de ska bli minst lika najsa som mina jeans som jag hade när jag var på Vildmarksmässan och tog emot utmärkelsen årets äventyrare. Jag älskar dem för de är lite kaxiga. Precis som jag. =:)



Nu ska jag försöka få till mina skalbrallor lika kaxiga.

Min tränare Niclas Oppäng  är ju den som så att säga bygger upp mig, och shit, faktiskt, det börjar bli muskler. Eller vågor som jag kallar det. Så Niclas äger min bakdel även på skalbrallorna.

Men på benen, där får det plats lite av varje. Jag tänkte att om någon vill så varför inte låta er hänga med. Ja för tusan, nu kör vi en byxspecialare!



Jag ”säljer” ju Gasherbrum II’s alla metrar för 10 kr metern. Alla får sina egna numrerade metrar och på metrarna lottas det ut grejer och service och alltmöjligt från mina sponsorer. Det är verkligen allt möjligt, värstingbehandlingar  hos min hårfrissa Hair, träning av olika slag hs Military Fitness, träningströjor, spabehandlingar hos datorer från DataNova, termosar från Primus, t.o.m. tatueringar från min tatueringssponsor Gothia Ink Tattoo. Det trillar in nytt hela tiden och dels lottas det ut grejer var tusende meter så desto tidigare man är med desto fler lotterier är man med i, och dels ett stort lotteri på äventyrshelgen när jag kommer hem. Det kommer snart mer info om äventyrshelgen men kan redan nu säga att den blir första helgen i september så paxa den helgen i kalendern redan nu!!

Sponsrar man med 25 meter så får man dessutom ett tackkort. Hjälper man till med 50 metrar så är tackkortet förhoppningsvis taget på just de metrarna, plus en poster, och 100 meter, ja, då kommer det med två föreläsningsbiljetter också.  

Årets Äventyrare 2011 #3

Det sägs ju att utmärkelsen Årets Äventyrare är en dörröppnare som äventyrare, att det är lättare att få spons och sånt. Okej tänkte jag, då testar vi!

Jag tog helt sonika tavlan under armen och gick en runda på mässan. Jag sa vem jag var, vad jag gjort, höll upp tavlan och sa att jag fått den dagen innan, att jag hade en blogg på Sveriges främsta forum för uteliv, att jag skulle skriva om helgen och att jag ville göra en kul grej av det här dörröppnargrejset och sa att om de vill får de stoppa nåt i min plastpåse och så kommer de med i mitt blogginlägg och om det är friluftsprylar så även på min hemsida under utrustningsspons. Ett in-real-ife-test för att se vad tavlan gick för.

Årets Äventyrare 2011 #2

I februari hade jag bjudits till Oman för att föreläsa. Det var fyra overkliga dagar då jag behandlades som en prinsessa. När jag kom hem till hotellrummet en kväll hade jag fått ett mejl. Glenn på Outside undrade om jag kunde ringa. Om jag kunde ringa bums. Jag misstänkte vad det handlade om. Veckan innan, när jag var på skidläger med min sponsor Military Fitness, satt juryn för Årets Äventyrare i möte. Glenn satt i juryn. Jag var nominerad.

Jag svarade kort att jag var i Oman, att jag skulle komma hem på måndag. Då svarade han bra, för du har blivit utsedd till Årets Äventyrare 2011 och vi undrar om du kan komma till Vildmarksmässan. Shit. Hardcoreshit. Jag undrade vad jag skulle göra, om jag skulle tacka ja eller nej, och efter en hel del funderade så bestämde jag mig för ett ja (läs mer om det i #1). När det väl var bestämt så rockade jag loss ordentligt med Spotify och tömde baren på Red Bull all night long.


Hotellet i Oman fast här vet jag ännu inte vad som är i görningen.

Jag meckade dit Janne Corax som prisutdelare och på fredagen kom vi till mässan för lite försnack. Vi hade inga biljetter så det blev att ringa efter Glenn på Outside som kom och mötte oss. När vi kom till deras häng i Discovery Channels launch hälsade jag på lite folk och sen gjorde jag ett alltigenom najs first impression genom en sjuhelsikes avhyvling av Glenn på Outside som säkert undrade varför i helvete det inte finns några äventyrare som är normala i skallen. När jag var klar så var jag uppriktigt klar och vi kunde fokusera på det vi var där för.


Fin bild på Janne som Pierre tog!


Pierre Näsmans motorcykel stod hos "oss" och jag bangade inte en provsitt och japp, ett mc-kort står på önskelistan, det är bara det där med händerna som måste fixas först. Glenn, Janne och Pierre är mina hangarounds!

Jag minns inte vad Janne gjorde, men jag stack till en polare inne stan där jag skulle sova. Vi tjötade lite som bara tjejer tjötar och stack sen till Berns och käka asiatiskt och spanade in stället och utan tvekan så snackade vi ännu mer sånt som bara tjejer snackar om, herregud, men jag kan väl säga så här, helt klart skön avslappnad stämning där på Berns så bjuder du ut mig dit så är jag förmodligen på!

Dagen efter var ju lång så det blev inte sent, vi promenerade hem, men shit, när vi kom hem fick för mig att börja röja på min hemsida. Jag har en hemmasnickrad hemsida som behöver fräschas upp men jag har väntat med förhoppning att kunna få en sponsor som kan hjälpa mig med den en dag, men nu fick jag för mig att det i alla fall behöver rensas bort lite info eftersom jag ju numera har både facebook och den här bloggen. Sagt och gjort, jag tog tag i det där och då. Klockan var halv tre när jag var klar. Herregud vilka ryck man kan få. Hur som helst, mycket av det som är bortrensat dyker upp här i bloggen framöver, inklusive mina favvoprodukter och sånt.

Kvinnliga äventyrsskills äger!

Internationella kvinnodagen – då passar det utmärkt att lyfta fram mina lite mer kvinnliga hardcoreskills i bergen. När det blåser storm i bergen så klarar de flesta en natt. Efter två nätter brukar ungefär 80 procent går ner. Efter tre nätter går resten ner. Då sitter jag lätt en vecka till. Hur kommer det sig?

Det viktigaste är att jag fokuserar på att hålla humöret uppe. När man bangar så bangar man ju mentalt. I alla fall vanligtvis. Men även när det börjar hända andra grejer, förfrusna händer, trasiga tält och annat hårdvarufel, så har oftast mjukvaran, skallen och humöret, bangat redan  innan. Tappar man den mentala orken orkar man inte hålla efter tältet och tältlinorna på samma sätt och det är lättare att tältet går sönder, eller man blir mindre noga med att få i sig tillräckligt med dricka, vilket kan vara meckigt eftersom det tar tid att smälta snö, och då blir man känsligare mot kylan, är man mentalt trött klarar man inte lika lätt att hålla efter händerna om man går ut för att fixa något osv., och vips så har händerna börjat bråka.

Så enligt min modell så är det av största betydelse att hålla sig på bra humör. Då är det lättare att hålla på nogsamheten och detaljerna, på med vantarna när jag går ut även om jag bara ska ut i en halv minut för att fixa en tältlina, och dessutom blir de där tältlinorna fixade. Så frågan är vad jag kan göra för att hålla mig på bra humör.

Jag har det bra för jag är bra på att fantisera. Jag kan krypa ner i sovsäcken och resa vart jag vill i tankarna. Nu har jag lite svårt att skriva det här då jag i höstas, när livet bråkade med mig här på hemmaplan, inte klarade att styra tankarna ens i fem minuter ibland, men i vanliga fall, när jag mår som jag ska, då är jag himla bra på det där. Så jag ligger och tänker på massa kul grejer som jag vet gör mig glad. Jag tycker mig uppleva att om man går in i det ordentligt, nästan som en slags meditation, så svarar kroppens signalsystem och hela kitet, på samma sätt som om man var där man var i tankarna. Inte lika starkt kanske, men systemet styr åt samma håll. Och det är bra, är man glad i kroppen så är det lättare att sitta och trycka i ett tält.

Anneli bortgift som prinsessa i Oman!

När jag var på Aconcagua, ett berg i Argentina,  förra julen blev jag inbjuden av en kille att komma till hans land och föreläsa. Han jobbade på Bank Muscat så jag blev alltså ibjuden till Oman. Längst ner på arabiska halvön. Coolt. Nu har jag varit där och shiiiit vilka skills de hade på att pyssla om en!!

Bank Muscat är Omans ledande bank och mitt uppdrag var att hålla en presentation som handlade om inre ledarskap och som skulle vara rejält inspirerande och sen skulle vi ut en sväng i öknen med bankens hikingklubb och där skulle jag kort berätta vem jag var, vad jag sysslar med och sen ge gruppen möjlighet att ställa frågor. Det var mitt uppdrag. Naturligtvis ingår det att vara social med de som har bjudit in en osv, men det kan ju knappast kallas arbete.

Sida: Första Föreg. 1 2 3 4 5 6 Nästa Sista 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.