Anneli Pompe är på Everest. Hon säger att hon går utan syre. Syre finns dock med som back up, bärandes av någon annan, typ som första hjälpen-utrustning.

Så om jag bestiger Kebnekaise, gäller samma sak då? Får jag inte prata om det om jag inte har fört ”sporten” framåt? Har jag sponsorer så jäklar vad tokigt! Bloggar jag om det eller lägger ut mina bilder på nätet så har jag förhävt mig så det heter duga, - tro ta mig sjutton inte att du är något din fjolla!

Jag kan vara vass som tusan på när det blir galet. Galet blev det förra året på Fjällfesten på Storulvåns fjällstation. Jag åkte dit för att testa skidutrustning och blev minst sagt snopen när det inte fanns ett enda par pjäxor i storlek som passade damfötter. När jag hade hyrt pjäxor fanns det sedan bara ett enda par skidor som hade en binding där pjäxorna passade. Jag har inga undantagsfötter, helt vanliga damfötter i storlek 38½-39.

Jag köpte ett par Millet Everest storskor till att ha på Cho Oyu, 8.201 m högt. 7.000 kr om man inte har rabatt. De är bland de vanligaste skorna som används på berg över 8.000 meter.

Jag spånar på lite nya idéer om sponsring. Som jag skrivit tidigare så är ju mycket av den etablerade sponsorkarusellen en förhållandevis smutsig bransch och jag försöker snickra ihop lite nya sätt. Jag hoppas dessutom att det kan inspirera andra att också ta nya grepp om finansieringen av drömmar och äventyr. Det får bli en prövotid ett tag där jag testar lite olika manövrar, så jag ber om lite ödmjukhet!