Ibland är det viktigt att jag kan hålla mig mentalt skärpt när jag är ute. Då ingår att inte jaga upp mig av rädsla, är jag rädd tappar jag en del av den mentala kontrollen så det försöker jag undvika. Ett sätt att hantera rädsla är att försöka klargöra den, vad det verkligen är jag är rädd för, och sedan att klargöra om detta är ett reellt hot, dvs. är det här är något som verkligen är något som kan hända eller är det jag själv som målar upp faran. Sedan följer andra bitar men vi stannar där just nu.

Jag har precis haft en väldigt tuff period, förlorade nyligen någon som jag tyckte mycket om. Det blev en ordentlig knock av livet, life rules men shit vad bökigt det kan vara. Mitt i allt slog det mig ändå att mycket av de metoder och mekanismer man använder för att traggla sig igenom livet när det bråkar med en så här är samma som i alla fall jag jobbar med i bergen.

Innan jag går vidare vill jag snabbt nämna att det finns sätt att hjälpa kroppen att acklimatiseras fortare. Ett kanonbra knep är att se till att man hela tiden har bra vätskebalans i kroppen, dvs. att dricka mycket. Det finns dock en medicin som används av många, Diamox. Den gör att vissa processer i kroppen som har med acklimatiseringen att göra går fortare, dvs. vi acklimatiseras fortare. När man väl är acklimatiserad så är man acklimatiserad, man blir inte oacklimatiserad för att man slutar att ta medicinen.

ÄNDRING: Filmen var himla skakig i vissa partier så jag redigerade med YouTubes antiskakredigering vilket fick mig att verka än mer groggy så här är orginalversionen igen, dvs. himla skakigt. Tanken är att göra en version med engelsk textning och med lite andra klipp också och tills dess ska det bli ordning på det hela, jag håller på att lära mig hur det funkar med redigeringsprogrammen. Ni får hålla tillgodo så länge.

Så återigen, för att undvika missförstånd - med alpin stil avser jag att jag hade med mig allt jag behövde, istället för att ha burit upp en del packning i förväg.