Jag spånar på lite nya idéer om sponsring. Som jag skrivit tidigare så är ju mycket av den etablerade sponsorkarusellen en förhållandevis smutsig bransch och jag försöker snickra ihop lite nya sätt. Jag hoppas dessutom att det kan inspirera andra att också ta nya grepp om finansieringen av drömmar och äventyr. Det får bli en prövotid ett tag där jag testar lite olika manövrar, så jag ber om lite ödmjukhet!

Jag tänkte att jag ska försöka slimma ner vikterna lite eftersom bergen börjar bli lite höga. Jag bär hellre lite mer mat istället så jag kan vara ute längre, eller nåt. Så jag hade shoppat en ny ryggsäck, en Mountain Hardwear South Col. 75 liter och mer än 1 kg lättare än min vanliga ryggsäck, - som i och för sig är väldigt bra men tung.

Senast på Aconcagua höll jag på att inte få gå upp på berget för jag var ensam tjej. De tyckte jag skulle hyra en guide. En penis, frågade jag, måste man ha penis för att gå upp på berget? Eller nåt sånt. Vad skulle jag säga? Efter omfattande förhör om min erfarenhet och min utrustning släpptes jag iväg. Det är än idag inte självklart att en kvinna kan visas ensam i naturen.

Först måste jag bara säga att det här inte är några råd utan ett svar på frågan vad jag äter. Det är dessutom inte billigt men fortfarande ett svar på vad jag äter.

Det är svårt att få juste och ärlig information om friluftsliv och äventyr idag. Anledningen är att många s.k. äventyrare måste ta hänsyn till den allt råare sponsormarknanden.