Lista senaste kommentarer från alla
|
Artikel/Blogg: Nordkalottleden - Ett stort misstag - Del 4 |
2018-05-16 10:18
från
OBD
: Tack ska du ha för en fantastisk berättelse! Att det skulle sluta bra tvivlade jag aldrig en sekund på. Bitvis var dock läsningen minst sagt spännande. Att det slutade bra beror väl till viss del på att ni är unga och starka. Innan jag kom till slutet av din berättelse undrade jag hur Vanessa skulle klara av fastan. Bra att det kom med litet om det på slutet. Att tappa eller glömma saker har väl hänt många av oss, men att "tappa bort" sin medvandrare!!!!! Jag tror säkert att ni båda redan har lärt er av den läxan. |
|
|
Artikel/Blogg: Nordkalottleden - Ett stort misstag - Del 4 |
2018-05-16 01:04
från
Annananna
: Vilken historia! Väl skrivet och vi är nog fler som väntat med spänning på upplösningen! Man lär sig av misstagen, förhoppningsvis inte bara av sina egna... |
|
|
Artikel/Blogg: Nordkalottleden - Ett stort misstag - Del 2 |
2018-05-04 07:37
från
hansnydahl
: Fina bilder. Jag har vandrat genom Gájlávágge, men inte sträckan därefter ner mot Bieskehávrre - kul att se hur det ser ut. Vad är det för tält ni använder? |
|
|
Artikel/Blogg: Nordkalottleden - Ett stort misstag - Del 1 |
2018-05-04 07:08
från
hansnydahl
: Bra med den detaljerade beskrivningen av färdvägen och man känner riktigt hur ruggigt vädret är när man ser bilderna. Sträckan Sulitjelma - Bajit Sårjåsjávrre har jag inte gått, men resten av vägen har jag vandrat många gånger - första gången år 2001 innan bron över "Elv fra Sluskhatten bekken" fanns. Jokken har fått det namnet i norska NVE (Norges vassdrags- og energidirektorat). Jag läste DEL 3 innan DEL 1 så jag har redan kommenterat fastan. Jag kan relatera till Vanessas situation eftersom jag hade en typ av ofrivillig fasta i Sarek i september 1979 som berodde på ren okunskap. På den tiden följde jag en makrobiotisk diet och hade bara med mig bovete, hirs, lite sesamfrön och några snackgurkor. Så här i efterhand tror jag inte att jag ens fick i mig 1000 kcal per dag. Underligt nog blev jag helskärpt, men jag vara bara ute i 7 dagar och kunde klara mig på fettförbränningen. Dagen efter avslutad vandring passerade jag mina föräldrars hem och mor fyllde år - kunde inte hejda det uppdämda kalorisuget utan satte i mig en halv princesstårta, trots att jag av princip inte åt "onyttig mat". Kaloriintaget kan också vara en säkerhetsfråga i utsatta lägen. Hoppade en gång över lunchen när vädret var kallt och ruggigt. Jag hade blivit blöt och drabbades till slut av köldfrossa där fingrarna knappt dög till att sätta upp tältet. Hade som tur var sällskap av någon som var en mer erfaren vandrare än mig och han satte upp yttertältet till sitt 4-mans där jag kunde byta till torra och varma kläder och laga mat. Den händelsen gjorde ett så djupt intryck på mig att jag skaffade de bästa skalplaggen som gick att få tag i samtidigt som matransonerna ökades på och måltidsschemat hölls benhårt vid dåligt väder. |
|
|
Artikel/Blogg: Nordkalottleden - Ett stort misstag - Del 3 |
2018-05-03 21:46
från
Swift
: Ruggigt spännande! Och även jag undrar hur man kan tappa bort varandra på kalfjället i god sikt. Men fjället är aldrig plant, där är fullt med små höjder och sänkor och man väljer ofta olika vägar på detaljnivå. En nyttig påminnelse för oss alla som går tillsammans. Ensamvandraren slipper ju det här bekymret men kan få andra problem i stället. Nu vill vi läsa upplösningen på dramat! |
|
|
Artikel/Blogg: Nordkalottleden - Ett stort misstag - Del 1 |
2018-05-03 19:02
från
fowwe
: Trots att jag läst detta som hastigast tidigare läser jag det på nytt. Nu i ljuset av del 3 som ju nyss publicerats. Har själv varit i detta område (men det var 1972 tror jag) och din berättelse och dina foton ger ny lust att besöka det. Så klart funderar jag också över Vanessas idé att fasta just under en fjällvandring. Det här med förlorade skedar/bestick verkar vara ett vanligt problem. De har tendens att försvinna eller blåsa bort. En reservspork är nog aldrig fel. Under ett antal fjällvandringar var jag och mina kompisar experter på att tappa bort vispar. |
|
|
Artikel/Blogg: Nordkalottleden - Ett stort misstag - Del 3 |
2018-05-03 17:11
från
Småtärna
: Jag läser detta avsnitt med en växande klump i magen. Av sådant jag i min fantasi funderat på skulle kunna hända på en vandring har jag aldrig tänkt tanken att bli av med min vandringskamrat. Utifrån din beskrivning låter det ju som en högst möjlig händelse, utan att dimma och drivis behöver råda. Så det får adderas till möjliga scenarion att kanske prata igenom första kvällen, när jag och vandringskamraten ses i augusti. Jag har gått Fierrovagge, på andra hållet, och också varit uppe vid sjön 1022 (minns det f.ö. som att där fanns fina tältplatser), och detta bidrog nog till min inlevelseförmåga. Vilken nästan bokstavlig cliffhanger du avslutar detta avsnitt med. Återkom snarast så en får ro i kroppen! |
|
|
Artikel/Blogg: Nordkalottleden - Ett stort misstag - Del 3 |
2018-05-03 06:18
från
hansnydahl
: Tack för en levande berättelse där man kan följa "beslutsgången" för dina olika beslut. Håller med Håkan och Bertil. Fasta är ju nyttigt emellanåt, men i fjällen ställer kroppen ändå om till fettförbränning eftersom det nästan är omöjligt att få i sig så mycket kalorier som man gör av med. Själv går jag ner ett till två kg per vecka under vandring. Faran när man fastar under vandring är (utan att känna till fortsättningen) att blodsockerhalten i blodet blir så låg att hjärnan inte fungerar optimalt, vilket kan leda till att man fattar irrationella beslut. Då ökar även risken för olyckor när man inte längre orkar vara 100 % fokuserad på hur man går. När man inte ensamvandrar så är man ju i alla fall under viss uppsikt - såvida man inte tappar bort varandra :-) Vägvalet den 15:e såg rätt intressant ut. Fanns det tältplatser vid sjö 1022? Ser fram emot nästa episod. |
|
|
Artikel/Blogg: Nordkalottleden - Ett stort misstag - Del 3 |
2018-05-02 22:33
från
OBD
: Kan bara instämma i Håkans kommentar. |
|
|
Artikel/Blogg: Nordkalottleden - Ett stort misstag - Del 3 |
2018-05-02 20:27
från
Håkan Friberg
: En mängd frågor dyker upp i min skalle. De flesta skulle jag vilja ställa till Vanessa... Hur f-n....? Nä. Jag får ge mig till tåls. Det ska bli mycket intressant att läsa nästa. |
|
|
Artikel/Blogg: Nordkalottleden - Ett stort misstag - Del 2 |
2018-04-23 16:41
från
OBD
: Som tidigare, trevlig läsning. Medan jag väntar på "Det stora misstaget" njuter jag av din fina bilder. |
|
|
Artikel/Blogg: Nordkalottleden - Ett stort misstag - Del 2 |
2018-04-23 11:32
från
Swift
: Skönt att vädret blev bättre. Och så här långt tycks ju det mesta vara rätt ok. Jag håller tummarna........ |
|
|
Artikel/Blogg: Nordkalottleden - Ett stort misstag - Del 2 |
2018-04-23 08:14
från
Blarf
: Står inget om misstag i denna delen heller..... |
|
|
Artikel/Blogg: Nordkalottleden - Ett stort misstag - Del 1 |
2018-04-19 22:20
från
Swift
: Underhållande text, som vanligt. Och fina bilder i gråvädret. Tror jag föredrar ljuset i såna här bilder framför det skarpa solsken vi normalt ser i fjällbilderna. Kom igen med nästa avsnitt nu! |
|
|
Artikel/Blogg: Nordkalottleden - Ett stort misstag - Del 1 |
2018-04-11 14:36
från
Håkan Friberg
: Ja,jag undrar hur/om det påverkade vandringen. Nu vill jag läsa del 2! :-) |
|
|
Artikel/Blogg: Nordkalottleden - Ett stort misstag - Del 1 |
2018-04-11 06:13
från
Håkan Friberg
: Liiiite vågat att ge sig ut med de förutsättningarna. Ska bli spännande att läsa fortsättningen. |
|
|
Artikel/Blogg: Nordkalottleden - Ett stort misstag - Del 1 |
2018-04-09 17:09
från
OBD
: Ja, trevlig läsning var det, men jag hittade inte något om ditt misstag. Men det skrev du väl som en tidig "cliffhanger" eller hur? :-) Kan det vara så att fasta påverkar minnet minnet? :-) Ser fram mot nästa avsnitt i berättelsen. |
|
|
Artikel/Blogg: Dalarnas nordligaste punkt |
2017-09-15 18:05
från
karlerland
: Dalarnas nordligaste punkt är samtidigt "sexriksröset". Alltså gräns mellan Sverige och Norge, Svelaland och Norrland samt mellan Dalarna och Härjedalen. |
|
|
Artikel/Blogg: Dalarnas nordligaste punkt |
2017-06-16 20:27
från
bensson
: Fin beskrivning. I höstas var jag och en kompis i Grötådalen och strosade runt. Terrängen är verkligen häftig tycker jag. Unik och bör upplevas av fler. Kan varmt rekommendera Grövelsjöfjällen. |
|
|
Artikel/Blogg: Dalarnas nordligaste punkt |
2017-06-02 08:34
från
hansnydahl
: En intressant beskrivning av ett för mig okänt område, med många goda råd och illustrativa bilder. Har länge tänkt besöka nationalparken Femundsmarka på norska sidan, men har hört att man måste se upp med myskoxarna i norra delen av parken. Men du såg inga myskoxar av vad jag förstår? |
|
|
Artikel/Blogg: Rago och Padjelanta - Del 4 av 4 |
2017-02-27 16:49
från
Swift
: Tack för den sista delen i din berättelse! Du skriver trevligt med ett varierat språk (har jag sagt det förut kanske?). Och jag har goda nyheter - Linnés väg finns kvar till nästa gång ni kommer häråt. Själv tycker jag att Tarradalen är lite seg...... |
|
|
Artikel/Blogg: Rago och Padjelanta - Del 4 av 4 |
2017-02-27 00:20
från
OBD
: Tack för den sista delen av er vandring. Har varit kul att läsa de detaljerade berättelserna med många fina bilder. Ert vandringstempo var högt tycker jag. Men ni är ju unga och starka vilket även indikeras av att Vanessa ramlade 5 gånger utan allvarliga konsekvenser. Min egen erfarenhet är att skaderisken vid vurpor ökar markant vid högre ålder. Bara en dag med dåligt väder får väl anses riktigt bra. Ännu en gång, tack för trevlig läsning. |
|
|
Artikel/Blogg: Rago och Padjelanta - Del 4 av 4 |
2017-02-26 18:43
från
hansnydahl
: Det låter som om även de sista dagarna bjöd på givande vandring. Kul att även få se bilder på Tarraälvshyddan. Vi besökte inte den när vi gick leden åt andra hållet år 2014. Angående tältplats vid Sommarlappa, så finns det ett par fina platser vid älven, 300 meter söder om stugan. Stugvärden upplyste oss. Linfrön :-) En känd huskur mot trög mage. Man bör inte äta krossat linfrö eftersom mer av de giftbildande ämnena kommer fram. 1 till 3 matskedar per dag anser Livsmedelverket inte vara skadligt. Tack för en detaljerad berättelse med illustrativa bilder. |
|
|
Artikel/Blogg: Rago och Padjelanta - Del 3 av 4 |
2017-02-03 19:26
från
Swift
: Även jag får tacka för ännu ett trivsamt avsnitt! Och min nyfikenhet från förra avsnittet är nu stillad, ni är alltså på väg mot Kvikkjokk. Padjelanta är ett fantastiskt fint område, vilket du förmedlar på ett utmärkt sätt. Nu är frågan, väljer ni Tarradalen eller Linnés väg? |
|
|
Artikel/Blogg: Rago och Padjelanta - Del 3 av 4 |
2017-02-03 14:29
från
OBD
: Tack för en trevligt skriven Del3 av er vandring. Upprepar vad jag skrev i min kommentar till Del 2; Du skriver väldigt lättläst. Flera humoristiska inslag bidrar och även fina bilder. Jag noterade att du vadade barfota, något som även Hans Nydahl kommenterat. Det har jag aldrig gjort. Men frusit när jag tvättat mig, det har jag gjort.:-) Nu återstår "finalen" på din berättelse. Den ser jag fram emot. |
|
|
Artikel/Blogg: Rago och Padjelanta - Del 3 av 4 |
2017-02-03 11:20
från
Struntprat
: Heh, inser att vi var ett par som just tältade vid broarna vid Vuojatädno natten 21-22 augusti, så det skulle ju kunna vara oss ni såg. Kul! Som jag minns det var det en höjdarmorgon vädermässigt. Tack för en välskriven färdrapport. |
|
|
Artikel/Blogg: Rago och Padjelanta - Del 3 av 4 |
2017-02-03 11:00
från
hansnydahl
: Tack för ännu en intressant turbeskrivning med ett brett spektrum av reflektioner - allt ifrån vattnets inverkan på urberget, ölens kaloriinnehåll till att bli påkommen med byxorna nere :-) Sträckan från samelägret vid Sallohaure till Staloluokta har jag inte gått sedan 2003, och sträckan Stalo till Tuottar vandrade jag 2014. Då var bron över Bållávrjåhkå skadad av vårfloden så man fick ta det försiktigt. På din bild ser den hel ut igen. Kan instämma i att vadet vid Tuottar är kallt - sjön ligger 884 meter över havet. Jag var dessutom vänlig nog att gå tillbaka över forsen för att hämta min fru eftersom vattnet i början av juli var djupare. Men jag använder vadarskor för att undvika skador på fötterna - kylan gör att man tappar känseln och inte lika lätt lägger märke till vassa stenar. Jag hade samma väder som er den 23:e augusti med ett fint duggregn och skaplig vind från väster, men redan dagen efter var bättre (Nordkalottleden mellan Hellmobotn och Vajsaluokta). Intressant att ni funderade på att välja en mindre trafikerad väg sista dagen - hade avskildheten de första dagarna blivit beroendeframkallande? |
|
|
Artikel/Blogg: Rago och Padjelanta - Del 2 av 4 |
2017-01-26 21:24
från
Swift
: Även jag får tacka för en fin och lagom utförlig berättelse! Nu är jag nyfiken på vart ni ska ta vägen - det är ju bara ett stenkast till båten över till Ritsem, men du har tydligen två avsnitt kvar att berätta om. Blir det en Sarekvända också? Eller ska ni gå söderut tro? |
|
|
Artikel/Blogg: Rago och Padjelanta - Del 2 av 4 |
2017-01-24 22:51
från
hansnydahl
: En fördel med ensamvandring är att det inte uppstår några "tävlingsmoment". Om man stannar och fotograferar så ofta som jag gör blir man dessutom en bedrövlig vandrarpartner - såvida inte fotointresset delas. En blomma här och en istidsformation där som måste förevigas håller tempot nere. Att vara i god fysisk form är bra för trygghetskänslan vid ensamvandring, men jag slår ändå läger tidigare för att undvika att trötthet försämrar omdömet - Rago har flera "stigar" där man inte vill trampa fel. Padjelanta är snällare. Vägen från Ragohytta till Sjö 718 är inte svår - det finns en halvbrant klippa där man bör välja en bra linje för att inte stretcha hälsenorna för mycket. Vid sjön finns flera bra tältplatser. |
|
|
Artikel/Blogg: Rago och Padjelanta - Del 2 av 4 |
2017-01-22 21:57
från
hansnydahl
: Intressant läsning med mycket detaljer och passande bilder. Det var långa dagsetapper men kanske era ryggsäckar inte var så tunga. Bra att du mentalt kan hantera att bli ifrångången av en "tjej" - något jag personligen skulle ha svårare att klara av - vilket inte betyder att jag underskattar kvinnors förmågor, är det bäst att tillägga. Vadet över jokken från Báktegiesjjávrásj kan vara besvärlig fram till mitten av juli om det varit lite senare med snösmältningen. Jag har fått vända där en gång då det kom meterstora isflak från sjön i det forsande vattnet. Som du påpekar är det enklaste vägvalet att från Gievgesjávrásj hålla linjen mot Njunnjása Dujbbe. Man slipper myrar och ris. Det finns mycket mer att se på sträckan Duolbbagjiegna till Hurrejåhkå, om man har tid stanna en dag extra för att göra en dagsutflykt. Inlandsisen rörde sig snabbare här på väg ut i Atlanten vilket är orsaken till att landskapet präglas av kala klipphällar och andra geomorfologiska bildningar. |
|
