Läge: Norrbottens län, Öster om Jokkmokk
Tid: Lördag 2004-08-05
Rapportör: Mats Granström/Stefan Kreuger
På de "dryga" avstånd jag vanligtvis snubblar mig in i storskogen behöver jag nog inte en GPS utan förmodligen skulle jag hitta hem väldigt säkert med hjälp av hörseln då jag verkar vara förföljd av glassbilar. Med sitt hemtrevliga plingtutande har de en otäck känsla för att vara i min närhet just vid den tidpunkt då jag själv anser mig vara som djupast i de Bauerska av skogar.
Well, med för mycket pengar och ett måttligt till högt
teknoprylintresse så har jag trots glassbilars närvaro och
bilbingospelarnas högljudda tutande, införskaffat en GPS. När man
gjort det nyttiga man tänkte göra med GPS:en (planerat
hundspårtävlingar) måste man ju hitta på någon ny arbetsuppgift
för apparaten så varför inte söka upp en ledig korspunkt. Då
gäller det ju att man har någon kompis som förstår sig på varför
man ska besöka korspunkter och lyckligtvis har jag en sådan. Han är
Manchester City-fan men det får man stå ut med då han accepterar
det där med korspunkterna, eller i alla fall är tillräckligt
geografiskt och skogligt intresserad för att strunta i andras
excentriska intressen.
Boendes i Luleå så föll valet av närmaste lediga punkt på
74-17 öster om Jokkmokk, har man nu lagt ut tusentals kronor på en
GPS får man väl kosta på sig ett par hundringar i bensin också.
Mitt vägval innebar att vi vid Vuollerim måste köra över
"spegeldammen", ett parti där Luleälven rinner lite lagom
över så att man äventyrligt (nåja) måste köra genom halvhögt
strömmande vatten. På andra sidan detta äventyr låg dock två unga
och välbyggda tjejer och solade vilket snabbt fick oss att glömma
strapatsen vid spegeldammen och jaa, jag lade givetvis in deras
position som en waypoint att användas senare och neej, ni kommer inte
att få den. ;)
Efter att ha valt rätt skogsvägar så hamnade vi slutligen vid en
bilvändpunkt ca en kilometer ifrån 74-74. Bilvändpunkten var på
samma höjd som 74-17 så efter en bekväm promenad i lättgången
gles skogsterräng (för en gångs skull) hamnade vi på punkten vars
ungefärliga plats numera är markerad med en röd snitsel, så länge
den nu får sitta kvar. Tursamt nog så satt första bilden på GPS:en
korrekt, otursamt nog för oss men inte för de närvarande myggen
försökte vi få till en bättre bild under en kvarts tid utan att
lyckas med alla nollorna så håll till godo med den suddiga. Och
avslutningsvis tog vi en bild på kraftledningsstolparna i närheten
som ståtliga och högresta konstant påminner en om vilken klassisk
spänningslevererande bygd man befinner sig i kring luleälven. Och om
inte det skönmålande nutidshistoriska budskapet gick hem så tänk
på att det är ju i alla fall via dom stolparna man laddar
batterierna till GPS:en. :)
-- Best regards, Mats mailto:mats.granstrom@bredband.net
Norrut
Österut
Söderut
Västerut