Vikter, lämpliga och möjliga.

Jag har fått ett träningsryck, bl a efter att i åtta veckor inte kunnat träna i full utsträckning. Jag har förlorat en hel del i benstyrka, bl a och hade redan innan en del att ta igen (p g a krånglande knän). Jag har också kontaktat en PT. En stor del handlar om ben, rumpa, buk och rygg. Jag påminns ofta om min allvarligaste begränsning som är min högerarm. Jag kan inte lyfta en 3 kg hantel rakt upp; det handlar nog om både styrka och rörlighet, efter en fallolycka för tio år sen. En fraktur som läktes fel.

Jag kan t ex inte utföra stilriktiga armhävningar , eller chins (som ju inte är en armövning, egentligen). Jag kör gärna bench dips
utan vikter, och axelpress med en stock på ett utegym och det räcker väl en bit. Jag får börja med att ta bort senar och bildäck
som andra lagt dit.

När jag gör benböj kan jag inte få en stång med 20 kg över huvudet; jag klarar 17,5 vilket kanske räcker en bit. PT:n föreslog att hålla en 20 kgs kettlebell framför bröstet, men det är en tung och dyr investering för ett enda moment. För swing föreslås att en genomsnittlig kille börjar med 16 kg, vilket inte är omöjligt, men rätt fumligt -- Vore det meningslöst att börja med 12 kg för att bli säker på tekniken först?

En annan fråga gäller tillgång till (och möjlighet att förvara) utrustning hemma. Jag har en hemmagjord variant av benpress. Jag har testat en maskin och kan konstatera, att det jag sparkar med stången, med två ben, är klart mindre än jag klarar i maskinen med ett, men det betyder ju inte nödvändigtvis att hemmavarianten är mindre effektiv.

Marklyft rekommenderas av många. Jag kan med nuvarande utrustning lägga 30 kg på stången, och jag har plats för 10 kg till. Men är det meningsfullt att träna med sådana vikter?

Jag tror att det i det fallet handlar om mina starkare sidor (i en inte alltför avlägsen forntid har jag fått smickrande kommentarer gällande ben och buk), fast bäst att tillägga att jag inte är intresserad av att bygga berg av muskler (det är jag dessutom för gammal för)), utan mer av funktion.

Jag ska träffa PT:n först nästa vecka men jag vill vara bra förberedd, och kunna ställa de rätta frågorna.
 
Det var många frågor på en gång men angående förvaring av vikter hemma tipsade jag om det igår här:

Ben, rumpa, buk och rygg kan du träna på många olika sätt, både med och utan vikter. Stenar, stockar och däck är en god start. När det gäller vikt och teknik kan du ha som grundregel att du ska kunna utföra lyftet/ övningen korrekt, utan att svaja eller vingla. Så ha inte för bråttom. Satsa på att få in rörelserna först innan du lassar på mera vikt.

Vad vill du uppnå? Om det är funktion du eftersträvar kanske du vill ha en del smidighet också? Din egen kropp funkar bra som vikt om du inte är ute efter att "bygga berg" men vill träna mångsidigt och kombinera styrka och smidighet (calisthenics).
 
Tack för ett utmärkt svar.





Jag har rätt lång erfarenhet av hemmaträning med kroppsvikt. Det går tillbaka på en trafikolycka för 13 år sen och tyåtföljande rehab. Jag förlorade styrka till vänster i akterpartiet genom att gå med krycka i höger hand i 5-6 veckor. Nu gäller liknande, fast omvänt, p g a artros i höger knä, och en fraktur där efter en falloycka under löpning.

Det är det ena. Det andra skälet till intensifierad träning är min dåliga rygg, med både buktande och slitna diskar. Jag vill öva upp styrka och stabilitet i bålen för bättre hållning och för att belasta dessa partier mindre.

Att gradvis öka anspråken faller sig naturligt. T ex när jag gör uppresningsövningar (på ett ben, från sittande)
kan jag gradvis sänka höjden (jag har skurit sönder en friluftsmadrass i fem centimetertjocka delar för detta
ändamål; för 13 år sen lade jag böcker på stolssitsen)
eller öka motståndet med t ex hantlar av varierande vikt i händerna. Men kettlebells kan man ju bara byta till tyngre eller lättare, i steg om 4 kg, så det gäller ju att välja rätt från början. Och marklyft kan ju bli rätt meningslösa om man harvar med låga vikter för länge — där torde också min dåliga högerarm betyda mycket lite. Att jag klarar 30 jag vet jag, men mer vet jag inte, och jag kan möjligen få plats med 40 kg på min stång.

Nu var det troligen fel och övermodigt att kontakta en PT. Ett konkret problem: jag har återupptagit en övning som kallas Stjärnan eller “sidoplanka med benlyft” (som jag gör med underarmen som stöd, alltså inte rak stödjearm). Den kan göras statiskt eller med reps, och fungerar bra med vänster ben som stöd. Med höger var det i början tvärstopp. Vänster ben satt som klistrat vid höger fot. Jag har nu kommit på en teknik att dra vänster ben försiktigt bakåt och därpå lyfta det. Men det knakar oroväckande om benet. Detta känns ju mer som ett problem för en fysioterapeut (om jag kan hitta ngn bra privat).

Jag har tyvärr köpt ett kampanjpaket om tre träffar och slarvat bort kvittot (om jag ens fick det med mig) så det blir en liten smäll på 1.500 kr att hoppa av, men just nu verkar det vara det hälsosammaste alternativet.

PT:n verkar oerhört sympatisk och uppmuntrande men jag blev också lite fundersam när det redan från början talades om maskiner, och alltså gym. Man ska ju bl a ta sig till och från och jag cyklar inte i vinterväglag.

Känns lite löjligt att armen betyder så mycket, men jag klarar bra ett fåtal armhävningar när ena armen gör så stor del av arbetet. Idag prövade jag för första gången på ett tag PLankan med raka armar (och diverse benrörelser) och fick bryta efter 1.50 för jag blev så trött — i armen, inte magen.
 
Nu var det troligen fel och övermodigt att kontakta en PT. Ett konkret problem: jag har återupptagit en övning som kallas Stjärnan eller “sidoplanka med benlyft” (som jag gör med underarmen som stöd, alltså inte rak stödjearm). Den kan göras statiskt eller med reps, och fungerar bra med vänster ben som stöd. Med höger var det i början tvärstopp. Vänster ben satt som klistrat vid höger fot. Jag har nu kommit på en teknik att dra vänster ben försiktigt bakåt och därpå lyfta det. Men det knakar oroväckande om
det högra
benet. Detta känns ju mer som ett problem för en fysioterapeut (om jag kan hitta ngn bra privat).
 
Nå, jag hittade kvittot, lät köpa tillbaka de tre PT-timmarna och meddelade PT:n mitt beslut, samtidigt som jag yttrade min uppskattning (han var verkligen duktig och effektiv) och tacksamhet över att bli tagen på allvar. Jag har mött motsatsen redan före 70-årsdagen.

Bara ngn dag senare blev jag uppringd av Linköping Healthcare (som drivs av LHC), det ställe som jag trodde hade tappat bort mig. De hade en nyanställd fysio och undrade om jag var intresserad av hans tjänster! Lätt beslut, ju mer jag tänker på det, eftersom de svagheter jag vill arbeta med till stor del är skaderelaterade. På onsdag, 15/12, vet jag lite mer.
 
Bra. Det är svårt att ge individuella träningsråd per distans. Bättre att du träffar någon som kan titta på hur du rör dig, vad som fungerar och vad som inte ser bra ut. Som PT kan jag bara ge generella råd, allt annat vore oseriöst.
 
Väldigt lång tid efter - men ville ändå svara på frågan om Kettlebellvikter. Detta eftersom jag personligen är helt såld på just kettlebellswingen som helt otroligt bra övning på alla sätt och vis. (Den tränar massor av olika muskelgrupper, inklusive stödmuskler, men tränar flåset en hel del också. Allt på väldigt kort tid.)

12 Kg tror jag är en alldeles utmärkt vikt att börja med för väldigt många. Jag fick samma rekommendation och körde på 16 Kg när jag lärde mig tekniken som typ 35 åring i hyfsad form. Men kunde snabbt konstatera att 12 eller till och med 8 kg var bättre att lära sig tekniken med. Har själv dåliga knän och tyckte det var bättre att byta ner till en lättare vikt tills jag hade teknik och stödmuskler för att eliminera svaj i knäna och ryck i rörelsen.

12 Kg kan man sedan använda till diverse bra saker, typ turkish getup (eller vad den nu heter) och massa andra som man inte klarar i första taget om man bara har en 16kg klump att tillgå. (Om man inte redan äger en massa hantlar förstås.)
 
Tack för ett informativt svar. Jag äger en 8 kgs men svingar man den hamnar man lätt ovanför huvet. Det är rätt dyra doningar, och svåra att få med sig hem, annat än i taxi, så jag skulle helst träffa rätt direkt. Jag testade en gång för en minst sagt kortvarig PT och då kändes 16 kg problemfri, men senare har jag känt på en sådan bumling i en butik och blev fundersam. Kettlebell är ju inte en armövning alls, men hämmas säkert ändå av att min högerarm är så sjukt svag. Nu skickade jag av en händelse nyss ett mejl till min PT inför kommande träffar där jag bl a föreslog att vi skulle testa kettlebell på vår nästnästa träff, den 2 mars. Väntar ivrigt på respons.

När jag ser tillbaka på tråden inser jag att en del har hänt sen i december. Min sjuka arm till trots har jag tagit upp armhävningar sen början av året och presterade senast 22+18+12. Vänster arm och bröstmusklerna gör jobbet, men höger arm blir trött.
 
Kul att du gör sådana framsteg! Säkert bästa lösningen att testa med PT, om du fixar 16 kg är det ju perfekt.

Och en taxi/bil/cykel med korg hem är nog en väldigt bra idee. Jag kommer väl ihåg känslan av att gå med min genom halva stan, in i tunnelbanan och en sväng förbi danskursen. Synd att jag inte hade börjat klättra på den tiden ;)
 
Kan inte råda om själva träningen, behöver råd själv där. Men om du (som jag) inte har bil och inte vill cykla så ta en shoppingvagn, säckkärra eller liknande. Har du ingen så köp en. De är guld värda. Körde en halv gris i en shoppingvagn en gång. Det gick! Och då snackar vi uppåt 30 kg.

Det mest perfekta att köra tungt i är en gammal barnvagn. Lätt går det och man kan gå nästan normalt.
 
Cykelhjul till barncyklar är umärkta, vi kan dra vida mer än vad vi kan bära. Här på utsidan har en finsk skogmänniska presenterat sin dragvagn.
 
Jag erinrar mig just nu att jag faktiskt har en kärra, en sån där man ofta har i varulager. Den har fraktat en gitarrförstärkare i forntiden, en eller två Billy-bokhyllor och en allt-i-ett-skrivare. Den tar mig ledigt från affären till bussen eller taxi (där affären liggger får inte bilar köra fram, ens för varutransporter!).

En fundering, som jag kanske får besvarad på onsdag, är att en kettlebell faktiskt kan vara en viktseffektiv ersättning för benböj. Problemet, som jag redan antytt, är att jag inte kan få en stång på mer än 20 kg över huvet (ibland inte ens det, men säkert 17,5). På träffarna har min PT försiktigt testat vad jag klarar med stångställ tilllgängligt. Senast var vi uppe i 34 kg, dvs. halva kroppsvikten. En tanke (som säkert hans arbetsgivare uppskattar) är annars att lösa klippkort för de övningar som kräver tyngre vikter, eller redskap som jag saknar. Det är ett rätt intimt gym, centralt beläget, som jag kan anlita vid andra besök i stadens centrum (men det finns andra gym närmre bostaden).
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.