Vibram fivefingers istället för kängor?

Har suttit och läst lite om fivefingers, hur foten är konstruerad, hur man bör springa osv för att minimera skaderisk. Och det verkar ju väldigt bra för att springa/gå/osv, men hur blir det om man har packning på säg 15-20 kilo? Har viktväst på upp till 30 kg, så kan använda den för att "hålla mig van" mellan längre vandringar med packning, så den nya vikten inte kommer medan foten sitter och halvsover. Men vore det här ens en bra idé? Lätt att vricka sig antar jag, förmodligen lätt hänt att man överbelastar fötterna, kanske blir obekvämt - men ändå: någon som testat?

Läsvärda artiklar (särskilt de två första!):

http://nymag.com/health/features/46213/

http://liljeros.blogspot.se/2009/05/framfotalopning-och-fivefingers.html

http://www.popularmechanics.com/outdoors/sports/technology/4314401

Och själva produkten, här på utsidan:

http://www.utsidan.se/reviews/viewreviews.htm?ID=3083&all=1
 
Det beror lite på vilken miljö du går i. Jag går ganska mycket i fingerskor med packning men jag bor i platta Skåne. I fjällen kör jag alltid lundhags för stabiliteten.
 
Angående stukningsrisken så är foten närmre marken, du får mindre hävstång och du känner ojämnheter snabbare så att du kan reagera på dem så jag skulle hävda motsatsen. -Barfotaskor ger mindre stukningsrisk än högklackade kängor. Om man verkligen har problem med stukningar så skulle jag isåfall rekomendera barfota-skor kombinerat med http://www.rehaboteket.se/skada/stu...kydd-hjalper?gclid=CMrFgfqanLYCFchd3god6jMAiA då har du ett riktigt bra skydd utan att behöva släpa på tunga kängor.

Eftersom jag lättpackar så har jag inte vandrat med så tung packning (max 20kg) i barfotaskor men om man "tror" på grundprincipen att foten är gjord för att användas och inte ska packas in i högklackade pjäxor så finns det väl ingen anledning att tro att 20-30 kilo förändrar någonting!?

Om storleken passar så testa dessa för en billig peng: http://www.addnature.com/product.aspx?pf_id=MERELLMBAREFOOTTRUEGLOVE

OBS vid övergång till barfotaskor så bör du göra det gradvis och använda dem i vardagen innan du börjar gå/springa långt.

EDIT: Det förekommer en hel del instruktioner på nätet att man ska sätta i framfoten först när man går men det stämmer normalt inte. Farten avgör hur du går/springer. Låg fart = hälisättning, medelfart (jogg) lätt hälisättning/mellanfotlandning i farter däröver högre och högre och längre o längre fram på fotbladet (till en viss gräns förstås). Individuella skillnader finns förstås så ovanstående är en väldigt grov indelning. A och O är också att man tar kortare steg med högre frekvens.

Lycka till!
 
Jag tänkte testa detta i höstas under en helgvandring i Grövelsjön. Jag backade snart från mitt beslut och körde med kängor. Inte så mycket för stabiliteten som för stenar och annat. Vägvalet blir otroligt viktigt om man kör med Five fingers. I skogen har jag dock kört med dom istället för stövlar när det regnar.

//Per
 
Jag tänkte testa detta i höstas under en helgvandring i Grövelsjön. Jag backade snart från mitt beslut och körde med kängor. Inte så mycket för stabiliteten som för stenar och annat. Vägvalet blir otroligt viktigt om man kör med Five fingers. I skogen har jag dock kört med dom istället för stövlar när det regnar.

//Per

Håller med, man "plöjer" inte gärna på samma sätt med five fingers dock ska det sägas att den smärta man kan få vid fotisättning på tex krossad sten/nylagd grusväg försvinner snabbt. Skorna jag länkar till ovan har en plastskiva inlagd under framfoten som gör att skarpa stenar inte går igenom på samma sätt.

Kommer ni ihåg när man var liten? I början på sommaren gjorde singelstenen rejält ont att gå på, i slutet på sommaren var det inga problem att springa där!
 
När jag kontaktade min nuvarande PT för ett år sen tyckte han att jag skulle gå över till att springa i Fivefingers. Det handlar tydligen om något man gradvis ska vänja sig vid, alltså kortare sträckor först. Jag sa inte till honom att jag avskyr sådant, utan testade faktiskt ett par på Uteliv i Linköping (RIP). (Att han hade en så vansinnig idé avgjorde att jag fortsatte hos honom - hellre överskattning än dalt).

De gick inte att få på mina fötter, eftersom mina pektår är hammartår. Så jag har fortsatt emd mina Inov8, som är lätta och mjuka nog.

Till vandring? Forumvännen greenjuice gick Alta Via 2 i Aostadalen förra sommaren och hans vandringskamrat körde med Fivefingers, i alpin terrän, som kan vara brant, stenig, snöig och slirig.
Så för en del går det.

Min egen erfarenhet, med de fötter och den balans jag råkar ha, är att sulan bör vara fast och någotsånär sträv.
Det eventuella "vriststödet" sitter där, inte i skaften.


Så när mina lätta kängor sprack i Schweiz sommaren 2011 köpte jag ett par låga vandringsskor av märket Salomon. Senare köpte jag också ett par liknande skor av märket Merrell i Paris. De väger ungefär 900 gram, kängorna vägde 1,1 kg och en vanlig vikt är 1,5 eller mer. Med sådana skor har jag gått i Alperna, Pyreneerna och norska fjällen. Kängor är inget alternativ.
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.