2013 fyller Svenska Klätterförbundet 40 år och likaså de lokalklubbar som bildades samtidigt. På en del håll har planeringen börjat för hur detta skall uppmärksammas på lämpligt sätt. Samtidigt så nås vi av ryktet att den lokala klätterklubben i en så klätteraktiv stad som Norrköping har problem och ev. i praktiken upphört. Hur det är med sanningshalten i det ryktet på vara osagt men det finns i alla fall anledning till reflexion över vilket "mervärde" en klätterklubb idag kan fylla när det mesta som gjordes av klätterklubbarna på 70- och 80-talet antingen tagits över av kommersiella aktörer eller flyttat ut på nätet.
Jag diskuterar främst lokala klätterklubbar, inte Förbundsnivån även om det naturligtvis finns kopplingar.
Låt oss dela in det i "Mervärde Nytta" och "Mervärde Nöje". Med "Nytta" menar jag främst Utbildning och Access, med "Nöje" sådant som förstärker nöjet med klättringen främst sociala aktiviteter av olika slag (träffar, fester, föredrag och bildvisningar).
Mervärde Nytta:
Klätterkurser var tidigare en klubbangelägenhet. Så ej idag då, av olika anledningar, klätterutbidningen kommersialiserats. Vissa klubbar har fortfarande kurser men det är endast en mindre del som numera går en klubbkurs.
Jag kan inte hävda att klätterklubbar behövs för utbildningens skull, även om jag nostaliskt kan tänka tillbaka på SKKs kurser under 80-talet då gränsen mellan klätterkurs och klätterfest ofta var , så att säga, "tämligen flytande".
Accessfrågor är väl fortfarande den stora nyttoanledningen med lokala klätterklubbar. Ingen kommersiell aktör kan eller bör ta på sig uppgiften att "hävda klättringens rätt" gentemot krafter som vill inskränka den.
Problemet här är att det är ett otacksamt jobb innehållande kontakt med myndigheter och markägare. Hursomhelst så är Accessfrågan ett av mina främsta motiv för att tillhöra en klätterklubb. Skall klubbarna ha ett existensberättigande så är det genom att prioritera detta och genom att göra det attraktivt att jobba med Accessfrågor, om så krävs genom arvodering.
Mervärde Nöje:
Förutom utbildning så har historiskt sett klätterklubbar varit kamratklubbar syftande till organisera alla som är intresserade av klättring på en ort eller inom en region och att "roa varandra". I det ingick också att vara ett forum för kontaktskapande, dvs. för klättrare att hitta klätterkompisar. Metoderna var att ordna fester, klätterträffar, bildvisningar, föredrag m.m.
Mycket av detta sker numera antingen genom kommersiella aktörer eller på internetforum och sociala medier.
Nyligen genomförda evenemang i Sverige (Steve House resp. Adam Ondra) är inte möjigt att ordna ideellt längre. Fester ordnas, åtminstone i Stockholm, av de olika Klätterväggarna i samband med Bouldertävlingar.
Girls Get Higher är ett utmärkt exempel på hur ett Internetnätverk på ett lysande sätt ordnar en massa trevligheter för kvinnliga klättrare.
Samtidigt så tycker jag paradoxalt nog att Stockholms Klätterklubb f.n. fungerar rätt väl. Den ordnar en del vår och höstaktiviteter för sina medlemmar. Tyvärr är reponsen varierande vilket inte uppmuntrar till fortsatt arbete.
Som forum för att hitta klätterkompisar har nog tyvärr klubbarna, åtminstone på större orter, spelat ut sin roll. Här har nog internet tagit över.
Jag är lite bekymrad över möjligheten att hitta ett "Nöjesmervärde" för klubbarna för verksamheter som inte lika gärna eller bättre sköts på annat sätt.
Är det endast av nostalgiska skäl som gör att jag gillar klätterklubbar eller finns det även framöver en meningsfull plats för dom i våra klätterliv?
Jag diskuterar främst lokala klätterklubbar, inte Förbundsnivån även om det naturligtvis finns kopplingar.
Låt oss dela in det i "Mervärde Nytta" och "Mervärde Nöje". Med "Nytta" menar jag främst Utbildning och Access, med "Nöje" sådant som förstärker nöjet med klättringen främst sociala aktiviteter av olika slag (träffar, fester, föredrag och bildvisningar).
Mervärde Nytta:
Klätterkurser var tidigare en klubbangelägenhet. Så ej idag då, av olika anledningar, klätterutbidningen kommersialiserats. Vissa klubbar har fortfarande kurser men det är endast en mindre del som numera går en klubbkurs.
Jag kan inte hävda att klätterklubbar behövs för utbildningens skull, även om jag nostaliskt kan tänka tillbaka på SKKs kurser under 80-talet då gränsen mellan klätterkurs och klätterfest ofta var , så att säga, "tämligen flytande".
Accessfrågor är väl fortfarande den stora nyttoanledningen med lokala klätterklubbar. Ingen kommersiell aktör kan eller bör ta på sig uppgiften att "hävda klättringens rätt" gentemot krafter som vill inskränka den.
Problemet här är att det är ett otacksamt jobb innehållande kontakt med myndigheter och markägare. Hursomhelst så är Accessfrågan ett av mina främsta motiv för att tillhöra en klätterklubb. Skall klubbarna ha ett existensberättigande så är det genom att prioritera detta och genom att göra det attraktivt att jobba med Accessfrågor, om så krävs genom arvodering.
Mervärde Nöje:
Förutom utbildning så har historiskt sett klätterklubbar varit kamratklubbar syftande till organisera alla som är intresserade av klättring på en ort eller inom en region och att "roa varandra". I det ingick också att vara ett forum för kontaktskapande, dvs. för klättrare att hitta klätterkompisar. Metoderna var att ordna fester, klätterträffar, bildvisningar, föredrag m.m.
Mycket av detta sker numera antingen genom kommersiella aktörer eller på internetforum och sociala medier.
Nyligen genomförda evenemang i Sverige (Steve House resp. Adam Ondra) är inte möjigt att ordna ideellt längre. Fester ordnas, åtminstone i Stockholm, av de olika Klätterväggarna i samband med Bouldertävlingar.
Girls Get Higher är ett utmärkt exempel på hur ett Internetnätverk på ett lysande sätt ordnar en massa trevligheter för kvinnliga klättrare.
Samtidigt så tycker jag paradoxalt nog att Stockholms Klätterklubb f.n. fungerar rätt väl. Den ordnar en del vår och höstaktiviteter för sina medlemmar. Tyvärr är reponsen varierande vilket inte uppmuntrar till fortsatt arbete.
Som forum för att hitta klätterkompisar har nog tyvärr klubbarna, åtminstone på större orter, spelat ut sin roll. Här har nog internet tagit över.
Jag är lite bekymrad över möjligheten att hitta ett "Nöjesmervärde" för klubbarna för verksamheter som inte lika gärna eller bättre sköts på annat sätt.
Är det endast av nostalgiska skäl som gör att jag gillar klätterklubbar eller finns det även framöver en meningsfull plats för dom i våra klätterliv?
