Vandra genom öknen

[carta]

Hej!



jag kollar lite på möjligheterna att korsa ett ökenlandskap till fots, har dock inte bestämt mig för vilken men det lutar åt bajaöknen eller mojaveöknen som en trevlig historia. en öken där det inte enbart är sand och sanddyner vart man än kollar, utan lite vegetation och annat trevligt att fotografera och se.

jag kommer eventuellt genomföra detta själv och planerar att vara borta ca 1-2 veckor beroende på sträcka, väderlek, plats och allt annat som spelar in. har dock inte några större erfarenheter av denna miljön eller klimatet och försöker samla information i dagsläget om detta överhuvudtaget är genomförbart för det jag klarar av. har genomfört mindre vandringar tidigare i både varma och kalla klimat och har inga problem att gå 5-6 mil om dagen med den konditionen jag har i dagsläget. jag besteg kebnekaises topp för några veckorsedan med full +20kilo packning utan (några större) problem, jag har även planerat in nijmegen år 2013 som uppvärmning inför ökenvandringen som jag tror kommer gå utan minsta problem *peppar *peppar. kommer även att försöka gå några överlevnadskurser, mestadels för att repetera men även försöka lära mig något nytt.
.
tanken är att vandra lätt, i en osprey 58 med tillhörande 3L camelback som kan fästas inne i väskan. och hamna under 25-26 kilo packat och klart. vatten kommer vara det största problemet att hitta och jag kommer även att välja maten därefter för att hålla nere på intaget.
jag vänder mig till er erfarna vandrare efter tips nu om val av fältutrustning, klädval, möjligheter, alternativ och packlistor.

ni får gärna komma med hjälpande råd, ros och ris angående denna idén jag har!




//Mvh

 

[Kelsier]

Hur skall du få tag på vatten? Planerar du att ha vätskestationer men jämna mellanrum? Bästa vore väl att hitta någon etablerad vandringsled.
Ensam och crosscountry så låter de som en självmordsmarsh.

 

[gusbo]

Intressant problem. Förutsatt att det inte finns vatten på vägen borde det väl finnas någon gräns för hur många dagar man kan gå. Ju mer vatten man bär desto mer går väl åt. Oavsett hur vältränad man är. Ultralätt packning kan nog hjälpa en del, men ryggsäcken måste ju tåla vikten av vattnet. Exos 58 låter spontant som ett bra val, men mer än ca 15-20l vatten plus packning tål den väl inte. Övrig packning behöver i och för sig inte väga många kilo.

 

[joanna]

Du nämner varma öknar som exempel, är det en förutsättning? Det är säkert individuellt, men jag behövde dricka minst 1,5 liter per timme vid vandring i måttlig värme (strax över 30 grader, uppåt 40 enstaka dagar) och antagligen långt ifrån det tempo du tänkt dig. Fyllde på extra både på morgonen och på kvällen, men kissade ändå mörkt och alldeles för lite hela tiden. Jag väger 60 kg och tål annars värme ovanligt bra. Möjligen bidrog den extremt torra luften till den snabba uttorkningen (detta var i Mellanöstern och Nordafrika, men absolut inte mitt ute i värsta öknen).

Jag insåg också, att saltförlusten kunde bli ett problem snabbare än jag inbillat mig, något att tänka på när man packar matsäcken.
Samma med min annars helt problemfria hud, som blev skör och sprickig av den torra ökenluften, och känslig för svettskav i alla veck (märkte dock att det skedde en tillvänjningsprocess, men redan uppkomna skador var helt kört att få bukt med, så det gäller att pjoska och förebygga från början).

Nu vet jag ingenting om de öknar du nämner, men i den sortens torra inlandsklimat utan någon vegetations- eller vattenbuffert blir det lätt mycket stora temperaturskillnader mellan dag och natt, så du kanske inte skall räkna med någon extremt lätt packning. Vaknade med frostknastrig sovsäck natten efter att det varit 40 grader varmt i skuggan på dagen.

När det gäller kläder finns två strategier: supertunna vita lösa (bomulls)kläder eller...svarta lösa (ull)kläder, gärna med vit insida. Det senare, om man kan konsten och omständigheterna är de rätta, fungerar enligt skorstenseffekten: den svarta ytan värms av solen, det varma tyget värmer luftskiktet närmast intill (både innanför och utanå plagget), som börjar stiga uppåt, riva med sig kallare luft underifrån, etc. Detta förutsätter ju fotsida plagg, öppna vid fotändan resp halsen, och inga hindrande ryggsäcksbälten etc på vägen.

PS att få se Tamanrassets berg och M'zabs sju vita städer var värt varenda svettdroppe

 

[seobserver]

Du bör nog läsa på i Colin Fletchers The 1000 mile summer. Många av Mellanösterns öknar har två långa nattmarscher mellan vattenhålen, medan USAs öknar har oftast enbart dåligt vatten. Fletcher lyckades korsa dem med hjälp av nergrävda vattendunkar. Det förfarandet kräver inte bara disciplin utan oxså turen att ingen stjäl ditt vatten. Fletcher lade sin marsch så att han kunde vila upp sig och dricka upp sig, d v s han försåg sig med ett par bra oaser, det var säkert en bidragande orsak till framgången. Det gäller att ha tur och ordning i vandringen. Törst är ingen trevlig medvandrare.
Johannas redovisade vattenåtgång känns igen från MÖ även om ego vägde 80 på den tiden och den egna dagskonsumtionen var närmare 2 kg per timme. Nattmarscher sänker förbrukningen i betydande grad men glöm inte vinterkläderna för det blir isande kallt. Absolut inget skämt.
go tur

 

[gundj]

Spontant så känns det som att en Osprey 58 inte kommer att tåla en sådan utflykt.
25kg är drygt dubbelt mot vad jag har erfarenhet av i en sådan och jag skulle tro att med lite säkerhetsmarginaler med tanke på slitage och ev UV-påverkan osv så skulle jag satsa på något mer robust. Alternativt få ner vikten, men då på bekostnad av vattnet kanske.

 

[peakxv]

Under en dag ute i sandlådan i marocko så drack jag ca 8 l samt vatten före och efter. Åkte ändå på ut torkning, så det var bara att hälla i sig saltvatten. Glöm inte saltet då du annars blir ganska utslagen. Ha en god tur.

 

[joanna]

Johannas redovisade vattenåtgång känns igen från MÖ även om ego vägde 80 på den tiden och den egna dagskonsumtionen var närmare 2 kg per timme. Nattmarscher sänker förbrukningen i betydande grad men glöm inte vinterkläderna för det blir isande kallt. Absolut inget skämt. go tur

Otroligt hur väl vår resp. vattenförbrukning stämmer, räknat per kilo kroppsvikt!

@carta:
Det kanske inte framgick så tydligt, men att jag skrev "vandrade i måttlig värme" beror på att man snabbt lär sig ta hänsyn till de stora dygnstemperaturväxlingarna: sova mitt på natten (= varm sovsäck) och mitt på dagen (ta med något att ordna skugga med), och förflytta sig kring gryning och kväll, tills det blir för varmt resp. för kallt. Dina förväntningar på hur långt man kan komma varje dag känns därför lite optimistiska, oavsett om du hade klarat det rent fysiskt.

Lite mer om salt och hud: den anpassning jag nämnde bestod nog till stor del i att salthalten i svetten sjunker efter en acklimatiseringsperiod. Huden klarar sig sedan bättre, samtidigt som saltförlusten begränsas. Men den anpassningen tar åtminstone för mig ett par veckor, så "salt- och pjoskrådet" gäller i allra högsta grad, om man inte redan bor i det varma klimatet. Efter en del nybörjardumheter följer numera en lagom stor bit saltsten med på luffen i heta länder .

 

[The_Lost_Cyclist]

Ripley Davenport kanske kan ge inspiration/råd/en stunds läsning. (Det verkar ara ngt knas med hans hemsida - så du fårgoogla runt själv).

PS att få se Tamanrassets berg och M'zabs sju vita städer var värt varenda svettdroppe

OMG! När var du där? Nyss? Finnsdet någon resberättelse online? Bilder? Ett avmina absoluta drömresemål!

 

[peakxv]

Annars är det ganska trevligt på natten med behaglig temperatur och mycket djur som man ej ser på dagen. Har du lampa på så märker du många ögon som lyser i mörkret. Hade en nyfiken ökenräv som kom fram 4 meter från mig :-D

 

[joanna]

OT om Hoggar och M'zab

OMG! När var du där? Nyss? Finnsdet någon resberättelse online? Bilder? Ett avmina absoluta drömresemål!

Usch, nu blir jag påmind om hur gammal jag är. Jag gjorde mitt examensarbete i Algeriet 1979*. Det var ett verkligt projekt som tog ett år, varav långa perioder i landet.

Min vana trogen passade jag på och liftade/luffade runt här och var, hoppade på en kedja lastbilar ner till Hoggar-bergen, kravlade runt där en del, blev visad en fin väg upp på Tahat-berget, hamnade hos kusiners fruars bröders farmödrar till någon av mina arbetskamrater, sov i deras hus i det fula Tamanrasset (alltså provinshuvudstaden) och deras tält bland fåren i bergen, var med på dadelskörd i en oas, gick med en kamelkaravan till boskapsmarknaden etc.
Bergen och öknen var naturligtvis en andlös upplevelse, men de finaste minnena jag har är av alla människor jag mött.

M'zab är ju något annat och för mig faktiskt vackrare, dess skönhet hör ihop med människans förmåga att bygga och leva i total samklang med naturen. Då hade ingen hört talas om världskulturarv och de sju städerna på var sin kulle - man kan faktiskt se dem alla på en gång - var helt orörda av turismen. Vill man lära sig något om hur den goda staden skall byggas, skall man bosätta sig i en av dem en längre tid och öppna sina sinnen.

Kabyliens gröna berg med sina grå stenbyar uppe på kullarna är dock det vackraste landskap jag sett någonsin på mina resor, men nu skulle det ju handla om öken.

Detta var mitt första djupare möte med den arabiska och berbiska kulturen, och det kan väl sägas ha fortsatt ända till idag - men inte i Algeriet. Jag kom tillbaka ett par gånger under 80-talet, men efter det snedtända valet 1992 och inbördeskriget därefter har det inte gått att hålla samarbetet med våra algeriska kollegor vid liv.
Det blev förknippat med alltför mycket sorg att återvända, så jag vet inte mycket praktiskt om hur det skulle vara att ta sig ner till Tamanrasset idag - utom att det naturligtvis är betydligt fler västerlänningar som hittar dit, för att inte tala om M'zabs städer. Det går flyg till Tamanrasset och det finns bilväg hela vägen från Alger.

Över själva Hoggar hade jag en hög franska stabskartor från 40-talet, som inte stämde överdrivet bra. Det kräver ingen klättring att komma upp på Tahat-berget, om man hittar rätt väg, och det är verkligen värt för utsiktens och blomdofternas skull. MItt ibland bergen finns en helt overklig, prunkande grönfrodig dal med en massa små ögon till vattendammar - fick aldrig reda på namnet, minns bara att jag passerade den på väg till Assekrem, en kristen eremitboning som också är värd ett besök.

Bilderna från den lilla analoga minoxen är delvis spridda för vinden, delvis packade i skokartong längst in i förrådet. Skulle kräva ett jättejobb att sortera och scanna in. Men nuförtiden finns ju så många andra ute i den digitala rymden.


* OT för specialintresserade:

Exjobbet var ett verkligt uppdrag i samarbete med algeriska kollegor som bjudit in oss för att ville ha vissa av de skandinaviska erfarenheterna. En hel stadsdel, som skulle bli en motbild till de rysk- och franskimporterade elementbyggda höghusområden, som inte fungerar hos oss och ännu mindre i Algeriet.
Den skulle bli allt de inte var: tät, låg, stadsmässig, klimatanpassad och förankrad i den uråldriga lokala stadskulturen, utan att förfalla till ytlig exotism. Projektet skulle samtidigt klara de tvärbranta kullarna över Algers centrum, vara ekonomiskt överkomligt för de utfattiga inflyttande landsbygdsborna, använda endast lokala material och kunna komma till stånd med en stor andel självbyggeri... Med andra ord skitsvårt, krävande och så lärorikt att jag fortfarande tycker att jag har nytta av det i mitt dagliga jobb.

Människans städer och hus kan se olika ut på ytan, klimatet och byggstenarna växlar, men hennes grundläggande behov och hennes sätt att ordna rummet omkring sig är mer lika överallt på jorden än vi tror - på tvärs mot alla kulturskillnader.

 

[The_Lost_Cyclist]

Tack för det Joanna! Mycket intressant! Önskar att det var lättare att resa där - som det är nu verkar det som man måste hyra bil/livvakter, typ. En vacker dag, insallah!