Sveriges svåraste fjälltoppar

Tänkte försöka starta en diskussion här och hoppas på många intressanta och erfarenhetsbaserade svar. Målet är att så småningom få till en slags topplista över de fjälltoppar i landet som är svårast att bestiga.

Några högst subjektiva kriterier:

1. Det ska vara "riktiga" fjälltoppar, jag sätter en nedre gräns vid 1000 meter. Alltså ska t ex inga Gotländska raukar räknas, även om de kan vara nog så besvärliga att komma upp på.

2. Det ska också vara 50 meters primärfaktor, dvs en sekundärtopp resa sig minst 50 meter i höjdled från "foten" där nästa högre topp möter.

3. Har också tänkt att det ska vara den lättaste vägen (eller normalvägen) upp som ska gälla, annars blir sammanställningen mest en förteckning över olika klätterleder på svåra fjällväggar runt om i landet. Om den lättaste vägen däremot innebär att några komplicerade hinder måste forceras tar jag med dessa i beräkningen. Hit räknas t ex ovanligt branta partier, branta eller farliga glaciärer och smala kammar med hopp på något ställe.

Med dessa tre kriterier som utgångspunkt gör jag följande sammanställning av svåra toppar (de är dock inte rangordnade):

Kebnekaiseområdet:

Stora Höktoppen
Kaskasapakte
Koupertjåkko
Knivkammen
Pyramiden

Sarek:

Saitaris
Kaskastjåkka
Lullihatjåkko
Palkatpakte?
Lill-palkat
Pierikpakte
Sarekpakte (huvudtoppen)
Bucht-toppen

Övriga landet:

Inga som kan mäta sig med topparna ovan, men Nedalsstöten i Helags är brant runt om och besvärlig att bestiga. Pältsan ser spetsig ut, men är den så svår?

Detta är bara en trevande början. Antagligen finns det fler toppar som kan platsa, framför allt i Kebnekaiseområdet. Hoppas att andra läser detta och ger synpunkter!

/Tobbe
 
Kommentarer

Intressant ämne som jag också har spånat på ibland.

Jag tror nog att den svåraste toppen står att finna bland de fyra "klassiska" klättertopparna: Stora Hök, Kaskasapakte, Pierikpakte och Saitaris. Möjligen kan någon outsider typ Lill-Palkat också vara med i leken. Från din lista kan man i alla fall stryka Lullihatjåkkå och Palkatpakte. Nordsidan av Lullihatjåkkå är inte speciellt brant (till skillnad från syd- och östsidan), och Palkatpakte kan bestigas helt utan klättring från passet mot Pårtetjåkkå. Buchttoppen kräver inte heller någon klättring om man bestiger den från norr, så den är inte heller någon het kandidat. Då är faktiskt Kebnekaises nordtopp mer av en klättertopp. Den lättaste vägen går ju över från sydtoppen, och det är en ganska utsatt passage.

Det är också möjligt att man skall skilja på sommar och vinter. Det är inte säkert att den svåraste sommartoppen också är den svåraste vintertoppen. Stora Hök kan t ex vara ganska lättbestigen på vintern längs snörännan på nordsidan, men på sommaren lär denna väg vara betydligt svårare.

Det finns väl bara ett sätt att ta reda på det här: Bestig alla kandidaterna själv och gör en egen bedömning.

MVH

Peter Ask
 
Det finns andra.

Jag skulle vilja nominera tre toppar i Arjeplogsfjällen.Sulitjelma-massivet,norr och sör-saulo
bjuder på avancerad klättring och är fruktade av
många.Sulitjelma är runt 1900 och saulobergen är kring
1750 m ö h.
 
marsfjället

i Vilhelmina kommun finns ett fint område.
Man tar sej till Marsliden sen är det inte långt till riktigt höga berg. Efter ca 10 km är man framme vid foten av Mars fjället 1587 möh.
Lätt att bestiga, otrolig, utsikt vakra toppar runt om kring. Det högsta berget i södra lappland.
Det går en led till toppen som visar den lättaste vägen.

mvh morgan
 
Saitaristjåkko

Kul att någon tar upp ett ovanligt berg som Saitaristjåkko - Saitaris.
Jag besteg nordväggen för lääänge sedan med en kompis.
När vi väl hade kommit upp på toppen vid midnatt efter många vedermödor så föreföll ändå den östra kammen ner som lätt och vi klättrade fritt.
Axel Hamberg har väl gjort den oxå för hundratalet+ år sedan.

Lite kul... För att komma ner på glaciären, palkatjekna var det väl så måste vi hoppa två meter över ett bergschrund.

Nordväggen bestod av seriös klättring, men lite väl spännande efttersom det var väldigt löst.
Inget att rekommandera...
 
3. Har också tänkt att det ska vara den lättaste vägen (eller normalvägen) upp som ska gälla, annars blir sammanställningen mest en förteckning över olika klätterleder på svåra fjällväggar runt om i landet.

Jag förstår att du måste införa den här restriktionen, men jag skulle så gärna vilja nämna ett bergsparti, som ligger utanför Kebnekaises och Sareks vilda gränssnitt. Märkligt nog är det heller aldrig omnämnt i klättrarkretsar, och jag förstår inte varför, för här finns de verkliga utmaningarna. En anställd på ett värdshus i Hemavan föll av misstag de 800 metrarna, som denna fjällvägg kan visa upp i sin mest brutala framtoning. Och den ingår i Norra Storfjället och heter Södra Sytertoppen. Dess östsida är en branternas vilda sabbat. Tyvärr är den normala vägen upp också den mest beskedliga, så jag ber om ursäkt.
 
Senast ändrad:
Tänkte försöka starta en diskussion här och hoppas på många intressanta och erfarenhetsbaserade svar. Målet är att så småningom få till en slags topplista över de fjälltoppar i landet som är svårast att bestiga.
Detta är ett fantastiskt intressant ämne, med en topplista över Sveriges svåraste bergstoppar att bestiga. Vi har att se fram emot en mängd förslag. Tyvärr har någon redan föreslagit Sulitelmamassivet, där det finns några riktiga schabrak i form av puckelryggar att ta sig över. Utan säkring med rep och bultar blir riskerna betydande.
 
Detta är ett fantastiskt intressant ämne, med en topplista över Sveriges svåraste bergstoppar att bestiga. Vi har att se fram emot en mängd förslag. Tyvärr har någon redan föreslagit Sulitelmamassivet, där det finns några riktiga schabrak i form av puckelryggar att ta sig över. Utan säkring med rep och bultar blir riskerna betydande.

Svenska stortoppen är väl ganska lätt. Norska berg är det inte frågan om.
 
Det hörs kanske fånigt att ange ett riksröse som "svår fjälltopp", men i Sulitelma finns Rr 239 A, på rätt sida om gränsen, och toppen erbjuder en ganska spännande och luftig bestigning i hjärtat av detta glaciärernas kalla rike. Runtom är det bara avgrunder.
 
I Kebnekaise:
Drakryggen och Pyramiden är ungefär lika lätta att bestiga, Drakryggen är nog mer utsatt och flera höjdmeter klättring, iaf om man traverserar. Roliga att bestiga och givande utsikter.

Repipakte är djärv och klättring, liksom flintnålarna, Seittak, Nallopiken (dock pf kring 30), Nipals är klättring likaså, Vaktposten innebär också klättertag, liksom förmodligen Västtoppen av Räitatjåkka.

Som du märker blir listan rätt lång, att Sverige bara skulle ha en "handfull" toppar som kräver någon klättring är enligt min mening en seglivad myt. Det är nog snarare bortemot en 40-50 stycken som kräver nån lätt klättring minst.
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.