Snabbare utan stavar? (Vikingarännet)

För långfärdsskridskoåkare gäller sannolikt som för cyklister att det är luftmotståndet som är dominerande, kanske t o m i ännu högre grad. Hastigheterna är väl möjligen något lägre, kanske 25-30 km/h i stället för 30-35 km/h.

Luftmotståndet påverkas av hastigheten och hur aerodynamisk form åkaren har. För cyklister gällar att luftmotståndet växer med kubiken på hastigheten, vilket gör att en hastighetsökning på 3% (såg från 33 till 34 km/h) kräver drygt 9% högre effekt.

För att övervinna luftmotståndet krävs det effekt, som kommer från hjärtat. Om man kör med en viss puls, i mitt fall runt 165, får man en viss effekt, dvs en viss hastighet givet aerodynamiken. Den effekten kan sedan fördelas mellan ben och överkropp, men totalsumman är konstant.

Det intressanta i detta sammanhang är att luftmotståndet (vid samma hastighet) är högre för en åkare med stavar än för en utan (som kryper ihop framåt).

Detta innebär i sin tur att det faktiskt går långsammare med stavar.

Antagandena ovan bygger på att man orkar att bara använda benen hela vägen. Det var väl också så att vinnaren åkte utan stavar. För en del är det sannolikt nödvändigt att sprida belastningen till överkroppen.

En annan jämförelse: I de världsrekordförsök som görs med t ex liggcyklar har jag aldrig sett att man försökt utnyttja kombinerad ben- och armdrivning. Dels skulle vikten öka, men det är även här sannolikt så att den totala effekten är begränsande, inte muskelstyrkan i benen.
[Ändrat av RBK 2003-01-21 kl 09:21]
 
Hastigheterna är lägre inom rodd än inom långfärdsskridskoåkning/cykling och det är sannolikt inte heller luftmotståndet utan vattenmotståndet som dominerar.

Utan att vara så insatt i hur rodd går till på elitnivå gissar jag att det är främst koordineringsskäl till att roddare använder armar och ben. Dels skall ju bladen vridas i 90 grader inför varje rörelse fram genom luften, dels skall de sättas ner och tas upp ur vattnet kontrollerat. Att luftmotståndet ökar när de reser överkroppen torde ju vara klart. Totalt sett går det dock fortare.

/Raymond Bergmark
 
Intressant resonemang

Detta borde läsas av de som använde stavar i de perfekta förhållandena under Vikingarännet..... I snöglopp och motvind och med sträv is finns behov för stavar, men i söndags?? Bättre förhållanden blir det inte!

Som diskuterats i andra forum här är stavar också en säkerhetsfråga när det är så trångt.
 
Hurvida man vill använda stavar eller inte kan väl var och en själv få avgöra.
Att man har med sig stavar på Vikingarännet kan man ju förstå eftersom man inte kan veta hur väderförhållandet kommer att vara på eftermiddagen när man startat tidigt på morgonen.
Däremot skulle man gärna efterlysa en lite större stavdiciplin. Piken/stavarna framåt när de inte används och minimalt viftande med stavarna när de används med andra åkare i närheten.
Var själv nära att få en stav i ansiktet från en förbipasserande som inte hade kontroll på sina stavar.
 
Re: Intressant resonemang

Maltes; sa:
Detta borde läsas av de som använde stavar i de perfekta förhållandena under Vikingarännet..... I snöglopp och motvind och med sträv is finns behov för stavar, men i söndags?? Bättre förhållanden blir det inte!

Som diskuterats i andra forum här är stavar också en säkerhetsfråga när det är så trångt.

Så det var alltså ingen motvind någonstans på banan i ditt Vikingaränn? hmm ....åkte du verkligen i år? iofs kanske du startade kl.8 ...och då kanske det var vindstilla?
 
Perfekta förhållanden

Åkte inte själva rännet men väl stora delar av sträckan, där det var ömsom med- och motvind. Om man summerar is- och vindförhållanden tycker jag att den motvind som fanns väl vägs upp av medvind och fin is. Givetvis får man ha en individuell uppfattning om vad som är bra före.

Givetvis får man också ha med sig stavar p.g.a. osäkerhet i väderförhållandena, det är stakandet som är farligt. Har inga däremot inga åsikter om stavanvändning när det är fria ytor runt åkarna. :)
 
Precis

"Snikingarännet" - så kan man kalla det. Håller dock med Camilla ovan ang. kostnaden för åket - den är helt rimlig med tanke på vad man får. I mitt fall handlar det snarare om att njutbarheten i åkningen minskar med kvadraten på antalet åkare i omgivningen.....
 
Stavar

Hej.

Detta är en debatt som har förts i många sammanhang tidigare och någon enighet lär knappast uppstå. I vissa förhållanden typ mycket stark motvind så kan stavar innebära en fördel för hastigheten även hos elitåkare.
T ex så hade vinnaren av Prinsloppet på 70-talet god nytta av stavar. Sedan förbjöd skridskoförbundet stavar i tävlingsklass i långlopp på skridsko. Ett helt korrekt beslut tycker jag.

Nu lämnar jag tävlingsklass och motionslopp i resten av detta inlägg.
Personligen tycker jag att stavar används alldeles för mycket av långfärdsskridskoåkare, de kan ofta hindra utvecklandet av bra balans och teknik.

Stavar kan dock innebära fördelar för en långfärdsskridskogrupp på vrakis i styrande snö etc där åkarna blir mer jämspelta och därför gruppens medelhastighet ökar.

Stavar är inte samma sak som ispik. Ispik är optimerad för isbedömning och måste självklart ingå i utrustningen för ledare och seriösa långfärdsskridskoåkare. Ispikens utformning kan diskuteras men minimikrav är att den skall vara lämpad för bedömning av isens bärighet både på mjuka och hårda isar och att det skall gå att bedöma isen genom pikhugg under åkning.

Detta borde innebära fördelar för relativt styva t ex koniska skaft och pikhuvuden som har större diameter än de vanligaste stavarna/sonderna på marknaden.
Detta är min högst personliga och subjektiva bedömning.

Någon bra och opartisk test om vilka pikar/sonder som är bra för isbedömningen och inte har inte gjorts och skulle kräva mycket arbete.
Det är svårt att inte påverkas av vad man är van vid.

Thure
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.