För långfärdsskridskoåkare gäller sannolikt som för cyklister att det är luftmotståndet som är dominerande, kanske t o m i ännu högre grad. Hastigheterna är väl möjligen något lägre, kanske 25-30 km/h i stället för 30-35 km/h.
Luftmotståndet påverkas av hastigheten och hur aerodynamisk form åkaren har. För cyklister gällar att luftmotståndet växer med kubiken på hastigheten, vilket gör att en hastighetsökning på 3% (såg från 33 till 34 km/h) kräver drygt 9% högre effekt.
För att övervinna luftmotståndet krävs det effekt, som kommer från hjärtat. Om man kör med en viss puls, i mitt fall runt 165, får man en viss effekt, dvs en viss hastighet givet aerodynamiken. Den effekten kan sedan fördelas mellan ben och överkropp, men totalsumman är konstant.
Det intressanta i detta sammanhang är att luftmotståndet (vid samma hastighet) är högre för en åkare med stavar än för en utan (som kryper ihop framåt).
Detta innebär i sin tur att det faktiskt går långsammare med stavar.
Antagandena ovan bygger på att man orkar att bara använda benen hela vägen. Det var väl också så att vinnaren åkte utan stavar. För en del är det sannolikt nödvändigt att sprida belastningen till överkroppen.
En annan jämförelse: I de världsrekordförsök som görs med t ex liggcyklar har jag aldrig sett att man försökt utnyttja kombinerad ben- och armdrivning. Dels skulle vikten öka, men det är även här sannolikt så att den totala effekten är begränsande, inte muskelstyrkan i benen.
[Ändrat av RBK 2003-01-21 kl 09:21]
Luftmotståndet påverkas av hastigheten och hur aerodynamisk form åkaren har. För cyklister gällar att luftmotståndet växer med kubiken på hastigheten, vilket gör att en hastighetsökning på 3% (såg från 33 till 34 km/h) kräver drygt 9% högre effekt.
För att övervinna luftmotståndet krävs det effekt, som kommer från hjärtat. Om man kör med en viss puls, i mitt fall runt 165, får man en viss effekt, dvs en viss hastighet givet aerodynamiken. Den effekten kan sedan fördelas mellan ben och överkropp, men totalsumman är konstant.
Det intressanta i detta sammanhang är att luftmotståndet (vid samma hastighet) är högre för en åkare med stavar än för en utan (som kryper ihop framåt).
Detta innebär i sin tur att det faktiskt går långsammare med stavar.
Antagandena ovan bygger på att man orkar att bara använda benen hela vägen. Det var väl också så att vinnaren åkte utan stavar. För en del är det sannolikt nödvändigt att sprida belastningen till överkroppen.
En annan jämförelse: I de världsrekordförsök som görs med t ex liggcyklar har jag aldrig sett att man försökt utnyttja kombinerad ben- och armdrivning. Dels skulle vikten öka, men det är även här sannolikt så att den totala effekten är begränsande, inte muskelstyrkan i benen.
[Ändrat av RBK 2003-01-21 kl 09:21]
