Slutvandrat?

Mina ischiasproblem går tillbaka till 1999 då jag fick akuta problem i norska fjällen. Hemma fick jag smärtlindring och McKenzieövningar som jag sedan gjort i många år. Problemen då visade sig mest i attacker vid snedtramp, eller om jag försökte öppna en dörr med en hand - det gick som blixtar från höften.


Av och till genom åren har jag känt av vad som troligen är en buktande disk, men det har alltid gått över. Jag har fått avstå en del bukövningar eftersom dessa tydligen trycker den där disken mot ishiasnerven.

Den 17 juni påbörjade jag en tur på 18 dagar i Sydalperna, under närmast perfekta förhållanden ända upp till 2800 meters höjd - jag gjorde flera pass på den höjden. södra Min 18:e etapp var relativt kort och utan komplikationer, den ledde till södra utkanten av reservatet Val Troncea (man får inte tälta i reservatet). På kvällen började det kännas i vänster sida. Nästa dag gick jag upp till ett pass som jag korsat 8 år tidigare i motsatt riktning. Uppstigningen var tuffare och brantare än jag mindes. Från detta pass skulle jag vidare till nästa, synligt på avstånd (kompassen pekade också ut det), men med ett svåröverskådligt blocklandskap emellan. Det fanns inga markeringar som föreslog lämplig väg genom blockmassorna - dessa låg också över en ås som skymde vad som fanns emellan dem och det där nästa passet. 50 000-kartan gav suddigt besked om topografin.

Förmodligen var det mitt försök att ta mig genom som gav mig de värsta ischiasbesvär jag haft på 16 år, nu av mera ihållande slag. Två italienare gick före men vände, och menade att det var fel väg. Jag orkade inte undersöka deras påstående, men är fortfarande konfunderad över att jag faktiskt gått motsatt väg en gång förut. Jag vände tillbaka till dalen, följde en väg (där jag såg en varg på riktigt nära håll)
till en restaurang och beställde där taxi till Oulx, nära franska gränsen, med camping och järnväg (Paris-Milano).

Givetvis har jag i efterhand förstått att ett annat, högre men lättare, pass, skulle ha gett en naturligare etapp...


Hemresan tog några dagar, med övernattning i Basel och Hamburg. Jag hade hela tiden svårt att överhuvudtaget gå, så ont gjorde det. Att ens stödja på vänster ben gör ont, men jag kan sitta och guskelov cykla. Hemma kör jag med Alvedon, 500g, 2 tabletter var 6:e timme. Jag har varit hos läkare som också skrev ut imflammationsdämpande medel - det nya är alltså kanske att ischiasnerven är inflammerad, hur länge jag nu får dras med det. Jag gör förstås mina McKenzie och har gradvis börjat träna. Min traditionella fjälltur i slutet av juli är förstås inställd. Är jag symptomfri i månadsskiftet hoppas jag på en tur i Centralalperna från den 18 augusti och framåt - jag kommer att hålla mig till välkända övergångar. Den kan tänkas bli avslutningen på mitt vandrarliv - jag skulle fylla 71 år under den turen.
Blir den inte av tror jag det ändå är slutvandrat. 772 vandringsdagar i Alperna, Pyreneerna, Korsika, Skottland och fjällen (nio länder) får kanske anses nog.
 
Aldrig för sent ge upp!

Nej tusan, ge inte upp nu, det kan du göra sen, det är aldrig för sent att ge upp!!! Jag har som du haft problem som läkarna antingen inte klarat av att diagnostisera eller löst med smärtstillande, dvs inte läst utan dolt. Har en längre tid vaknat varje morgon med stark smärta, nästa outhärdlig, i höger lår. Har gått över efter några timmar men kommit åter nästa morgon. Ingen har kunnat hjälpa mej med detta. Jag har nu behandlat mig själv med IR ljus och är helt symtomfri. Om du läser om det kan man lätt tro att det är båg, lögn, mambojambo, hokus pokus eller ett försök att klå olyckliga människor på pengar MEN det fina i kråksången är att det fungerar och det fungerar otroligt bra!!! Mitt ben är helt symtomfritt och i full funktion, min frus fot som läkarna sa inte gick att göra något åt utan skrev ut starka smärtstillande hålls i skick och symtomfri med regelbunden behandling OCH , och detta låter som en skröna, när dotterns tävlingshästar är halta och stela kör vi samma IR behandling av dem! Kolla in på pharmalight.eu och ta kontakt med Kicki Odell. Jag tyckte först att detta var skumt och apparaterna dyra och är nu helt övertygad om att det funkar och min WARP10 vill jag inte vara utan. Efter vårens första paddling hade jag värk i händerna, lite ljus några dagar i rad och man känner sig som 20 igen!!! Testa!
 
Det blir bättre!

Jag kan bara instämma med vad D300 skriver - ge inte upp. Ischias och diskproblem brukar stabilisera sig efter allt från 5-15 år. Jag har inte riktigt samma antal levnadsår som du men har haft besvärlig ischias och ett riktigt otäckt diskbråck med jätteproblem. Men, efter ca 10 år blev jag "bra".

Efter att allt var frid & fröjd så ramlade jag från en trailer och föll pladask på asfalten med ryggen nedåt. Enormt ont och stora ryggproblem. Efter flera röntgenundersökningar och annat så är det bara att konstatera att vissa kotor är sneda, vinda och orsakar en hel del värk. Det är alltså en fysisk åkomma. Kanske kan den liknas vid en whiplash-skada? I många år har jag nu knaprat vissa tabletter som hjälper jättebra. Jag är helt säker på att om du lägger fram ditt problem till en förstående läkare så får du utskrivet just sådana tabletter. Med dessa i packningen klarar du vad som helst! Kontakta mig om du vill veta modell och styrka.

Lycka till!
 
Blir den inte av tror jag det ändå är slutvandrat. 772 vandringsdagar i Alperna, Pyreneerna, Korsika, Skottland och fjällen (nio länder) får kanske anses nog.

Åh nej. Jag håller tummarna för att kroppen kvicknar till om inte i år så kanske till nästa sommar. Du tror inte det kan funka att göra lite lättare saker som att lalla omkring i Jämtland på halv fart till exempel?

Räknade precis ihop mina vandringsdagar och det landade på 615 men då är det inklusive vilodagarna. Slö har man ju blivit med åren. Men det känns som om det är så mycket kvar att se bara hoppas att knän och rygg fungerar i några år till.

Krya på dig.
 
Jag kan bara instämma med vad D300 skriver - ge inte upp. Ischias och diskproblem brukar stabilisera sig efter allt från 5-15 år. Jag har inte riktigt samma antal levnadsår som du men har haft besvärlig ischias och ett riktigt otäckt diskbråck med jätteproblem. Men, efter ca 10 år blev jag "bra".

Efter att allt var frid & fröjd så ramlade jag från en trailer och föll pladask på asfalten med ryggen nedåt. Enormt ont och stora ryggproblem. Efter flera röntgenundersökningar och annat så är det bara att konstatera att vissa kotor är sneda, vinda och orsakar en hel del värk. Det är alltså en fysisk åkomma. Kanske kan den liknas vid en whiplash-skada? I många år har jag nu knaprat vissa tabletter som hjälper jättebra. Jag är helt säker på att om du lägger fram ditt problem till en förstående läkare så får du utskrivet just sådana tabletter. Med dessa i packningen klarar du vad som helst! Kontakta mig om du vill veta modell och styrka.

Lycka till!

Om 5 år är jag 75, om 15 är jag 85, så särskilt trösterikt var nu inte detta.

Alltså, mina första akuta ischiasbesvär hade jag i augusti 1999. Några veckor McKenzie löste det mesta, jag har av bara farten fortsatt, och har hela tiden kunnat föra ett tämligen aktivt liv, med löpning fyra mgail i veckan, styrketräning, cykelutflykter och vandring på somrarna (520 vandringsdar 2000- 2015). Så det som förbryllar är att besvären nu plötsligt återkommit med full kraft - enstaka återfall under dessa år har jag kunnat parera, ibland med kortare tid av vila, ibland genom att modifiera en del av mina övningar.

Jag har förstås varit inställd på att denna sommar kunde bli min sista i bergen, ty kroppen blir ju skörare med åren, men det vore trist att inte kunna avsluta med en sensommartur, något jag gjort 8 år irad efter pensionen (jag fyllde 70 på förra årets sensommartur).

Försommaren har sin charm, speciellt detta år, med snöfria pass på 2800 möh och mängder med blommor; sensommaren har också sin, när marken ändrar färg och de sista snöhindren smält undan. Jag skulle vilja sluta där jag började, i Schweiz (jag har 1000 Franken över
från tidigare resor så den höga växelkursen är inget problem!).

Till det som gör mig tveksam till fortsättningen hör inte bara kroppen utan även de allt sämre förbindelserna med nattåg.
 
Spinal stenos.

Åh nej. Jag håller tummarna för att kroppen kvicknar till om inte i år så kanske till nästa sommar. Du tror inte det kan funka att göra lite lättare saker som att lalla omkring i Jämtland på halv fart till exempel?

Räknade precis ihop mina vandringsdagar och det landade på 615 men då är det inklusive vilodagarna. Slö har man ju blivit med åren. Men det känns som om det är så mycket kvar att se bara hoppas att knän och rygg fungerar i några år till.

Krya på dig.

Tack. Du kommer säkert upp i minst dubbla min dos till 70 - det var i din ålder som jag på allvar började vandra!

Men nu klarnar bilden. Jag ringde Rörelse&Hälsa (fysioterapeuterna i Linköping) och beskrev mina besvär, men också t ex det att jag utan svårighet kan cykla. Allt tyder på att jag drabbats av spinal stenos, som uppstår när ryggraden pressas ihop så att vissa nerver kommer i kläm. Det är en åldersförändring - jag har blivit kortare, först från 177 till 175, där jag blev ett tag, men senare till 173. Att jag inte märkt så mycket av det under vandringsetapperna, förrän på slutet, kan bero på att jag använder stavar - precis som cyklingen leder de till en hållning som håller ryggmärgskanalen öppen. Allt sådant har jag kunnat läsa mig till på nätet, lite sur att läkaren missat den möjligheten. Blodprov visar på lågt blodvärde, vad nu det kan betyda. Hemmamätning visar på högt blodtryck, vilket är vanligt när man har ont. Det enda som verkar normalt är min puls som gick ned till 49 nu när jag mätte blodtrycket - i går kväll var den rentav under 45.

Mina Franken (1400 var det visst!) blir nog kvar i bankfacket.

Nästa steg blir väl remiss till specialist, magnetkamera, kanske operation. Det finns varianter av spinal stenos som kan botas med träning, och jag är hyfsat vältränad. Jag har långsamt tagit upp mina vanliga styrkeövningar utan besvär, och mår rentav bra efter dem. Men jag har påtagligt tappat i benstyrka, ett vanligt symptom.
 
Ja vi får se vad man hinner med i framtiden. Det var för övrigt dig jag fick mina första råd av inför ett par dagsturer i Domodosola eller vad området nu kan heta i norra Italien. Det var i slutet av 90-talet trodde jag först men kanske var det i början av 2000-talet när jag tänker efter lite bättre.

Vill också minnas att du redan för ett gäng år sedan trodde att det var sista versen vandringsmässigt men det har ju rullat på bättre än så. Bra koll verkar du ha på det mesta med lite flyt ska nog det här ordna upp sig snabbare än 15 år i alla fall :)
 
Det har nog framgått av andra trådar, men till min stora förvåning gjorde jag en tur i Österrike-Schweiz i skiftet augusti-september. 9 dagar tog den, från St Anton till Vicosoprano. Övningarna jag fick har tydligen avhjälpt de kraftigaste symptomen; f ö har magnetkamera visat att det inte är spinal stenos, utan mitt gamla diskbråck plus en del "degenerativa förändringar" av kotornas läge och form om jag fattat rätt. Att det inte är stenos gör flera tidigare förbjudna övningar möjliga. Nu ska jag satsa på att ytterligare förbättra mina övningar för rygg och buk. Få se vad som är kvar av mig och min lust nästa sommar (när jag fyller 72)! Jag har 781 vandringsdagar i Alperna, Pyreneerna, fjällen, Korsika och Skottland och vill komma över 800 innan jag lägger av. Men ingen planering är möjlig förrän i maj, förstås.
 
Det sydtyrolska förlaget Athesia har sina vandringsguider skurna på ett litet originellt sätt. Det finns vandringsguider indelade efter hur långa vandringarna är i tid räknat. Det finns också vandringsguider indelade efter nivåskillnad. Slutligen finns också en "Spaziergänge und Promenaden". Det skall nog gå att hålla på i alperna ett bra tag till även med tilltagande ålder och skröplighet.
 
Håller helt med D300 IR ljus är märkligt vänligt mot kroppen som givetvis fått sig en och annan törn under +65 års bruk och inte alltid helt rädd om sig själv.
go tur
 
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
camoscio Slutvandrat? Trekking 43
andyyy Slutvandrat i Nepal på egen hand Trekking 12

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.