Skräpfisk, smakar dy?

Ja hur ligger det egentligen till med såna påståenden?
Våra vitfiskar lever väl främst av små kräftdjur och andra små insekter? Då delar dom ju föda med många fiskar som anses vara fin matfisk.

På land äter vi ju inte predatorer i någon utsträckning men i vattnet så går är det tvärt om.

Jag provade att tillaga en braxen. Den är lite som en gädda luktar mycket fisk tills man blivit av med slemmet på den. Det försvann lätt när den fjällades. Vilket var väldigt lätt att göra.
Gned in den i olja och salt. Några bitar vitlök i ett foliepaket. Stekte i ugnen tills den var klar, köttet lossnar ifrån benen.
En del ben men lätta att hitta och peta bort. Köttet hade fin konsistens. Mycket välsmakande. Enda gången det var något i smaken som avslöjade att det var en sötvattensfisk var på en del av bukköttet där jag missat att salta.
Smakade så bra att jag provsmakade mig i hela fisken.
 

Bilagor

  • 2E3AF270-1E2D-4ED5-B157-9E73EFFA1DEB.jpeg
    2E3AF270-1E2D-4ED5-B157-9E73EFFA1DEB.jpeg
    72.6 KB · Visningar: 132
  • B7DF67DA-6DD1-4ADB-B016-218837EFF1EE.jpeg
    B7DF67DA-6DD1-4ADB-B016-218837EFF1EE.jpeg
    84.4 KB · Visningar: 138
  • ACD7D48E-90CB-488E-80AE-386FA9378066.jpeg
    ACD7D48E-90CB-488E-80AE-386FA9378066.jpeg
    68.6 KB · Visningar: 147
Braxen är en bra matfisk när den har lite större storlek, speciellt om man fiskar den i lite större sjöar är ju risken för dysmak mindre. Inkokt är den vanligaste formen jag smakat men kan tänka mig att den går fint att tillaga på flera sätt.
 
Mört är inte dumt som utflyktsmat. Finns nästan överallt, lätt att meta, i lagom portionsstorlek och passar i jägarpannan.
 
Jag fick ibland stor braxen på mete när jag var barn. Kusinernas far tände röken när han såg att vi fått stor braxen.
Mycket delikat varmrökt.

I den trakt i Finland min mor härstammar ifrån, är all fisk ätlig. Det gäller bara att kunna laga till den.
Småfisk, både abborre o mört bakas tillsammans med sidfläsk in i rågbröd (fisktupp) eller bakas länge i en täckt form i ugnen så benen mjuknar.
Större mörtar fileas benfritt och saltas till smörgåspålägg.
Snorgärs eller lake lagas det en delikat fisksoppa på.
Jag har någon gång på jobbet bjudit på mört-konserv köpt i Finland, dom flesta tyckte det var gott!

När jag flyttade till Umeå efter gymnasiet (Eskilstuna) blev jag väldigt förvånad över alla fiskar som ansågs oätliga.
Men å andra sidan äter man en fisk (egentligen rundmun) här som jag inte ätit förr, nätting (nejonöga).

Vissa fiskar kan man sumpa i ett dygn för att få bort dy-smaken på (vad är badkar till för?).

/John
 
Jag fick ibland stor braxen på mete när jag var barn. Kusinernas far tände röken när han såg att vi fått stor braxen.
Mycket delikat varmrökt.

I den trakt i Finland min mor härstammar ifrån, är all fisk ätlig. Det gäller bara att kunna laga till den.
Småfisk, både abborre o mört bakas tillsammans med sidfläsk in i rågbröd (fisktupp) eller bakas länge i en täckt form i ugnen så benen mjuknar.
Större mörtar fileas benfritt och saltas till smörgåspålägg.
Snorgärs eller lake lagas det en delikat fisksoppa på.
Jag har någon gång på jobbet bjudit på mört-konserv köpt i Finland, dom flesta tyckte det var gott!

När jag flyttade till Umeå efter gymnasiet (Eskilstuna) blev jag väldigt förvånad över alla fiskar som ansågs oätliga.
Men å andra sidan äter man en fisk (egentligen rundmun) här som jag inte ätit förr, nätting (nejonöga).

Vissa fiskar kan man sumpa i ett dygn för att få bort dy-smaken på (vad är badkar till för?).

/John

Kul läsning!
Jag har ett minne av att jag någonstans sett att man äter friterad pirål i Finland. Men det kan vara minnet som spelar mig ett spratt.
 
Vad som är ätlig respektive oätlig fisk handlar som framgått väldigt mycket om traditioner. Jag flugfiskar lite då och då i Glomma, Norges största älv, och har ibland ett formidabelt harrfiske. Vi brukar behålla någon enstaka som vi med nöje röker och äter. Många av de norrmän vi träffar rynkar på näsan och kallar våra 8-9 hektosharrar för "elvmört" :) Själva fiskar de bara öring.

Ett annat exempel är från mina föräldrars hemtrakter i Tornedalen. I mammas hemby har man alltid ätit gädda, i pappas hemby har man kastat den i skogen. Ca 10 mil mellan byarna, mammas hemby ligger längs Kalixälven och pappas längs Torneälven.
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.