Svårt att svara på. Men sadeln sitter verkligen *lågt* på min cykel som den är.
Sista sommaren?
- Trådstartare camoscio
- Start datum
Dessutom har jag ju problemet med packningen.
Betalt samarbete
Månadens produkt: Trangia Nest
De nya tallrikarna, skålarna och muggarna packas smidigt och kompakt ihop med Trangias klassiska kök. Ta chansen att vinna och testa serien!
Jag kom att diskutera de här sakerna med en granne som cyklar en hel del. Han menade att speciellt på en cykel med svängd ram är det bättre att sen jag ställt mig grensle över cykeln sätta HÖGER fot på sin pedal, sparka igång på vanligt sätt med vänster och sen lyfta vänsterfoten mot sin pedal. Jag försökte idag, men avbröt meddetsamma -- det kändes direkt som om jag skulle förlora balansen och falla rätt illa. Jag vågade alltså inte fullfölja försöket! Tills vidare klarar jag alltså att gå på från vänsterl dra höger fot upp mot och över ramen och dra cykeln mot mig. Men jag är 81 år och blir inte precis vigare med stigande ålder.
Min bror ifrågasätter omtänksamt om jag alls borde cykla, han tänker då mest på reaktionsförmågan. Han är 87 och slutade köra bil vid 85. För egen del har jag märkt att vissa mer obehagliga situationer i trafiken verkar uppstå alltmer frekvent, vilket kanske delvis beror på mitt åldrande, men säkert till stor del även på ständigt sämre hänsyn från andra s k oskyddade trafikanter.
Du har inte funderat på en trike? Skulle lösa alla dina problem och är dessutom oerhört bekvämt och kanske bra för dig på andra sätt också iom att man kan cykla hur långsamt som helst om det kniper och stanna utan att behöva kliva av, t.ex. om knäna behöver vila i en uppförsbacke. Nackdelen är väl priset och med det följer rädslan för stöld och skadegörelse.
Med trike menar jag liggvarianten. Finns ju även upprätta trehjulingar, men de är nog lite otympligare.
Med trike menar jag liggvarianten. Finns ju även upprätta trehjulingar, men de är nog lite otympligare.
Så illa är det ännu inte. HELA problemet är av- och påstigning. Och när
I förrgår var jag hos min cykelhandlare och testade med hans hjälp en Trek och en Crescent Holma, båda med svängd ram. På Treken var det lätt att kliva över ramen med höger fot, men sen var det lögn att justera styret, vinkel och höjd, på ett sätt som gav mig en naturlig och ofarlig uppsittning. På Holman var problemet ett annat, ty böjen sitter ganska högt. För att få höger fot över ramen är jag tvungen att först lyfta knäet över sadelhöjd. beroende på att ramen lutar såkraftigt från böjen mot styret, vilket förkortar svängrummet för foten. Men jag kom på ett sätt att vinkla foten en aning så jag riskfritt och utan möda fick den över. Så t v är det Holman som gäller i stadstrafiken, där jag är mindre beroende av växlar.
Kanske jag iaf får lite friluftsliv även denna sommar.
Det är dessa situationer man måste kunna förutse. Om situationer inträffar och ”det inte är mitt fel”, och det nästan händer någonting så bör man fundera på om inte reaktionsförmåga och omdöme försämrats.
Aktuellt
Jag har inrättat mig. T ex på väg från min bostad till stadens centrum är det en knepig, i mina ögon felkonstruerad, korsning där jag numera oftast leder cykeln över. Alldeles om hörnet från min bostad är det
en raksträcka med --ofta-- en rad av parkerade bilar på ena sidan. Där väntar jag hellre än riskerar obehagliga möten om jag ser en bil på väg in mot det avsmalnade partiet. Osv.
Jag tillämpar förstås då mest min 70åriga erfarenhet av stadscykling. Till sådant som tillkommit hör telefonerande cyklister och 2+1-vägar.
l
