Sarekfråga - Basstavagge till Dagarjavrre

[valtteri]

Är det någon som gått från Bastavagge upp i Skajdasvagge (sannolikt V om jåhkån) till 14-1500 m, vidare till dalen 1386 och ner till Dagarjavrre? Tänkte slå läger här för lär vara fin utsikt över Sitojaure.

Tänkte därefter gå ner till Sitojaure, men det ser relativt brant ut. Någon som gått den här vägen?

 

[fowwe]

Är det någon som gått från Bastavagge upp i Skajdasvagge (sannolikt V om jåhkån) till 14-1500 m, vidare till dalen 1386 och ner till Dagarjavrre? Tänkte slå läger här för lär vara fin utsikt över Sitojaure.

Ingen har svarat, och jag börjar väl trots att jag bara passerat nere i Basstavágge. Andra har dock gått upp här. En tråd på Utsidan där Skájdásjvágge diskuteras grundligt är
http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=54254&highlight=Vassjabakte

Allmänt rekommenderas att gå upp i den på västra sidan, precis som du skrivit.

Nästa detalj är att ta sig upp till punkt 1386. En pålitlig väg är naturligtvis att fortsätta uppåt i Skájdásjvágge, vada jokken från Lulep Vássjájiegŋa och gå på den kilformade höjden mellan jokkarmarna. Därefter får man gå upp till ca 1500 m innan man kan runda den sydöstra jokkarmen för att vända norrut och gå ner till 1386.

Frågan är om det går att ta en genväg upp till 1386. Det skulle i så fall vara i den grunda ravin som börjar i Skájdásjvágge på nivån 1050 och går rakt österut och sista biten viker åt sydost mot 1386. Men lutningen ser brant ut på kartan, och jag vet inte hur stenig och oregelbunden sluttningen är. I teorin ser det faktiskt ut att gå, men verkligheten kan säga något annat.

Om det går är de första 250 höjdmetrarna säkert mycket jobbiga med packning. Dessutom måste glaciärjokken vadas, om man inte har valt den östra sidan nerifrån Basstavágge (jag vet inte om den är framkomlig, men varför inte?). Om du vandrar ensam bör du dessutom undvika riskmoment som brant stenig terräng, då kanske man inte ens ska fundera över denna branta väg till 1386.

Alltså: en lång men säker väg (nåja, någorlunda säker för en van vandrare) eller en brant (och kanske omöjlig) "genväg". Båda två garanterat ansträngande. Om du däremot inte är så van i fjällen finns det nog alternativ till denna väg som är mer givande och realistiska. Och fina utsikter finns det väldigt många av!

Lycka till med den fortsatta planeringen!
/Hans

 

[bjornw]

Vi gick den vägen, fast från andra hållet, för några år sedan. Den är spännande och ovanlig men fullt möjlig. Vi hade packning för ca 16 dagar med oss när vi passerade.

Vi kom från Aktse och kom via renvaktarstugan vid Tjålle. Vi skråade fram till Rinimjåkåtj och följde den fram till den lilla sjön nedanför glaciären i Vassjapakte. Därifrån gick vi över till Takarjaure. Vi lunchade här, och visst är utsikten fin, men det finns andra ställen som den är bättre, från Tjålle tex. Det var faktiskt ett ganska kallt och dragit ställe med små isflak som simmade runt i sjön.
Det är storblockig terräng och ganska brant bitvis. Inte roligt att gå på men inga problem vid bra väder. Vid dåligt väder är det risk för hala stenar vilket skulle göra det lite mer spännande.

Från Takarjaure gick vi rätt upp mot lägsta passet (har ingen karta annat än hitta.se här och nu men antar att det är 1386). Det är en relativt flack sluttning med stora stenar. De delar där snölegan bar använde vi den.

Nu kommer vi till den spännande delen, nerstigningen till Skajdasjvagge. Vi hade inte löst den i förväg utan var beredda på att måsta fortsätta upp till den kända vägen som fowwe med flera beskriver. Efter lite undersökande bestämde vi oss för att försöka ta oss ner via den lilla ravin som finns aningens norr om själva passet. Den är inte lätt att hitta uppifrån, man ser inte helt över kanten och kan inte följa den hela vägen ner. Vi hade bra väder och var i bra kondition, annars hade vi inte försökt. Vi fick på ett par ställen ta av oss ryggorna och hasa ner dem. Vi hade ingen klätterutrustning. Om du ska ta dig upp samma väg måste du bitvis använda händer och fötter. Det är alltså vad man brukar kalla "lättare klättring". Den kräver ingen utrustning men det är definitivt inte vandring.

Väl nere var jokken ganska strid, framförallt snabb och smal. Vi vadade i närheten av delningen och det var relativt problemfritt.