Sarek aug/sept - tips om min ruttplan

[mdlist]

Planerar min (i princip) första vanding i Sarek i månadsskiftet aug/sept och önskar lite tips från er som är mer erfarna.

Min tanke är denna rutt:
1) Saltoluokta till Sitojaure per Kungsleden
2) Båt Sito - Rinim
3) Basstavagge till Pielastugan
4) Snavvavagge (öster om Låddebakte) till Skårkistugan
5) Rapadalen på norra/östra sidan till Nammasj
6) Båt till Aktse, eventuell topptur på Skierffe.
7) Båt vidare till "genvägen" tillbaka till civilisationen (till landsvägen Kvikkjokk-Jokkmokk)

Har någon gått denna rutt? Några åsikter? Bra rutt, svåra vad, jobbig terräng?
Hur lång tid kan man behöva ha på sig? Jag går inte särskilt fort - kanske 12-13 km per dag på led, kanske 15 om det kniper.
Något att tänka på när det gäller transporterna?

Tips mottages alltså gärna!

 

[Trident21]

Jag och lillebror gick 1:an till 3:an på semestern. Vi tyckte att Pastavagge var lite trixig just då p.g.a de höga vattenflödet, vi mötte ett par som hade vänt med bestämde oss ändå för att göra ett försök. Vi blev tvungna att använda snöbryggor, vilket man egentligen inte borde utan kunskap. På flera ställen var de så mycke snö så de fanns bara snö och gå på, känns inte så kul när man inte vet hur de ser ut under. Men nu är de nog inte är så mycke snö kvar så tror jag de är en trevligare vandring, ganska många höjdmeter, de går och tälta inne i dalen, men de är inte direkt gott om platser. De flesta är Piela sidan, vilket passar dig ganska bra.

För båt öven till Rinim så får du ringa till Samerna i Rinim. Telia funkar mellan Sitojaure och Saltoloukta. Vi betalade 250kr, men då blev vi hämtade i den på kartan namngivna (Kommer inte ihåg namnet) viken väster om Sitojaurestugan. De finns en smal stig som börjar i skogskanten. Ring samerna när du är vid småsjöarna mitt mella Sito och Salto så får du vägbeskrivning.

 

[jnn79]

1 till 4

Har gått 1 till 4 i juli och det var inga problem, trots att det hade regnat mycket under en längre tid. Däremot skippade vi Rapadalen den gången eftersom vi blev avrådda av folk som kom därifrån. (För mycket vatten.) Ha alltså alltid en reservplan om det visar sig svårt att ta sig fram där du först hade tänkt dig.

Sedan kan jag av egen erfarenhet säga att det är lurigt med båtförbindelser i september. Mitt tips är att du först kollar upp så att det verkligen går någon båt då du hade tänkt åka (även på ev. reservrutter). Lycka till!


/ Jonas

 

[brigas]

skriv upp telnr

Ring i förväg för instruktion var du ska hämtas,programmera numret till Per Kuhmunen i Rinim,(det står ingen skylt med det längs vägen)finns även möjlighet att få skjuts av nån i Sito.
Pastavagge,ja jag lyckades "gå fel väg".
ett vad i Pastavagge verkar rätt ofta rendera vissa problem (Skajdas..tror jag,dit kom jag ju aldrig själv).Alternativet att runda Äpar på dess norra sida var enkelt,inte din valda väg,men enklare vad.
Snavvavagge.rejält brant på stigen upp,en fördel med torrt väder,sen är det ju ofta bra att gå Rapadalen,och om det är torrt hålla sej vid älven,stigen i "snåren" är lite tristare,mindre sikt.

 

[jnn79]

Glömde säga att när du är vid Snavavagge borde du passa på att göra en toppbestigning på Låddebakte (om du inte redan gjort det). Det är något man bara måste se med egna ögon!

 

[majjen]

Angående båttransporten på Sitojaure så är det naturligaste att åka med någon same från Vaggevaratj sameviste (det som ligger vid Sitojaurestugan). Visserligen kanske en transport med Per Kuhmunen är intressantare - han är en mycket spännande person att samtala med - men han är inte den ende turisttransportören på sjön.
Jag har transporterats med båt i mitten av augusti och jag vet inte hur länge samevistena är befolkade, men de uppgifterna kan du få från Saltoluokta fjällstation, eller åtminstone telefonnummer till vistet i Vaggevaratj.
HåkanF

 

[mdlist]

Tack för alla tips!

Har tänkte lite till, läst lite mer och kollat kartan.

Undrar fortfarande hur många dagar man kan behöva, med långsamt tempo.
Också om det kanske det är bättre att göra vandringen andra hållet? För mat och bastu i Salto på slutet, om inte för nåt annat.

Kanske dessa etapper:

Dag 1: resa till Tjåmotis (på landsvägen Jokkmokk-Kvikkjokk), bil med Harry Skarin till Sitoälvsbron. Vandring till bryggan där vi tar båten med Läntha till Aktse, framme vid ca 16:30. Upp mot Skierffe, övernattning på lämpligt ställe däromkring (tips?).

Dag 2: Ev upp för utsikt från Skierffe, vandring på höjden nordväst upp i Rapadalen, övernattning kanske vid Alep Spadnek.

Dag 3: Vandring i dalen, nordvästra sidan up mot Skårkistugan. Övernattning dit vi hinner (tips?).

Dag 4: Snavvavagge, ev med topptur på Låddebakte om vi känner att vi orkar och hinner.

Dag 5: Basstavagge, övernattning där.

Dag 6: Till Rinim, båt med Kuhmunen (förhoppningsvis) till Ribakloukta. Övernattning på Alep Vaggevarasj.

Dag 7: Kungsleden till Saltoluokta.

Tror ni det är för tajt vandring, om man vill ta det lite lugnt och inte stressa? Bör man lägga in någon mer dag, och kanske någon reservdag dessutom?
Annars tycker jag det känns som en trevlig rutt!

 

[SnöDamen]

Vandrade 1-4 i slutet av juli. Fin terräng och (just då) såväl lättvandrat som -vadat. Vandrade kungsleden till Sito första dagen. Kom upp till Rinim ca kl 11.30 andra dagen - efter en mycket vacker båttransport. Passerade vattendelaren i Bastavagge samma dag, men slog sedan läger på ca 900 meters höjd. Höll den höjden dag tre då vi rundade berget och gick till spökstenen, där vi lunchade och sedan tog en topptur upp på Låddebakte - utan tung packning (ca 6 h). Kan efter detta lugnt konstatera att Rapadalen, för egen del, ej lockar annat än som utsikt från hög höjd - då dagar av djungel, lera och insekter inte är min grej. Men... vi är alla olika. Fortsatte samma kväll mot Mikkastugan och tältade nära det ibland knepiga vadet över tjå...jokken - som då enkelt gick att passera över snöbryggan. Tog från Mikkastugan vägen ut ur Sarek genom Alkavagge. Passerade bron vid Alkavagge kapell (som nu åter finns på plats - om än något skranglig) och gick mot Arosloukta sameviste och slutligen Staloluokta. En fin, lättgången och varierad tur på det stora hela.
Vad gäller utrustningen vill jag avslutningsvis slå ett slag för tre favoriter i kategorin "saker-jag-aldrig-skulle-vilja-vandra-utan" nämligen: höjdmätaren, Claes Grundstens "bibel" och ett par teleskopstavar.

 

[tbergman]

Tack för alla tips!

Har tänkte lite till, läst lite mer och kollat kartan.

Undrar fortfarande hur många dagar man kan behöva, med långsamt tempo.
Också om det kanske det är bättre att göra vandringen andra hållet? För mat och bastu i Salto på slutet, om inte för nåt annat.

Kanske dessa etapper:

Dag 1: resa till Tjåmotis (på landsvägen Jokkmokk-Kvikkjokk), bil med Harry Skarin till Sitoälvsbron. Vandring till bryggan där vi tar båten med Läntha till Aktse, framme vid ca 16:30. Upp mot Skierffe, övernattning på lämpligt ställe däromkring (tips?).

Dag 2: Ev upp för utsikt från Skierffe, vandring på höjden nordväst upp i Rapadalen, övernattning kanske vid Alep Spadnek.

Dag 3: Vandring i dalen, nordvästra sidan up mot Skårkistugan. Övernattning dit vi hinner (tips?).

Dag 4: Snavvavagge, ev med topptur på Låddebakte om vi känner att vi orkar och hinner.

Dag 5: Basstavagge, övernattning där.

Dag 6: Till Rinim, båt med Kuhmunen (förhoppningsvis) till Ribakloukta. Övernattning på Alep Vaggevarasj.

Dag 7: Kungsleden till Saltoluokta.

Tror ni det är för tajt vandring, om man vill ta det lite lugnt och inte stressa? Bör man lägga in någon mer dag, och kanske någon reservdag dessutom?
Annars tycker jag det känns som en trevlig rutt!

Ni företar vandringen i rätt riktning. Nu får ni tillfället att vandra in mot Sarek med Rapadalen som infartsled, istället för tvärtom. Och det kan rekommenderas.

En reservdag är alltid trevligt. Man kan komma på något man vill göra, t ex bestiga en topp, eller så behöver någon förslitningsskada vila lite, så en reservdag tycker jag definitivt att du ska kalkylera med. Skulle ni komma fram tidigare är det sällan problem att boka om transporter.

Själva planen i sig håller - om ni är starka och raska. Annars kan det bli lite tight med två dagar från Aktse till Skårki-stugan. Detsamma gäller en dag för Skårki och genom Pastavagge. Tänk på att det tar lite tid att runda Gierdogiesjtjåhkkås sýdsida. Dessutom är stigningen från Rapadalen upp genom Snavvavagge tuff, likaså nedstigningen från Snavvavagge mot Pielavalta. Ytterligare en komplikation kan vara att det finns få tältplatser i mitten av Pastavagge. Ni måste gå till jokken som mynnar från Skadasjvagge innan det börjar bli acceptabla tältplatser i den östra delen av dalen (men där är de riktigt fina).

Alltså, jag skulle lägga in två extradagar i er planering. En dag för att överhuvudtaget hinna utan att dräpa mig själv och en dag för eventuella komplikationer eller nyckfulla infall.

 

[Robwah-9]

Tack för alla tips!

Dag 2: Ev upp för utsikt från Skierffe, vandring på höjden nordväst upp i Rapadalen, övernattning kanske vid Alep Spadnek.

fundear också på att gå ungefär denna sträcka i månadsskiftet. Finns det någon som har gått ner från skifere på den västra sidan och ner till "stigen" i rapadalen som har lust att berätta lite.

Lättorienterat ?
jobbig terräng att ta sig fram i ?

skulle du rekomendera att göra det överhuvudtaget ?

/R

 

[tbergman]

fundear också på att gå ungefär denna sträcka i månadsskiftet. Finns det någon som har gått ner från skifere på den västra sidan och ner till "stigen" i rapadalen som har lust att berätta lite.

Lättorienterat ?
jobbig terräng att ta sig fram i ?

skulle du rekomendera att göra det överhuvudtaget ?

/R

Här hittar du en diskussion om att vandra från Skierffe ned mot Rapadalen. http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?p=310809#post310809

Sammanfattningsvis kan sägas att om man vill hålla sig nära Rapadalen så kan Kiertokiesjtjåkkås sydsluttning innebära en del ansträngning då den på sina håll erbjuder både blockrik och brant terräng. Men det är inte oöverkomligt.

Man kan ta sig ner i Rapadalen via både Lulep och Alep Vássjajågåsj. Jag har endast tagit mig ned via den senare och den dalravinen är mycket brant på sina håll. Alep Vássjajågåsj avvattnar dessutom en glaciär, så den kan stiga en del då solen ligger på. Men, inte heller denna terräng, är oöverkomlig. När man väl tagit sig ned i Rapadalen är stigen lätt att hitta.

 

[Staffan Andersson]

fundear också på att gå ungefär denna sträcka i månadsskiftet. Finns det någon som har gått ner från skifere på den västra sidan och ner till "stigen" i rapadalen som har lust att berätta lite.

Lättorienterat ?
jobbig terräng att ta sig fram i ?

skulle du rekomendera att göra det överhuvudtaget ?

/R

Vi gick upp från Nammatj till Skierfe. Snårig tät skog och brant men från Nammatjjåkk och upp på slätten strax nedanför Skierfes topp tog det cirka 1.20 att gå i lugn takt... Enklare då att gå ner såklart. Kan lägga in bilder senare som visar hur vi gick, det går att hitta bra väg mellan några myrar när du är nästan nere. Observera då att vi kom från Nammatj södra sida ( från den missade båten mot Aktse ) så vi gick så att säga runt Nammatj först innan vi gick upp.