• Vi har ju bytt forum och det finns säkert en del att förbättra. Har du problem? Titta först i forumet Felrapporter om felet redan är känt. Om inte så kan du starta en ny tråd där. Har du förslag på förbättringar eller andra synpunkter så passar ett inlägg i Funktionsförslag bättre.

Säkerhet a la Utemagasinet

I går kväll fick jag ett telefonsamtal från en israpportörskollega
från annan ort i Sverige. Han var arg för det senaste numret av
Utemagasinet (#8-2000). Dels var beskrivningen för hans hemmavatten
behäftade med många felaktigheter, dels var avsnittet om säkerhet,
särskilt stycket om livlinor, inte bra. Han ringde till Utemagsinet
som sade att säkerhetsinformationen kommer från mig.

Det står i Utemagasinet "Livlinan ska du lätt kunna ta tag i också om
du själv behöver kasta den från vattnet. Kroka i karbinen först. Minst
två kastlinor ska det finnas i gruppen."

Jag har för ca. 5 år sedan skrivit en sida på Internet om säkerhet och
när Utemagasinet säger att informationen kommer från mig så har de
tagit delar av min sida på Internet och modifierat den. De ringde mig
inför detta nummer och snabbintervjuade mig, men det mesta av
intervjuen finns inte med i tidningen. De ställde, vad jag minns, inga
frågor om säkerhet. Jag fick aldrig granska texten innan de
publicerade den. Jag begärde det inte heller, vilket mest beror på att
jag inte visste att de skulle framställa det på detta sätt.

Jag förstår inte hur man skall kroka i karbinen först. Någon karbin
står inte heller nämd på annat ställe i texten. Karbin finns inte
heller nämd i min internetsida. Jag antar att textförfattaren (vem det
nu är?) avser den s.k. SSSK-karbinen. Jag inte helt bekant med denna
karbin, hur den skall fästas m.m. och jag har även hört diskussioner
om dess användbarhet. Är man tillräckligt alert och smidig i fingrar
för att kunna trä i en ögla i karbinen? Och vad menar egentligen
Utemagasinet med "kroka i den först"? Innan man kastar?

Minst två linor i gruppen var det som gällde för 5 år sedan. Idag har
många klubbar krav på att ALLA som deltar i en klubbtur skall ha
livlina. Detta är något jag ställer upp 100% på. Genom att vanan att
ha med lina som deltagare på klubbtur hänger den också med på
privatturerna. Jag vet inte om det är belagt men det känns som att de
flesta allvarligare skridskoolyckorna sker på privatturer.

Tråkigt att en så ansedd tidskrift som Utemagasinet sprider felaktiga
signaler på detta sätt. Om de vill bemöda sig om att sprida
säkerhetskunskap bör de kolla den ordentligt (få den faktagranskad
efter att texten är skriven). Det finns ju idag en säkerhetskommité
med representanter från flera stora skridskoklubbar i Sverige som
säkert tar på sig en sådan sak.

Intressantare dock med gästkrönikan på sid 96 "Rebelliska
skridskoåkare sökes" av Niclas Sjögren. Många av hans kommentarer om
dagens säkerhetstjat är tyvärr lite väl lätta att bemöta, men
artikelns andemening är intressant. Går vi så långt i vår
säkerhetssträvan att spontanitet och glädje försvinner? Det hävdar
iallafall Niclas. Min ståndpunkt är dock att säkerheten inte hämmar,
utan snarare ger mig möjligheter. När jag har min säkerhetsutrustning
och vet hur jag skall använda den så vågar jag ge mig ut. Jag vill
inte åka utan ispik, den ger mig trygghet, den ger mig möjlighet att
uppleva det fantastiska med att åka skridskor på naturis.
 
Jag har åkt skridskor tio år här i Finland. Nästan alltid utan ryggsäck. Jag har alltid dubbarna och mycket lätt isspik gjort av hockeyklubbs skaft. Jag har varit på is hela sesongen, men aldrig plurrat. Livlinan tar jag med om jag har en kompis med mig. Jag tror att det är inte så stor katastrof om man simmar lite på dagsturet. Jag har samma åsikt som Niclas(?) i Utemagasinet, man måste har fart och lite rock'n roll.
Längre turen(flera dygn) är annan sak.
Pekka
 
Isdubbar ger falsk säkerhet

Att lita på isdubbarna ger falsk säkerhet. Vid ett flertal gånger när jag varit med att någon plurrat har vederbörande trots väl packad ryggsäck med midjerem inte klarat att själv ta sig upp med hjälp av isdubbarna, utan vi har fått tagit hjälp av livlina. Det framgår om inte annat också av statistiken på antalet omkomna ensamåkare. Dessutom klarar ofta inte bara en person att dra upp en plurrande åkare med hjälp av livlina, man bör vara minst 2 som drar.

I föreningen Långfärdsskidsko i Västerås krävs sedan några år tillbaka att alla deltagare har livlina och förutom midjebälte även grenrem på ryggsäcken.

Per Brune Västerås
 
Jag har själv(ensam) dragit skidåkare upp och skidorna var på. Det var mycket lätt och jag hade inga svårigheter.
Pekka
 
Beror på hur stor och stark man är

Om man ensam ska orka dra upp en person ur en vak med hjälp av livlina, beror givetvis av flera faktorer, bland annat på hur stark man är, och hur tung den som plurrat är, om den som plurrat har benen under iskanten eller ej, om den som plurrat har något olämpligt i fickorna mm.

Bara för att isen håller för mig, så är det inte givet att den gör det för andra, det finns dom som nog väger nästan dubbelt så mycket som mig och dom är inte lätta att dra upp.

Att någon mina kamarter som väger +80 kg ska ha några problem att dra upp mig tvivlar jag inte på, men däremot är jag nog inte kapabel att dra upp en person på +80.

Per Brune / 50 kg utan kläder och packning
 
Håller med Per

Vi hade en nybörjartur (s.k. välkommentur) i Linköping
för flera år sedan där bl.a. vi hade en station
där deltagarna fick dra sig fram på isen med isdubbar.
Ledaren för stationen blev förvånad över att det var
så många som inte orkade dra sig fram. Framförallt
gällde det kvinnor och särskilt något äldre kvinnor.
På en klubbtur kan man natuligtvis inte ha en regel
"du som orkar dra dig upp med isdubbar slipper
livlina", utan lina för alla utan undatag är det
enda som fungerar.
 
Va!

...har du aldrig badat? Hur kan du då vara så styv i korken? Jag kan försäkra dig att det är en helv-tes skillnad att ta sig upp på iskanten om du har den i "hakhöjd" eller om du har den i "bröstvårtehöjd" som du får om du har en "välhängd" rygga. Prova om du inte tror mig!

Förlåt min iver men jag blir så upprörd.
 
Om jag kan komma upp från en simbassäng, varför skulle jag inte kunna dra mig upp på isen? Iskanten är ju på samma nivå som vattenytan, eller hur.
Pekka
 
Livförsäkring saknas.

Hej Pekka.

Du provocerar med ditt inlägg. När du väl plurrar för det gör du förr eller senare så hoppas jag att du har med en lina. Den som vill rädda dig har stor nytta av att du kastar linan från vaken.
Ofta har du rätt dvs att det är i stort sätt lika lätt att ta sig upp på isen igen som i en simbassäng. Ibland brister emellertid isen ständigt och det är Isdubbar har jag själv behövt på ca 2/30 plurrningar. omöjligt att ta sig upp själv även om du är elitsimmare.
En gång har jag inte kunnat ta mig upp med vare sig händer eller dubbar pga bristande våris som bildade en stor hög av ispipor som var omöjlig att simma igenom.

Den gången var jag glad åt min lina (kamraten hade ingen egen).

Thure Björck
 
Vad gör dig så upprörd Torbjörn ?

Visst har jag badat och även plurrat 2 gånger, vilket jag dock inte ser som någon merit, även om det var lärorikt för mig, men vissa lär sig aldrig på sina eller andras misstag. De ställen jag plurrat på är vid X=6640625 Y=1505843 och vid X= 6548942 Y=1560286. Jag hade deltagit i minst 4 isvaksövningar innan dess utan några som helst problem men då var isen säkert 15-20 cm tjock. Jag har också varit med när andra plurrat och inte kommit upp med isdubbar.

För att göra en lång historia kort, första gången jag plurrade var isen väldigt tunn, igen förnuftig person som väger mer än 70 kg skulle nog komma på iden att åka på så tunn is. När jag skulle ta mig upp med isdubbar enligt instruktionsboken och det jag lärt mig vid isvaksövningarna av SLS’s ”isexpert nr 1” så brast isen hela tiden. Jag ändrade taktik när jag brutit en lång (tror jag) ränna och bröt mig istället in till land, och klättrade upp på land, blöt lite kall men en stor erfarenhet rikare. Erfarenhet åk aldrig på is som är så tunn att den inte håller för dom stora tunga pojkarna, eller på is där dom tunga pojkarna inte törs åka. Isdubbar är överreklamerade de hjälper inte om isen hela tiden brister, det hjälper inte hur högt man flyter. Har man en kant som vid isvaksövningar med uppsågad vak häver jag mig upp utan större problem.

Den andra gången jag plurrade var vid en råk och jag hade 2 skidstavar (ingen ispik) och isen höll när jag pikade med staven men för mig höll inte isen. Ingen konst att komma upp, en kamrat sträckte fram sin pik och jag var uppe innan kläderna på över kroppen ens blivit blöta. Lärdom skidstavar duger inte att pika med.

Jag har dock varit på begravning då en av mina bekanta omkom vid en ensamtur. Mina kamrater letade i 4 dagar (jag var bortrest) innan de hittade honom fastfrusen i isen med isdubbarna i händerna, bevisligen inte kapabel att ta sig upp själv. Jag liksom mina kamrater vill inte uppleva denna situation en gång till. Lärdom åk aldrig ensam.

Per Brune
 
Arrogans...

...provocerar mig alltid. Den som endast provbadat i bassäng eller i vak med fasta kanter, har inte erfarit de reella förhållandena varken mentalt (överaskningseffekten) eller fysiskt (bristande iskant) och har således inte en sann bild av vad som händer. Jag kan försäkra att världen och tryggheten upplevs helt annorlunda sedd ur "vakperspektiv". En plurrning är oftast en förarglig bagatell men kan också vara livshotande. Säkerheten står i direkt proportion till erfarenheten. Om man som jag inte ens plurrar en gång per säsong så skiner orutinen igenom och det skrämmer mig en aning. Konsten är att behålla lugnet när allvaret är en i hälarna.

Nu är jag glad igen och tänker inte låta mig provoceras mer i denna sak!
 
Trådstartare Liknande trådar Forum Inlägg Startad
Cyckelkalle Klubbarna desinformerar om säkerhet Långfärdskridsko 197
yogafreak Säkerhet och teknikkurs Långfärdskridsko 3
Anna Frimodig Storlek på rygga - säkerhet Långfärdskridsko 38
tiddelipom Kläder & säkerhet Långfärdskridsko 3

Liknande trådar