Mina två äldsta döttrar (fyra och sex år) är väldigt förtjusta i programmen av Ray Mears, deras favorit är när han är i djungeln. Därför kallar de honom också för ”djungelkillen”.
Jag är glad över att de så gärna vill att jag visar ett program med honom, inte för att de skall lära sig göra upp eld och sådant utan för att de får en förståelse för att man kan leva i skogen och bygga kojor utan spik.
Jag blev lite chockad den gång jag upptäckte att de satt och såg när det visades ruggiga sjukdomsbilder från djungeln, en man med en pung som en medicinboll och en flicka utan näsa.
Men de frågar och frågar och är intresserade av hur man kan bli så sjuk att man tappar näsan.
Och vid frukosten idag satt fyraåringen och gjorde spindlar med händerna och pratade om att det finns lejon i djungeln som man inte skall reta. (De har inte råkoll på allt men tanken är god tycker jag.)
Och hon berättade för mig att man skall titta i stövlarna innan man klär på sig, annars klättrar giftormar upp i byxorna när man går.
Så, Ray är familjens hjälte och jag tror hans program har gjort mina barn till bättre människor.
Jag är glad över att de så gärna vill att jag visar ett program med honom, inte för att de skall lära sig göra upp eld och sådant utan för att de får en förståelse för att man kan leva i skogen och bygga kojor utan spik.
Jag blev lite chockad den gång jag upptäckte att de satt och såg när det visades ruggiga sjukdomsbilder från djungeln, en man med en pung som en medicinboll och en flicka utan näsa.
Men de frågar och frågar och är intresserade av hur man kan bli så sjuk att man tappar näsan.
Och vid frukosten idag satt fyraåringen och gjorde spindlar med händerna och pratade om att det finns lejon i djungeln som man inte skall reta. (De har inte råkoll på allt men tanken är god tycker jag.)
Och hon berättade för mig att man skall titta i stövlarna innan man klär på sig, annars klättrar giftormar upp i byxorna när man går.
Så, Ray är familjens hjälte och jag tror hans program har gjort mina barn till bättre människor.
