Pyreneerna -GR11 kontra HRP mm

[larkar]

Sommaren 2006 har jag och min hustru tänkt vandra cirka tre veckor i Pyreneerna. Vi flyger ner till Barcelona. Startar i Andorra ca 14 juni och vandrar västerut. Vi har tält med och har nog proviant för ca 5 dagar i sträck. Troligen avslutas turen i Torla där vi tar buss tillbaka till Barcelona. Nu har vi ett antal frågor och några av dem kan Peter Hackman säkert ge svar på.

Vi står i valet och kvalet mellan HRP och GR11 eller en kombination. Du Peter kombinerade lederna sommaren 2005. Kan du berätta lite om vilka etapper som hörde till vilken led och varför du valde som du gjorde?

Vi har förstått att gas är det vanligaste bränslet i Pyreneerna. Vilka brännare har ni använt. Själva funderar vi på att investera i en MSR Superfly brännare för att slippa problemen med anslutningar. Är spritbrännare ett alternativ. Synpunkter?

Kartor. Ett bekymmer. I Lonely planets "Walking in Spain" rekommenderas Rando Edition & ICC:s kartserie i 1:50 000. Är den bra och var kan man skicka efter den?

Stegjärn och isyxa. Vi är vana vandrare men har inte använt någotdera tidigare. Kan vi skaffa enkla och lätta sextaggars(?) stegjärn. Isyxa skulle vi helst skippa. Vandringsstavar används istället.

Larkar
(Lars Karlsson)

 

[Avslutat medlemskap]

Det var många frågor på en gång.

Turen finns beskriven på
http://www.huthyfs.com/2005.html

HRP: 15-19/6, utom slutet (GR10)
GR10: 20/6
HRP: 21/6
HRP + kringgående variant (Rialpdalen i Andorra):
22/6
HRP: 23/6-25/6 utom slutet
GR11: 26/6-5/7 utom slutet
HRP: 6-7/7
GR11: 8-9/7
HRP: 10-11/7
GR11: 12-14/7

Att jag följde GR11 efter Gavarnie berodde på att jag
redan gått Lescun-Gavarnie på HRP 1995.
HRP är till större delen att föredra. Något
fulare än Formigal finns inte, men Candanchu
gör vad de kan åt saken!

GR11 på sträckan Hospital de Viella-Estos beror
på att HRP går över ett mycket högt och brant pass,
Mulheres, som jag jag tror är lite riskabelt.
GR11 är dock på intet vis trivalt. Sträckorna
LLosas-Anglos (GR11)
och Wallon-Circo de Piedrafita (HRP)
var de vackraste, men också svåraste på hela turen.
Att jag i det senare fallet valde HRP beror
på att jag läst att Piedrafita-passet på GR11 skulle
vara svårt och brant under snö. Intrycket,
efter att ha talat med flera vandrare, var
att Col de la Fache just det året var svårare!
Enda stället som jag använde stegjärn.


Kartor. Jag hade flertalet av de 1:50 000-kartor
som täcker franska Pyreneerna (3-10)
Numera finns också
hyfsade kartor över de spanska bergen (20-25)
Det bör
vara lätt att beställa dem från
http://www.stanfords.co.uk
(klicka dig fram, länken är på tre rader!)

Bränsle. Gas är under alla omständigheter bekämast.
Köpa nytt kan vara problematiskt. Espot
hade enbart punkteringsburkar (jag har en adapter),
i Gavarnie fanns Primusgängade burkar.

Glömde jag nåt?

 

[perlowdin]

Stegjärn och isyxa. Vi är vana vandrare men har inte använt någotdera tidigare. Kan vi skaffa enkla och lätta sextaggars(?) stegjärn. Isyxa skulle vi helst skippa. Vandringsstavar används istället.

Stegjärn är klätterredskap. De används för att ta sig uppför branta sluttningar, är det så brant att man behöver stegjärn behöver man också närmast per definition rep och isyxa och kunskap om hur man använder rep och isyxa.

Är det inte brant och isigt har man i princip ingen glädje av stegjärn. De är extra vikt och dessutom får man ont i fötterna om man använder dem för att gå med. Är man inte van vid stegjärn finns dessutom en ganska stor risk att man stå på näsan.

Skulle jag prioritera, för viktens skull, skulle jag först ta bort stegjärn, därefter rep (om ni inte ska glaciärvandra) och behålla isyxorna. Det är ett underbart redskap, lätt att lära sig använda, och ökar säkerheten väsentligt om ni passerar något isigt.

Per

 

[Avslutat medlemskap]

Min inställning till bergsvandring är att om jag behöver alpinistisk utrustning så har jag valt en för svår variant, eller fel årstid. Går man inte alltför tidigt,
och dessutom österifrån, är sannolikheten för
avgörande svårigheter ringa.

Eftersom jag alltid går ensam har jag inte ens reflekterat över rep. Är inte det rätt tunga saker?

Kunde sägas i förbifarten att man så gott som aldrig
vadar. Enda sträckan på HRP (vad jag vet) med
vad i strida vatten är på väg ned mot Pla Boavi
där man vadar en bra bit över skoskaften
invid en fors. Men där ligger ofta ett antal späda
trädstammar som fördämning och stöd. Jag har
gått den sträckan tre gånger.

Beträffande stegjärn så har jag för mig att man
skiljer mellan lite olika typer; när jag köpte
mitt senaste par i Modane 1999
ställdes jag inför något val och då
betonade jag att
jag inte sysslade med *planerade* svårigheter,
utan ren vandring,
vilket tydligen avgjorde saken.

Jag har använt stegjärn två (2) gånger i Pyreneerna
på mina 90 vandringsdagar där. I ena fallet (Col de la Fache) var det inte så isigt som folk varnat, och kanske onödigt på den korta sträckan. I det andra fallet - 1996 -
var snön så hård på morgonen att stegjärnen var enda
chansen att
ta ens ett enda steg. Med isyxa som enda redskap hade man väl
fått hacka steg, aningen tidsödande.

Jag har fått förklarat för mig ett antal gånger hur
man använder en isyxa, men har man inte övat
praktiskt så är det givetvis värdelöst. Moderna
isyxor väger väl 2-3 hg och mina stegjärn
(med väska) kanske 6-7 hg, så kan man den
borde yxan vara att föredra. Men jag vet bergsguider
som suckar "la pregunta del siglo" när jag frågar, så
enigheten tycks inte vara total.

 

[haskell]

Vi har förstått att gas är det vanligaste bränslet i Pyreneerna. Vilka brännare har ni använt. Själva funderar vi på att investera i en MSR Superfly brännare för att slippa problemen med anslutningar. Är spritbrännare ett alternativ. Synpunkter?

Gas är klart bäst. Flaskor med standardgänga finns t.ex. i flera butiker i Pas de la Casa i Andorra och hos Barrabes m.fl. i Benasque. Malindo kan säkert tipsa om olika andra återförsäljare. Jag vet dock med säkerhet att El Refugio del Arturo i Pas de la Casa har MSR-tuber.
Markill/Vaude har två olika typer av adaptrar. En för punkteringsbehållare och en för CampigGazgängade tuber. Bägge dessa är användbara. Fördelen med den sistnämnda är att sådana tuber ofta finns på ett vanligt Supermarché i Frankrike.

Kartor. Ett bekymmer. I Lonely planets "Walking in Spain" rekommenderas Rando Edition & ICC:s kartserie i 1:50 000. Är den bra och var kan man skicka efter den?

Se:
http://www.editions-sudouest.com/?p...=f9c201cebc6f0d715871b89fa7030687&p=outrouver
Annars kan man beställa kartor från http://www.ign.fr/ också. Om ni inte absolut måste ha kartorna innan så är det dock enklast att köpa på plats...

Stegjärn och isyxa. Vi är vana vandrare men har inte använt någotdera tidigare. Kan vi skaffa enkla och lätta sextaggars(?) stegjärn. Isyxa skulle vi helst skippa. Vandringsstavar används istället.

Precis som Per L skriver så är isyxa det som är klart mest användbart. Om ni inte har vana så tycker jag ni absolut ska undvika glaciärpassager och därmed skippa rep och stegjärn. Det finns f.ö. inga sådana i början av er vandring.
På barsmält is så räcker det i.o.f.s. med isyxa och stegjärn.
Isyxan är både klätter- och säkerhetsutrustning medan stegjärnen "bara" är klätterutrustning.
[Ändrat av haskell 2006-02-09 kl 19:57]

 

[perlowdin]

Vi har förstått att gas är det vanligaste bränslet i Pyreneerna. Vilka brännare har ni använt. Själva funderar vi på att investera i en MSR Superfly brännare för att slippa problemen med anslutningar. Är spritbrännare ett alternativ. Synpunkter?

Bortsett från kompabilitetsproblem har gas svagheten att den måste ha rejält tryck annars kan det vara svårt att få fyr på köket om det är riktigt kallt.

Spribrännare funkar alltid. De är närmast idiotsäkra, och det brukar alltid gå att få fatt på brännsprit. Men de har tre svagheter: i) det är svårt att reglera lågan (även om det går), ii) de kan bara brinna en viss ganska kort tid sedan måste de hinna svalna innan man kan fylla på och tända om dem med påföljd att det är svårt eller omöjligt att koka saker som tar längre tid, iii) brännsprit är inte särskilt drygt.

Mitt absoluta favoritbränsle är fotogen. Lågan är mycket reglerbar. Fotogen är drygt och man kan mycket väl göra långkok, som potatis eller ris, och man kan köpa det överallt. De senaste femton åren har vi kört med KAP-kök som är helt underbara, lika litet som ett vanligt Trangia, allt ryms ihop, inga lösa sotiga byttor etc. Vet inte om det fortfarande går att få fatt på dem men om inte finns motsvarande kök från andra firmor, främst Primus tror jag.

 

[Avslutat medlemskap]

Man kunde tänka igenom de inköpsmöjligheter som faktiskt
finns på den föreslagna rutten. Med reservation för att jag inte vet var exakt den är tänkt att starta:
Co de Puymorens, l'Hospitalet (två fina ingångar),
Merens-en-Vals (en underbar ingång) eller ngt sydligare, i själva Andorra.

Detta är vad jag kunde komma på, med ledning
av mina turer 2001 och 2005. Det kan finnas
fler ställen om man i Andorra följer en sydligare
rutt än HRP.

1) Tavascan (GR11).
2) La Guingeta (camping, GR11) eller Salardu (HRP), begränsat urval i båda fallen.
3) Espot (GR11)
4) Camping Aneto (båda)

1), 3) och 4) har erbjudit mig tillräckligt urval
för matinköp. Espot har istortsett allting.

Eftersom jag inte letat efter andra bränslen
vet jag inte hur det är med sprit (i en tältabsid,
aldrig!) eller fotogen, men en rimlig gissning
är att Espot är tillräckligt civiliserat.

När det gäller gas, som jag använt utan några som helst
problem på alla mina vandringar (fjällen, Alperna,
Pyreneerna, Korsika) skulle jag satsa på två
burkar per person (då räknar jag med tält 2/3 av
nätterna) och chansa på eventuell påfyllnad
på Camping Aneto. Espot hade senast
punkteringsburkar.

Beträffande Benasque så vet jag inte om skribenten avser Hospital de Benasque eller Banos de Benasque som
båda ligger vid HRP. Själva Benasque ligger däremot
c:a 5 kilometer söder om lederna, vilket verkar
vara en obekväm omväg.

Rådet att köpa kartor "på plats" skulle nog
vara mer användbart om "platsen" angavs. Det bör
finnas någon välsorterad butik i Barcelona,
men det är onekligen lättare om man vet var.
Helt allmänt är dock utbudet av kartor allt lokalare
ju närmre bergen man kommer, men det kan finnas undantag. Jag skulle själv aldrig ge mig iväg
på en så lång tur utan att ha studerat kartorna,
lederna, varianter, flyktvägar, i förväg. Det är
lättast att improvisera om man är förberedd.

Man kan ofta räkna med frostnätter, vilket
i allmänhet inte påverkar kökets funktion.
"Riktigt kallt"
har jag under fyra somrar i Pyreneerna haft en enda
gång, i kanske tre dagar;
då var jag i Aigues Tortes och alltså
bunden till stugor. Annars är väl det vettiga
att gå ned i dalen ett par dar och avvakta bättre väder.
Man ska inte plåga sig i onödan.

Beträffande årstiden: 14 juni är aningen tidigt,
jag har börjat 15/6 två gånger och längre österut.
Då var jag i Andorra ungefär den 21/6.
På meteofrance.fr kan man läsa snö- och lavinrapporter
från flera håll i franska Pyreneerna samt Andorra -
det senare området *brukar* vara gynnat rätt
tidigt på säsongen, men det kan variera enormt från
år till år. Själv brukar jag bestämma avresedatum (och
projekt!) ungefär en vecka i förväg.

 

[larkar]

Tack för alla kommentarer. Jag tycker att det klarnat att HRP oftast är trevligare om man som vi vill undvika de flesta, men inte alla, samhällen.

Vi är vana att planera våra längre turer i förväg och i den trevliga delen av planeringen ingår att skaffa kartor och lägga rutter. Vi skickar efter kartor från någon av de angivna websiterna.

Turen vi planerar startar ganska tidigt. Det kan innebära risk för snöfält i vissa höglänta områden. Det är där som vi eventuellt skulle använda utrustning för det, inte på glaciärer. På amerikanske websiter finns en hel del om speciell lättviktsutrustning för vandrare. Det gäller då även stegjärn och isyxa mm. Vad tycker ni om sådan utrustning?
Exempel finns på:
http://www.ula-equipment.com
http://www.backpackinglight.com

Har ni tips om snörika områden som bör undvikas tidigt på säsongen?

Sedan har vi det här med gasköket. Det enklaste verkar vara att antingen skaffa en adapter eller MSR-kök. Jag har läst om personer som vandrat genom Pyreneerna och haft stor nytta av sitt SuperFly kök som tillåter byte mellan Primus, MSR och CampingGaz tuber (ej punktering). Men om det nu är så att det bara finns punkteringstuber längs långa sträckor kanske det ändå inte fungerar. Ska man då bara satsa på punkteringsadapter istället. För sådana tuber finns väl alltid?

Larkar
Lars Karlsson

 

[Avslutat medlemskap]

Cicerone-guiden över HRP, av Ton Joosten,
beskriver noga de ställen som kan kräva utrustning, men anger också alternativen.

I Andorra går HRP över ett högt pass, Meners, 2700 m.
Jag har gått över det tre gånger under idealiska förhållanden, senast den 22 juni 2005. Så långt
väst som till
Andorra är sydsidan klart gynnad.

GR11 går en sydligare variant;
Paul Lucias bok
visar hur det passet kan se ut tidigt på säsongen,
"dicey under those conditions".

I Andorra bör man av helt andra skäl undvika El Serrat
och ta omvägen genom Rialbdalen som är sagolikt vacker.
Passet kan inbjuda till genomtänkta vägval, räkna med
snö på östsidan.

Sen är det vägvalet genom Aneto-området. Jag har inte
vågat Mulheres, 2920 möh, men kan läsa mig till lite.
Östsidan är mycket brant. Det är ett stycke
klättring II, c:a 10 meter.

Bilder:

http://www.willbyrne.com/coppermine/
displayimage.php?album=2&pos=9

speciellt den fjärde fr v.

samt:

http://www.geocities.com/rcmontoliu/fotos87.htm

jag vet inte om du kan läsa spanska, men så här skriver
Rafa Montoliu i ebrev:


A partir de ese momento empieza a endurecerse un poco la ruta, pero no es
preocupante, el problema es si encuentras nieve; la primera vez que lo hice,
mes de septiembre, se necesitaban los crampones y la segunda vez, en agosto,
no. Hay una pequeña pared, que da a la cresta, en donde se ha de utilizar un
poco las manos, tampoco es de mucha importancia. Una vez superado ese
resalte se llega con facilidad a la cima. No creo que tengas problemas con
la mochila.



Denna variant ger dramatisk utsikt över
Aneto (jag vet ty jag har gått över ett grannpass,
som dock inte alls kan nås på HRP).

Alternativet här är alltså Vallibierna, GR11.
Jag har gått båda hållen, senast den 2 juli.
Då fanns en hel del snö och is på östsluttningen,
och på tidiga morgonen funderade jag på stegjärn
för att alls få fotfäste. Det visade sig dock problemfritt, underlaget var tillräckligt
ojämnt.
Med isyxa som enda hjälpmedel,
och under värre förhållanden, hade man nog fått hacka sig fram.

Västsidan har en del gymnastiska, men inte alpina,
passager förbi
ett par sjöar. Jag upprepar: speciellt österifrån
är detta en mycket vacker etapp, en av de vackraste
på GR11, en av de två finaste på 2005 års
vandring.
Jag tog de lugnt och tältade både i Anglos och Llosas därför att det är förstklassiga läger.

Mellan Barroude och Heas passerar man två pass,
som enligt skrifterna kan kräva utrustning.
jag har gått båda hållen utan problem, dvs. utan snö.
Senast valde jag Port de Campbieil, liter norr om HRP,
västsidan är mycket vacker. Stigningen upp mot
Cirque d'Estaube leder genom ett rätt ensligt
och patoralt landskap.

Sista hinder vore Wallon-Circo de Piedrafita, ett
femstjärnigt läger. Cambales, som jag inte gått,
anses svårt och krävande under snö (dvs. alltid).
Col de la Fache har jag gått båda hållen.
1995 från väst, där snön ligger, problemfritt,
därför att snön var mjuk och gav stadiga steg.
11 juli 2005 gick jag från öst. Övrfe delen är brant,
men folk som kom nedifrån var vänliga att
kliva åt sidan. - jag var helt beroende av färdiga
spår. Längre ned fanns ett brant stycke, som var delvis
fruset. Där hade jag järnen på, men hade sannolikt
klarat mig utan.

En sak att fundera på är bästa vägen in i Aigues Tortes, delvis beroende på hur mycket proviant
du har kvar. GR11 mellan Tavascan och la Guingeta
är inte vansinnigt intressant och har en ordentlig törststräcka. Via Pujol-stugan och Comamala (rena
vattnet!) finns två HRP-varianter, av vilka den genom
Montgarri mot Salardu är i tamaste laget (vilket
jag tyckte jag kunde behöva 2001). Joosten
beskriver en krävande variant. Jag tror bästa vägen
går via Bonaigua-passet, genom Vall Gerber (vacker++)
och - gymnastiskt- förbi Llac Glacat, jämte Sotllo
den kanske vackraste sjön i hela Pyreneerna.

 

[larkar]

Vilket detaljerat svar! Tack för det. Tyvärr måste jag erkänna att vi måste få hem guideböcker och kartor för att kunna diskutera det. Jag återkommer nog då.

Jag ser fram emot sommaren och turen i Pyrenéerna, men skid- och skridskoåkning är också härligt.

mvh
Larkar
(Lars Karlsson)